Suffering is not caused by others but by yourself.
Sri Amma Bhagavan
Det har hänt så mycket med mig sedan första resan till Oneness University i Indien i okt/nov (2012). Jag minns mitt forna jag, det är inte mycket av det som är kvar nu. Jag är givetvis densamma men förr var jag klädd i så många rädslor, präglingar och ’issues’. De dunstar liksom av och jag märker det inte förrens jag utsätts för något som jag vet förr skulle fått dem att dra igång för fullt och nu bara kan iaktta att det inte händer något. Rädslorna får liksom inte grepp mer än som någon flyktig tanke som tycks fara förbi på avstånd. Präglingarna kan jag visst märka av, känna och uppleva men helt utan lidande. Jag lider inte nå mer. Det finns ingen smärta där, bara prägling. Det kanske inte är så vackert att beskåda alla gånger, det som tycks dra igång i det inre men faktum är att när det inte finns någon (där inne) som bedömer mig som bra eller dålig (god eller ond) så blir allt bara upplevelser som passerar förbi. Inget hålls kvar och det som verkar stanna till får stanna och vara tills det släpper taget av sig självt och ger sig av. Jag behöver inte lägga mig i vad som försiggår nå längre, jag kan betrakta och iaktta utan att behöva kontrollera, försvara, fly, bekämpa – jag har upptäckt någon sorts förmåga av att låta det vara och det är så oerhört trivsamt och energisparande. Det är frihet.
Friheten ligger just i vetskapen att jag inte kan förändra ett endaste dugg. Jag har ingen som helst kontroll över mig själv, dig, livet och hur det formas och det är just det som är självaste friheten. Friheten ger mig full rättighet att ”bara” leva, ta emot det som vill ges till mig, det som händer inom mig och bara uppleva det. I nästa sekund ändras det och något nytt träder in. Och förmåga att vara närvarande just i stunden, att verkligen leva, den förmågan väcks naturligt och automatiskt när jag släpper taget om allt jag tidigare hållit fast mig i, kontroll, struktur, löften, minnen dvs rädslor.
Jag behöver egentligen inte påminna mig om att leva. Jag kan endast påminna mig om att släppa taget och ta emot det som det är – oavsett om vad det är och hur det ges till mig. Jag kapitulerar inför livet självt (källan, Gud, Universum), och med detsamma är jag fri.
Här skulle jag vilja jobba om jag vore präst, tänker jag. Izabelle och jag har tassat ut på promenad så att de andra kan sova vidare, vi strosar längs Strömsholmskanal och Kolbäcksån (som tycks flyta samman?!) och går in i Västanfors Kyrka. Det är fridfullt och stilla såklart, vad annars i en kyrka och klockan sju på morgonen.
Vi sitter stilla, ber, tänder ljus. Det är så fint. När vi ska gå knäpper jag händerna och säger Amen, Izabelle knäpper också sina händer och säger: Hej åååå.
Release and get yourself free, I know I will!!!
Everyone is on an spiritual journey.
Some people just don´t know it.
Marianne Williamson
En natt, blev två, blir tre…
Vädret strålar, barnen glada, lugnet lagt, husvagnen stilla.
Prayer can change anything and everything.
Sri Amma Bhagavan
Med en hel del tissel och tassel lyckades vi och vännerna överraska Nogge med en campingweekend tillsammans på Eskils Camping i Fagersta. Soft häng, djupa samtal, skratt, bad och massa åk och vurpor vid Cablepark, beachvolley och minigolf… ja, allt vad nu hör campinglivet till har vi roat oss med. Solen har strålat emot oss såsom fullmånen. Det kunde inte blivit bättre.
Jag mår så himla gott i hjärtat ღ
Livet är underbart och att dela det med så här många fina vänner gör mig så tacksam.
Tack Tack Tack!
Life is 10 % what happens to you and 90 % how you react to it.
Charles Swindoll