Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Wings of…
Why would you fly with the wings of a sparrow
when the wings of an eagle have been given you?
A Course in Miracles
Jesus visste
Han visste av sig själv vad som fanns i människan.
Joh 2:25
Yoga, ingen religion
Det är sorgligt att just troende är rädda och kanske rent av fientliga mot andras tro eller vägval i livet. Vill påpeka att jag inte syftar till krig i mellanöstern eller i världen utan jag menar den rädsla och fientlighet jag själv kan möta när någon som ser sig som troende fördömer mig, yogan, mina livsval eller ännu värre, fördömer min tro.
Mångfalden, olikheterna, åsikterna, värderingarna är ju alla olika, precis som personligheten och utseendet. Jag är troende och just därför är jag trygg i att jag är skapad precis så som jag ska vara. Precis som Du. Det finns inte en sten, en fura, en tiger, ett berg, ett moln som är fel proportionerat, allt är som det ska. Hela jorden är omslingrad med natur och djur som lever i frid över sin egen varelse. Det är bara människan som vill förändra, inte bara sig själv utan alla andra. Naturen lever i acceptens över sitt varande. Det betyder att de låter allt vara som det är skapat. En koala har helt annorlunda drift och egenskap än en orm, eller om vi jämför med en örn. Det är som det ska. Till och med människan accepterar det – dess olikheter.
För mig är tro kärlek. Kärlek till mig själv. När jag finner kärleken till min personlighet, mitt utseende och mina livsval. Finner kärleken trots det jag kallar mina skuggsidor (dåliga sidor), skavanker och dåliga omdöme då har jag kommit långt. För jag tror att just den kärleken för mig närmare in mot min kärna, mitt centrum, jag kallar det min själ. Och när jag är i kontakt med min kärna (min själ) då är jag bara kärlek. Eftersom fördömandet, förminskandet, förstorandet, tyckandet och allt annat som för åsikter med sig – hör sinnet till. Sinnet har sin urkraft ifrån rädsla. När vi fördömer oss själva eller andra. Fördömer andras person, tro eller vägval då är vi i sinnet och som jag ser det långt ifrån vår tro, vår kärna, vår själ.
Jag märker på mig själv när jag är ocentrerad. Då börjar dömandet och tyckandet om mig själv och andra tala högre. När jag är centrerad, alltså i kontakt med min själ, hjärtat, då känner jag inte ens acceptens utan då känner jag något större – jag känner kärlek till mig själv. Och när jag kommer ännu närmare kärnan så känner jag kärlek till allt i mitt liv och alla människor. Och även deras livsval.
Det är inte jag som känner den kärleken. Jag har närmat mig Gud, eller vad vi nu väljer att kalla skaparen av allt liv. Det är dennes kärlek jag känner då jag i kontakt med min själ. Och när jag är där, i djup kontakt med min själ så skrattar jag gott inom mig, för jag ser att det är ingen separation mellan mig och skaparen, så det kan omöjligtvis finnas en separation mellan dig och mig, oavsett om jag kallar mig yogi, du kristen och den andre muslim. Det finns inget som separerar oss för vi är alla ett. Det finns bara en kärna av gudomlig närvaro. Det är väl fantastiskt om vi alla tar oss dit. Jag litar på att den som skapat oss visar var och en av oss dess rätta väg till källan av kärlek – jag litar till det även när våra vägar skiljer sig åt och den vi tillber är olik den andres. Jag litar till Gud.
Det här inlägget är skrivet med energin jag känner när jag läser i tidningen att någon fördömer att skolan låter eleverna delta på Yoga. Jag har läst så många böcker och gått flertalet utbildningar, varav den längsta under 2 år för att fördjupa mig i yogan och jag vet nu med säkerhet, både genom det jag själv upplevt under de 11 åren jag utövat yoga och genom all litteratur jag läst att yogan är ingen religion. Yoga är förening av kropp och själ. Genom kroppspositioner (asanas) och andningsövningar (pranayama) så centrerar jag mig. Jag vänder min utåtriktade flackiga blick inåt mot mitt centrum. För det är där i sökandet av mitt centrum jag finner kärnan (själen) och där finner jag kärleken till mig själv. Den sanna och stora kärleken, den utan dömande och rädsla. Det vackraste vi kan ge våra barn är – kärleken till sig själva, så jag bugar i full tacksamhet och respekt för de skolor som inte bara insett det utan även väljer att Ge den närvaron till sina elever – närvaron med sig själva.
Deeksha på distans
Söndag 10 november kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Do what you know
You see, in life, lots of people know what to do,
but few people actually do what they know.
Tony Robbins
When YOU sing
Feelgood music… feel soooo good!
Tina Turner & Children Beyond
Deep silence
That deep silence has a melody of its own….
Paul Brunton
Med andakt
Åkte till St Tuna Kyrka för att tända ljus under Allhelgonakvällen. Vi har våra nära och kära begravda i Norrland eftersom min familj är därifrån. Men vid Stora Tuna brukar jag tända gravljus på Elsie och Åkes grav. De var som reservmormor och morfar till mig då jag var barn, min längtan efter äldre i mitt liv och det 100 mil långa avståndet till rötterna gjorde att jag sökte kärlek och närhet där den fanns tillgänglig. Det gjorde den minsann hos Elise och Åke, de hade inga egna barn och alltså heller inga barnbarn. Elsie var hälsokraften själv och inspirerade mig tidigt till ett hälsosamt liv, det förstår jag nu även om det tagit årtionden att inse värdet av att leva hälsosamt och hur att leva hälsosamt.
Mormor visade mig tidigt vägen till tron på Gud. Och Elsie och Åke var tryggheten själva i gudstron och tog med mig till Korskyrkan här i Borlänge och de var de som gav mig min första bibel, då fyllde jag nio år. Min andra gavs till mig när mormor dog. Jag fick med stolthet och ära ärva hennes gamla vällästa Bibel.
Fann inte Elise och Åkes grav, trots att jag varit där så många gånger. Jag lös med mobilen framför gravstenarna där graven legat, men jag upptäckte den inte. Kanske sköts gravarna bara en viss tid, sen lämnas plats åt nya. Eller så var mörkret för tätt för att finna det jag sökte. Jag tände mitt ljus vid en gravsten full av mossa, den såg ensam ut. Bad en bön och ställde ner ljuset. Det kändes fint. Sen satt jag länge i kyrkan, jag tänkte be men närvaron var så stark, jag fann ingen kontakt med sinnet, hittade inga ord, inga önskningar eller böner – det gav mig allt jag kunnat be om att bara sitta där utan att förmå röra mig. Det var andaktsfullt.
Sökte sen på svenskagravar.se och fann att, gravrätten har återgått till upplåtaren.
Izabelle
Vi har firat den sötaste och roligaste treåringen av dem alla.
Du är gåvan i våra liv – älskar Dig!
Set the world on..
Be who God meant you to be and you will set the world on fire.
St. Catherine of Siena