Artiklar med etiketten ‘Känsla’
Create with energy
Jag skapar lättast genom att försätta mig i den energi jag önskar. Som jag skrivit om i tidigare inlägg så hände ingenting med mig, min syn på min kropp eller min energi när jag bara ville gå ner i vikt. När istället fokuserade på vad jag ville känna så fann jag min öppning till att tycka om mig själv och kroppen. Jag vill känna mig belåten. Jag ville känna mig vacker och snygg.
Så om jag vill skapa pengar, tid, hälsa, framgång så flödar liksom inte attraktionslagen åt det håll jag önskar om jag inte vet vilken energi jag vill attrahera. Mina önskningar kanske istället handlar om frid, närvaro, lugn, glädje, stolthet. Och när jag finner ut just vad det är jag vill känna – så händer det nått. Universum svarar an. Det sker magi.
Vad vill du känna mer av?
Vad längtar du efter att känna?
Tips, det kanske är lättare att veta vad du inte vill känna, och så därifrån se dess motsats.
Så finn ut vad du vill känna. Leta efter den känslan som känns mest attraktiv för just dig. Fokusera sedan på den varje dag. Jag brukar också sätta mig och meditera och fokusera på känslan och låta mig vibrera högre och högre i den.
Energy flows where attention goes
Skönhet
Jag har en stor kärlek till skönhet. Skönhet och sinnlighet har alltid varit viktig för mig. Hur viktigt börjar jag kanske förstå först nu. Jag älskar verkligen det vackra. Jag älskar att ha det vackert omkring mig, vackra omgivningar, ljuva dofter, sköna material …
Det är viktigt att veta vad som är ens innersta önskan och längtan när man som jag vill jobba med energier och attraktionslag.
Tex som jag skrev om tidigare så var min intention länge att gå ner i vikt, men när jag granskade min intention så var den inte helt sann. För när jag frågade mig själv om varför jag vill gå ner i vikt så var det för att jag vill känna mig vacker och snygg och jag vill bära vackra kläder. Alltså primärt var känslan av att vara vacker. Mitt val av skönhet. Och som vi alla vet sitter inte skönhet i en viss form, varken vikt eller storlek. För mig är skönhet en känsla och jag ändrade min intention från att vara smal till att känna mig belåten och snygg i min kropp. Och vips så är jag där, i känslan av just detta och det utan att vikten förändrats. Det handlade aldrig om att vara smal, det var min längtan till skönhet som allt handlade om.
Skönhet är en känsla. Nu klär jag mig i den varje dag. Jag gör det inte för någon annans skull, och det handlar inte alls om att bli åtrådd av män. Det är min egen längtan, jag njuter av det vackra och jag njuter av att känna mig vacker. Och att känna sig tillfredsställd i sig själv – det är en gudomlig känsla.
Tillåtelse att leva
Jag börjar förstå att skammen och även skulden ligger som lock över det egna varandet. Täpper igen min egen besjälade varelse. Skam bygger som bo över ens eget sanna jag, för skammad är något vi blir över den person vi är. Och skuldbelagd över något vi gjort.
Skam kommer utifrån, det vill säga den ges till en, oftast när den är liten. När behoven den lilla har inte blir tillgodosedda. Det är oftast inte någon ondskefull förälder som skammar utan snarare en förälder som inte har förmågan att tillgodose den lilles behov eftersom dess egna behov i just samma fråga inte blivit omhändertagna. Det verkar som skammen går i arv, generation efter generation.
Skammen kan växa runt ens utseende, skratt, sårbarhet, sorg, vrede, utstrålning, begåvning, oförmåga, förmåga. Skam kan växas i från den lilles sökande av kärlek. Jag tror att skammen ligger som ett dämpande lager över mycket av våra egenskaper, känslor och behov.
Att lyfta av skamlocket är att tillåta mig själv vara precis så som jag är. För min egen del ser jag hur skammen fått mig att stå tillbaka. Det är som om skammen håller mig gömd i hörnet. Skammen är livrädd att släppa fram mig i ljuset… till livet. För tänk om det blir som ”den lilles” erfarenhet, att människorna har oförmåga att ta emot mig som jag är. Tänk om jag blir avvisad och utanför, säger skamrösten, och lockar mig tillbaka till hörnet.
För mig är nyckeln tillåtelse. Att jag ger mig själv samma tillåtelse som Gud (skaparen av allt liv) gett mig, att vara som jag är. Att jag tillåter mig vara allt det som skammen säger mig att det är fult att vara. För skammen äger ingen sanning, skammen är en känsla. En känsla som alla andra, som kommer och går. Känslor är i rörelse och de varierar, byter plats med varandra. Det jag som liten lärt mig om skammen att den håller mig hårt fången i ett hörn är fel.
Så jag påminner mig varje dag att jag har tillåtelse att leva, precis så fri, strålande och vacker som jag är utan att behöva skämmas ett enda dyft över mig själv och mitt liv. Och eftersom jag är den enda som kan hålla mig fången i skamhörnet så är den enda tillåtelse jag har behov av min egen, min egen tillåtelse att leva.
Alla känslor
Känslor är naturliga, alla av dem. När medvetenheten ökar så finner man sig helt neutral till känslorna, oavsett vilken av dem som känns/upplevs.
Förut var jag inte ens medveten om att jag kunde känna alla känslor, vissa hade varit så svåra att hantera att de gömdes undan. Sen började jag ana att de låg en bråte med känslor där inne någonstans men då var det alldeles för smärtsamt och sårbart att möta dem så jag lät dem ligga kvar. Längs resan (den inre) så har jag vågat möta dem en efter en, jag har till och med vågat möta mina rädslor och fobier. Vågat hålla dem i handen. Vågat låta känslorna kännas i kroppen. Vissa far runt som en tornado inom och lever rövare andra stoppar upp allt, står förstenade och kan just därför kännas som ett stenblock i bröstet. Oavsett hur de upplevs så har jag tackvare Oneness lärt mig att stanna och vara med känslan.
Det är en flykt att agera ut dem, dvs projicera dem emot andra. Det är också en flykt att söka tröst i shopping, mat, träna, facebook. Det är en flykt att somna. Konsten är att trots sin flyktinstinkt stanna kvar – vara med det som känns. Det är bara så (enligt min övertygelse) de läks. Samtal, kontemplation, insikt må vara ett oerhört stöd till att finna gömman med dem men när jag väl en dag vill läka dem så behöver jag tillåta mig att känna dem, alltså uppleva dem. Känslor som känns stannar inte, de transformeras och läks.
Känslan är naturlig, den är en del av hela upplevelsen att vara mänsklig. Att låta dem att kännas är att tillåta dess naturliga flöde i systemet (kroppen), de finner sin väg ut, de stannar inte, bara jag låter det vara som det är – alltså tillåter mig att känna det som känns.
Att vara människa är att ha tillgång till alla känslor.
Obalans uppstår när jag förnekar eller förtrycker vissa av dem.
Balans är att tillåta sig att känna och uppleva dem alla – det är då läkning sker.
Ensam
Ensamhetskänsla slog till hårt igår. Som barn var jag alltid rädd för ensamheten. När jag nyss var till Bara Vara och där ”hittade” lilla ensamma lill-Fia i kuvösen så kan jag se ett samband. För mig är det nu sant att där började min ensamhetskänsla.
Nu väljer jag ofta att vara ensam, trivs med att vara ensam. Men igår kom jag till ännu en insikt om mig själv. Att vara ensam och känna sig ensam är för mig olika saker. Igår hade jag inga problem med att vara ensam, däremot så kom en för mig obehaglig känsla av ensamhet upp – och den ensamhetskänslan är riktigt stor.
Det ironiska är att jag just den här helgen är mycket ensam är för att Nogge är på Bara Vara. Han är där och tar hand om sig på bästa möjliga kärleksfulla vis. Och givetvis får jag möjlighet att ta hand om mig. Jag var inte förberedd på vad jag skulle ta hand om bara. Men nu vet jag. Jag skulle ta hand om min ensamhetskänsla och min lill-Fia.
Så min tänkta myskväll igår som jag hade planerat med ett glas rött och en tidning, slutade med att jag låg på golvet och grät.
Och inte behövde jag uppleva ensamhetskänslan ensam heller – kärleksfulla goa Morris var hela tiden vid min sida.