Vardagsliv

2012-05-22

Det blev en fin liten bjudning på terassen igår när vännerna Marie, Lotta och Nina kom från Falun. Barnen lekte glatt och vilt precis som man önskar. Izabelle kom till ro i mitt knä och vi mammor fick mycket tid till att prata och mysa. Vi hade alla olika önskemål till fikat, ja, utom höggravida Marie då, så det dukades upp laktosfritt, glutenfritt, sockerfritt, mjölkprotein fritt och skakades en pulvershake, puh! Jag fick min första kommentar om vikten, att det syntes att jag gått ner i vikt, ohhh, vad det gladde mig!

Jag har nu ätit kost utan socker, bröd och pasta i snart 8 veckor och det har känts segt många gånger när jag provat mina kläder, som att det sitter fast, men jag har tålmodigt strävat vidare och hållit humöret uppe, det är förövrigt väldigt lätt att göra det när blodsockerfall och sug har försvunnit. Men nu börjar det alltså skönjas och jag känner det faktiskt själv också. Jag vill inte ha en våg här hemma, jag vill vara en sund förebild för mina barn, så jag pratar aldrig om vikt och fett och sådant. Utan jag berättar att jag valt bort delar ur min kost av en annan anledning, humör, energi och livskraft. Och att jag inte äter kött för djurens skull. Jag gör mitt bästa för att vara en mamma som med glädje ser sig i spegeln och tycker om det hon ser, en mamma som sprider livsenergi och glädje omkring sig. Jag känner verkligen att jag är på rätt väg.