Artiklar med etiketten ‘Bara vara’
Mindfulness
En stunds reflektion och betraktande, tillåta dig att bara vara med det som är just nu.
Go within
Jag känner att jag vill sakta ner tempot och välkomna sommaren. Hela min kropp ropar efter retreat, tystnad. Jag har ingen möjlighet att ge den det nu, men jag kan ändå göra mycket för att jag själv ska må bättre. En tanke som vuxit fram till en strategi är att ta en time out från både blogg och Facebook under en vecka… eller längre. Det känns så rätt och befriande när jag tänker på det, att pausa en stund och bara vara.
Slita loss mobilen ifrån handen och istället räkna molnen, blåsa såpbubblor, göra kullerbyttor, studsa studsmatta… det finns så mycket mer att uppleva som jag missar med sänkt huvud mot pekskärmen. Jag vill bara vara – hela mitt väsen vill det. Jag ser hur nätet är min flykt många gånger ifrån Livet självt – det som jag är här för att Leva. En paus kommer göra gott. En liten sommarretreat bara för en vecka eller två…
Jag inleder på fredag, mitt i sommarens stora mittpunkt – då ska jag vakna till och leva mer än jag gör i dag.
Min anknytning
Det känns som en längre tid, då jag närmat mig min anknytning till mig själv. Men egentligen så har det ju inte alls pågått länge. Under större delen av mitt liv har jag varit helt ovetande om att jag haft en liten tös inom mig, jag har inte ens vetat av henne och alltså inte haft en tillstymmelse till förståelse om hennes behov. Levt omedvetet med andra ord. Först för några år sedan när jag gick en kurs på Bara Vara och terapeuten envisades så med att påtala att jag hade ett barn att ta hand om och att hon fanns inom mig började jag hajja till, inte av egen insikt utan av att terapeuten upprepade sig gång på gång och jag förstod att hennes medvetenhet (läs: envishet) visade mig min omedvetenhet. Men där och då var jag inte kapabel att omfamna henne fullt ut. Det var som att jag för första gången stod utanför hennes flickrum, nervöst knackade på, med raska steg gick in och kramade henne med en ryggdunk och flydde ut igen. Sen dess visste jag om var hon satt och gömde sig men jag återvände inte nå mer.
Genom Oneness och terapi så har jag funnit modet att vända tillbaka för att lära känna henne. Lyssnat och varit där. Tagit in hennes berättelser och försökt förstå varför hon sitter där hon sitter. Känt hennes rädsla för att gå ut. Nu vet jag exakt vad hon är rädd för. Jag ser vart det kommer ifrån. Jag förstår vad hon hade behövt men inte fått. Jag vet vad hon lider av. Nu vet jag.
Nu vet jag också vad jag måste göra. Jag har erkänt min skuld för att ha övergett henne. Jag har förlåtit mig själv. Nu är det sista steget kvar, det kanske svåraste av dem alla – jag behöver knyta an till henne så djupt att hon blir jag. Jag ska visa henne världen, så som hon aldrig sett den förut. Jag måste ta hand om henne och vara hennes trygghet när hon är rädd. Precis där är jag nu. Jag ska bära henne och vara hennes stöd så länge hon behöver, tills hennes rädsla övergår till tillit och glädje. Tills den dagen hon blir till ett glatt och livfullt barn igen – tills den dagen jag blir jag.
Förstår att jag är på de sista trappstegen i förändringstrappan; förnekelsestadiet, begrundandestadiet, förberedelsestadiet, handlingsstadiet, aktivitetsstadiet. Det känns hoppfullt och jag ser med glädje på vår framtid tillsammans, vad den kommer bjuda oss. Det gryr något färskt och ungt inom mig, jag känner hur det spirar…
I take time to play with my inner child.
Affirmation
Louise L. Hay
Relax
Don’t seek, don’t search, don’t ask, don’t knock, don’t demand
just relax.
If you relax, it comes. It is alive. If you relax, it is there.
If you relax, you start vibrating with it.
Stannar här ett tag
Jag finner mig till ro. Blickar framåt men är mest i nuet, ser på det och dem jag har omkring mig. Är i mina känslor och är i min kropp. Känner mig mer tillfreds än på länge. Livet känns rotat, tryggt och stilla precis just nu. Jag kan lugnt sitta här och bara vara, andas och njuta. Det är en annorlunda känsla. Jag har tränat mycket på att bara vara med taffliga resultat och nu så vips bara är jag där i baravarandet och det är helt magiskt. Givetvis lite nytt och lite ovan känsla, men ack så skön. Jag gör mig medveten gång på gång, för jag vill ju gärna stanna här ett tag.
Jävla skit!!!
Jävla skit! Jävlar! Argggg!!!!!! Är du dum i huvet? Dumma dig! Dumma! Dumma! Argggg! Jääääävlar! Jävla skit! Argggg!!!!! Jävla! Jäääävlar! Dum! Dum! Du är dum!!!!
Allt är i sin ordning. Hemmet är fullt friskt även om det låter som något helt annat, när barnen och jag turas om att gå rond på Argkudden. Vi turas om att flippa ur på den stora mjuka kudden. Den som har ronden kör på med hela sitt register tills den är nöjd. Dom andra hejjar på. När den ena pustar ut efter sin rond, görs High Five och nästa är på tur. Det blir ikväll att vi kör 3 ronder var. Maya visar sig vara en naturbegåvning i att släppa fram känslorna. Oscar däremot har behövt lite längre tid på sig. När vi började med Argkudden i mars efter min BaraVara-kurs så var han återhållsam med ilskan. Nu däremot kommer den fram.
Jag tror verkligen på detta att låta alla känslor komma fram. Släppa fram dom i trygg miljö, utan att någon blir sårad eller skadad. Släppa fram dom och bejaka dom. Dom är en del utav oss alla.
Argkudden finns här i vårt hem och den tar kärleksfullt emot allt som vi behöver tömma. Det är sunt och friskt att känna alla känslor i vårt hem. Och till Argkudden får man till och med svära. Allt är tillåtet till Argkudden.
Det är Okey att vara arg på varandra i vårt hem. Det är däremot inte okey att ta ut ilskan mot någon annan. Utan vill jag svära, slå eller skrika så finns kudden där.
Det är givetvis tillåtet att känna alla känslor. Vi föräldrar biter oss i tungan när den invanda ramsan vill komma; det var väl inte så farligt. Se så. Upp och hoppa nu. när barnen är ledsna. Jag litar på att barnet själv vet när det är bra igen och låter det vara ledset så länge det vill. Jag finns där, omfamnar, är med, ger kärlek och stöd men aktar mig noga för dom gamla fraserna. Jag är där tills sorgen eller smärtan gått över. Jag stannar kvar och tillåter känslorna få vara.
Jag är av den övertygelsen att känslor som tillåts läker – jag vet inte vad de läker, men det känns som dom läker själen.
Barnensdag
Barnensdag i dubbel bemärkelse. Då vi varit och firat barnensdag på stan och även jag haft mina egna barn helt i fokus heeeela dagen! Vi har myst och varit tillsammans. Åkt karuseller och fikat i Torsång. Gjort hinderbana på gården och sprungit oss svettiga. Avslutat med bad och barnprogram i soffan.
När vi åt kvällsfika så sa Oscar att han tänker lite. Jag har lite tankar. Det visade sig att den känsliga söta killen har ”tankar” om livet, döden och poliser. Hur länge jag skall leva. Hur länge han skall leva. Om Poliser skjuter människor. osv. Usch, jobbigt samtal då jag påminns om min egen rädsla för döden. Den rädslan tog också mycket plats en tid när jag var barn, säkert runt den ålder Oscar är i nu, 6-7 års åldern.
Samtidigt är jag tacksam att jag minns den rädslan och kan relatera till den. Tacksam att jag kan möta upp och förstå. Tacksam att jag lyssnar. Tacksam att han talar. Tacksam för att sådana här samtal stärker vår relation.
Tacksam för lilla söta Maya som deltog i samtalet på sitt charmiga vis. Hon är inte rädd den tjejen inte. Iallafall inte ännu. Hon bara ”är”. Och jag ber till Gud att jag fortsätta ge henne förutsättningar så att hon kan fortsätta att ”bara vara”. Tacksam att hon inspirerar.
Tacksam att barnen lär mig något varje dag.
Mayas härliga kommentar till en stor björk som svajjade i vinden: Det ser ut som trädet dansar
Vilken fantastisk gåva med barn!
Släpp loss
Dansa som om ingen såg dig
Sjung som om ingen hörde dig
Älska som om du aldrig blivit sårad
Bara Vara
Dynamic
Härlig start på söndagen! Jag började morgonen med en grön nyttig drink och lite kaffe (bra med balans) för att sen bege mig iväg till vänner och göra DynamicMeditation.
Vännerna arrangerar en hela vecka med dessa underbara meditationer, så jag skall dit varje morgon. DynamicMeditation är en Osho meditation som är speciellt bra för oss i väst. Den är uppdelad i 5 faser. Första fasen med fokus på andning, andra fasen utagerande fasen, för att få ur gamla känslor ur kroppen, tredje en fysisk del, fjärde en helt stilla del för att iaktta och sista och femte delen är en hyllning till dagen och då är det frigörande dans.
Låter ganska skumt när jag skriver det och det är säkert många som tycker meditationen är konstig, och den är ju väldigt annorlunda. Men jag älskar den verkligen. Vi gjorde den varje morgon på Bara Vara i Rättvik och det var där jag fastnade för den. Jag tycker det är så skönt att få använda kroppen under meditationen till skillnad från andra meditationer när man ska sitta still. Och så är det så befriande att få utlopp för massa undangömda känslor. Meditationen är som ett fysiskt träningspass på 60 min. Träning för kroppen. Frigörelse för känslorna. Och sinnesro för sinnet. Perfekt tycker jag.
Längtar tills imorgonbitti!
Ensam
Ensamhetskänsla slog till hårt igår. Som barn var jag alltid rädd för ensamheten. När jag nyss var till Bara Vara och där ”hittade” lilla ensamma lill-Fia i kuvösen så kan jag se ett samband. För mig är det nu sant att där började min ensamhetskänsla.
Nu väljer jag ofta att vara ensam, trivs med att vara ensam. Men igår kom jag till ännu en insikt om mig själv. Att vara ensam och känna sig ensam är för mig olika saker. Igår hade jag inga problem med att vara ensam, däremot så kom en för mig obehaglig känsla av ensamhet upp – och den ensamhetskänslan är riktigt stor.
Det ironiska är att jag just den här helgen är mycket ensam är för att Nogge är på Bara Vara. Han är där och tar hand om sig på bästa möjliga kärleksfulla vis. Och givetvis får jag möjlighet att ta hand om mig. Jag var inte förberedd på vad jag skulle ta hand om bara. Men nu vet jag. Jag skulle ta hand om min ensamhetskänsla och min lill-Fia.
Så min tänkta myskväll igår som jag hade planerat med ett glas rött och en tidning, slutade med att jag låg på golvet och grät.
Och inte behövde jag uppleva ensamhetskänslan ensam heller – kärleksfulla goa Morris var hela tiden vid min sida.