Känt mig oemotståndlig, glad, strålande, ensam, liten, orolig, arg, livfull, energisk, trött, uppgiven, målmedveten, tillfreds, lugn… och massa mer, bara under denna dag. Men jag landar i tacksamhet över insikten jag getts någonstans längs livsvägen att allt detta inte är jag. Det är frihet för mig, fri bortom alla dessa känslor. Låter dem komma och gå som väderomslag. Som aprilvädret. Inget mer än så. Bara massa känslor som känns. Varför hänga upp sig vid en känsla eller några få, inom det korta loppet så har de ändå förbytts. Känslorna är ett evinnerligt kretslopp, loopar om och om igen. Jag mår som allra bäst när jag låter känslorna kännas inom mig som de är, låter de komma, kännas och lämna, komma, kännas och lämna, komma, kännas, lämna… det är så de är, de rör sig. Och jag kan faktiskt uppleva friheten den stunden jag låter känslor vara känslor och jag vara jag. Jag är inte mina känslor.
Min största förebild, Louise L. Hay skriver i boken Du kan hela ditt liv.
Jag har ett mycket enkelt förhållningssätt till det jag äter;
Om det växer, ät det.
Växer det inte, ät det inte.
Ps Boken är toppenbra, jag har återkommit till den flera gånger sedan jag först köpte den 2008.
Om läkning och medvetenhet
Fråga:
Varför är det så att jag ibland känner att jag har läkt mycket och efteråt uppstår situationer där jag inser att det finns fortfarande mycket mer att läka, som om jag går bakåt i stället för framåt. Vad kan jag göra, Bhagavan?
Svar:
Livet är relationer. Det är något som är mycket levande. Vi har inte att göra med något dött förflutet här. Så vad vi måste förstå är att, när vi talar om relationen med dina föräldrar, betyder det inte att du har gjort en del arbete på det och att det har läkt. Det är inte så. Lärorna måste förstås på rätt sätt.
Vad det betyder är att problemet har blivit levande för dig. Problemen finns där, men folk är inte medvetna om dem, de är inte levande för människorna. Med denna medvetenhet menar vi inte enkel kunskap. Det är som att hålla en orm i händerna. Det är väldigt intensivt. Så att hålla på det sättet, den typen av medvetenhet, är det vi pratar om. När du håller något på det sättet, läker det. Det betyder inte att det är borta för alltid. Det kan mycket väl komma tillbaka, om du förlorar din medvetenhetsnivå.
Så ju mer du är på din medvetenhetsnivå, desto mer läkning. Det är okej. Men det ögonblick du halkar ur medvetenheten, kommer det tillbaka. Det är inte så att det har varit en sjukdom och du har läkt och du är fri. Det är inte så. Det är något levande. Relationer är något levande. Livet är något levande. Och livet är relationer. Inga relationer, inget liv. Så det arbetar där hela tiden. Det kommer upp, det försvinner, och så kommer det tillbaka efter en tid. Så det kommer att guppa upp och ner. Så många personligheter finns där inom dig, alla personlighet turas om och de kommer och stannar och försvinner och något annat kommer.
Så om du ger upp begreppet att säga ”Jag har läkt ”. Nej, det är inte på det viset. Du måste vara intensivt medveten. Även om du är uppvaknad, om du vid någon tidpunkt förlorar din medvetenhet, kommer det tillbaka. Det enda är att en uppvaknad person skulle snabbt komma tillbaka. Uppvaknandet kommer tillbaka, medvetenheten kommer tillbaka, och han kommer tillbaka till sitt vackra tillstånd. Du kan alltid halka och falla.
På samma sätt här, ska du inte förutsätta att allt är läkt. Nej. Kanske laddningen har minskat lite, det är allt. De skulle komma studsande tillbaka om du inte är medveten. Så du måste lära dig att tillbringa mer av din tid i större och större medvetenhet. Kanske till en början kan det vara i några minuter, sedan i ett par timmar, sedan i ett par dagar i sträck. Det fortsätter så. Och sedan är det nästan bestående. Det är nästan bestående. Det är nästan bestående, oavsett vilket problemet var kommer det inte att besvära dig alls. Problemen kommer att vara där, men de besvärar dig inte, när det finns medvetenhet. När det inte finns någon medvetenhet, besvärar problemen dig.
Så du kan aldrig säga: ”Ja, nu har jag läkt”. Kanske du känner det tillfälligtvis. Laddningen är borta eller något liknande. Men sedan kan det komma tillbaka om det inte finns någon medvetenhet.
Sri AmmaBhagavan
översättning Pia Shosanna Anderberg
I allow my essential goodness to shine. This is what makes me beautiful.
Catherine L. Taylor
This dance is a prayer…
04.28 vaknade jag imorse bara för det… men jag gick faktiskt inte upp, slumrade om till vanlig tid 05.09 och gick ut på min morgonpromenad. Hela promenaden blev till en process, jag såg gamla mönster och frigjorde dem med Access-clearings och bad mina böner – en fantastisk stund med andra ord. Solen strålar emot oss även idag. Allt är bra. Även det som syns i ljuset. Jag tror att just det som lyfts fram i ljuset transformeras, inget mörker förmår vistas i ljus.
Det är så jag tänker med min detoxkur, jag vill rena kroppen – föra in ljus. För mig är grönsaker, bär, frukter – livets skörd, just fyllda med ljus. Det är själva livsenergin jag vill åt.
På tal om ljus, under min promenad och precis under en gatlykta så hör jag världens bankande. Kikar upp och där sitter en Hackspett och hackar för full näbb uppe på gatlyktan.
Hackspett
Ha mod att gå vidare Bryt med ditt gamla liv.
Din gåva är livskvalitet.
Djurens Språk, Solöga
Education helps you to learn the art of living.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Storbarnen åkte med Nogge på O’learys för att se Champions League, bäst att passa på när det är påsklov. Izabelle somnade gott och själv fick jag mig en myskväll med tända ljus, meditation och Oneness Blessing (deeksha på distans). Kände allas närvaro, över 70 st som var med inkl 2 katter. Tack för just Din medverkan. Energierna upplevde jag väldigt starka.
Och till kvällens blessing så fann jag detta budskap/citat
See the fundamental thing is~ what is there – is not important,whether there is comparison, jealousy, frustration, anger, hatred, what is there is not important. What is important is – do you look at it – and having looked at it – do you accept it. To see is to be free.
Sri Bhagavan
Så söt Chihuahua som gör Yoga med husse. En dag ska jag lära mig italienska, älskar det! Respiro, namnet på mitt förlag fick jag till mig för många år sedan då jag var på Sicilien och den fagra yogaläraren bad oss andas, respiro, eller som (jag uppfattade att) hon sa det – reespiiiiroooo.