Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Shine on!
Sann utstrålning
Det är så otroligt vackert, kanske det vackraste som finns att beskåda en människa som fullt ut är sig själv. Ger till livet det den är ämnad att ge. Blommar och skiner om det så är med huvudet under ett bilbygge, bakom en luftgitarr eller med händerna i en bikupa. Ja, ni vet de människorna som följer sin glädje och passion – med andra ord sitt kall och ger det till världen i stort men allra oftast smått. En människa som har en egen lyster långt bortom de stora scenerna. En människa som berör, på djupet även oss andra som inte är ett dugg intresserade av just dennes intresse eller övertygelse. Att ta del av en människas ljus behöver inte innebära att man har samma passion eller intresse, det räcker gott med en dos av dennes närvaro.
Och genom etern går också bra, jag är precis uppfylld av Yohio´s strålglans, närvaro och intigritet från Moraeus med mera. Tänk om vi kunde uppfostra våra barn så öppet att de ges möjlighet att få vara precis som de är och följa sin kallelse, hjärtas röst. Vägen dit är inte lång, den börjar som alltid med (inom) oss själva…
Autumn re-mind
Autumn is a reminder that while the leaves die and fall,
there will always be Spring,
a chance to replenish and be reborn again.
We all have the opportunity to replenish ourselves, to be reborn.
Tao Porchon-Lynch – 94 years old
The World´s oldest Yogateacher
Nya tider
Jag känner att det rör på sig nu, som om det inte alltid gör det. Livet flödar in på nya sätt och med nytänk-inspiration. Igår ”utav en händelse” så mötte jag en musiker som jag velat samarbeta med en längre tid, men åren går och det hinner liksom inte i kapp, vårt möte och mitt engagemang. Men igår möttes vi och nu tror jag det är dags. Det känns så…
Träffade även på en konstnär och skulptör och när hon hör att jag är yogalärare säger hon vad intressant och skoj, jag har länge letat efter just en yogalärare att samarbeta med.
Och så de härliga bilderna med Pia, fotosessionen har gett mersmak och vi har fått idéer om andra projekt att göra tillsammans. Jag är tacksam, jag trivs med Pia.
Det är nya tider. Nya arbetssätt och konstellationer. Jag gillar det. Jag gillar förändring. Jag gillar det nya.
Nya människan
Bibeln säger:
Ni ska lägga av er den gamla människan och: se till att ni klär er den nya människan.
Rick Warrren
Leva med mål och mening
Vad i hela världen gör jag här?
Mera skapande
Som en soldrottning lyckas hon även locka fram ljuset till sitt discokalas. Det passade perfekt eftersom jag fick snilleidéen (!!!) att låta alla 14 barnen måla en varsin tavla.
Det är nått med mig att dela vidare hela tiden. En glädje i att alla ska få vara med och ges verktyg att finna kontakt med sin kreativitet och sitt inre – att inspirera. Men när ett av barnen i sluttampen av kalaset frågade om han fick måla en tavla till så var jag snabb med att säga, det kan du säkert göra hemma. Nu var inspirationsstunden över och kalasroddartanten helt trött. Inget varar för evigt… inte ens min energi.
Leva som munk
Såg en intervju om Björn Lindeblad som levt som munk inom buddhismen i 17 år. Väldigt öppet, nära och fint. Mycket glädje! Det sändes på SVT, Gókväll.
Här kan du se klippet, intervjun börjar efter 6.30 minuter.
Förändring
Det finns inget växande utan förändring,
ingen förändring utan rädsla eller förlust,
och ingen förlust utan smärta.
Varje förändring innebär en förlust av något slag:
Du måste släppa taget om det gamla för att kunna uppleva det nya.
Rick Warrren
Leva med mål och mening
Vad i hela världen gör jag här?
Din hälsa – ditt ansvar
Efter att barnen gått till skolan åker jag och Izabelle till Falu Lasarett för att hälsa på en anhörig på avdelning 27, hjärtmottagningen. Direkt innan för entrén möts jag av två välkända ansikten, förstår när jag ser deras kläder och sladdarna som hänger lite här och var på kropparna att de inte är som jag, besökare. De är inlagda på avdelningen trots att de är ”unga”, i min föreställning 10-15 år yngre än dem jag förväntar mig att se här. De är solbrända och ser alerta ut i kroppen, möter mig som vanligt, så som vi mötts många gånger förr på deras respektive arbetsplatser. Men de är unga. De borde vara på jobbet, hänga med barnbarnen, plocka kantareller eller gå på golfbanan – de borde inte vara på avdelning 27.
Kan jag tycka..
Ett annat möte, på en annan plats, är med en butiksanställd som påtalar hur stressigt jobbet är, hur svårt denne har att sova om nätterna då jobbet och tidspressen ger sig tillkänna. Mötet blir kort, personen drar iväg med andan i halsen till nästa uppgift.
Jag minns min egen stress. När jag tillsammans med min kollega Patrik ägde Må Bättre i Falun. Jag minns sömnlösa nätter, hjärtklappning, panikångest, grinigt humör och till slut varken tid eller lust till att vårda mitt serviceyrke, familjen eller andra relationer. Jag minns hur stressen åt mig inifrån. Magkrämporna, öronsuset, hälsporren, domningarna…
Jag led av stressen, det gjorde inte Patrik. Vi stod inför exakt samma tillvaro, samma problem att lösa, samma ekonomiska situation, samesame, jag led, han mådde prima. Det jag lärde mig om mig själv då är att det är inte hur jag har det utan hur jag tar det. Jag tog det annorlunda. Mitt psyke klarade (just då) inte av samma dos av dagliga moment, telefonsamtal, obesvarade mail. Jag tog det för personligt och alldeles för allvarsamt. Jag fick ofta nypa mig hårt i armen och säga till mig själv: Sofia, andas det är lugnt. Du jobbar inte med hjärtsjuka barn eller på en akutmottagning.
Som Karlsson på taket säger; det är bara världsliga ting.
Hur som, vi är alla olika. Det beror säkert på anlag och miljö och massa annat, hur eller om man upplever stress. Jag upplevde den och den förde mig i raskt takt längre och längre ifrån mig själv. Min kärna. Mitt hjärta.
Det jag vill komma till är att oavsett hur stressigt arbete vi har, hur stor påfrestning vi utsätts för och vår kapacitet att hantera det så ligger ändå det yttersta ansvaret hos oss själva. Jag är ansvarig över mitt liv. Jag har förmåga att ändra mitt liv. Nej, det kanske inte leder till samma slant i lönekuvertet, istället kanske ett lönekuvert från annan avsändare. Men det är nog ytterst få arbetsgivare som besöker avdelning 27 (vem vet om chefen själv varit inlagd där redan). På avdelning 27 kommer anhöriga, barn och kanske föräldrar, de som står oss närmast. De kommer dit, de som redan lidit många år av vår stress. Dem som stressen leder oss bort ifrån. De som lider, kanske mer än oss själva. De är dem vi ska se i ögonen där på avdelning 27, om vi har turen att ha ögonen öppna och hamna där när hjärtat ger vika.
Snälla, sluta skyll på arbetsklimat och arbetsgivare. Sluta skyll på andra omständigheter. Det är bara svepskäl för att inte våga ta ansvar över din egen hälsa. Det är ditt ansvar. Och du vet vad som får dig att må bra. Du vet vad att skala av. Jag säger inte att det är lätt och enkelt. Det kan vara enormt påfrestande för sinnet (egot) och du får troligtvis möta massor av rädslor om trygghet, ekonomi och livsstil. Men där på andra sidan, bortom fulltecknat liv. Där kan du andas. Där kan du leva. Förhoppningsvis länge och väl. Din hälsa är allt du har. Utan den försvinner i alla fall allting.
Med kärlek ♡
Be happy now
Learn to enjoy every minute of your life. Be happy now. Don’t wait for something outside of yourself to make you happy in the future. Think how really precious is the time you have to spend, whether it’s at work or with your family. Every minute should be enjoyed and savored.
Earl Nightingale