U-turn

2010-12-11

Sitter och funderar. Har en stund över för mig själv, barnen är ute och leker och maken är och handlar. Jag njuter. Jag behöver tystnaden emellanåt. Den är viktig för mig för att jag skall höra min röst. Den är viktig som återhämtning. Jag får så mycket intryck. De flesta sållas bort omedvetet, men många vill jag sortera och ta ställning till, låta smälta in. Nu håller jag på att smälta in med det som surrar i huvudet så att det kan integreras i mig. Det lägger sig ett lugn i den processen. Det är en skön process. Det gäller bara att jag tar mig tid till den. Och låter den få komma och få utrymme. Processen går inte att styra eller forcera, den behöver bara space.

En av insikterna som jag fått under veckan är att skala bort saker. Du som jag har säkert hört det massor av gånger att det är som att skala en lök. Jag vet att det är som att skala en lök. Jag använder uttrycket själv. Men det landade på ett djupare plan i veckan.

Jag insåg att vägen till lycka inte är att lägga till saker. Tex lägga till en sparesa eller köpa den där väskan eller så… att det är något jag saknar som gör att jag blir lycklig och om jag bara lägger till sådant som jag tror mig bli glad av så blir jag lycklig. Så istället för att lägga till något så är det bättre att ta bort något, skala av lager efter lager på löken och lita på att något vackert ligger gömt där inne.

Även om min polett trillade ner härom dagen, så ser jag att det är precis det jag gjort de senast åren. Jag har skalat löken. Jag vågade sälja Må Bättre, träningsanläggningen jag ägt i 5 år, jag började tacka nej till saker som jag tidigare tackat ja till, jag drog mig lite mer undan omvärlden och var mer med mig själv och de närmaste.

Jag sållade bort energitjuvar tex människor, sysselsättningar, ”måsten”, tankar som jag inte mådde bra av. Mitt öra tjuter av tinnitus så jag fick även sålla bort mina älskade pass i spinning, afro power dance och step up – det var inget jag skulle valt att ta bort om inte min kropp tydligt sa det till mig.

Och jag måste säga att ju mer jag skalat löken, desto bättre har jag mått. Jag kommer i kontakt med mig själv, jag hör min egen röst och jag känner mina känslor. Och när jag är i kontakt med känslorna så är jag i kontakt med min egen GPS, den hjälper mig att gå på rätt väg och ropar högt ”make a U-turn” när jag hamnat lite på sniskan.