Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Give up … and trust!
You have to give up all your beliefs. And fully surrender to my arms – to the life I have given to you. And that includes your body, your family, your destiny.
When you fully surrender to – what is – you relax and accept the now and the outcome to be and when you relax everything will fall to place. Just as it wants to be. Life will open up to you and give you all the gifts that I have planned for you. And all the help you need will be provided to you in perfect time.
You don’t need to know the way. You just need to surrender and relax to my way. I have it all together. You can trust me. You need to trust me.
Savita
Mina steg
Tassar vidare under mina sommardagar, eftersträvar lunken mer än hetsen. Tränar mig i att vara chill. Även när lokalfrågan för höstens yoga inte helt lagt sig tillrätta och andra lösa trådar hänger och slingrar. För det gör livet än mer spännande – vad vill livet (gud) med mig nu när mycket känns och verkar annorlunda.
Vart är jag på väg? Låter den frågan droppa och ägnar mig åter till där jag står i dag och vad mitt hjärta viskar. Stillar jag mig och tystnar så hör jag …
Andra texter tar plats, inspirationen flödar, spretar och sprider ut sig som ogräs – jag låter det frodas. Beslutar mig för att jag inte behöver se mönstret, jag mår iaf bra även när mitt skrivande är vilt och ostyrigt – det får mig att blomma. Bara jag skriver så är jag nöjd. Mycket nöjd och glad. Nöjd, glad och tacksam.
Pirrigt glad är jag också inför Kundaliniyogalärarutbildningen jag ska gå nästa år, idag åkte anmälan iväg. Nu är det bokat och klart. Mitt sinne får ingen rim och ranson i detta, eftersom jag redan har yogan i mitt liv, kan försörja mig på den och känner mig förälskad i den. Why more? säger sinnet. Because I love it! svarar hjärtat. Återigen en sak jag inte behöver förstå – just do!
Jag är mycket bättre på att just do saker jag vill. Inte så att jag ännu gör precis allt jag vill och drömmer om, men snart. Jag övar mig. Känner att livet (det här livet) gnatar på och åren går, jag har så mycket oupplevt, så mycket som kittlar och lockar. Det är så jag håller mig på min livsvägen, följer glädjen och det som kittlar – ett steg i taget.
Calling
It’s through following each and every little call – a step here and a leap there – that we find ourselves living the life we are called to live.
Rebecca Campbell
Light is the new black
kontroll vs andlighet
Tänker mycket på motsatser sedan jag började med 12-stegsprogrammet. Exempelvis oärlig-ärlig, girig-givmild, hopplöshet-hopp, cynism-tacksamhet. Motsatsen eller paradoxen till kontroll är kapitulation(surrender). Och när jag kikar i eng.ordlistan så betyder surrender; att överlämna sig…
Det var först igår detta klickade för mig, när jag lyssnade till en delning under Alanonmötet jag var på. Hen som pratade sa att hen ser på motsatsen till kontroll som andlighet. Själv anser jag att kontroll är det stora problemet för medberoendet, iaf för mig. Oavsett om jag hjälper andra, försöker styra andra så är det en form av kontroll. Och för en medberoende kan det gå över i kontroll av sig själv, kontrollera känslorna genom t ex att arbeta, träna, äta (kontroll av maten). När jag känner mig maktlös försöker jag kontrollera.
Och det var där det klickade igår. Jag ska ju överlämna mig… till andligheten istället. Och eftersom mitt ego är så listigt att det inte alltid visar mig vart jag hårt håller kontrollen (det må vara uppenbart för andra men inte alltid för mig själv) så kan jag vända på det och fråga mig: vart saknar jag andlighet?
För är det något jag känner väl igen så är det andligheten. Jag upptäcker inte alltid när jag är i kontroll men jag vet alltid när jag upplever andligheten. När jag känner mig buren och omfamnad av någonting större.
Och inom Yogan släppte jag tidigt taget, jag överlämnade mig… till någonting högre, jag kallar det det Gudomliga. Och det har jag fortsatt att göra klass efter klass, ett överlämnande. Det är inte jag som ger yogaklassen, den ges genom mig.
Likaså kan jag känna när jag lever andligt som mamma och när jag försöker återta kontrollen över barnen och familjelivet.
Ofta när jag skriver här på bloggen så griper skrivandet tag i mig, det är redan omhändertaget, något vill skrivas (precis som nu) – det bara sker. Jag överlämnar mig och skriver… det som vill skrivas. Till skillnad från när jag öppnar mina bokmanus. Där tar jag tar tillbaka makten. Jag vill styra. Det låser sig. Flödet försvinner. Jag har alltså övergett det andliga och tagit kontroll. BOOM. Blockering.
Så den insikten jag fick igår tar jag med mig. Jag ska inte fråga mig vart jag har kontroll, jag ska fråga mig vart jag saknar andlighet. Och det är precis där jag ska överlämna mig…
Tråden sorg…
Har blivit medveten om hur mycket sorger jag bär inom mig. Människor som dött, relationer som ändrats, arbeten som avslutats, drömmar och förhoppningar som inte införlivats- alla är de förluster på sitt sätt. Och för vissa människor tillkommer även skilsmässor och flyttar, vilket jag har varit förskonad av.
Livet är kantat av sorger. Tråden sorg är en del av livets väv. Det är också vackert med sorg, det visar att jag sörjer något som gått mig förlorat – sorgen är ett uttryck för kärlek.
Sorg är normalt och naturligt. Vi ska sörja. Ska och ska, jag tror iaf att jag behöver tillåta mig sörja för att kunna leva. Det handlar om mod – modet att älska. Ge mig hän till den, dem och det jag älskar trots att jag vet att det kommer gå förlorat en dag.
Jag har inte vågat det – älska fullkomligt… innerligt och vidöppet. Av rädsla att förlora det jag håller så kärt. Och jag tror att ända sättet för mig att öppna mig fullkomligt för kärleken är genom sorgen. När jag tillåter mig sörja, känna och bearbeta, så tillåter jag mig också att älska. Sorgen och kärleken går hand i hand. Ingen kärlek utan sorg. Den garantin finns inte, bara i ett slutet hjärta. Och jag vill inte vara sluten, jag är här för att leva. Att älska är att leva. Och att sörja är en del av att vara levande.
#yogaeverydamnday
Det har inte varit min tanke att yoga varje dag. Men så har det blivit. Yogan blommar fram när allt det andra stillar sig. Jag utövar inga långa pass utan ger mig själv korta kärleksfulla stunder. Vilka hjälper mig att känna mig närvarande i mig själv resten av dagen.
Vill du Yoga med mig och flera andra så är du varmt välkommen till Peace & Love och Heartflow festivalen på fredag och lördag. Här finner du all info. Jag bjuder in till Soulyoga lördag den 4 juli kl 11.00.
Måste bara visa min nya yogamatta av ekologisk bomull, den är en fröjd för ögat – skönheten själv.
Sommarlandning
Gör mitt bästa för att landa djupare i mig själv. Sorgeveckan påminde mig om att stanna med mina känslor och att det jag känner är sant (för mig). Känslor är naturliga och normala. Alla känslor är naturliga och normala.
Så jag upplever det jag känner. Och jag fortsätter mitt sommarfokus med att ta hand om mina behov. Tillgodose mig.
Det har blivit mindre blogg, mera läsning. Mindre jobb, mera familj. Mindre stress, mera chill. Mindre teve, mera yoga. Mindre snack, mera meditation. Mindre rädsla, mera glädje.
Sorg
Tillbringar en vecka i Stockholm för att läsa till Certifierad handledare i Sorgbearbetning på Svenska Institutet för Sorgebearbetning. Har varit och känt och letat i min sorg förut och känner att det finns mer att läka. Fler förluster som är ofullständiga.
”Oavsett om förlusten beror på dödsfall eller en smärtsam separation hjälper oftast frågan; vad önskar du hade varit annorlunda, bättre eller mer av? till för att upptäcka det som är ofullständigt.”
ur boken Sorgebearbetning
John W James & Russell Friedman
Ser likheter i 12-stegsprogrammet och Oneness när jag läst boken och nu tar del av utbildningen i sorgbearbetning. Tar in allt med hull och hår, för mig känns det rätt det jag lär mig. Lär om och lär nytt. För tyvärr är de mesta av våra inlärda mönster av sorg och förluster hämmande för vår läkning istället för att hjälpa oss återfå balans, glädje och livskvalité i våra liv.
Förutom den veckolånga kursen så njuter jag av ett somrigt Stockholm, lyxtid med min vän Anna-Moa och sköna hotellrumskvällar – den här veckan är en gåva till mig själv på fler plan.
Light is the new black
Let your spirit be your brand.
Rebecca Campbell
No worry
Worrying is praying for something that you dont want.
Bhagavan Das