Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Våga säga Ja
Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu. Jobba inte för mycket, låt inte känslorna stanna i bröstet, prata, bråka aldrig om pengar, våga säga nej och våga säga ja.
Kristian Gidlund
Jag önskar jag kunde säga att jag är mitt bästa jag på att leva, men det har jag inte varit fram till idag. Jag har ännu mycket att lära om livet. Jag skrattar inte fullt ut, jag bryr mig fortfarande om vad människor tycker och jag låter inte min själ dansa loss för mitt eget sinnes dömande, jag är skygg att vara jag, rädd att säga nej, vågar inte alltid säga ja. Och ja, jag har bråkat alltför många gånger om pengar, jobbat för mycket och hållit känslorna fångna.
Till mitt hopp ligger min stora medvetenhet om livet, jag vet att livet är till för att levas, det är kanske därför jag inte är räds döden, jag är som mest rädd för att leva som den som är jag.
Jag kommer att be om mod att leva varje dag, inte sparsmakat, lågmält och lagomsvenskt för det kan jag redan, jag ska be om mod att leva fritt, flygande, böljande och fullt ut skrattande i varje andetag.
Yoga är att släppa taget
Yoga är inte att ”göra”
Yoga är att ”släppa”
Yoga är i grunden en träning
i att släppa taget
Vi kan inte skapa upplysning
Vi kan bara träna oss i
att släppa taget
om det som sitter i vägen för ljuset
Yoga är förening
med allt som är
Yoga är det
som vi inom oss redan är
Yoga handlar inte om
att komma i kontakt
Yoga handlar om att inse
att vi alltid varit i kontakt.
Göran Boll
Förvalta mig
Mamma är alltid mamma.
Det går inte att komma ifrån, mamma är alltid mamma. Tiden i livmodern, navelsträngen, amningen gör nått med oss barn. I den bästa, och tack och lov flesta, av världar så binds vi samman där och då, i inledningen av livet. Ges en närande famn av trygghet att vila i.
Livet går också i cykler och i den mest naturliga av dem alla så lämnar de gamla över till nästa generation. En gammelmoder lämnar över till en moder. Jag är mamma. Jag har fått gåvan att vara mamma till tre barn. Livet vill mig väl.
Jag tänker förvalta min mammaroll, så att den sträcker sig vidare än hur jag behandlar mina barn och alltid vill dem väl. Jag tänker också förvalta mig själv på bästa sätt och ta hand om min hälsa.
Värna om mitt liv så att jag blir kvar länge i deras.
Remind me of you
And the music don’t feel like it did when I felt it with you
Nothing that I do or feel ever feels like I felt it with you
Face the sun
Today my inner Lotus blossoms,
as I release all attachments and turn my face to the sun.
Sorgens ansikten
Sorgen har många ansikten, och det är kanske viktigt att komma ihåg att det bara är ansikten, en rusning på ytan, säger oftast ganska lite om vad som pågår på djupet. Mina tårar rinner, lätt och ofta. Kraschen kom i söndags, då rasade allt. Men jag hann sträcka ut handen… så det var några kära här och höll mig. Stannade med mig. Följde mig ner i avgrunden. Och det var en gåva för min krasch handlade just om ensamheten, den jag fruktat så hela livet och ändå alltid känt inom mig. Nu tillät jag mig att känna den, den totala ensamheten, tillät och tillät… den dränkte mig.
Det hände något, vände något. Jag mötte det jag fruktade mest. Jag blev slukad av det. Och sedan dess känner jag mig förankrad. En förankring jag bara förr flyktigt upplevt, den är här och den har stannat. Jag kan inte veta om den kommer att bestå men nu är den här och det känns så tryggt. Tårarna rinner fortfarande lätt… och ofta, men rädslan är inte kvar. Den är borta. Undrar stilla om mamma tog den med sig, befriade mig i det sista.
Rädslan är borta men jag känner att mamma är kvar. Minnet är kvar säger några, men det är inte mitt minne, det är mamma jag känner i allra högsta grad. Det är inte minnet av henne jag vilar emot, talar med och känner av. Jag känner av mamma, hon är med mig här och nu. Jag pratar med henne varje dag.
Jag är dömer inte mina ansikten längre, jag låter de vara som de är. Jag vänder hellre min närvaro inåt, till djupet. Det är där hon är. Och där är jag. Där möts vi som ett, hon och jag.
Surrender to everything that is being presented to you in this moment
and watch how your whole being transforms beyond
your wildest dreams and expectations.
Errol Campbell
Mantra
Guru Guru Wahe Guru, Guru Ram Das Guru
Meaning: Darkness to light, ecstasy and joy; here and now, God, servant.
“This mantra takes me out of any darkness, any depression, any sadness,” Snatam Kaur, Spirituality Health
Home
Whoever brought me here
must take me home.
Rumi
Sorgen
Sorgen – jag förstår att den bara visat sig i sin linda. Att den är uppvaknad och jag har ingen aning om vart den kommer att föra mig. Jag har ingen kontroll mer än att jag ska tillåta mig att åka med. Jag har sett människor som flytt från sin sorg, ihärdigt arbetat sig bort från den eller uppfyllt sig själva med annat, jag ska inte döma, jag förstår så väl att vi alla har olika sätt att hantera den, för hur det än är så kan vi nog inte fly från sorgen, den kommer alltid ifatt.
Men jag har en inre värdering och övertygelse som jag nu lever efter (efter åratal av att inte ha levt efter den) och det är att stanna och vara med det som är. Jag tror att jag blir blockerad och sjuk av allt jag begraver ner i mig själv, i synnerhet känslor. Jag har förstått att känslor utger ingen som helst fara för mig mer än att de kan göra ont för stunden. Och är jag där i den smärtsamma stunden, hur lång den nu behagar vara så vet jag att smärtan ger vika efter ett tag… en vacker dag. Den kan omöjligtvis stanna om jag inte låser den inne. Jag öppnar fönster och dörrar på vid gavel, låter den svepa in och ut av sig självt, jag vet att det blir rent, lättare att andas med tiden.
Och sorgen har hittills varit skamligt självupptagen. Jag har lidit och gråtit över min ensamhet, över min övergivenhet, över att inte mamma ska se mig, över att hon inte kommer se mina barn, över att jag inte får ha henne kvar för mina egoistiska syften.. bara jag, jag, jag. Jag ser att sorgen handlar inte om henne, utifrån hennes bästa utan smärtan bara snyftar från mitt hörn av offersoffan.
Och eftersom jag bestämt mig så flyr jag inte från den känslan heller, den skamligt egoistiska. Jag stannar och känner självupptagenheten. Jag stannar och känner skammen. Jag stannar och känner smärtan. Jag stannade och jag märker att jag är kvar.. och just idag känns inte sorgen smärtsam, just idag känner jag bara kärlek och tacksamhet för de fyrtioett åren med min mamma och just idag känner jag ingen saknad, på nått vis känns hon inom mig, så innerligt innerligt nära. Jag känner hennes kärlek på insidan av mig själv. Det har jag aldrig känt förut och det är en fantastisk upplevelse av att hon på nått vis känns som jag.
Yogakvällar
Välkommen till Yoga Deepening
Vi kommer under tre måndagkvällar att närvara mer djupgående med yogan och föreningen med själen. Omfamna oss själva och möta det som ännu kanske inte är mött. Stanna lite längre, se lite djupare, möta med mer innerlighet, lyssna med större närvaro till sinnet, själen och kroppen.
Flöde och stillhet genom yoga, andning, meditation och rörelse.
När: Måndagar kl 18.00-20.00
Plats: Johanneskyrkan, Falun
Datum: 25 nov, 2 dec, 9 dec
Pris: 600 kr/ 3 ggr
25 platser, Obs: Endast 2 platser kvar! Anmälan: mail@sofianorgren.se