Artiklar med etiketten ‘familj’
Be om hjälp
Jag är himla dålig på att be om hjälp. Biter ihop och försöker klara saken själv, eller säckar ihop och ger upp – hellre än att fråga någon om jag kan få hjälp.
Och även fast jag har min tro på Gud och upplever att vi har en daglig kommunikation så ber jag sällan Gud om hjälp. De få gånger jag ber om hjälp är när jag fallit ner i en djup kris några dygn, eller någon vecka och helt enkelt inte orkar nå mer, då brukar jag bokstavligen falla ner på knä, knäppa mina händer och be om hjälp. Och hjälpen kommer givetvis, ibland skiftar måendet och omständigheterna som i ett trollslag.
Och så kan jag be om hjälp om sådana där oviktiga saker som en ledig parkeringsplats eller att bli vägledd till snabbaste kassan på Ica.
Men annars i mitt vardagliga liv så är jag lika usel på att be mina vänner om hjälp som att be Gud om hjälp. Det är som om jag inte vill ”förbruka upp” relationen, vara till besvär och verka utnyttjande.
Och även om min egentliga övertygelse är att jag kan använda Gud hur ofta jag vill och till vad jag vill (iaf om ingen annan far illa om mina önskningar) och att jag kan skapa mig en ännu mer givANDE Gud om jag så önskar – så får jag inte till det.
Jag törs inte be. Vågar inte fråga. Verkar som jag har en övertygelse om att få nej, ”Nej, det är du inte värd” eller ”Du får vänta”.
Så nu ska jag sätta mig och träna, jag ska be och be, om hjälp inom både karriär, hem, kropp och familj. Jag ska till och med be och hjälp att bli en fettbra ryttare. Träning ger färdighet och det känns som vaste om jag nu sitter här med all min tro och inte använder den.
Parneviks
Ett äkta feelgoodprogram.
Vi har suttit bänkade stora som små framför Parneviks varje måndagkväll. Det har verkligen blivit ett favoritprogram för mig och jag är glad att barnen har velat se det också. Jag tycker Parneviks verkar vara en helt underbar familj med så mycket kärlek, värme, skratt, gemenskap och känslor. Jag inspireras av Mia, av deras relation och av deras gemenskap. Sa redan efter första programmet att de inte behöver gäster, de som familj räcker gott för oss tittare. Hoppas tv3 följer upp succén fast med mindre gäster nästa gång och mer familjetid i rutan.
Med de nära…
Tanken har levt med ett längre tag, tanken att förnya våra löften. Vi har gått igenom en hel del prövningar tillsammans jag och Nogge och jag tackar för vi alltid lyckats finna en strimma ljus även de stunder då det varit som mörkast. Det kändes naturligt och rätt, precis just nu, att befästa något nytt. Se hur kärleken kittat ihop oss även då vi varit säkra på att allt krackelerar. Det var 11 år sedan vi gifte oss i Torsångs Kyrka och nu ville vi manifestera något djupare… eller kanske högre. Den nya tiden börjar inom oss alla och vi ser väldigt stora förändringar i varandra. Kändes rätt att inleda The Golden Age med kärleken till oss själva och vårt liv, vår familj.
Inom Oneness så är relationen till oss själva, våra föräldrar, våra barn och vår respektive de viktigaste. När de relationerna är goda så speglar det alla relationer i våra liv. Oneness har även inspirerat mig att låta min far förnya dessa löften åt oss och välsigna vårt äktenskap och vår familj med kärlek, trygghet, lycka, hälsa och god ekonomi.
Idag, fredag den 21 december 2012 så gjorde han just detta och han läste även upp ett vackert tal till oss. Det var vi i familjen och min mor och far i Kapellet på Stiftsgården i Rättvik. Det var ingen formell ceremoni, den var för oss. Den var för Oneness, enhet i vår familj.
Här kommer några bilder från dagen som efter lunch på Stiftsgården och besök vid Siljans strand fortsatte uppe hos Tomten på Tomteland.
Inre detox
Jisses vilken inre resa… Djupdök ner i stressens ångest natten till måndag och kunde inte sova. Tankarna malde och satte oron i förlopp i kroppen även fast det kändes som jag var fastlåst i känslorna. Huuu och puh!
Efter många förstenade timmar så bad jag till slut till ovan och fann kraft att ge mig själv Deeksha. Först efter det började oron, ångesten, stressen att förlösas i tårar och jag fick förståndet att väcka Nogge som givetvis öppnade sin famn för mig att krypa in i. Tårkanalerna rensades genom samtal med vännen Eva och min älskade mor. Jag grät och processade i stort och smått. Och efter några timmar började det att ljusna. Kroppen slappnade av, solen sken, tankarna blev lätta, vissa till och med flög iväg och sinnesron infann sig.
Avslutade dagen med närvaro och kärlek till mig själv och familjen. Tände ljus och myste för att sen blåsa ut dem tidigt och sjunka ner i sängen. Sov som en Drottning och vaknade som en nyfiken lill-prinsessa till en ny dag.
En dröm
Hjälp mig ut ur det mörka fängelse
jag skapat av egots skuggor.
Väck mig ur rädslans oroliga deöm
där skuldkänslor och beskyllningar
vinkar från mörka prång.
Hjälp mig att se världen på annat sätt
så att jag varken behöver skylla ifrån mig
eller fördöma mig själv.
Hjälp mig att uppleva Kärleken
som min enda verklighet.
Hjälp mig att endast beträda
förlåtelsens broar
så att jag kan komma
ut ur mörkret
in i ljuset.
Ur boken, Från mörker till ljus. En inre resa
Gerald G. Jampolsky
Sista doppet
… det är underhållning vid poolen och borden är dukade med levande ljus, par sitter och myser, äter middag och njuter av underhållningen på den lilla scenen de byggt kvällen till ära vid stranden, underhållningen består av trubadur och en Drag Show. Känns lite udda att det sånt ’pådrag’ just här eftersom vi bor på ett litet och inte så märkvärdigt hotell (Diamond Resort). Men det är mysigt och barnen är fascinerade av killarna som uppträder. Jag myser också när jag och (stor)barnen tassar ner i den upplysta poolen och tar oss ett varmt kvällsdopp – mammalycka!
Det är vår sista kväll här, imorgon lyfter vi hemåt. Det känns skönt att komma hem till vardagen och huset samtidigt som jag börjar trivas väldigt bra i den lugna lunken… men den kan jag säkert behålla när jag kommer hem om jag anstränger mig lite, hehe!
Välkommen 2012
Jag avslutar 2011 där jag trivs allra bäst, hemma med familjen. Vi myser med god mat och närvaro och avslutar kvällen med raketer och svävande lyktor.
Det är med glädje och frid jag välkomnar 2012 och jag tackar ödmjukt 2011 för vad det fört med sig. 2011 har hjälpt mig att ta många stora och svåra beslut, men viktiga, viktiga för mig och min framtid. Och nu när jag ser tillbaka på året så inser jag att jag verkligen tagit mig igenom en tuff passage men nu är jag igenom, nu har jag rensat i röran, den yttre och den inre röran. Nu är jag redo för allt det nya som 2012 kommer att bjuda på. Jag tar min familj i famnen och går in i 2012 med tillit.
Gott Nytt År!
Avstickare
Mitt liv går runt runt runt i samma vardagliga tempo och det händer inte så värst mycket förutom allt det som händer hemma med barnen och så, men eftersom det här inte var tänkt som en mammablogg med småbarnsliv och blöjbyten så inväntar jag inspiration till annat.
Den här pausen från omvärlden och arbetslivet gör mig gott, det är som att jag klivit av min Headroad och samlat ihop mig själv och min familj i diket för att se trafiken stressa förbi. Pausen ger mig en chans att verkligen känna efter om jag har tagit ut rätt riktning eller om jag ska söka mig en avstickare.
Men jag känner tydligt att jag är på rätt väg, det är bara inte tid just nu att åka vidare, nu gör det oss bäst att stanna här ett tag och ta vara på varandra. Jag hinner säkert med en avstickare först och sen småningom kan jag fortsätta djupare in i Yogan, Skrivandet och Andligheten igen.
Nu är det helg och jag kommer ägna den åt familjen, mina två yogapass och så vill skrivlusten få utrymme. Mina inlägg blir troligtvis färre eller som nu, twitter-korta…
Vintertid
Vaknar klockan 07.00 och smyger ner för att inte väcka dom andra. Kikar på min Iphone och ser att tiden är 06.00 och påminns om vintertiden. Känner lycka! Älskar mornar och nu känns det som jag fått en hel timme till att njuta av. Tar först min morgonpromenad och sen går jag hem tänder ljus och har morgonmys med familjen. Känns som det blir en härlig dag!
Meditativ promenad
Jag älskar att promenera. Det är den bästa motionen för mig. Jag upplever ofta mina ensamma promenader som meditation. Igår eftermiddag gick jag en promenad vid älven. Nogge gjorde middagen medans jag gick iväg, och tanken var att jag skulle vara tillbaka inom en timme.
Utan telefon och klocka, men med kameran i högsta hugg begav jag mig iväg. Och där någonstans försvann tid och rum. Det är det jag upplever som meditation. Jag fotade. Jag upplevde. Jag var närvarande med naturen. Jag var närvarande med djuren. Jag var närvarande med mig själv.
Jag stannade upp länge vid vattnet och iakttog Änderna. Jag satte mig på en bänk och mötte solen, gjorde min Sunyoga. När jag väl kom hem stod middagen uppdukad fint på bordet, men de andra hade redan ätit, jag hade varit ute på min promenad i en och halvtimme.
Förr skulle jag blivit ångerfull och skamsen. Känt att jag gjort fel. Men alla var mätta och belåtna. Maten var fortfarande lite varm. Och jag mådde bra i både kropp och själ. Jag insåg att alla mår bra. Och jag hade gett mig själv en otroligt fin stund och upplevelse. Så jag vände tanken och gick in i tacksamhet istället.
