Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Permission
Bara tänker.. att kanske just mitt mission är att let go…
Det är något vackert i att släppa förväntningar och det gamla,
vem vet, den dagen jag är redo att göra det… kanske det nya visar sig…
Inom mig
Den andre är inte utanför dig utan lever inom dig.
Sri AmmaBhagavan
Inställd Onenesskväll
Jag känner att jag vill vara hemma med familjen så jag flyttar kvällens Onenessträff till onsdag 11 dec kl. 18.00. Alltså ingen Onenesskväll söndag 17 nov.
Följ länken för mer information
I find hope
I find hope in the darkest of days,
and focus in the brightest.
I do not judge the universe.
Dalai Lama
Livet till mötes
Jag går himlen till mötes,
mina sista andetag.
Jag går livet till mötes,
öppnar dörren var dag.
Låter mig fyllas av livets andetag.
Jag går livet till mötes,
öppnar dörren var dag.
Breder ut mina vingar och lyfter ett slag.
Jag går livet till mötes,
öppnar ögonen för jag.
Jag går himlen till mötes
och sluter dem en dag.
Jag går livet till mötes
för jag är jag.
Jag går livet till mötes,
jag känner modet i dag.
Jag går livet till mötes,
för det gör mig glad.
Jag går livet till mötes,
för där möts du och jag.
Jag går himlen till mötes en dag.
Jag går livet till mötes i dag.
Savita
Just live!
Forget safety.
Live where you fear to live.
Destroy your reputation.
Be notorious.
Rumi
Min anknytning
Det känns som en längre tid, då jag närmat mig min anknytning till mig själv. Men egentligen så har det ju inte alls pågått länge. Under större delen av mitt liv har jag varit helt ovetande om att jag haft en liten tös inom mig, jag har inte ens vetat av henne och alltså inte haft en tillstymmelse till förståelse om hennes behov. Levt omedvetet med andra ord. Först för några år sedan när jag gick en kurs på Bara Vara och terapeuten envisades så med att påtala att jag hade ett barn att ta hand om och att hon fanns inom mig började jag hajja till, inte av egen insikt utan av att terapeuten upprepade sig gång på gång och jag förstod att hennes medvetenhet (läs: envishet) visade mig min omedvetenhet. Men där och då var jag inte kapabel att omfamna henne fullt ut. Det var som att jag för första gången stod utanför hennes flickrum, nervöst knackade på, med raska steg gick in och kramade henne med en ryggdunk och flydde ut igen. Sen dess visste jag om var hon satt och gömde sig men jag återvände inte nå mer.
Genom Oneness och terapi så har jag funnit modet att vända tillbaka för att lära känna henne. Lyssnat och varit där. Tagit in hennes berättelser och försökt förstå varför hon sitter där hon sitter. Känt hennes rädsla för att gå ut. Nu vet jag exakt vad hon är rädd för. Jag ser vart det kommer ifrån. Jag förstår vad hon hade behövt men inte fått. Jag vet vad hon lider av. Nu vet jag.
Nu vet jag också vad jag måste göra. Jag har erkänt min skuld för att ha övergett henne. Jag har förlåtit mig själv. Nu är det sista steget kvar, det kanske svåraste av dem alla – jag behöver knyta an till henne så djupt att hon blir jag. Jag ska visa henne världen, så som hon aldrig sett den förut. Jag måste ta hand om henne och vara hennes trygghet när hon är rädd. Precis där är jag nu. Jag ska bära henne och vara hennes stöd så länge hon behöver, tills hennes rädsla övergår till tillit och glädje. Tills den dagen hon blir till ett glatt och livfullt barn igen – tills den dagen jag blir jag.
Förstår att jag är på de sista trappstegen i förändringstrappan; förnekelsestadiet, begrundandestadiet, förberedelsestadiet, handlingsstadiet, aktivitetsstadiet. Det känns hoppfullt och jag ser med glädje på vår framtid tillsammans, vad den kommer bjuda oss. Det gryr något färskt och ungt inom mig, jag känner hur det spirar…
I take time to play with my inner child.
Affirmation
Louise L. Hay
Gratitude Day
När jag är i sinnet så hör jag hur mina tankar önskar sig någon annanstans, drömmer sig bakåt, våndas framåt, gräver tillbaka, svävar före. Det är onaturligt för tankarna att vara i nuet, de för sig gärna före eller efter med sina föreställningar och scenarion. Hållplatsen i nuet har sinnet inte mycket till övers för.
Jag kan fånga tankarna och sätta dom där på hållplatsen i nuet genom att uppehålla dom vid tacksamhet. Låta dem uttrycka sin tacksamhet över livet, se det stora i det lilla. Tacka för andetaget, blodet, pulsen, rörelsen, synen – livet. Hälsan. Hemmet. Familjen. Maten. Sängen. Landet. Grannarna. Bilen. Solen. Frosten. Vantarna.
Där i tacksamheten så märker jag hur livet skiftar från hets och språngmarsch till jogg, till promenad, till lunk, till… stillhet. Jag är inte längre där ute och irrar, jag har funnit in och ännu djupare jag har stannat upp. Tacksamheten leder mig in till mig själv, den naturliga hållplatsen av glädje och närvaro. Hållplatsen som jag kallar nu.
Att se hur allting är sammanlänkat är födseln av Tacksamhet.
Sri AmmaBhagavan
Vilken inspiration!
Ser för andra gången klippet från Malou efter tio där hon intervjuar författaren Margit Sandemo. Margit är full av liv, energi, humor och klokheter, må jag stråla som hon när jag ska till att fylla 90 år. Och alla år dessförinnan och efter förstås.
So you admire so you become, sa ofta min yogalärare Sky.