Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Mina behov
Senaste dagarna har jag haft fokus på mina behov. Jag har fyllt dem med det som jag behöver. En Onenesshelg, samtal med vänner, promenad med maken, en dag i skolan… jag fortsätter att fylla på med det som är bra för mig. Jag väljer mina relationer. Jag väljer var jag lägger min närvaro. Jag väljer med omsorg. Och just därför väljer jag först och främst mig själv.
Frågan jag ställer mig ofta och dagligen är: vad har jag för behov? Och sedan går jag ut och deltar i livet på det sätt som är bäst för mig. Inte alls för att vara självisk, tvärtom för att vara kärleksfull- just genom att fylla mig själv först har jag kärlek att ge till andra.
My needs met
Being present means living without control and always having your needs met.
Byron Katie
Mot Strömstad
Det blev en dag i bilen och det gör mig bara gott -älskar att ligga ute på vägarna, det ger mig en känsla av frihet och äventyr, man vet ju aldrig vad som kan hända och vart man hamnar, vägarna är oändliga. Mitt mål var en Onenesshelg på Quality Spa & Resort i Strömstad, men även om Oneness är en stor ledsagare i min andliga resa så finns det massor av andra vägar in i sitt eget hjärta (själ) – där vi alla är ett.
Nu chillar jag på hotellet, ett hotell i min smak må jag säga. Man får verkligen det man ber om, jag har mässat ”la dolce vita” som min affirmation i många år, det ger utdelning. Imorgon samlas den vackra gruppen för 2 dagar Oneness Awakeningkurs och jag är ödmjukt tacksam för att få ge vidare det som gett mig så mycket – it´s a blessing!
Stimulans
Stäng ute det som stör, led in det som stimulerar, är veckans citat i min kalender. Jag väljer inte att fokusera på allt jag skulle kunna stänga ute istället tar jag till mig den sista raden, led in det som stimulerar. Tycker det känns passande i valtider som dessa och i ett land där vissa människor mumlar sitt främlingsförakt. Tycker det känns passande i mitt eget liv oavsett om det gäller kosten, människor, arbete mm – jag leder in det/den/dem som stimulerar.
Det är därför jag väljer yogan, skrivandet, meditationerna och bönerna i mitt liv… och även morgonpromenaderna – de leder in en osynlig kraft i mig, en hälsosam vibration som stimulerar. Precis som Oneness Blessing (deeksha) gör. De fyller mig alla med glädje, tilltro, tillit och kärlek.
Ber för mer hälsosam stimulans åt oss alla – med sinnen fulla av (sinnes)ro sprider vi ljus, kärlek och fred i världen.
Inbillade spöken
Kämpa inte mot inbillade spöken
Det finns inget Mörker eller någon Ondska i oss, som behöver övervinnas eller bearbetas. Inte heller något Ego eller någon Skugga eller nåt annat tjusigt koncept jag hittat på. Att tro på något sånt är bara att än en gång vältra sig i illusionen av separation
Allt är samma enda medvetande, ingen separation existerar annat än som en ide, ett koncept.
Visst, det kan finnas rädsla, med rädsla är inget farligt, en sensation i kroppen bara. Som varken gör till eller från.
Det som finns ”i” oss är endast villkorslös kärlek, inget annat. Våga öppna upp, du är perfekt redan som du är, precis nu, och har alltid varit det. Det finns inga skelett i garderoben, bara den vackra människa du är.
K-e Ivares
Sockerberoende
Sånt här fängslas jag av om kvällarna istället för att zappa vid teven – Bli fri från ditt sockerberoende. Bitten Jonsson. Så himla intressant oavsett om du ser dig som beroende eller inte, socker är i var mans liv(smedel).
The courage
Have the courage to let go
of who you are today
so you will step into
someone even better tomorrow.
Robin Sharma
Svar på ett brev
Fick ett fint brev och delar av mitt svar vill jag dela med mig av här då jag tror att det kan skänka eftertanke till någon av er andra…
Jag själv kan inte ljuga för mig själv nå längre, så jobb som inte känns rätt för mig, som jag inte är kongruent med eller som krockar med mina inre värderingar kan jag inte ha helt enkelt, då tappar jag mig själv, min ro, min glädje, min hälsa.
Jag behöver följa mitt hjärta och gör jag inte det så mår jag inte bra. Jag själv lever inte till fullo som jag lär… ännu. Jag har fortfarande inte släppt taget (dvs skrivit klart och publicerat) de böcker som jag vet att jag ska ge ut. Jag har inte spelat in de yogavideor jag vet Universum pockar på mig om. Så jag är inte helt där, mitt i livsflödet. Så helt i balans känner jag mig inte, eftersom jag inte lever det liv jag är ämnad att leva så känner jag hur jag håller livsflödet tillbaka. Hur hälsan blockeras och energin sänks. Jag är medveten om det. Och jag börjar förstå vad som är min rädsla – för jag tror att i botten av allt så handlar det bara om två saker, kärlek eller rädsla. Och jag kan i varje stund välja kärleken om jag vill. Om jag vågar (för rädslan).
Med tanke på jobb, så tror jag att min livsuppgift är att hjälpa människor sin livsuppgift. Så det är intressant att du skriver om just ditt arbete och dina innersta önskningar.
För jag förstår när jag läser att du VET vad du vill göra. Vi är satta här till jordelivet som spirituella väsen i mänskliga kroppar för att njuta, glädjas och ta för oss. Livet ska inte vara en plåga eller ett kämpande – det ska vara gott. Vackert. Glädjefyllt och rikt.
Hur min tillit blivit så stark är svår att beskriva för någon annan. Jag har helt enkelt fått många bevis, som oss alla, på att Livet vill mig väl och det är en högre kärleksfull kraft som verkar över mig. Vi får alla dessa bevis, tecken, budskap – jag har tränat mig på att uppmärksamma dem. Det är kanske det som just min tillit vilar på, min förmåga att se att Gud (Universum, Livet) är med mig.
Vet inte om du fick några svar, hoppas inte, för svaren har du inom dig. Hoppas dock jag kunde inspirera dig att upptäcka dem i dig själv.
VarmKram
Fia
Hemlig resa
Jag släpper taget om relationer och arbete, kontroll av andra, kontroll av mig själv. Jag ber om modet att släppa taget om egna övertygelser, beteenden och inställningar. Och uppfattningen jag har om hur andra ska vara, verka eller må. Om uppfattningen jag har om hur livet ska te sig.
Jag släpper taget om mina egna tankar om framtiden. Ja, inte alla. Men jag ber om mod att släppa dem alla, för när jag resonerar förnuftigt så inser jag ju att jag ändå inte vet ett dyft om framtiden och har aldrig gjort. Och när jag tror mig veta något om framtiden så är det för att jag geggat ner mig i samma hjulspår. Livet ter sig lika från dag… till dag.. till dag. Då kanske jag kan inbilla mig att jag vet hur det kommer att bli, som det alltid varit.
Men egentligen så vill jag ju inte ha det så, samesame, lika lika lika… lika! Jag vill ju öppna mig för det nya, för Livet. Jag vill föras av vinden, få saltstänk i ansiktet… jag vill lätta ankar och segla ut från min förnuftiga trånga box (läs: sinne). Jag vill leva. Inte som jag tänkt att leva utan som livet vill leva med mig. Så vill jag leva.
Så jag övar var dag med frasen: vad kan jag släppa taget om idag? eller: vad kan jag släppa taget om nu?
Och där får jag svaren. Indienresan var ett sådant svar, den ville inte fyllas på ordentligt så med endast fyra anmälningar så förstod jag att jag behövde släppa taget om min föreställning om att arrangera en resa till Indien, för trots allt var det 2:a året vi var på väg. Så nu är de anmälda meddelade att resan är inställd. Och jag sörjer inte för det, jag är istället spänd på vad Livet vill föra mig i höst. Jag känner mig nyfiken. Förväntasfull. Att leva är som att var på hemlig resa.
Släpp taget
40 dagar utan daglig blogg har gjort mig gott. I synnerhet att vila i känslan av att släppa taget, som verkar vara mitt återkommande mantra för den här sommaren. Vart jag än gått, vridit, kämpat, glidit.. så är det som om Gud ställt sig framför mig med en skylt: SLÄPP TAGET! Släpp taget Sofia och låt Livet ha sin gång – låt mig verka.
Innan jag släpper taget så möter jag mitt motstånd. Tankar om hur ska det gå om inte jag har kontrollen, vad ska då ske? Tankar som med bloggen, men tänk om de glömmer mig, inte hittar tillbaka, inte tycker om mig nå mer. Tänk om.. tänk om.. tänk om..
Men sanningen är den att det är så otroligt befriande att släppa taget, wiiiihooooo vilken känsla! Jag inser att mycket av det jag håller taget om är för andra, alltså föreställningar jag har om hur jag ska vara för andra. Alltid redo. Alltid glad. Alltid tillmötesgående. Fast när jag ser djupare så handlar det inte om er andra, för det handlar i alla fall bara om mig, för (här kommer; tänk om, igen) tänk om ni inte tycker om mig, om inte jag får vara med… hemska tanke: tänk om jag inte är älskad.
Den känslan möter jag där i änden av repet som jag släpper taget om. Tänk om jag inte är älskad. Den största av rädslor. Vem är jag då?
Ja, vem är jag då? Jag är fortfarande Guds barn, Guds bästa barn, precis som Du. Det gör mig inte till någon sämre. Livet vill mig inte nått ont, för hur jag än vänder och vrider så ligger jag ändå i Guds famn. Alltid. Och paradiset, ja det är inte någon exotiskt destination i drömresebroshyren, nej paradiset det är här, precis där jag är. Alltid.
Att släppa taget är dock det enklaste att göra, det kräver ingenting av oss, varken fysik eller prestation – alla kan det. Du, jag, gammal som ung, sjuk som frisk… vi kan släppa taget och låta Livet (Gud) bära oss. Det behövs som jag ser det två ingredienser, mod och förstånd. Förståndet att inse att det finns en högre kraft och förståndet att inse ens egen litenhet och modet att lägga sitt Liv i dess händer.
Let go… let God.
