Artiklar med etiketten ‘Oneness University’
Min passion
Jag jobbar just nu med ett projekt som handlar om passion. Vad är din passion, vad brinner du för och vad är din röda tråd – det du kommit till det här livet för att förverkliga. Och ju mer jag fördjupar mig desto mer skönjs min egen passion och mission, vilket jag absolut inte att hade förväntat mig att få se så klart och tydligt.
Och det är där jag landar i min tro och min relation med Gud. Där är min passion, mer än passion kanske, min sanning och mitt jag.
Minns … alltifrån mina tidiga andliga upplevelser, människor som visat mig sin tillit till Gud, tex mormor. 12-stegsprogrammet som jag hyser sådan respekt för, men om jag ska vara ärlig älskar mest för att det handlar om Gud.
Och när jag åkte till New York hösten 2015 för att gå 12-step recovery yoga och återvände lite besviken, trots att utbildningen varit jättebra. Så frågade jag mig själv vad jag hade förväntat mig och kom fram till att jag hade hoppats på att utbildningen skulle ge mig en fördjupad kontakt med Gud.
Och som i Indien på Oneness University när vi frågar guiderna (typ munkar och nunnor som sköter undervisningen) om råd och de svarar: You have to ask your divine. Älskart! De hänvisar alltid till en relation med det gudomliga.
Och alla dessa härliga amerikanska pastorer (heter de så) som Rick Warren, Devon Franklin, Terri Savelle Foy, Joyce Meyer … vars passion, övertygelse och ingivelse jag älskar. Älskar deras böcker och videoklipp, även om jag inte identifierar mig med kristendomen så vill jag vara som dom i sin dagliga kontakt med Gud genom bön, meditation och vägledning.
Jag är lite tvärtom som många andra, där många hör Gud nämnas så drar de öronen åt sig illa kvickt, men där vaknar något i mig, där vill jag lyssna, inspireras och lära mer.
Love life
Kommer aldrig (förhoppningsvis) glömma en dag ute på den stora gräsmatten vid Oneness University i Chennai, Indien, vi hade en lucka på någon timme i schemat som var fullproppat med meditationer, processer, deeksha och tempelbesök och jag slog mig ner på gräsmattan för att njuta av solen så som jag alltid gjorde när tillfälle gavs. Där fick jag insikten om meningen med livet. Vet inte om jag vågar säga att det är allas vår mening, men det var så det presenterades för mig.
Jag hade under dagarna i Indien haft många upplevelser (sådana jag även haft som barn) av hur jag är eterisk. Alltså en energiform, ett ljus, en själ. Och jag fick uppleva hur gränslös och transparent själen är, närmast att beskriva som ånga. Ljus, porös, lätt ånga, så kände jag den. Den sanna essensen av mig själv. Mitt väsen.
Att vara en del av denna oändliga ”ånga” är fantastiskt skönt. BefriANDE. Och i det tillståndet är vi alla ett, ett och samma fält. Samma ljus.
Ur detta tillstånd valde vi sedan att skapa oss en plats att verka på – jorden. Och så skapade vi oss kroppar. Kroppar med intellekt och sinnen, sinnen för att kunna dofta, känna, smaka, höra, se det vidunderliga paradis vi skapat. Sinnen och intellekt för att kunna uppleva relationen med varandra, människor, djur och natur.
Vi valde människokroppar för att kunna njuta av det vi skapat, varandra, jorden och allt vad det bjuder oss. Meningen med livet är att njuta av det. Det var den insikten jag fick till mig i Indien hösten 2012.
Jag vet inte om insikten är sann, jo upplevelsen är sann, men är budskapet sant – det vet jag inte. Men det spelar mig ingen roll, för det känns sant och viktigt för mig här och nu. Jag är 45 år och kan ännu inte så här i matchens halvtid säga att jag är fullkomligt med i livet, alltså med innebörden av att – LEVA. Jag varken lever eller njuter till fullo. Trots att jag fötts och lever i ett vackert och tryggt land med alla möjligheter tillgängliga för mig och givits en frisk kropp och familj och vänner.
Jag vet inte varför jag hindrar mig själv från att njuta. Kanske för att andra sörjer eller lider och jag skäms för hur bra jag har det och hur bra jag mår. Kanske för att jag är rädd för att leva och njuta. Men oavsett orsak, så tänker jag inte vara varken rädd eller skämmas för att berätta att min intention är att lära mig njuta mer av livet. För finns det något bättre sätt att hylla mig själv, min kropp och det liv jag givits än att njuta av det – njuta så länge det varar.
Ny deeksha!
I helgen har jag deltagit på en transformerande Onenesskurs Phenomenon and the Gift. Den 25 timmar långa kursen har varit i Stockholm men har letts direkt från guiderna på Oneness University i Indien. Så fort livesändningen började så kände jag mig hemma i hjärtat – love India!
Jag hade inte alls stora förväntningar inför helgen, kände mig snarare likgiltig och sinnet försökte leta anledningar till att avboka och stanna hemma. Men helgen försvann i ett nafs och jag kände hur mitt hjärta öppnades och transformationen tog vid. Det känns nu, så här dagen efter, helt fantastiskt!
Vi jobbade med våra intentioner (önskningar/drömmar), och lät helgens processer, meditationer, böner, deekshas att föra oss mot mirakler. Min enda intention inför helgen var att jag vill tycka om min kropp. Jag vill älska den och känna mig snygg.
Det kan tyckas ytligt men det är där jag är, för mig är det viktigaste nu att finna kärleken till mig själv. Och jag kan känna otrolig kärlek till min själ, och väldigt mycket kärlek till mitt sinne men jag har ännu inte haft förmågan att älska kroppen fullt ut, så det är min högsta önskan.
Vi blev också initierade till en ny högre form av deeksha GOD – the Golden Orb Deeksha. Golden Orb Deeksha ges genom hjärtat, till skillnad från ”vanlig deeksha” som ges genom händerna uppe på hjässan. Det ska bli magiskt att få börja ge denna deeksha.
Ps Är du också intresserad så kommer denna transformerande kurs tillbaka till Sverige även nästa höst, men innan dess, i vinter/vår kommer jag att hålla en Oneness Awakeningkurs, jag inväntar bara besked om jag då kan dela med mig av och initiera till GOD – Golden Orb Deeksha.
Vadstena
Alla dessa magiskt vackra platser. Helgen tillbringade jag vid Vadstena och Vättern. Hiskeligt vackra Vadstena och Vättern som kändes som Siljan – låg där så skimrande och magisk.
Jag var som deltagare på en stor Oneness Retreat som några (10 st faktist) Oneness Trainers-kollegor till mig arrangerade. Det var en helt fantastisk helg, det kändes som att delvis vara tillbaka till Oneness University i Indien. Jag kände verkligen en längtan tillbaka till Indien. Men den tiden är inte kommen ännu (tror jag), jag låter 2016 vara året då jag hänger mig till Kundaliniyogan (utbildar mig till Kundaliniyogalärare), så kanske återvänder jag året därpå till mitt älskade Indien. Vem vet…
Oneness i mitt liv
Det som har givit mig mest de senaste åren är Oneness
Det var när jag släppte in Oneness i mitt liv som jag började förstå livet. Genom Oneness teachings fick jag äntligen insikt i det Sunyogi Umasankar berättat om under Sunyogalektionerna i Lachipur (Indien) och jag började även få djupare förståelse för Yoga (yogan är åtta grenar, varav en gren är rörelserna (asana), det som vi mest förknippar med Yoga är alltså bara 1:8). Och mest av allt började jag förstå mig själv – det jag försökt förstå hela livet, mina tankar, känslor, handlingar. Allt klarnade. Klarnar fortfarande.
Jag hade lagt ner så mycket tid på att med mitt sinne försöka styra tankar, känslor, handlingar, när det gick upp för mig att med mitt sinne så förmår jag inte ändra på någonting. Jag är fången i mitt sinne och även om jag vill slippa ur så går det inte eftersom sinnet är både fängelset och fångvaktaren. Jag är fast av egen (o)förmåga.
Så det jag till slut, efter evigt mässande av guiderna (munkar och nunnor, typ) nere på Oneness University i Indien, började ta till mig är att jag inte kan. Jag kommer aldrig att kunna. Varken styra mitt liv eller rädda mig själv. Jag behöver lämna över till det Gudomliga. Och inte ens själva överlämnandet lyckas jag med, så jag behöver be om hjälp. Be om nåd. Be det Gudomliga att ta över.
Där ligger min frid, de dagar och stunder jag släpper taget och lämnar över. Inför alla de situationer och händelser I give up… and give in.
Och nej, det betyder inte att jag blivit ett dugg handlingsfattig, tvärtom har jag blivit en en doer, inte av egen vilja utan av Guds vilja. Kalla det Gud, Livet, Universum vad som helst, jag lämnar över mitt förstånd till den som vet. Det högre kraften. Jag ber inte den att göra det jag önskar, jag ber om förmågan och förståndet att jag ska göra det den önskar. Där i ligger min frid, de dagar jag förmår.
Det finaste…
Tillbringar ännu en fantastisk helg på Stiftsgården, denna makalösa plats som jag älskar så mycket. Det är min 8:e Oneness Awakeningkurs sedan november 2012 då jag kom hem som trainer från Oneness University (Indien). Jag vet att jag skrivit det förut, men Oneness är det finaste jag har att dela med mig av. Dess läror, processer och pedagogik passar mig som hand i handske, det känns rätt i mig. Men alla vägar bär till Rom… vi finner alla det vi söker.
Oneness University
Milda makter vilken längtan som angrep min kropp, längtan tillbaka till Oneness University. Det är som hela skapelsen kallar mig dit igen. Jag har inte en susning om hur det ska gå till rent praktiskt och ekonomiskt men jag kan inte undgå att märka vart jag är på väg.
Jag vill tassa tyst på de varma marmorstenarna vid templet, leta frebrilt efter mina sandaler bland hundratals andra. Vara i ett hav bland människor och samtidigt känna mig fridfullt ensam.
Slamret i den rostfrittbeklädda matsalen, de kryddiga grytorna, rökelsen i salarna, morgondaggen på gräsmattan, sovsalen med kvinnorna…. ahhhh vad jag längtar tillbaka!!!!
Mitt nu
Landar sakta i mig själv, djupare och sannare – klarare. Känner mig så tillfreds med dagen, familjen, mig själv – livet. Livet är så gott. Jag förstår att livet är till för att njutas, uppskattas – levas. Den insikten singlade ner i Indien, första resan till Oneness University. Satt dagligen på den stora gräsmattan när tillfälle gavs, fångade stunder i solen. Drog mig undan den stora massan för att kontemplera. Det var då jag kände det i hela mitt väsen, ut i varande cell… meningen med livet.
Jag är inte där jämt, så att jag vilar i den vetskapen, utan jag låter fortfarande sinnet förirra mig bort från nuet – varandet. Men vissa dagar och stunder är jag där mer än andra, i dag har varit en sådan dag. En dag jag vilat tryggt i stunden och varit till förfogande för vad livet vill av mig. Släppt motståndet och sinnets agenda och enbart tagit emot nuet, precis så som det yttrat sig… i dag som mamma med tre barn.
Oneness dance
Den här videon väcker så mycket kärlek och glädje i mig – får mig att toklängta tillbaka till Indien och Oneness University
Själens närvaro
Läser just nu om Deepak Chopra, Skapa dig själv på nytt som är en av några böcker jag valt ut i mina Andliga favoriter. Som jag nämnt förut så känns det tryggt för mig när samma budskap kommer från flera källor. Deepak Chopra, Anthony Robbins och Eckhart Tolle mfl förmedlar som jag ser det, Oneness fast med andra ord. Anthony Robbins har ju också varit på Oneness University, det förklarar ett och annat för mig som sett honom – som jag ser det lever han verkligen i kontakt med sin själ.
Själen är ju aldrig någonsin frånvarande. Den är här. Det är genom den vi är här. Men den är lika naturlig som syret som strömmar genom vår kropp och blodet som pulserar att det lätt blir att man tar den för given eller glömmer av den och istället har uppmärksamheten mot det man kan se och höra, allt som hörs i sinnet och kroppsbilden i spegeln.
Att meditera, stilla sig, skala av, tona in är sätt för mig att stärka kontakten med själen och så givetvis Oneness Blessing (deeksha) som känns som en direktkontakt med själens närvaro. Jag märker så starkt hur energin stärks av naturlig och ren mat, vatten och solljus (sunyoga). Och nu (15 dagar utan kaffe) när kaffet är borta tycker jag att allt klarnar, intention, närvaro, mening, glädje och lycka. Och när jag äter godis eller socker så blir det dimmigt igen, mörkare och dystrare, mer tjatter i sinnet. När jag är ren även på insidan av kroppen stillar sig surret, närvaron höjs och medvetandet expanderar – jag känner att allt är möjligt och livet vill mig bara gott!
Jag älskar mig själv!
Jag älskar livet!
Som en god och nära vän sa efter deltagit på fysiskmeditation; Det var så underbart, jag kände mig förälskad i mig själv. Förälskad i mig själv!
Och så här skrev Jenny Lindgren till mig efter yogan igår; Jag mår fantastiskt bra just nu efter att mer medvetet fokus på vad jag vill när jag får deeksha och i yogan igår fokus på att jag älskar mig själv och känner att nu är jag i närmare kontakt med mig själv.