Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Never fades
You are the flower that never fades -who everyone can smell but no one can touch, no one can possess…
Whose fragrance is peace and joy, silence and space.
Mooji ॐ
Yta
Från djupet flyter jag upp till ytan…
Planerar skolavslutning för barnen, Maya går ur första klass och Oscar är så stor så han avslutar trean. Jisses, vad åren går! Det är kläder och hår som diskuteras, Maya planerar mest måste jag säga. Jag ber mitt ego lägga sig åt sidan och att hon får bestämma själv hur hon vill klä sig och vara i håret. Nya kläder är inköpta, Oscar brydde sig inte om att följa med, bestäm nått till mig du, sa han. Men ingen skjorta!
Izabelle är glad åt vad som, hon speglar sig med avundsvärt självförtroende oavsett om vi klippt luggen, hon provar någon ny klänning eller fått på sig Oscars fotbollskläder. Hon älskar verkligen vad hon ser!
Jag är fylld av tacksamhet över denna somriga vår och ännu ett sommarlov med barnen. Låt solen skina över oss alla, den är värmer gott…
Djup
Det är mycket djup just nu. Det är mycket som sker runt omkring mig, inte personliga händelser på det viset men tragiska händelser omkring som gör att jag också stannar upp och ser ner under ytan. Jag ser att det virvlar, så så gott jag förmår står jag med rötterna nere, sträcker ut en hand öppnar mitt hjärta och är där. Så gott jag förmår med hänsyn till min egen hälsa och min familj.
Om människor drunkar se till att ta dig i land och kasta ut livbojen eller ro ut med livbåten, du är inte till hjälp om du själv håller på att drunkna, minns jag att min yogalärare sa.
Jag känner mig samtidigt självklar i en sorgeprocess, jag märker hur jag rent instinktivt kliver fram istället för att kliva åt sidan. Det är absolut inte jag själv styr över, det känns väglett. Jag har liksom inget val. Jag är trygg i att möta människor i sorg, jag vågar lyssna, jag vågar vara intill… hålla om. Det sker ansträngningslöst och naturligt för mig. Jag tror att det är präglat av min uppväxt och min starka tro. Det känns som en fin egenskap att värna om, jag förstår att det inte är lika tryggt för alla, och jag inser än en gång gåvan att vi alla är olika. Att vi alla har olika gåvor att lyfta fram. Vi är alla skapta till perfektion för det här livet, egenskaperna och personligheten/erna vi besitter är som de ska, det finns inget att ändra på. Allt är bra.
Free your soul
People want you to be happy.
Don’t keep serving them your pain!
If you could untie your wings
and free your soul of jealousy,
you and everyone around you
would fly up like doves.
Rumi
Jag ryser…
På en kort tid nu, har jag fått beskedet att en vän fått elakartad bröstcancer, en annan kvinna har funnit en tumör, en vän har nyss opererat bort båda brösten och så denna tragiska drunkningsolyckan.
Jag ryser… vad är det som händer?!!!
Jag känner hur jag skakas om, det känns som någon lyfter upp mig upp och ner, håller mig högt så att jag kan se från ovan vad jag har och vad jag behöver värdesätta. Och säger till mig; alltså Sofia sluta fundera över värdsliga ting såsom räkningar, vädret i sommar, gnabb och mygg… typ. Du behöver vakna upp än mer och inse att livet är nu och det handlar nada om det du som mest har i huvudet utan enbart om det som känns i hjärtat, din egen lyster i ögonen och människorna du kan hålla i famnen. Livet är nu.
Och tackvare kroppen så kan du njuta av det. Livet lyser i dina ögon. Livet känns i hjärtat när du möter nära och kära. Livet är när du ser med en mors stolthet på dina barn. Livet vibrerar i varje cell när du tar djupa andetag i skogen. Livet är maten på tallriken som pulserar av energi och näring, det som jorden har skänkt. Livet är själen. Låt själen omfamna allt du upplever. Att leva med själslig närvaro kanske inte motar cancer och sorger i grind men det gör i alla fall att Du lever fullt ut nu, ty nuet är det enda Du har.
Om Shanti Shanti Shanti
Tipsar om Karin Björkegren som skriver om sin bröstcancer och hennes syn på meningen med livet på bloggen
Yoga vita.
Rumi quotes
My soul is from elsewhere, I’m sure of that, and I intend to end up there.
Blessing
Tack för Din närvaro vid kvällens Oneness Blessing, det känns som alltid starkt, meningsfullt och närande för mig. Det är ju trots allt jag inte jag som ger, jag får också ta emot. Ikväll var vi 67 stycken som deltog, inkl 4 katter och 1 hund. Kortet (budskapet till den som önskar) som jag drog var ett Insiktskort från Kristina Wennergren och jag häpnas över att det var samma budskap som vi fick den 12 jan.
Namaste
Det finns ingen ensamhet, endast ensamhetsmentalitet.
När jag är intonad till den gudomliga vägledningen kan jag inte känna mig ensam mer. Den som tror på ensamhet skapar detta i sitt liv. Den som lever med insikten att accepterandet av en inre gemenskap skapar samvaro även i det yttre livet; förändrar därmed hela sitt sätt att se på tillvaron och alla de dagliga svårigheterna och problemen.
Döden
Dödsångest kan jag verkligen relatera till, jag tror den har jagat mig sedan jag var liten. Har alltid varit rädd för döden, tystnaden, tomrummet, det mörka… det totalt nattsvarta. Ensamheten och vetskapen att det finns ingen återvändo, allt är borta. För all tid.
Funderar kring vad som gjort mig så ofantligt rädd för döden. Kan det vara min egen nära-döden-upplevelse när jag föddes och hade svalt massa fostervatten. Eller är det övergivenheten i kuvösen. Eller har jag intuitiv och känslig som jag är blivit präglad redan som barn av andras dödsrädsla och sorg.
Det eviga livet, vet jag finns. Jag har upplevt det själv fler gånger, att jag färdas genom tid och rum. Sett kroppen ligga kvar och ändå haft en total enhet med något annat, något mycket större än kroppen. I dessa upplevelser har jag verkligen vetat att kroppen är som ett klädesplagg vi lånar det här livet, att livet självt, själen är det som fyller kroppen med liv. Kroppen har inget liv utan själ. Det är själen som är livet. Det har jag känt dessa stunder, att jag är livet och jag lever för fullt, även utan kontakt med kroppen.
Och så alla sittningar och seanser med människor där jag som medium fått kontakt med anhöriga från andra sidan. Jag har utan vetskap om människan framför mig kunnat berätta om t ex modern som gått bort, vad hon jobbade med, hur hon dog, när hon dog, vad som intresserade henne, hur hon var. Jag har beskrivit hus, husdjur, bilar med massa detaljer. Jag har fått sett genom deras ögon, lyssnat till deras ord, känt deras upplevelser. Människor som har dött har ”berättat” allt detta för mig så att jag kan berätta det vidare till den anhöriga. Det är för mig lika ofattbart varje gång. Jag är ödmjuk inför det jag upplever och med full respekt för min gåva, att prata med andar.
Jag vet att det är så, jag bevisar det genom kommunikationen med dem varje gång – livet är förevigt, det är ingen som dör. Jo, kroppen dör (egentligen transformeras den till annat, allt är energi) men allt annat lever kvar. Personlighet, humor, uttryck… allt. Och de har det oerhört bra, sorger, besvär, lidande och allt annat mänskligt försvinner. Kvar finns en frid och ett lugn.
Jag har nu börjat genomskåda min illusion av dödsångest, ångest för mig sitter vare sig i själen (hjärtat) eller kroppen utan i sinnet (huvudet). Skulle jag leva utan sinnets propaganda så skulle jag troligtvis vandra runt fullt belåten med livet och kroppen skulle vara frisk eller ges förmågan att läka i mångt och mycket själv. Men med sinnet fullt påkopplat så spelas olika scenarion upp, om och om igen. Skrämselpropagandan är hög eftersom sinnet till sin natur lever av rädsla, separation, konflikt, kontroll. Sinnet är livrädd för döden, så himla rädd att det låter livet gå till spillo varje dag, fullt upptagen med att spela upp dessa scener. Sinnet rädsla är sann, för är det något som dör så är det det. När vi dör finns inget rädsloprogram kvar, det finns bara frid, glädje, harmoni och kärlek. Bortom döden inser vi att vi alla är ett, vi alla är förevigt och allt är gott. Egentligen behöver vi inte ens dö för att upptäcka det, vi kan vakna upp redan idag genom att se sinnet som det skådespel det är och istället uppleva det egentliga livet som är precis här, just nu.
Jag började leva det livet nere i Indien i höstas. Jag minns hur jag gick min tionde dag på Oneness University och kände sådan glädje till livet. Jag kände att jag kunde dö, där och då, mitt liv var totalt. Det fanns inget mer att önska. Jag var i full tillfredsställelse. Den känslan infann sig efter en djupgående process med att just möta det jag fasade som allra mest, dödens nattsvarta tomrum. Jag minns att jag gick ensam rakt ut i det…
Sinnet spelar fortfarande upp sina program om dödsångest och annat det mässat hela livet att jag är rädd för. Nu vet jag att det tillhör sinnets natur. Nu låter jag det vara som det är. Det finns inget att förändra. Till och med det skrämda sinnet är som det ska. Jag lutar mig tillbaka och lyssnar ibland. Men oftast ler jag bara inombords till all fantasirikedom jag har tillgång till och låter mig bäras vidare av livets verkliga magi.
I didn’t come here of my own accord, and I can’t leave that way.
Whoever brought me here will have to take me home.
Rumi
Deeksha på distans
Söndag 9 juni l kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Silence in between
