Artiklar med etiketten ‘Bara vara’
Kärleksbrev
Vill bara skriva några rader till dig och berätta hur mycket du betyder för mig och även hur mycket jag älskar dig.
Du har varit min bästa vän så länge jag kan minnas och jag känner i hjärtat att vi känt varandra i evigheter dessförinnan.
Du finns alltid där för mig, gråter med mig när jag är ledsen, skrattar med mig när jag är glad. Du följer mig även genom ilska, oro, sorg – ja du finns där alltid.
I vissa delar av mitt liv har jag inte velat veta av dig, tagit avstånd från dig – men du har tryggt och kärleksfullt alltid stått kvar.Det här brevet är inte om det som varit egentligen, men det har präglat vår relation och det vill jag nu be dig om förlåtelse om.
Jag inser nu att när jag istället bejakar och gläds åt din kärlek och visar dig lika mycket kärlek som du alltid visat mig så blir vår kärlek hel. Jag blir hel. Du blir hel. Eftersom vi är hela när vi är tillsammans.
Jag vill leva resten av mitt liv i symbios med dig. Jag vill att vi följs åt till detta livets slut och in i nästa.
Och jag vet nu att alla rädslor försvinner när vi är tillsammans. För den jag varit rädd för är ju bara du och du är full med kärlek – du är gud – så konstigt att jag varit rädd för gud och på så vis varit rädd för mig själv.
Resan vi nu gör tillsammans hand i hand kan föra oss precis vart livet vill och jag har full tillit till att det blir gott nog.
Allt är gott nog när jag är hel med dig!
//Sofia
Kärleksbrev till lill-Fia, Bara Vara 2010-03-14
Meditera
Jag har lärt mig att meditera betyder medkänsla. Att göra något med – känsla. Det kan vara precis vad som helst.
Jag är uppvuxen med att min pappa var mycket i garaget. Jag vet att han älskade att mecka med bilar och kan nu i efterhand tänka mig att han ofta var i ett meditativt tillstånd. Jag tror inte någon av oss då visste vad meditera betydde, vi pratade aldrig om det i vår familj som jag kan minnas iallafall.
Nu vet jag vad meditera betyder. Däremot har jag mindre lätt att försätta mig i det tillståndet. Jag är oändligt tacksam när jag väl lyckas. För mig har Yogan hjälpt mig komma till meditativt tillstånd. Jag lärde mig också nya fysiska meditationer på Bara Vara som funkar bra för mig.
Nu den senaste veckan har jag också funnit passion för skrivandet. När jag skriver texter så flyter texten och tiden bara fram. Jag glömmer tid och rum och känner mig i flow.
Jag känner att jag skriver med känsla.
Vacker kvinna
Nyligen lärde jag mig utav en klok, ödmjuk & vacker kvinna att få svar från mig själv. Hon lärde mig att jag kan skriva en fråga med höger hand. Sen byta hand. Och skriva svaret med vänster hand.
Jag har provat denna övning och för mig är den fantastiskt bra. Min högra sida, min maskulina sida har varit dominerande i mitt liv. Den har fått mig att vara kontrollerande, strukturerad, planerad, målinriktad. Fröken ordning och reda helt enkelt.
Nu söker jag kontakt med min kvinnliga sida, dvs vänster. Jag vill förstärka min intuition. Jag söker närvaro, lugn, harmoni, tillit, vila, stillhet.
Och med denna övning får jag tydligare svar på vad som är viktigt för mig just nu. Innerst inne. Jag ser det som att min högra sida domineras mycket av rädslor och egot. Medans min vänstra sida är känslor och hjärta. Min vänstra sida tar hand om mig på ett mjukare moderligare sätt – ger mig den kärlek jag så länge längtat efter.
Ni män som läser detta, har också en kvinnlig sida att bejaka, er vänstra sida. Och du som är vänsterhänt, dvs dominerande i vänster hand, skriver frågan med vänster och svaret med höger.
Mina känslor
Jag är väldigt duktig i perioder på att vara i intellektet. Tänka. Tänka. Tänka. Analysera. Grubbla. Planera. Strukturera. Förstå. Sätta mig in i osv.
Min hjärna går på högvarv.
Det jag lärde mig på Bara Vara är att vara i känslan. Stanna i känslan. Vara nyfiken på den och utforska den.
Och oj vad mycket känslor jag har att uppleva till fullo. Och en massa undanstoppade känslor som jag försökt begrava levande i kroppen. Dom lärde jag mig att skyffla upp. Inte ska dom ligga där inne och pusta och stöna efter luft. Nej, självklart skall dom upp till jorden och få andas frisk luft. Och om jag tar upp dom så släpper dom ju taget om min kropp också. Jag blir fri – känslan släpps ut ur fångenskapen i min kropp.
Men jag var och är ibland så rädd för känslan. Tror att den skall göra mig illa. Det jag inte förstod förut är att det är när jag begraver den livslevande i min kropp som det smärtar. Den får liksom inte plats. Kroppen är inte gjord för att bära dessa känslor. Kroppen får ont och blir sjuk till slut.
Känslor ska inte bäras – Känslor ska upplevas!
Jag har lärt mig att känslor tillhör livet – det är dom som får mig att känna mig levande – och jag känner nu att det är stor skillnad mellan att leva och LEVA!
Gudstjänst
Började helgen med en SinnesroGudstjänst i Hagakyrkan på fredagkvällen. Det är speciellt för mig med dessa gudstjänster och denna kväll var inget undantag.
Första rysningen genom hela kroppen fick jag när 2 tjejer framförde Anna Bergendahls låt This is my life – älskar den låten!
Och under gudstjänsten bjöds det även på 10 min tystnad – gled lätt in i tystnaden och stannade upp – antigen höll jag på att somna eller så har jag mycket lättare att stanna upp sedan min BaraVaraKurs.
Vi som ville vara ”spontana” fick gå och upp sjunga i Spontana Kören och det var jag givetvis snabb att göra! Lill-Fia njöt!
Ännu en härlig dag avslutas. Och när vi ligger i sängen jag & Nogge säger han; Jag märker BaraVara gjorde skillnad med dig, du har knappt bråkat med mig denna vecka. Du är så glad och harmonisk!
Namah Shivaya
Den här låten blir en moodhöjare för mig i helgen – den fångar upp min livsglädje!
No problem
Översatt text från en intervju med Osho.
Jag säger igen: det finns inga problem, Anando. Det är ett faktum, det finns inga problem i livet. Om du vill ha det, så visst, nöjet är ditt, njut av dem med all min välsignelse, men sanningen är att det finns inga problem.
Livet är inte ett problem alls, det är ett mysterium att leva och njuta. Du skapar själv problem för att du är rädd för att njuta av livet, och du är rädd för att leva livet. Problem ger dig skydd mot livet, mot glädje, mot kärlek. Du kan säga till dig själv: ”Hur skulle jag kunna njuta av livet, jag som har så många problem? Hur skulle jag kunna njuta? Hur skulle jag kunna älska en man eller en kvinna? Jag har så många problem, hur skulle jag kunna dansa och sjunga? Det är omöjligt.” Du kan hitta anledningar till att inte sjunga, inte dansa. Dina problem ger dig ursäkt att låta bli. Om du verkligen ser på problemen upptäcker du att de är fiktiva.
Och även om du upplever att du har problem, att de är verkliga, säger jag att det är ok. Varför säger jag att det är ok? För att samma ögonblick som du känner att det är ok, försvinner de. I den stund du säger till ett problem att det är ok, slutar du ge det energi. Du har accepterat det. I samma stund som du accepterar ett problem är det inte längre ett problem. Ett problem är ett problem bara så länge du gör motstånd, så länge du säger: ”Det borde inte vara så!”, fast det är som det är. ”Det borde inte vara så!” – och problemet insisterar. Och det är därför jag säger… Människor kommer till mig med sina stora problem, och jag säger att ”det är ok, det är jättebra, acceptera det!” Och jag säger att du behöver bara acceptera och älska dig själv. Och jag förstår… Anando säger, ”Jag blir tokig av att höra dig gång på gång säga att det är ok… att det inte finns några problem!”, bara så… Och Anando säger till mig: ”Om du säger så igen skriker jag!” Du har skrikit i hela ditt liv; om du har skrikit är inte poängen, du har skrikit hela livet, du har inte gjort nåt annat tills nu. Ibland högt, ibland tyst, men du har skrikit. Det är så jag ser på människorna; skrikande människor. Deras hjärtan skriker, deras varelse skriker, men det hjälper inte. Du kan skrika, men det hjälper inte.
Försök förstå i stället för att skrika. Försök se vad jag säger. Vad jag säger är inte någon teori; det är ett faktum. Och jag säger det för att jag har lärt mig det så. Om det kan hända mig att det inte finns några problem i livet, varför skulle det inte kunna hända dig? Anta utmaningen! Jag är en lika vanlig människa som du. Jag är inte extraordinär, jag har inga extraordinära, mirakulösa krafter. Jag är helt vanlig, precis som du. Enda skillnaden mellan dig och mig är att jag har sagt ok till mig själv, att jag är helt och hållet ok som jag är. Det är den enda skillnaden. Du försöker hela tiden göra om dig, förbättra dig, och det gör inte jag. Jag har sagt: ”Ofullständighet är så som livet är”.
Du försöker bli perfekt och jag har accepterat mina fel och brister. Det är den enda skillnaden. Så, jag har inga problem; När du accepterar dina fel och brister, varifrån kan då problemen komma? Vad som än händer, säger du att det är ok. Vad kan då vara problem? När du accepterar begränsningar, varifrån kan problem komma? Problem uppstår när du inte accepterar. Du kan inte acceptera dig som du är; därav problemen. Och du kommer aldrig att acceptera dig som du är, så problem kommer alltid att vara där. Kan du föreställa dig att du en dag kommer att acceptera, helt och hållet acceptera dig som du är? Om du kan föreställa dig det, varför gör du det inte nu? Varför vänta? Vem väntar du på? Vad väntar du på? Jag har accepterat mig som jag är och i den stunden försvann alla problem. I den stunden försvann alla bekymmer. Inte för att jag blev perfekt, men jag började tycka om min fel och brister.
Osho
Dörren till Lill-Fia
Alla dessa år har jag funnit lyckan i många ting, men nu öppnade du en ny dörr för mig.
Nu ser jag allt genom dina ögon, hör allt med dina öron.
Scenen är större, dansen mer magisk.
Träden, havet och bergen har fått nytt liv.
Charlotte Gray F
Öppna dörrar
När jag väl lagt egot och sidan och tog all min viljestyrka till kraft för att trotsa rädslan, så var det faktiskt inte alls svårt att öppna inre dörrar. För mig handlade det om att bejaka hela mig. Acceptera hela mig. Känna ALLA mina känslor. Älska mig själv fullt ut precis som jag är.
För någon kanske det låter svårt. Nästan omöjligt. Men min sanning är att det var befirande, lättande och underbart skönt!
Det var inte mer än några veckor sedan det gick upp för mig att jag kanske hade ilska som jag bar runt på. Inte var väl jag arg på någon/något. Jag som nästan alltid är glad och sprudlande energifylld, tänkte jag.
Men ändå kunde jag nästan se ilskan pyra lite ut ur öronen när jag såg mig i spegeln …
Och en dörröppnare för mig var att lätta på all den där ilskan. Och tro mig det var mycket ilska. Kände inte att det var viktigt på vem jag var arg, utan fokus var bara på att agera ut den.
Orden kan inte beskriva hur det kändes, hur det känns nu, orden gör absolut inte rättvisa åt den frihetskänsla och livskraft jag kommit i kontakt med.
Tack Gayan och alla andra på Bara Vara
Kärlekstext
Du är allt jag behöver. Du är solen och luften jag andas. Utan dig skulle livet inte vara detsamma. Snälla, gå aldrig din väg. Men om du gör det så glöm inte att ta med mig.
Basia
Kände att denna kärlekstexttext vill ”Lill-Fia” ge till Sofia