Artiklar med etiketten ‘Tornado’
Stormens öga
Även om det ter sig som en orolig tornado i sinnet vissa gånger, tumlar runt med farhågor, faro-vågor. Så har jag upptäckt kärnan. Stormens öga. Där det alltid är lugnt och stilla.
Många dagar förr sprang jag i affekt av min rädsla, flydde undan eller än värre med mitt stora ego (kontrollanten) försökte styra om tornadons kurs och riktning. Fösa den till annan plats långt bortom mig.
Sen någonstans i utmattning av alla mina åtgärder och hemliga agendor (hemliga även för mig) att undvika rädslan och dess mörker så kapitulerade jag och gav vika. Jag la mig utmattad ner i ekorrhjulet och den slappa kroppen föll långsamt och segt ur, farten saktades ner och jag låg helt stilla. Mötte det jag behövde möta. Möter fortfarande det jag behöver möta. Först orkade jag inte fly och (be)härska rädslan nå längre. Nu vill jag inte. Nu förstår jag bättre. Den är inte till för att besegras, den är till för att mötas. Den får mig att växa, resa mig och gå än djupare in i den. Den för mig rakt in, till centrum av stormens öga. Och tro mig, där försvinner allt. Eller egentligen försvinner ingenting, allt är kvar, men rädslan upptäckts som en illusion i varandet av mitt inre. I min kärna, kalla det hjärta eller själ, där finns inget att frukta, där finns mer än kärlek.
Stormens öga är sinnesro, frid och glädje. Stormens öga är kärlek.
Smärta!
Min mage smärtar. Jag har haft problem med den sedan slutet på förra veckan, den sväller upp ibland när jag äter och gör så himla ont. Idag har jag haft två ”attacker” och de sitter i länge.
Min bok Kroppen talar till Dig är på min mottagning i Falun, så jag bad en vän att läsa åt mig i sin bok. ”Du oroar dig över en situation som pågår i ditt liv. Du oroar dig för dig själv. Släpp taget och lösgör dig från situationen. Då kan du lättare se lösningar och centrera dig” är budskapet från boken, eller egentligen är det ju budskapet från min ömmande mage.
Mitt i prick är det i alla fall! Jag oroar mig över mitt hopp. Tänk om jag hoppar utan att veta hur och vart jag ska landa. Hur ska det gå, gnager neggo-rösten i mitt inre. Oro och ängslan.
Jag andas, smeker min mage, värmer den med mina händer, sänder dit kärlek. Jag ber en bön för mig själv. Jag vet att jag är på rätt väg, jag ber om än mer tillit. Jag ber om mod att släppa oron och njuta av hoppet.
Tornadon jag varit i de senaste veckorna har varit som att snurra runt runt runt med en ögonbindel och nu har det sluta snurra, men jag är fortfarande yr i huvudet och det är svart för ögonen – återigen, bara hjärtat som vet vägen.
Tilliten jag ber om är att lita på att hjärtat för mig rätt!
Tornado
Bloggen går på lite halvfart som du märker. Livet är hektiskt just nu med det pågående bygget och annat. Det känns som hela maj drar ihop sig i en tornado och jag försöker finna stunder att dra mig undan och andas. Jag håller på att avsluta mitt arbete med Falan Galleria och utbildningen Kreativt Entreprenörskap och de tio sista dagarna i maj går jag min sista del i Yogalärarutbildningen. Samtidigt väntar mitt första styrelsemöte med Dalarnas Författarförbund och en intervju till Skrivarutbildningen på Brunnsvik. Jag ser ljuset i tunneln, det är garanterat upplyst i juni och jag går så långsamt jag kan vägen dit.
Jag är tacksam för min energiladdare som är fylld med må bra saker som Yoga, meditation och böner.