Artiklar med etiketten ‘energi’
BECOME
BECOME yourself – en dag för dig som vill komma fram i din kraft, den sanna kraften, den som du skapats med. Som längtar efter att våga plocka fram och visa mer delar av dig själv, vara stolt över att vara du. Det handlar helt enkelt om att kliva in i kraften av den du är skapad att vara. Become God’s version of you.
Det här är inget stillsamt meditationsevent, tvärtom kommer det att spraka av energi och inspiration. Expect to GLOW – när du trippar hem.
Eventet är enbart för kvinnor. Min intention är att skapa en trygg plats med tillåtelse, acceptans och massa värme.
Lördag 21 september, kl 10-16.oo. Stiftsgården, Rättvik.
Kostnad: 1100 kr (varav anmälningsavg 300 kr). Lunch och fika ingår.
Anmälan: mail@savitanorgren.se
Kroppens budskap
När jag tonar in på kroppens budskap och använder mina ögon som yogalärare kan jag se kropparna på ett annat sätt. Det är som att jag ser om kroppen håller skam, som i mitt eget fall då jag burit mycket skam. Se en kropp som bär låg självkänsla, lågt huvud, en kropp som bär oro och ängslan, en annan som bär upp sin ägare som inte förmår bära upp sig själv.
Jag vet inte om det är hela sanningen, men jag tror mig kunna se att kroppar visar oss hur de mår och vad de bär eller inte bär. Se kroppen som en budbärare av vad ägaren/ägarinnan till kroppen går igenom och bär för tankar om sig själv och livet.
Är kroppen en spegel av våra tankar och värderingar om oss själva och livet?
Jag kan i iallafall se till min egen kropp hur den speglat min skam, också min rädsla som jag haft (och stundom har) till livet och framtiden. Se hur min kropp byggt skydd och mobiliserat energi … ifall framtiden bjuder något hotfullt så är det bäst att vara beredd, ha skydd och/eller kraft att fly. Och då menar jag hotfullt som i att möta avundsjuka eller dömande, vilket jag är allra mest rädd för.
Så för min egen del väljer jag fridfulla och snälla tankar om framtiden, jag säger (affirmerar) till mig själv och min kropp att det är tryggt att leva, livet är en god plats och den är fylld av glädje. Jag vill hjälpa mig själv och min kropp att bygga tillit till livet och på så vis hjälpa den släppa ner sin gard, släppa ut den lagrade energin och istället gå framåt i tillit till att jag är buren och omhändertagen.
När du ser till din kropp, dess hållning och hur den för sig i livet, vad visar den dig för budskap om dig själv?
Självförverkligande
Ordet som befäster sig starkt i mig är själv-för-verklig-ande, och ikväll tar jag ordet med mig in i min meditation och förstår att min resa handlar om att anden (själen) vill uppleva ett själv. Min ande vill uppleva – mitt själv.
Och jag ser att jag själv och många andra har oerhört svårt att självförverkliga oss, har inte tid säger vi, vet inte hur man gör, jag ska göra det sen när barnen växt upp, drömmarna är för stora, inte kan väl jag. Ursäkterna, osäkerheten och rädslan är där. Vill jag? Kan jag? Får jag verkligen förverkliga mig själv? Och vad ska isåfall alla andra tycka?
Tänk om det är så att inom dig finns denna drift, denna själsliga frekvens, energi, som vill uttrycka sig, växa, blomstra, njuta, leva – genom dig. Och hur anden vill leva ditt liv, vet bara du, för inom dig är redan vägen utkristalliserad, du är planterad med frön som dina egenskapar, förmågor, kunskaper, din personlighet och dina drömmar. Din längtan. Allt finns där som ett kall för dig att följa, som en alldeles egen leva-mitt-liv-manual.
Det är ju såklart inte meningen att vi helt ska förstå varandras livsväg och kall, när vi knappt förstår oss själva, men vi kan stötta varandra att vara unika magnifika speciella på vårt alldeles säregna sätt. Och kanske ger det en annan människa modet att vara det den vill vara och leva det liv den vill leva.
Vad vill din ande uppleva genom dig och din kropp detta liv? Vad är din längtan? Vad kallar dig?
Lyft fram dina styrkor
Jag fick mig en aha-upplevelse efter att ha sett en video av Benjamas där hon talar om vikten att känna till sina svagheter för att sedan fokusera på sina styrkor. Budskapet hjälpte mig oerhört mycket, låt mig berätta …
Ni som känner mig och även följer mig vet sedan länge (massor av år) hur jag velat skriva böcker. Trott att jag skulle skriva böcker av den enkla anledningen att jag älskar att skriva, vet att jag har visdom och kunskap att dela med mig av och ser att mina texter uppskattas. Men det kommer aldrig till skott, anledningen är att långa djupa projekt med mycket skriva, läsa, redigera, skriva, läsa, redigera redigera redigera … spelar an på en svaghet hos mig. Jag tröttnar, nästan innan jag börjat. Det passar helt enkelt inte min energi och personlighet.
Min styrka däremot är att jag får snabbt inspiration är superduper handlingskraftig direkt, när det bränner till, texterna flödar ut mig och jag lämnar dem ifrån mig direkt på blogg och sociala medier. Vólia! Klar!
När jag ska skriva bok sitter jag fast. När jag skriver inlägg producerar jag direkt. Svaghet vs styrka.
Och när jag ser och bekänner mina svagheter blir jag fri, jakten på att skriva en bok slutar och jag kan låta energin flöda där det är meningen att den ska flöda. All energi får blomstra där det känns rätt och självklart – i det här fallet i sociala medier, blogg och videos.
Att se dina svagheter hjälper dig att bli medveten om dina styrkor och när du fokuserar på det du är bra på – då flödar livsenergin!
Skam
Jag tog hjälp via mina FB-vänner att söka motsatsordet till skam. De gav mig jättefina ord som stolt, fri, självuppfyllelse, frigjord, mod, oberörd, ovillkorlig självkärlek mfl.
Och en skrev att hennes skam fängslar henne så hon skulle vara friare utan den. Och det kan jag känna igen mig i att jag blir fängslad av min skam. Och som en vän sagt mig, att jag låtit andra definiera mig och på så vis gett andra makt. Och alltså gett bort min egen makt (= kraft) över mig själv.
Jag märker att min skam får mig att dölja mig, dra mig undan, tvivla, tveka och gör mig orkeslös. Så motsatsen till det blir för mig att jag tillåter mig att vara energifylld, få synas och ta plats, vara beslutsam och trygg. Jag vänder det till en affirmation som klingar sant i mig och ger mig energi.
Jag älskar att vara kraftfull och att synas.
Det är en härlig känsla att få definiera sig själv. Ingen annan äger rätten till det, bara vi själva. Och det är ännu härligare att våga bejaka den där innersta längtan – som för mig är att leva och verka i min kraft och att lysa och synas. I love it!
Kanske just vägen ur skammen är att upprätta sig själv. För någonstans på vägen så har vi som bär skam förlorat den makten. När vi bär skam så har vi inte mod att vara dom vi är, och det dränerar vår energi. Så vår uppgift är att återta rätten att definiera oss själva.
Ett beslut
Det har gått ca 4 månader sedan mitt beslutet att tycka om mig själv och känna mig belåten, inte bara med mig själv utan också belåten i min kropp. Och jag har insett att tycka om mig själv och känna mig snygg har inget med utseende att göra. Det är ett val. Jag tog beslutet och det skiftade allt.
Jag tog reda på vad jag ville egentligen, och det var att känna mig snygg och tillfreds. Frågade mig vad jag ville känna. Kom fram till att jag älskar att svassa runt i känslan av belåtenhet. Så med den vissheten så hade jag ett fokus, jag fokuserade på belåten. Baaam! Så enkelt är det, fokuset gör hela skillnaden. Det skiftade mitt mående, min gång, min syn på mig själv i spegeln.
Och sedan dess har mina dömande tankar inte fått fäste i mig nå mer, jag känner mig som teflon, de rinner liksom bara av och når aldrig in. Jag dömer inte längre min kropp, min mage, mina lår, det jag äter, den träning jag inte gör… tvärtom känner jag mig fett nöjd oavsett vad jag äter och jag stryker över min mage och känner bara kärlek. Jag känner oerhörd sympati, värme och tacksamhet till min kropp.
Jag är helt enkelt snäll med mig själv. Och vinsten är fantastisk, jag har energi och glädje till det riktiga livet! Ingen energi behövs till att kontrollera maten, eller få ner vikten till någon badsäsong, utan jag äter det jag vill äta och jag känner mig fab även i bikini.
Inget fysiskt har skiftat, jag ser fortfarande ut som innan, inget fysiskt behövde eller behöver skifta – för det enda jag ville var att känna mig snygg, sexig och belåten och det gör jag nu. Det valet gör jag var dag.
Vad är ditt powerword?
När jag går vilse, blir sökande och behövande så brukar jag ofta hamna tillbaka på att det är jag själv som tappat bort mig själv. Tappat min sanning, min väg och mitt kall. Och för att hitta tillbaka så hjälper det mig att hålla fokus på meningen med livet, min mening med livet och på mitt Power Word. För när jag har min blick riktad dit så händer det magi med min energi och mitt mående – jag återfår glädjen och meningen i att vara jag.
Vad är din mening med livet? Du behöver inte veta, bara känna att det som känns sant och rätt i dig. Känns rätt just idag.
Och vilket ord får dig att tanka upp livsenergi, glädje, hållning blixtsnabbt? Vilket ord ger dig din power tillbaka?
Jag har skrivit om det i tidigare inlägg men för dig som inte vill scrolla tillbaka i flödet av blogginlägg så kan jag berätta att jag tror meningen med livet är att vi ska njuta av det – iallafall är det min mening. Jag kände att jag fick en uppenbarelse en dag 2012 i en park i Indien och den sa mig att vi är här för att njuta, vi (som själar) är här för att njuta (som människor). Och när jag har mitt fokus där, på att njuta av livet, min dag, det jag äter, upplever, de jag umgås med … då känner jag mig som ett med någonting större.
Men njuta är inte samma sak som att unna sig och vara välförtjänt av, no no. Meningarna har stor skillnad i energi. Dessa meningar kräver en motprestation, det smakar lite surt av den njutningen. Den njutning jag syftar till den är fri, den är i överflöd och den är för alla. Den är gudomlig.
Och så till mitt power word – som är belåten. Ordet belåten får mig att känna tacksamhet, vara fett nöjd, känna mig snygg och stolt. Belåten ger mig det jag vill ha och behöver just nu. När jag tänker belåten så ändras energin, hållningen, hur jag för mig och vad jag tänker – till dit där vill jag vara.
Genom att känna mig belåten och tillåta mig att njuta – så upplever jag att jag hyllar och högaktar livet och min kropp. Jag förstår att det är en gåva att ta vara på var dag.
Självkärlek
Min väg till självkärlek ….
Förut så tänkte jag att om jag bara ändrade mina tankar så ändrades mitt resultat. Men jag förstod snabbt att ändra tankarna inte var så lätt som jag önskat. Tankarna verkar leva ett eget liv. Och via Oneness så fann jag frid till mina tankar, de fick helt enkelt vara som de var, glada, deppiga, dömande, uppmuntrande … de fick komma och gå och jag lärde mig vara den som betraktar.
Likaså försökte jag göra mirror work dvs ställa mig framför spegeln och uttrycka självkärlek. Ge min kropp pepp, beröm och kärlek. Det funkade inte heller, jag blev bara mer missnöjd när jag stod framför spegeln.
Min väg till att tycka om mig själv kom genom min kärlek till ord och min förmåga att känna energi. Jag sökte ett ord (man kan ha flera) som fick mig i den energi (vibration/känsla/feeling) jag önskade mig. För mig började det med belåtenhet. Jag ville känna mig belåten med mig själv, min kropp och mitt liv. Och när jag nu bara tänker – belåten – så är jag där, jag är nöjd och tillfreds med mig själv och när jag går förbi spegeln så stannar jag ofta till och känner mig snygg.
Vad hindrar dig?
Vad är det som hindrar dig att stå i ditt ljus?
Jag tror att vi alla har ett speciellt livssyfte som kallar oss, där passionen blossar och vi är hemma i oss själva men också ett med universum. Att återkalla dig själv till den platsen kräver ofta mod, mod att lysa. Att stå kvar och stå stolt i ditt ljus och din kraft.
Så vad hindrar dig att stå i ditt ljus? Vad gömmer du dig bakom?
Är din plats på en annan arbetsplats, i ett annat yrke, i en annan relation, annan stad, annat land? Vart lyser du som mest? Var ligger din passion? Vad och vart kallar ditt hjärta?
Och vad håller dig ifrån att ta den platsen?
Jag vet att jag gömt (och gömmer) mig bakom ursäkter som; bara jag går ner i vikt så ska jag spela in fler youtubevideos, bara jag får mer tid och inspiration så ska jag skriva klart mina böcker, bara jag får mer ork så ska jag kliva upp ur soffan och bli mer disciplinerad, bara barnen blir äldre … jag har gömt mig bakom ursäkter om vikt, familj, tid, energi … Men den sanna anledningen att jag inte fullt står i mitt ljus är – att jag inte vågar. Jag vågar inte ta den platsen, ta min plats och alltså lysa. För det är det vi gör när vi är sanna emot oss själva och följer den innersta passionen – vi lyser.
Missunnsamhet
Jag har haft lätt för att känna av missunnsamhet och avundsjuka, dessa vibbar som ibland ligger i luften. Och nu förstår jag att jag varit så oerhört rädd att väcka missunnsamhet och avund att jag försökt skugga mig själv och hålla igen. Försökt kontrollera mitt sätt, min energi och mitt utseende så jag inte väcker anstöt.
Nu vet jag att när en kvinna känner dessa känslor mot mig så har det inget med mig att göra, det är hennes problem och hennes lidande. Men mitt gamla mönster var att vilja vara till lags, så att jag blir omtyckt och får vara med. Hellre medgörlig än till besvär.
Men nu när jag klivit in i min belåtenhet och känner mig mer och mer fett nöjd med mig själv så välkomnar jag (nästan helt) missunnsamheten istället, det blir ett kvitto på att jag är min energi, min kraft, mitt ljus.
Och där är det lätt att se vilka som verkligen unnar mig att må mitt bästa jag, de som vill se mig lysa, skratta och nå mina drömmar. Det brukar säga att ens bästa vänner är de som är kvar även när vi faller, men jag tror det krävs mer av en vän att stå kvar när någon växer, lyser och tar sin plats. Så tacksam för att jag har vänner som vill se mig lysa.