Artiklar med etiketten ‘Oneness’
Holiness
Stråla vidare som de ljusänglar ni är allesammans! Önskar er en vacker Lucia ♥
Recognizing my holiness is recognizing my salvation.
A course in miracles
Count blessings
Take absolutely nothing for granted,
for when you do
life goes dead on you
and all joy goes out of it.
Give constant thanks for everything
and really count those blessings.
Eileen Caddy
Joyful
Känner sådan tacksamhet över hur långt jag faktiskt kommit med mig själv. Inte för att jag tagit mig någonstans, det är mer sant att jag upptäckt ett tillstånd inom mig som är allt jag alltid sökt. Ett tillstånd som vi alla känner igen, det är liksom därifrån vi kommer och det är dit vi tar vägen efteråt också, den största gåvan är att finna kontakt med det just nu, i det här livet, precis idag. Jag är där nu, det spelar ingen roll hur mycket livet prövar mig eller hur mycket gåvor det skänker mig, tillståndet är alltid där. Det kan inte försvinna nu, för jag har funnit det, jag är det.
Det är inget tillstånd heller, det är ett konstant varande som är glädje, kärlek och frid oavsett hur livet ter sig och hur mina egna personligheter uppför sig. Det är bortom allt detta. Det bara är. Varandet behöver ingen kaffepaus, Dubbelnougat, souldance, shoppingtur för att finna dit in. Det bara är, oavsett så är det där och bara är. Och det är min största lycka och glädje att jag funnit källan till frid och sinnesro inom mig – kroppen är verkligen mitt tempel (jag struntar i att förklara djupare med att det inte är inom mig och att kroppen inte är min kropp, det orsakar kanske förvirring… ni som vet, ni vet vad jag menar ;))!
Deeksha
Det finns några platser kvar till Oneness Awakeningkursen 26-27 januari 2013. Kursen som initierar dig till deekshagivare/Blessnings giver. Mer information finner du – här.
Namaste Savita
Dagens ros
Allt är inte guld som skimrar…
Det måste vara en av mina stora prövningar i livet att stå kvar i mitt ljus även när någon människa bländas av det och som idag tar sig ton att uttrycka att jag minsann lever i en illusion. Jag har ett djupt ingrott mönster i min personlighet som säger att alla måste vara till lags med mig, alla måste tro och se det goda i mig annars är jag inte god och sann. Jag har många gånger valt att se till de få tuvor som försöker stjälpa min framfart istället för att ta ett kvantsprång och segla dem förbi, flyga med dem som kan flyga och umgås med dem som när både min kropp och min själ. Jag är helt enkelt tokless på tuvor och deras personligheter. Jag är tokless på mig själv som försöker få deras kärlek och empati. Nog för att jag ser rosen och dess skönhet men när taggarna bara sticks så plockar jag hellre en bukett maskros att försköna livet med.
Idag har det godaste, sannaste och kärleksfullaste jag gjort varit att jag komposterat en taggig ros och det fick ännu en knopp i mitt hjärta att slå ut i blom. Jag är glad att det finns rosor i livet som förtrollar med sin skönhet men med en konfliktfylld agenda kan de stickas riktigt illa – dagens ros väckte upp mig så att jag kan se att jag är omgiven av oändligt vackra blommor, underbara blommor som är vackra och fridfulla i sin natur och helt utan taggar.
Känner stor tacksamhet till er alla, mina ljuva vänner som ser och bekräftar det sanna i mig. Ni som får mig att flyga och ta kvantsprång i livet, ni som vet i era hjärtan vem jag verkligen är, ni som ser att jag är en del av er – att vi är ett.
Att vara andlig
I mitt inre har jag gått och burit den här bilden av hur en andlig människa är, som sådana där Hollywoodfilmer om den ’lyckliga & perfekt familjen’. Min föreställning var att en andlig människa är väldigt väääääldigt stillsam, talar långsamt som Kristina Lugn, ser ut som Dalai Lama och ger av hela sitt hjärta till allt och alla som självaste Moder Teresa. Och trots den föreställningen och mina spretiga personligheter (på Oneness University lär vi oss att se våra personligheter) så har min största och enda passion ända sedan jag var litet barn, och tappade större delen av min närvaro av andlighet, att söka rätt på den igen och bli en andlig människa. Ett uppdrag som i djupet av mitt omedvetna måste ha känts totalt omöjligt och även fullt av konflikter. För med den föreställningen så betyder det att bli andlig innebär att jag måste släppa allt jag redan är. Jag har trott att någonstans på livets väg behöver jag dumpa av dessa personligheter en efter en och samtidigt finna tag på dessa kvalitéer av Kristina Lugn, Dalai Lama och Moder Teresa mfl som jag inte besitter. Jag såg det som att jag behövde transformeras och konverteras totalt för att finna det jag så länge längtat efter att finna. Finna det jag sökte.
Nu vet jag vad andlighet är, nu vet jag vad det är för mig – det är att omfamna och älska allt som är jag. Allt! Det är så mycket gott och blandat, surt och sött, svart och vitt, fram och bak, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka, huller om buller… allt det omfamnar jag nu. Jag ser alla dessa personligheter som världens bästa film, den är full av humor, drama, skräck, spänning, kärlek, allvar, dråpligheter och mysterier. Karaktärerna är många och briljanta, de är alla mina personligheter och de roar mig så totalt. Jag är en missmatch av allt detta och jag inser nu hur vansinnigt tråkigt det skulle vara om bara Kristina Lugn gick runt där på teaterscenen när istället alla dessa karaktärer kan fara runt jorden som självaste James Bond arenan. Livet blir mycket roligare så här, min film är fantastisk för mig. Jag är den enda som ser hela filmen och jag roas av den. Jag sitter här och ser skådespelet. Jag sitter här och hör alla karaktärer, jag hör till och med vad de tänker. Jag ser vad de har i görningen.
Och äntligen njuter jag av filmen, jag njuter av livet. Jag njuter av att sitta på första parkett i mitt liv. Jag njuter för att jag inser att jag inte är alla dessa karaktärer som jag så länge försökt ta livet av, jag omfamnar dem nu istället med kärlek för att de förgyller filmen jag ser. Jag är inte dem, jag är självaste omfamningen. Jag vet att vara andlig är att vara seendet och lyssnandet. Att vara andlig är bortom allt det andra. Jag är betraktaren av mitt liv och först nu upptäcker jag att mitt liv är fantastiskt just som det är, precis som det är. Jag vill inte ändra en enda av karaktärerna i min film. Jag ser och upplever den bästa filmen jag skulle kunna tänka mig och det bästa av allt är att den börjar bli riktigt magisk just nu…
Det magiska i att äntligen uppleva fridfull energi och närvaro (det krävs oändligt med energi att under åratal försöka förändra sig själv), närvaron med livet och de andra vackra själarna som lever det tillsammans med mig.
Jag vill från hela mitt hjärta tacka mitt högre jag som förde mig till Indien och Oneness University, det var där skiftet skedde, det var där jag gick av från scenen och satte mig på bästa åskådarplats.
Återspegla
Den inre harmonin kommer att återspegla sig utåt.
Livet flödar fritt och allt kommer att falla på plats perfekt.
Eileen Caddy
Bilder från helgen…
Tack Gunilla Persson för de vackra bilderna från helgens Oneness Awakeningkurs – kärlek ♥
Jag mår bra
Minst 10 ggr har jag varit upp i natt, Izabelle har sovit oroligt, vaknat massor av gånger och stått upp i sängen med nappen i handen och sagt ’ner’, ’ner’.. och jag har mumlat att det är natt och bäddat ner henne igen. Så har hon somnat om en stund för att återigen ropa, ’Mamma, ner’. Oscar ropade också på mig, bad om massage eftersom han hade växtvärk. Väckarklockan ringde 02.30 då Nogge skulle ut på snöröjning, Maya tassade över till mig någon gång i natt också… Jag har säkert varit upp fler än 10 ggr förstår jag nu. Men det magiska är att jag inte för en stund reagerat som förr, suckat och masat mig iväg. Knuffat på Nogge och sagt att nu är det minsann hans tur.. och hans tur.. och hans tur.. Jag har inget dåligt kroppsminne av natten, det sitter ingen mentalsmärta eller jämmer där, bara ett varande och fullkomligt accepterande.
Bältrosen som började hetta och ila på mitt huvud natten till söndag bekymrar mig inte heller. Det är som det är, nu vet jag åtminstone vad det är och kan vila i acceptens över det med. Googlade på 1177 och vet att det ger med sig om några veckor eller månader.. igen fara, jag kan leva med detta. Jag känner att jag trots allt mår bra. Izabelles vattkoppar ploppar upp lite här och där. Snön vräker ner. Jag skulle suckat gång på gång över snön förut, att det liksom aldrig tar slut, ett rejält klagande över all skottning. Nu skottar jag det jag har lust med, låter resten vänta tills nästa lust.. eller så kanske Nogge vill skotta när han kommer hem. Det är bra. Det är som det ska. Kanske han kommer hem irriterad över att inte jag skottat klart, då ligger den irritationen i honom, inte mig. Jag kan leva med skottad tomt och igensnöad.. det spelar ingen roll. Jag mår bra vilket som.
Jag mår så himla bra. Det är det som är det nya. Det är det som är det vackra. Jag mår bra helt utan anledning, bara för att…
Läromästare
Barnen är mina läromästare. Jag ser hur de alla har en viktig del i min inre resa, resan som äntligen fört mig hem. Minns när Oscar föddes, idag exakt 9 år sedan, hur jag fick uppleva att jag var något mycket större än min kropp och att änglar i form barnmorskor och läkare bredde ut sina vingar över oss båda och såg till att vi förenades inte bara som själar utan även på jordelivet.
Den smärtsamma insikten en dag hemma på köksgolvet när Maya var i tvåårsåldern och lekte mamma med telefonen vid örat. När sanningen kom ikapp mig den dagen, sanningen över min totala frånvaro, sanningen att jag valde jobb istället för att vara med mina barn eller kanske än värre, jobbade och tog med mina barn eller var hemma och jobbade ändå. Den omtumlande sanningen fick mig att bestämma mig, där och då att ändra riktning i livet.
Gåvan när Izabelle kom som en gudsförsändelse till vår familj, med det stora och vördnadsfulla ansvaret att ge henne ett hem att finna trygghet i, en famn för anknytning och en familj att känna sig ett med. Det vackra uppdraget har jag många gånger funderat på om det verkligen var Gud som ville skänka henne familjen Norgren eller om det inte var så att Gud sände en ängel för att familjen Norgren skulle öppna sina hjärtan än mer. Jag har slagit mig till ro med henne i över ett år nu för att stärka hennes trygghet, se henne finna det äkta sanna lugnet inom… och med tiden som gått är det precis vad jag själv fått, en inre trygghet och ett äkta lugn.
Finns inte en Guru i hela Indien som kan lära mig livets lära mer än mina barn. Jag har mina läromästare här var eviga dag, när jag lyssnar så hör jag dem tala om livets mening. När jag lyssnar vet jag att vara med dem är just livets mening. Det är precis som vi lär oss på Oneness University i Indien att vara andlig är inte att sitta sju år i någon grotta i Himalaya, att vara andlig är att vara lycklig och livets mening är just relationer och att insikten att njuta av dem.