Artiklar med etiketten ‘mage’
Min mage
Det var en klient som jag coachade som sa att hon har komplex för sin mage och inte gärna vill ha bikini på sig, ovanför ärret där hon fått sitt kejsarsnitt blev det liksom en bula som hängde över ärret. Och jag sa, så är det för mig med och visade mitt ärr och min mycket större ”bula” (eller muffins som en vän kallar det) som hänger över ärret efter mina två kejsarsnitt. Och då slog det mig att jag inte har komplex för magen nå längre, inte alls.
Och jag kan inte förstå att jag önskat en magruta-mage, för ärligt talat så tycker jag inte det skulle vara klädsamt till min kropp, jag gillar egentligen det mjuka och sensuella och jag tycker faktiskt min mage är härlig numer (så kände jag inte nyss men något har skiftat).
Och just det där med magen har varit viktigt för mig, inte ur utseende synpunkt utan för att när jag utövar yoga så är jag väldigt medveten och närvarande i min kropp, jag känner den verkligen, men just magen har jag inte fått kontakt med, det har varit som en tom ihålig känsla – ingen kontakt, ingen hemma liksom. Och det har förbryllat mig, jag vill ju ha kontakt med min mage och mitt tredje chakra, så jag har jobbat aktivt med andningsövningar för att stärka relationen med magen. Jag har också låtit en vän sy en bredare vetekudde i gult (chakrafärgen för magen) som jag värmt och lagt om magen på kvällen. Men tomhetskänslan har bestått.
Men så idag när jag låg och kände mig FAB i min bikini så strök jag över min mage och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag såg hur vacker och fin den är. Den är såååå fin. Och nu när jag skriver blir jag berörd …. det kommer tårar… jag känner äntligen att vi hör samman, jag och min mage, jag känner vår vänskap. Jag känner vår kärlek till varann.
Ingen skam
Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.
I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.
Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.
Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!
Slimmad, fit och solbränd
Jag har inte shoppat nämnvärt de senaste 2 åren. Jag har inte haft lust, inte sett något som skulle passa min kropp, tänkt att jag behöver gå ner i vikt först. Gömt mig i stretchiga svarta kläder, gärna mysbyxor och tunika och låtit de vita, spetsiga, färgglada, bohemiska, dressade vänta på mig trots att det egentligen är det som jag vill klä mig i.
Men nu känns det annorlunda, nu tar jag en storlek större, eller två, eller tre än de mitt sinne tänker att jag borde ha. Jag struntar i storleken och tar den storlek jag behöver helt enkelt. Enkelt och självklart egentligen. Men jag har oftast krånglat till det. Som att vissa storlekar är okey, andra inte. Som att en viss vikt är okey, annan inte.
Trott att small, slimmad, fit, solbränd och utan celluliter är det rätta. Och att gärna ett par år yngre än man är ska man vara också.
Fast när jag ser mig omkring, nu med andra ögon, så är de flesta människor som mig, med mage, celluliter och lite medelålders. Lite vanligt defekta som vanliga människor är. Vi ser ut som människor allmänt gör, och det är okey, det är precis som det ska vara.
Lyckan sitter inte i det yttre. Inte ens i kläderna jag nu så glatt köper (i min rätta storlek). Lyckan är inget att jaga, det är en känslan man känner. Jag har bestämt mig för att känna mig nöjd, snygg och sexig och det går förvånansvärt bra måste jag säga.
Try it, you may love it!
Smärta!
Min mage smärtar. Jag har haft problem med den sedan slutet på förra veckan, den sväller upp ibland när jag äter och gör så himla ont. Idag har jag haft två ”attacker” och de sitter i länge.
Min bok Kroppen talar till Dig är på min mottagning i Falun, så jag bad en vän att läsa åt mig i sin bok. ”Du oroar dig över en situation som pågår i ditt liv. Du oroar dig för dig själv. Släpp taget och lösgör dig från situationen. Då kan du lättare se lösningar och centrera dig” är budskapet från boken, eller egentligen är det ju budskapet från min ömmande mage.
Mitt i prick är det i alla fall! Jag oroar mig över mitt hopp. Tänk om jag hoppar utan att veta hur och vart jag ska landa. Hur ska det gå, gnager neggo-rösten i mitt inre. Oro och ängslan.
Jag andas, smeker min mage, värmer den med mina händer, sänder dit kärlek. Jag ber en bön för mig själv. Jag vet att jag är på rätt väg, jag ber om än mer tillit. Jag ber om mod att släppa oron och njuta av hoppet.
Tornadon jag varit i de senaste veckorna har varit som att snurra runt runt runt med en ögonbindel och nu har det sluta snurra, men jag är fortfarande yr i huvudet och det är svart för ögonen – återigen, bara hjärtat som vet vägen.
Tilliten jag ber om är att lita på att hjärtat för mig rätt!