Personligt
Svar på ett brev
Fick ett fint brev och delar av mitt svar vill jag dela med mig av här då jag tror att det kan skänka eftertanke till någon av er andra…
Jag själv kan inte ljuga för mig själv nå längre, så jobb som inte känns rätt för mig, som jag inte är kongruent med eller som krockar med mina inre värderingar kan jag inte ha helt enkelt, då tappar jag mig själv, min ro, min glädje, min hälsa.
Jag behöver följa mitt hjärta och gör jag inte det så mår jag inte bra. Jag själv lever inte till fullo som jag lär… ännu. Jag har fortfarande inte släppt taget (dvs skrivit klart och publicerat) de böcker som jag vet att jag ska ge ut. Jag har inte spelat in de yogavideor jag vet Universum pockar på mig om. Så jag är inte helt där, mitt i livsflödet. Så helt i balans känner jag mig inte, eftersom jag inte lever det liv jag är ämnad att leva så känner jag hur jag håller livsflödet tillbaka. Hur hälsan blockeras och energin sänks. Jag är medveten om det. Och jag börjar förstå vad som är min rädsla – för jag tror att i botten av allt så handlar det bara om två saker, kärlek eller rädsla. Och jag kan i varje stund välja kärleken om jag vill. Om jag vågar (för rädslan).
Med tanke på jobb, så tror jag att min livsuppgift är att hjälpa människor sin livsuppgift. Så det är intressant att du skriver om just ditt arbete och dina innersta önskningar.
För jag förstår när jag läser att du VET vad du vill göra. Vi är satta här till jordelivet som spirituella väsen i mänskliga kroppar för att njuta, glädjas och ta för oss. Livet ska inte vara en plåga eller ett kämpande – det ska vara gott. Vackert. Glädjefyllt och rikt.
Hur min tillit blivit så stark är svår att beskriva för någon annan. Jag har helt enkelt fått många bevis, som oss alla, på att Livet vill mig väl och det är en högre kärleksfull kraft som verkar över mig. Vi får alla dessa bevis, tecken, budskap – jag har tränat mig på att uppmärksamma dem. Det är kanske det som just min tillit vilar på, min förmåga att se att Gud (Universum, Livet) är med mig.
Vet inte om du fick några svar, hoppas inte, för svaren har du inom dig. Hoppas dock jag kunde inspirera dig att upptäcka dem i dig själv.
VarmKram
Fia
Hemlig resa
Jag släpper taget om relationer och arbete, kontroll av andra, kontroll av mig själv. Jag ber om modet att släppa taget om egna övertygelser, beteenden och inställningar. Och uppfattningen jag har om hur andra ska vara, verka eller må. Om uppfattningen jag har om hur livet ska te sig.
Jag släpper taget om mina egna tankar om framtiden. Ja, inte alla. Men jag ber om mod att släppa dem alla, för när jag resonerar förnuftigt så inser jag ju att jag ändå inte vet ett dyft om framtiden och har aldrig gjort. Och när jag tror mig veta något om framtiden så är det för att jag geggat ner mig i samma hjulspår. Livet ter sig lika från dag… till dag.. till dag. Då kanske jag kan inbilla mig att jag vet hur det kommer att bli, som det alltid varit.
Men egentligen så vill jag ju inte ha det så, samesame, lika lika lika… lika! Jag vill ju öppna mig för det nya, för Livet. Jag vill föras av vinden, få saltstänk i ansiktet… jag vill lätta ankar och segla ut från min förnuftiga trånga box (läs: sinne). Jag vill leva. Inte som jag tänkt att leva utan som livet vill leva med mig. Så vill jag leva.
Så jag övar var dag med frasen: vad kan jag släppa taget om idag? eller: vad kan jag släppa taget om nu?
Och där får jag svaren. Indienresan var ett sådant svar, den ville inte fyllas på ordentligt så med endast fyra anmälningar så förstod jag att jag behövde släppa taget om min föreställning om att arrangera en resa till Indien, för trots allt var det 2:a året vi var på väg. Så nu är de anmälda meddelade att resan är inställd. Och jag sörjer inte för det, jag är istället spänd på vad Livet vill föra mig i höst. Jag känner mig nyfiken. Förväntasfull. Att leva är som att var på hemlig resa.
Släpp taget
40 dagar utan daglig blogg har gjort mig gott. I synnerhet att vila i känslan av att släppa taget, som verkar vara mitt återkommande mantra för den här sommaren. Vart jag än gått, vridit, kämpat, glidit.. så är det som om Gud ställt sig framför mig med en skylt: SLÄPP TAGET! Släpp taget Sofia och låt Livet ha sin gång – låt mig verka.
Innan jag släpper taget så möter jag mitt motstånd. Tankar om hur ska det gå om inte jag har kontrollen, vad ska då ske? Tankar som med bloggen, men tänk om de glömmer mig, inte hittar tillbaka, inte tycker om mig nå mer. Tänk om.. tänk om.. tänk om..
Men sanningen är den att det är så otroligt befriande att släppa taget, wiiiihooooo vilken känsla! Jag inser att mycket av det jag håller taget om är för andra, alltså föreställningar jag har om hur jag ska vara för andra. Alltid redo. Alltid glad. Alltid tillmötesgående. Fast när jag ser djupare så handlar det inte om er andra, för det handlar i alla fall bara om mig, för (här kommer; tänk om, igen) tänk om ni inte tycker om mig, om inte jag får vara med… hemska tanke: tänk om jag inte är älskad.
Den känslan möter jag där i änden av repet som jag släpper taget om. Tänk om jag inte är älskad. Den största av rädslor. Vem är jag då?
Ja, vem är jag då? Jag är fortfarande Guds barn, Guds bästa barn, precis som Du. Det gör mig inte till någon sämre. Livet vill mig inte nått ont, för hur jag än vänder och vrider så ligger jag ändå i Guds famn. Alltid. Och paradiset, ja det är inte någon exotiskt destination i drömresebroshyren, nej paradiset det är här, precis där jag är. Alltid.
Att släppa taget är dock det enklaste att göra, det kräver ingenting av oss, varken fysik eller prestation – alla kan det. Du, jag, gammal som ung, sjuk som frisk… vi kan släppa taget och låta Livet (Gud) bära oss. Det behövs som jag ser det två ingredienser, mod och förstånd. Förståndet att inse att det finns en högre kraft och förståndet att inse ens egen litenhet och modet att lägga sitt Liv i dess händer.
Let go… let God.
Take time…
… for your highest and best use.
Healingkoden
Jag läser fortfarande med iver, böcker är till en stor glädje i mitt liv. Mest är det ”andliga”böcker, livsstilsböcker (hälsa, kost) och självhjälpsböcker, jag slukar mycket efter en noggrann gallring – det måste trots allt kännas rätt.
Healingkoden hade gått mig helt förbi tills jag från två olika håll och vid separata tillfällen med några dagars mellanrum fick tipset att läsa den. Jag är lyhörd för vad Livet (Universum, Gud) ger för tecken och kommer något upp 2 gånger eller fler så följer jag oftast budskapet utan det minsta tvivel. 3 gånger är ett tydligt go.. GO!
Jag var främst intresserad av koderna, healingkoderna, men när jag läser boken så faller insikter ner om vilken inre stress jag bär och har burit sedan barnsben. För trots att jag lever ett väldigt stillsamt liv nu mot förr då jag hastade runt i ekorrhjulet så känner jag ändå en gnagande… lätt orolig… inre känsla – som jag igår förstod var påslagen stress. Någonstans i barndomen har knappen stress-ON blivit nertryckt och jag har varken vetat om att den stått och surrat och alltså ej heller förmått stänga av den.
To see is to be free, säger Onenessläran. Och nog känns det som frihet allt när insikter singlar ner – rakt in i djupet av ens väsen. Eller cellminnen som det står om i boken. Det är mina cellminnen som burit den påslagna väl fördolda stressen. Stressen är enligt boken (och dess forskning som den hänvisar till) orsaken (till 90-95 %) till att vi inte lever hälsosamt och alltså balanserat. Stressen slår ut vårt eget självläkande system. Den kväver och blockerar våra vibrationer, slår knut på magin vi bär i våra kroppar och liv.
Jag kände att jag ville nämna boken här då den gett mig en pusselbit som jag precis behövde, så jag stannar vid det… mitt budskap är förmedlat, Du vet, som jag visste, om det var ämnat för Dig. Nu ska jag läsa vidare.
Kärleken är till syvende och sist källan till all hälsa.
Healingkoden
Alexander Loyd
Min sommarpaus
Min sommarpaus fortsätter ett tag till, jag siktar på 40 dagar, förutom mina små inhopp. Barnen är också positiva till mitt blogguppehåll och i synnerhet när jag gjort sommarpauser på Facebook som jag vet stjäl min uppmärksamhet ifrån dem. Det viktigaste först – är syftet.
Och här i stillheten från mediabruset så finner jag klarare insikt (in-sikt), som hjälper mig upptäcka mer av mig och mina behov. Jag ser också klarare mina beteenden, bra som dåliga, min egennytta i det jag företar mig och lyssnar jag djupare så hörs sanningen om mig själv, vad jag brinner för och vad som ger mig allra mest glädje.
Jag läser. Jag är. Jag är sommarlovsmamma i första hand men jag processar också djupt. Jag har täppt till många av mina flyktvägar och stannar så ofta jag förmår, med det som är – det som känns. Jag läker. Läkningen är evig verkar det som, och jag accepterar (just nu) att det är så, ett livslångt läkande (och lärande). Jag är en elev och Livet är min lärare.
Going towards raw
Det här inspirerar mig så oerhört, i synnerhet eftersom jag denna sommar spårat ur, dvs ätit både kött och socker… längtar tillbaka till det hälsosamma (frukt och grönt). Jag vet vad min kropp vill ha, jag vet vad min själ berättat för mig (för länge länge sedan) att jag bör äta och jag ber om hjälp att förändra mina vanor (läs: ovanor) och leva det liv jag så längtar efter att leva.
Här finner du mer om Mimi Kirk om Du är intresserad.
Kreativitet
Det händer något oerhört vackert i mig. Ja, inte bara vackert, det fula krackelerar och stinker men bakom detta så blottar jag något annat. Något större. En ädelsten. Min ädelsten. Vi har något stålande inom oss allihopa och jag upptäcker mer av min källa nu i tystnaden. Inte för att det är tyst, jag lever sommarliv med familjen, men det skönjs ändå – det skimrande inom. Bortom det/de andra. Där finner jag mig.
Så jag vill bara kika in för att säga att min tystnad gör mig sååå gott. Jag hör bara en röst, samma röst med samma budskap som förr, men nu när det andra är tyst och stilla så hör jag den så tydligt. Den går inte att missa om jag säger så. Jag förstår den. Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad min livsuppgift är och jag vet, i alla fall inledningsvis, hur jag ska dela med mig av den. Där är jag nu. Och det må vara stilla här på bloggen men min kreativitet flödar i mina inre dokument. Så jag är inte vilande, även om bloggen är det just nu, jag jobbar, jag kavlar upp ärmarna och hugger i – precis där jag blir tillsagd att gräva. Jag är vägledd. Och kommunikationen är stark. Jag är så innerligt tacksam att det händer här och nu. Som jag väntat på att tiden ska bli mogen…
Sommarpaus
Det kliar i fingrarna, jag vill in och skriva av mig. Jag känner hur gott min blogg gör mig, som en ventil från insidan. Det är nyttigt att ta en time-out ibland känner jag, för att verkligen uppskatta det man har, det man gör och den man är. Min blogg gör mig gott. I början var det viktigt hur många besökare jag hade och hur långt ut jag nådde ut. I statistiken kan man se från vilka länder och städer läsaren läser och om läsaren är in ofta eller engångsbesökare, sådant var viktigt för en tid, för min bekräftelse. Jag gläds givetvis fortfarande av bekräftelse, det gör vi alla, det är en del av att vara människa, men med tiden har bekräftelsebehovet här på bloggen klingat av och min största vinning är ärligt talat mitt eget mående av att skriva. Jag mår bra att att få orden ur mig. Precis som en sångare behöver ta ton och en löpare lägga stegen under sig, så behöver jag skriva.
Nu när jag är i min 40 dagar långa detox, så håller jag mig ifrån att skriva här, jag förutom dagens gästspel då. Däremot så skriver jag på annat. Och det känns rätt. Jag vet ännu inte vad det kommer bli, om det ens kommer bli något men ett är säkert, det jag skriver ger mig en känsla av välbehag, glädje och mening – det gör mig gott.
Njut mer av sommaren kära du, vi har många dagar kvar – det ska i allafall jag göra.
40 dagar
40 dagar ”andlig diet” kommer jag att ge mig. Jag fick budskap om det alldeles nyss, mitt ego sa; Nooo, men när jag mediterade och länkade in, så sjöng mitt hjärta (själ) rungande; Jaaaaa! Det är inte ett dugg genomtänkt, men det känns rätt. Och är det något jag börjar bli bra på så är det att lita till intuitionen, budskapen och ingivelsen.
Så med start nu kommer jag att dra mig undan igen, fast under en längre tid. Till att ta vara på mig, så att rösten, den gudomliga inom blir än tydligare. Jag tar en paus ifrån bloggen för att förstärka mina budskap. Min väg. Mitt kall. Min passion. Mina steg. Mina ord.
Jag kommer att ägna mer tid till att meditera, be, läsa, skriva och givetvis vara med familjen och njuta av sommaren. Jag detoxar inåt… och utåt, så att jag känner mig ren och klar inför hösten. För är det något jag anar, får känning av, så är det att i höst bär det av.
Utbudet som är bokat inför hösten är:
31 aug – 1 sep Oneness Awakening, Strömstad.
8 sep startar höstens Yoga.
11-12 okt Oneness Awakening, Rättvik.
8-16 nov Yogaretreat, Indien.
Deeksha på distans, kommer också att göra uppehåll.
Jag svarar mer än gärna på frågor och tar givetvis emot anmälningar, du kan nå mig på mobil: 070-559 29 50 alt mail: mail@sofianorgren.se
Önskar Dig en fortsatt strålande sommar. Jag kikar kanske in här lite kort någon gång, men i stort blir det tyst. Njut av sommaren, det ska jag göra, så ses och hörs vi snart igen ♡
