Artiklar med etiketten ‘Snigelmamman’
Flow
Pranaflow sedan lördagens Seans, vidare till utkastet av barnboken Snigelmamman, genom Yogapass och djup Soultalk. Fortsatte igår till frukost med näringslivet därefter en kopp thé i yogastudion för att börja skriva på nästa barnbok Dagsländan, åker sedan till Erik Grind och börjar inspirationsprocessen kring vårt samarbete där jag skriver texter som han sen tonsätter …
Vaknar upp idag och beger mig till Yogahuset i Falun för ett skönt danspass som passande nog heter Flow och avslutar med frigörande andning. Pust! Puh!
Ska bli skönt att stilla mig en över helgen så jag orkar ta vid igen på måndag.
(prana = livsenergi)
Mitt hjärta
Min Allahjärtansdag var helt underbar! Jag fick umgås med fina Malin och det kändes som evigheter sedan, vi sågs senast på Sunyogakursen i Rättvik. Sedan kunde jag och Izabelle mysa lite själva innan vi hämtade barnen tidigt från skolan. Efter att vi fikat ville de att jag skulle läsa min berättelse/saga om Snigelmamman. De satt stilla och lyssnade, det vara bara Izabelle som inte var intresserad, hon hade själv så mycket att berätta. När jag läst klart frågade Oscar om det kommer stå text Sofia Norgren på boken och om den kommer att gå att låna på skolans bibliotek? Isåfall vill jag låna den, sa de båda i kör. Jag kände mig så stolt och lycklig!
Kvällen avslutade jag och Nogge sittande i vår myshörna (Nogge kallar det Lounge) och pratade och allt mellan himmel och jord. Fast det var det ju inte, mer allt innanför Solduvas väggar och det som hjärtat ville dela. Det var så fint! Vi glömde till och med bort tiden och han missade första tjugo på Champions Leauge (eller va det nu var för fotbollsmatch).
Förlöst
Klockan är nu 23.30. Jag sprang nyss i full iver uppför trappen och väckte Nogge som precis slumrat in. Han mumlade lite otydligt och lyssnade sen med slutna ögon när jag läste upp utkastet till min första barnbok ’Snigelmamman’. Efter kvällens yogapass blev jag knockad på soffan men precis när jag skulle kravla mig till sängs så slog inspirationen till och jag satte mig och skrev klart hela berättelsen i ett svep!
Wow, jag är själv helt förundrar och chockad! Nog för att jag burit på den i mitt inre under en längre tid och låtit den (över)mogna fram och nu när den kom till pappret så formades den lite annorlunda än jag trott. Men det känns rätt. Det känns så lätt och rätt. Den är här, den skall bara putsas till. Kläs med vackra bilder och voilá, klar!
Som jag väntat och nu är den äntligen här!
Jipiii, vilken känsla och att få bli förlöst! Jag är förlöst!!!
Snigelsommar
Njuter av de sista dagarna på vårt sommarlov, den här sommaren har jag varit ledig med barnen i sex veckor och det känns helt underbart. Jag är så glad att jag vänt om mitt liv och valt bort mycket av mina åtaganden och lett min egen transformation från stressig småbarnsmamma till (att iallafall stundvis leva som) Snigelmamman.
Som Snigelmamma har jag mer tid för mina barn, jag har en lättsammare inställning till livet att allt ordnar sig. Jag vet att prioritera de här åren med barnen, att den tiden aldrig kommer igen och jag vet att livet är långt och mycket hinner jag med sen, om jag nu vill när sen kommer, men tiden med barnen hemma den tickar och går hela tiden. Den tiden behöver jag välja att leva nu!
Ta det lugnt, allt ordnar sig.
Din gåva är att känna förtröstan inför livet.
Djurens Språk – Solöga
Känslofylld skoldag
Jag är rörd till tårar som jag döljer väl, jag sväljer och ler. Låtsas som jag bara har en vanlig glad dag.
Det som får mig överväldigad av känslor är när vi går hand i hand på skolgården jag och Oscar. Stoltheten att han är min son och glädjen att just han är så stolt över mig att han vill gå och hålla min hand bland sina kompisar. Vetskapen om att detta inte varar förevigt får mig att vibrera av nuet. Livrädd att nuet skall försvinna och att jag skall missa något, om än en bråkdels sekund. Jag kippar efter luft som om jag skulle andas för djupt och ljudligt kanske magin spricker och han släpper taget om min hand, blänger på mig, fnyser och springer iväg.
Men det händer inte. Han ser på mig med sina snälla varma ögon. Han står och håller mina skor och min kofta när vi ska ut på rast. Han följer mig tätt intill när jag skall sortera disken efter mig i matsalen. Han vinkar glatt till mig när han spelar fotboll med sina vänner. Han vinkar igen och igen. Jag får värma honom när han fryser, ta honom tätt intill och stryka om hans axlar.
Det är sådana är stunder Snigelmamman fångar. Det är sådana här stunder jag ber till mitt högre jag att skapa fler av.
Mammalycka
