Det begreppet kom till mig under en session för 3 år sedan med min fina vän Maria (Friskbolaget). Vi slöt samman på telefon och hon coachade mig, jag var vid den tiden otillfreds med mitt dåvarande arbete och stressad i situationen och hur jag hanterade den. Det gick ut över mina barn, min familj, eftersom när jag upplever stress så blir jag lätt otålig och grinig. Istället för att sladda in med bilen till förskolan/skolan och ur med barnen i all hast så fick jag till mig en bild av hur jag ville ha det.
Jag har alltid varit en till-människa, en sådan som vill till någonting. Vi drivs antingen utav någonting vi vill från/ur eller något vi vill till. Vi vill till sol, värme och ledighet. Eller vi vill från stress, kyla och jobb. Vi vill uppleva hälsa eller vi vill ur sjukdomen. Till eller från-människa. Jag är till.
Där under samtalet så såg jag plötsligt en bild av hur jag och barnen gick till skolan, med sådan där all-tid-i-världen-lunk. Jag var så tillfreds och avslappnad att när barnen blev förtjusta över Snigeln de såg gå över vägen så satte vi oss i diket för att iaktta dess promenad. Därav namnet Snigelmamma. Jag ville alltså bli en Snigelmamma, en sådan som har tid, tar sig tid och är närvarande med sina barn.
Be och Du skall få. Det blir som vi önskar – i alla fall om vi önskar helhjärtat, det gjorde verkligen jag. Mitt liv har format sig efter önskan och jag har behållit förnuftet att välja Snigelmammelivet så att jag fortfarande sedan den sommaren för tre år sedan går med mina barn till och från skolan.
Mammalycka
Livet är när allt kommer omkring en strävan att känna sig själv. De som sårar dig, avslöjar för dig dina innersta känslor av ilska, frustration, och hat, etc.
Eftersom endast det som ligger på lur inom dig kommer ut när det provoceras. Spill därför ingen möda på att vara så förmäten att du tror dig vara rättfärdig och den andre orättfärdig. Var ödmjuk nog att se sanningen om vad du än är. Var också tacksam mot de som sårar dig då de tar bort din dåliga karma och renar dig.
Sri Amma
Tack Pia Shoshanna Anderberg för översättningen
Efter en innehållsrik dag med djup och höjder landar jag på min yogamatta.
Möter det som pockat på under dagen och stannar där med det som är.
Jag börjar älska min kropp, på riktigt. Det är som en nyförälskelse och jag inte bara ser och upptäcker den på nytt, den känns annorlunda, inte ny-ny men ny för mig. Magiskt är det, att efter de fyrtio börja bli kär – i sig själv!
A man sees in the world
what he carries in his heart.
Goethe
Går och lägger mig med en känsla av tacksamhet till att allt ändå är omhändertaget – alltid. Jag kan se tillbaka på mina 42 levnadsår och konstatera att inte ett steg har jag varit vilsen, alltid vägledd. Känslan må ha varit annan men sanningen är den att jag varit och är vägledd och omhändertagen. Allt är gott. Livet vill mig väl. Alltid.
Även om jag vet att det är ett faktum, så är det… så ber jag om att få bli visad vägen även i framtiden. Visa mig vägen. Led mig. För mig dit Du vill. Låt mig göra Din vilja och verka i Ditt ljus. Jag vill inget hellre än att leva i frid och harmoni med det stora och det lilla, celler och galaxer, väder och vind, skratt och gråt – jag vill leva i full acceptens av allt som är och allt som sker.
Amen
Tar ut vägbeskrivning, packar och läser väderprognoser… jag har trillat in i ett gammalt mönster av att vilja veta och jag mår genast sämre. Hela mitt system blockeras när egot släpps fri och börjar förutspå livet. Inte för att jag kan göra mycket åt egot, mer än att betrakta det. Men ett par dagar nu på slutet har jag börjat tro på det igen, dess tjat och övertygelse om att jag visst måste veta – sia, eller ännu bättre planera (läs: kontrollera) för framtiden.
Tackar högt och innerligt för att jag kom på vad som inte stod rätt till. Tack för min självinsikt. Jag ber genast om hjälp att släppa både planering och kontroll. Ja, jag ber om hjälp för annars är sinnet (egot) där och lovar så dyrt och heligt att ge mig det jag önskar, och det är ju egots grepp jag vill bli fri ifrån. Så jag ber om hjälp, jag ber till Gud (kalla det själen, det högre jaget, Livet) för jag förstår att det enda som kan befria (be-fri) mig är det gudomliga ingripandet – nåden.
Det finns inget att planera – jag vet ju det. Jag, lilla-jag, har då ingenting att planera, jag har inte en clue om vart jag ska, vad att göra och vad att uppleva. Det har någon annan mycket mycket högre kraft än jag själv kontroll över. Varenda planet ligger i perfektion till varandra mitt i tomma space och här kommer ”stora jag” och tror mig vara herre över livet, bhaaa!
Jag faller ner på knä, ber ödmjukt om ursäkt för mitt eget lilla herrevälde och ber om att få leva i samklang med livet, precis så som en stjärnor, meteoriter och galaxer verkar i tillit till ”det” så ber jag också att få leva i tillit. Jag har inte en tillstymmelse till aning om livet, mitt liv, det är säkerligen exakt så det ska vara, så det är konstruerat. Likaväl det, för jag vet att livet handlar inte om att grubbel-snurra i sinnet utan om att bara vara i flödet – vara livsflödet.
Livet är fulländat endast när du vårdar kärlek i alla dess former.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Helt hänförd av er närvaro och den kraftfulla energin, tänk att det var 128(!!!) stycken som var med ikväll – tack ♡ Det här budskapet bara trängde sig på och fram till mig, faktiskt dagen innan jag bestämde mig för att ge deeksha-på-distans i kväll, så jag litar på att det är det här budskapet vi alla ska få ta emot.
Med värme
Savita
Björn
Var modig och älska även dig själv.
Din gåva är att älska dig själv och därmed hela världen.
Du behöver älska allt hos dig själv för att skapa en värld i skönhet.
Björnar går alltid på djupet inom sig själva.
Utforska och se över ditt inre och omfamna allt du möter med kärlek.
Djurens Språk
Solöga
Ser ett mönster jag gärna faller in i, mitt samesame mönster. Jag blir så otroligt bekväm med rutiner och hållbarhet, när allt är som det ska, var sak på sin plats liksom. Den känslan ger mig trygghet. Med risk för att jag dåsar till och blir invaggad i mitt eget lilla bo. Inget fel i det förstås, givetvis inte, det har så mycket gott med sig, det är väl därför jag trivs så bra där.
Men jag glömmer gärna bort att jag också trivs ofantligt bra i den andra änden, den med fart, äventyr och fläkt. Den som är oförutsägbar och infallsrik – den älskar jag också.
Anthony Robbins har låtit oss förstå att vi har fyra mänskliga behov (human needs) varav ett är trygghet och ett annat är otrygghet. Jag har varit väldigt bra på att ge näring åt mitt trygghetsbehov, lite väl mycket vatten och solljus har det fått. Så pass att jag inte tagit mig tid eller ork att stimulera det otrygga behovet i mig.
Men allt är ju omhändertaget som jag brukar säga, så när Gud (Livet, Universum) såg att jag var i obalans så hjälpte det snabbt till att balansera mig lite. Ge mig en dos av otrygghet så pass att jag nästan baxnar… säkert alldeles väl genomtänkt för att väcka upp mig ur min trygga dvala och hajja till – att nu är Livet, här och nu, gå ut människa och upplev det! Ta för Dig. Gör det oväntade. Be om det oväntade. Välkomna förändring och äventyr. Låt marken falla under dig så att Du får sätta ner fötterna vid någonting nytt.
Sätt rädslan i halsen och hoppa… på tåget mot det nya. Hur som helst så vilar du i allafall i den trygga vetskapen om att endast gott kommer att ges till Dig. Livet är gott, men ibland lite väl tråkigt och tryggt.