Jag känner mig så mentalt jordad som jag aldrig upplevt förut. Jag sa till en vän som var hit och åt lunch idag att jag undrar om det är jag som skall förankra Izabelle eller om det är hon som är sänd att förankra mig.
Vi jobbar hela dagarna, dygnets alla timmar med hennes förankring och anknytning. Jag säger vi, för det är ändå ett stort familjeprojekt men mest så är det hon och jag som knyter oss närmare varandra för var dag som går. Nu har hon bott hos oss i 8 månader och det finns fortfarande stora känslomässiga ärr kvar att läka. Jag märker att hon mår allra bäst av strikta rutiner och väldigt likadana dagar. Dagar hemma, med fyra väggar (en terass) och mig nära tillhands. Det är det allra bästa för henne. Och blir hon orolig till sinnet så knyter jag om henne med bärsjalen på ryggen min.
Så vi är nog som gjorda för varandra hon och jag. Hon har bromsat upp mitt liv, tvärnitat det och här Sniglar jag på som den Snigelmamma jag önskade att leva som. Aldrig någonsin hade jag kunnat ana att jag skulle njuta så av mitt hem och den stilla lunk det är på Solduva. Det mest aktiva som händer är fotbollsmatcherna i hallen, minidiscot på köksgolvet och studsande barn ute i trädgården. Det andra livet med att ränna hit och dit, shoppa och aktivera mig och barnen det har rivits av som kliande plåster, nu har såret läkts av tid. Tid till närvaro. Tid till ingenting. Tid till årstider. Tid till att lyssna, till att se, till att vara, till att bevara. Jag bevarar lugnet i tomrummet som är här hemma. Det är lugnet som läker gamla sår, inte bara i Izabelle utan även i de andra barnen och inte minst i mig.
Med förankring menar jag jordad och rotad (mina yogauttryck). Närvarande, lugn, trygg. En stabil grund att stå på. En trygg plats att växa upp i och blomma utifrån. Som en stor ek eller ett magnifikt berg. Det är tryggt. Det är stabilt. Det är stilla. Det är något att luta sig emot om det stormar.

Läser på ett bokmärke jag har;
Kommatecken är bra, de får mig att äta långsammare.
Okänd
Vaknade 07.05 och yrade omkring på överplanet och insåg att hela familjen försovit sig. Normalt brukar jag vakna vid fem, allra senast strax före sex, en väckarklocka har vi inte ställt på åratal. Oscar sov nog gott efter den sena kvällen igår då han var och såg Bragematchen, själv har jag legat med magknip inatt och Izabelle har kräkts.
Dagen började inte alls som det var tänkt. Nogge skulle vara hemma med Izabelle och mina planer var att följa barnen till skolan och sen ägna eftermiddagen åt mitt skrivande. Så vi planerade om, Nogge är nu med Oscar på förmiddagens lektioner och sen tar han med Izabelle i vagnen för att vara med Maya resten av dagen, då hon har utflykt i skogen med sin förskoleklass.
Just nu ligger Izabelle och sover gott och jag sitter i solen och bloggar… Nogge ringde nyss från rasten, han var så lycklig, de hade så mysigt han och Oscar i skolan. Jag blir tårgögd och varm i hjärtat. Det blev inte som vi tänkt, men jag tror att det faktiskt blev ännu bättre. Livet gör allt för att vi ska leva ett fint och kärleksfullt liv och ta vara på de fina stunder som ges även om de inte blev som vi planerat.
Jag vilar än en gång i tillit till att allt är som det ska!
Det blev en fin liten bjudning på terassen igår när vännerna Marie, Lotta och Nina kom från Falun. Barnen lekte glatt och vilt precis som man önskar. Izabelle kom till ro i mitt knä och vi mammor fick mycket tid till att prata och mysa. Vi hade alla olika önskemål till fikat, ja, utom höggravida Marie då, så det dukades upp laktosfritt, glutenfritt, sockerfritt, mjölkprotein fritt och skakades en pulvershake, puh! Jag fick min första kommentar om vikten, att det syntes att jag gått ner i vikt, ohhh, vad det gladde mig!
Jag har nu ätit kost utan socker, bröd och pasta i snart 8 veckor och det har känts segt många gånger när jag provat mina kläder, som att det sitter fast, men jag har tålmodigt strävat vidare och hållit humöret uppe, det är förövrigt väldigt lätt att göra det när blodsockerfall och sug har försvunnit. Men nu börjar det alltså skönjas och jag känner det faktiskt själv också. Jag vill inte ha en våg här hemma, jag vill vara en sund förebild för mina barn, så jag pratar aldrig om vikt och fett och sådant. Utan jag berättar att jag valt bort delar ur min kost av en annan anledning, humör, energi och livskraft. Och att jag inte äter kött för djurens skull. Jag gör mitt bästa för att vara en mamma som med glädje ser sig i spegeln och tycker om det hon ser, en mamma som sprider livsenergi och glädje omkring sig. Jag känner verkligen att jag är på rätt väg.
Alla själar måste finna sin egen väg
och nå målet på sitt eget sätt.
Lägg din hand i Min,
så skall jag leda dig varje steg på vägen.
Eileen Caddy
Vi kan inte älska förrens vi är villiga att uppleva vår rädsla för alla känslor som är innestängda i vårt hjärta.
En av kärlekens uppgifter är att hjälpa varandra navigera i dessa mörka rum.
Om vi inte tillåter oss själva att uppleva vårt egets hjärtas storhet,
hindrar vi andra människor från att uppleva deras.
Gabrielle Roth
Take a minute
take a breath to reload
spell it out and let `em know
that we´re never gonna loose our colors
we just gonna let `em show