Artiklar med etiketten ‘Bön’
Min tro
Min tro … där mår jag bäst. När jag vilar i min tro på Gud så översköljs jag genast av en känsla av tillit, tillit till att allt är som det ska, att jag är omhändertagen, vägledd och älskad. Något större, mycket större, vakar över mig och vill mitt allra bästa.
För mig är Gud en kärleksfull skapare av liv, skapare av allt. Som en högre intelligens. En kärleksfull intelligens som vi alla kan förnimma, söka kontakt med och uppleva. Som finns utanför oss men likväl inom oss.
Jag tror vi alla är gudomliga, att det är vår sanna essens. Yoga, meditation, skrivande, bön är bra sätt för mig att uppleva känslan av det gudomliga, både inom och utanför mig själv.
Jag mår bra av att vara i kontakt med det gudomliga, det får mig att slappna av, och höjer min förmåga att faktiskt njuta av livet. Och till syvende och sist tror jag det är det vi är här för att göra – njuta av våra liv. Njuta av att vara levANDE.
Ny deeksha!
I helgen har jag deltagit på en transformerande Onenesskurs Phenomenon and the Gift. Den 25 timmar långa kursen har varit i Stockholm men har letts direkt från guiderna på Oneness University i Indien. Så fort livesändningen började så kände jag mig hemma i hjärtat – love India!
Jag hade inte alls stora förväntningar inför helgen, kände mig snarare likgiltig och sinnet försökte leta anledningar till att avboka och stanna hemma. Men helgen försvann i ett nafs och jag kände hur mitt hjärta öppnades och transformationen tog vid. Det känns nu, så här dagen efter, helt fantastiskt!
Vi jobbade med våra intentioner (önskningar/drömmar), och lät helgens processer, meditationer, böner, deekshas att föra oss mot mirakler. Min enda intention inför helgen var att jag vill tycka om min kropp. Jag vill älska den och känna mig snygg.
Det kan tyckas ytligt men det är där jag är, för mig är det viktigaste nu att finna kärleken till mig själv. Och jag kan känna otrolig kärlek till min själ, och väldigt mycket kärlek till mitt sinne men jag har ännu inte haft förmågan att älska kroppen fullt ut, så det är min högsta önskan.
Vi blev också initierade till en ny högre form av deeksha GOD – the Golden Orb Deeksha. Golden Orb Deeksha ges genom hjärtat, till skillnad från ”vanlig deeksha” som ges genom händerna uppe på hjässan. Det ska bli magiskt att få börja ge denna deeksha.
Ps Är du också intresserad så kommer denna transformerande kurs tillbaka till Sverige även nästa höst, men innan dess, i vinter/vår kommer jag att hålla en Oneness Awakeningkurs, jag inväntar bara besked om jag då kan dela med mig av och initiera till GOD – Golden Orb Deeksha.
Periodare
Klockan strax efter 23.00 när jag tänder ljus och sätter mig vid datorn. Grabbarna åkte givetvis för att stötta Leksand och vi tjejer hamnade trots egentligt ointresse framför teven och följde dramatiken.
Nu när huset tystnat och jag sitter här så griper en längtan tag i mig att be och meditera. Trots att de 12-stegen manar till att göra det dagligen så slarvar jag med detta. Och för mig som älskar både bön och meditation så borde det vara en peace of cake att göra det till en daglig vana. Men icke.
Jag undrar om jag inte helt enkelt är en periodare. Det verkar inte bättre även om jag önskar att det vore det. Min disciplin har sina brister. Det är lika med Yogan, jag är ingen ”äkta” Yogi som rullar ut mattan var gryning för ett 90 min pass. De få gånger jag Yogat i min ensamhet så har det blivit tafatt och avslutat efter minuter av otålighet.
Min disciplin med Yogan är mina klasser och grupperna. Genom att ge Yogan till andra så erhåller jag den själv, en kompott av givande och själviskhet helt enkelt.
Kanske är det så jag ska göra med meditationen tänker jag, göra det till en vana genom att göra det med andra. Det går ju att förenas i så mycket härligt via nätet. Why not?!
Nu ska jag i alla fall logga ut för inom spirar längtan till meditation och bön, här och nu i den tysta natten.
Blessing
Tusen tack för er närvaro, vi var nästan 100 st (97 st!) som deltog i kvällens deeksha på distans. Kändes fantastiskt starkt. Tack ♡ Jag drog inget kort, utan kände att jag skulle sätta mig och ta emot orden för kvällen – så här är det budskap som ville kommuniceras.
Namaste Savita
Lämna över Dig i bön. Hur ofta ber Du? Ber Du enbart när du känner nedslagen och illa tillmods eller använder Du böner regelbundet. Att be är en kommunikation med det Gudomliga. Lika så att meditera. Lika så att flöda med Livet. Säga Ja till Livet. Att be kan vara Ditt sätt att tala med det Gudomliga (Gud, själen, Ditt högre jag, Livet) och den kommunikationen stärks ju mer Du använder den. Meditationen är ett oerhört fint sätt till att lyssna in svaret. Men svaret kommer också pulserande till Dig, som en energi – mitt i Livet Ditt.
Så fortsätt be, eller om Du inte gör det ännu så börja be. Be och invänta svaret. Ta Dig tid att lyssna, stanna upp, gör Dig medveten och lyssna. Lyssna till Livet. Använd alla Din sinnen för att ta emot vägledningen. Det gudomliga finns tillhands och kommunicerar med Dig var eviga dag. Gör Dig mottaglig. Gör Dig hörd. Och låt Dig sedan bli vägledd. Tacka för Din vägledning. Att leva i tacksamhet är den högsta av böner.
Vid kyrkan
Här skulle jag vilja jobba om jag vore präst, tänker jag. Izabelle och jag har tassat ut på promenad så att de andra kan sova vidare, vi strosar längs Strömsholmskanal och Kolbäcksån (som tycks flyta samman?!) och går in i Västanfors Kyrka. Det är fridfullt och stilla såklart, vad annars i en kyrka och klockan sju på morgonen.
Vi sitter stilla, ber, tänder ljus. Det är så fint. När vi ska gå knäpper jag händerna och säger Amen, Izabelle knäpper också sina händer och säger: Hej åååå.
Andakt
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.
Jag har alltid trott på Gud, en gudomlig kraft som omger oss och lever inom oss alla. När jag gick en av mina mediumutbildningar så sa min lärare, underskatta aldrig din egen spirit. Och ändå är det kanske det vi alla gör, tappar bort vår egen själ någonstans i livet, oftast kanske så tidigt som i barndomen.
Genom det mediala så har jag bevisat för mig själv (sinnet) gång på gång det hjärtat (själen) alltid har vetat, att livet är förevigt. Att själen är sann, den är inom oss alla och den är evig. Ju förr sinnet dör, identifikationen med sinnet desto snabbare kommer vi att upptäcka det, närvaron av själen. Vi behöver inte vänta tills den fysiska döden för att känna själens eviga liv, det kan vi känna redan idag, just nu. Själens livspuls uppenbarar sig så nära, så nära… bara någon decimeter ner från hjärnan och in i hjärtat.
Genom yogan så känner jag livspulsen i hela kroppen. Igår satt jag kvar i kyrkan när alla yogisar gått hem. Upplevde energin inom mig och närvaron i hela kyrkrummet. Det var tyst och andaktsfullt. Jag kände inget behov av att be…. bara tacka.
Önskedag
Barnen har gått om varandra med sina förkylningar och idag är Oscar hemma och kurerar sig. Inte för att han verkar särskilt sjuk nå längre, värre är det med Izabelle som har ögoninflammation och feber, men jag tycker det känns rätt i hjärtat att låta han vara hemma och vila en dag extra utan att behöva ifrågasätta hans önskan. Jag har förmånen att vara hemma med barnen och tar till vara på tillfällen som ges. Värre var det inom mig förr när jag tyckte mig behöva jobba och alltid var kluven i inre konflikt med just sådana här beslut… som jag sällan då tog med mammahjärtat utan tyvärr mer med business-sinnet. Puh, vilken tur att jag styrt om skutan och funnit en annan landremsa att agera ifrån. Härifrån Solduva känns valet rätt och lätt såna här dagar och jag skäms för hur jag förr var. Men egentligen vet jag bättre än att skämmas, jag var så då, det är inget jag kan ändra på, jag accepterar den vägen jag behövde gå – den tog mig i allafall hit jag är idag. Tacksam över det.
Medans lill-trollet sov middag så skrev vi våra önskningar. Oscar bläddrade i BR-katalogen och fyllde sin lista till Tomten. Och jag gjorde i ordningen en fin skrivbok, som Linda på Djura Bokbinderi tillverkat (hett julklappstips förresten), som jag nu tänker använda som en bönebok, där jag skriver ner mina böner. Vi fick rådet i Indien att göra en bok just för våra böner, skriva datum, tid och lite kort om bönen (önskan) och sedan lämna utrymme för att skriva tacksamhet och datum när den uppfyllts.
Efteråt tog jag mina böner med mig och gjorde en OM (Oneness Meditation) vid nätet. Kraftfullt och vackert som alltid. Nu ska vi väcka Izabelle och åka för att hämta vår lunchbeställning på SushiLovers… en dag i min och Oscars smak ❤
Bön
Jag har så mycket att vara tacksam över.
Oh Gud, jag ber om ödmjukheten att vara tacksam var dag.
Amen
Bön
Ha tillit och det skall komma till dig,
vila i förtröstan att gud är ljuset i dig,
lyssna på hjärtat och du får den väg du söker i harmoni.
Malin L
Ger mig sinnesro
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där det finns hat, låt mig föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O Gudomlige Mästare, låt mig sträva
Inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta.
Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå.
Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.
Amen
Franciskus