Artiklar med etiketten ‘Seans’
Trance medium
Att vara i trance och ta emot budskap från andevärlden har en del skillnader från ”vanlig” mediala förmåga, som jag ser det. När jag arbetar som medium på en sittning eller seans så tar jag emot budskap, bilder, känslor från anden (dvs någon när och kär till personen framför mig), jag tolkar dessa med mina ord, mina upplevelser och min referensram. Jag ser mig som en tolk och gör min bästa förklaring av det jag får till mig. Jag förklarar det jag ser, känner, hör och upplever.
Jag behöver hela tiden vara ren i mitt sinne och till det jag får till mig, ge det en sådan klar och ärlig beskrivning jag kan utan att själv bedöma, rannsaka eller förvränga informationen. Det är upp till mig, min dagsform och mitt kära lilla ego hur öppen jag är och sann att dela det.
Att vara i trance gör det hela enklare som jag ser det (om man ser det som enkelt att gå i trance förstås), jag tackar min kära kropp för den förmågan. Och mitt sinne som vet att det ärligaste och bästa är att låta andevärlden tala fritt och utan dess inverkan. När jag försätter mig i trance så känner jag hur hela kroppen blir avslappnad och upplevs orörlig (jag kanske rör mig men det är inget jag har kännedom om själv isf). Det känns som jag är i hypnos. Jag är en betraktare av vad som sägs men minns inget, hör bara orden precis när de strömmar fram ur min mun men skulle inte kunna återberätta hela budskapet efteråt även om jag har en känsla av essensen eller att några ord dröjt sig kvar.
Det råder faktiskt viss avundsjuka även inom mediumyrket och jämförelsen är stor över varandras metod, arbetssätt och inte minst utbildning. Jag gör mitt bästa för att avskärma mig från detta, då jag ser att det ännu en gång är våra egon som talar. I våra sinnen (egon) är vi alla olika, vi är åtskilda och vi är ensamma. I kärlekens som strömmar genom andevärlden så är vi alla ett. Vi får hela tiden budskap och känslan av att allt är enigt, allt är kärlek och allt är gott. Jag väljer att ta emot de budskapen och tro på det jag upplever. Jag vet åtminstone som människa utan den andliga tron eller inte, att när jag väljer att fokusera på det goda i människan och kärleken till livet så mår jag mycket bättre och allt känns bra.
Jag är så tacksam för förmågan att förmedla dessa budskap. Jag bugar av respekt för mitt intellekt som väljer att arbeta som medium trots viss skeptism. Jag bugar än djupare för mitt hjärta (och själ) som visat mig vägen till något högre inom mig själv och i världen. Jag tackar för tilliten som Gud gett mig en rejäl dos av och för livsvägen som jag går på.
Tack ❤
Min medialitet
Vet inte hur många gånger jag åkt iväg på seans och sittningar med prestationsångest och oro men jag vet bestämt att det är lika många gånger som jag vänt hem efteråt med en känsla av glädje, energi, mening, ödmjukhet och otrolig tacksamhet. Mitt ego gnatar inför och min själ sjunger högt när jag kommer hem.
Nu har jag bestämt mig för att verkligen inse att min medialitet är en oerhört fin gåva. En gåva det är mening att jag ska dela med mig av. Universum har pekat ut riktningen åt mig länge nu. Allt är omhändertaget. Det är som att en nyasfalterad väg ligger framför mig men jag väljer att åka och småbromsa hela tiden, livrädd att få upp farten…
Jag älskar min andlighet, jag lever med den så nära var dag. Den är så nära att jag vissa gånger inte ens ser att den är där. Det är så enkelt och sant för mig att jag inte förstår att det är något unikt. Det är så vardagligt för mig att jag inte ens förstår att det är något speciellt för andra.
Men varje gång jag varit på ett jobb (seans i synnerhet) så tåras mina ögon av ödmjukhet att just jag fått vara en del i dessa vackra möten. Att andevärlden valt ut mig att bära fram deras kärlek och budskap. Att just jag får möta dessa vackra själar.
Nu har jag bestämt mig för att förstå att min gåva är till för att förvaltas och att det bästa sättet att göra det är att med hela mitt hjärta dela den med andra. Här kan du läsa mer om vad jag kan bidra med – Medial kontakt.
Ett stort tack till dig Camilla för att du arrangerade kvällens seans och tack till er som var där, ni fysiskt på plats och era kära på ’andra sidan’ ♥
Nya tiden
Spirituality in a multidimensional Reality
Inte var söndag förmiddag man får möjlighet att träffa Carl-Johan Calleman, Dannion Brinkley, Alexander Markus, Jörgen Gustafsson och 100 andra intressanta människor och vid Falun Gruva dessutom. Livet blir än mer magiskt!
Vad ska jag säga om dagen som började med att jag var ’host’ för detta fina event, ett andligt seminarium om den nya tiden, Mayakalendern, andra dimensioner och länken till våra egna uppdrag, länken som pulserar inom oss alla. Det är en spännande tid vi lever nu och det är hisnande att just du och jag har valt att leva precis just nu av alla reinkarnationer.
Efter timmar på seminariet så hann jag hem och landa lite innan nästa avfärd, en privatseans vid Ösjön och Haganäs. Det känns än mer meningsfullt att arbeta som medium efter mötet med herrarna idag. Det är viktigt att vi verkligen börjar förstå, inse och till och med känna av den andra världen. Den världen som är närmare än vi kan tro men ännu osynlig för ögat för de flesta.
Om vi bara öppnar upp våra sensorer och vårt sjätte sinne så kan vi inte längre ignorera verkligheten som börjar skönjas, vi inser att vi är mycket mer än våra kroppar, våra känslor, våra tankar – vi är energi, vi är spirituella.
If it´s not funny
It´s not Spiritual!
Dannion Brinkley
Säga Ja
Efter ett längre inlägg på en privatgrupp på Facebook så avslutades det med frågan; Är det fler som känner igen sig i ”svara Ja för fort” och hur tänker/gör ni – före och efter?
Här kommer mina tankar som jag delade på frågan…
Jag känner verkligen igen mig, dock har jag frigjort mig från detta i stort och mycket. Kan inte ta åt mig äran helt själv, barnen har visat mig vad jag behöver prioritera och den tid jag lyckas få över ägnar jag så gott jag kan till mig själv, för att fylla på mina depåer med det som ger mig energi.
Vissa ’jobb’ som yoga, skrivande, retreater ger mig kraft och andra ’jobb’ (eller åtaganden) som jag förr sagt Ja till dränerar mig. Jag har lärt mig att lyssna noga. Och jag lär mig än mer att lita till vart Universum vill ’ha’ mig.
What calling for me?
Tex så har jag haft världens motstånd mot mina seanser och medialasittningar, men jag vet att det är ett viktigt uppdrag i mitt livsval, det som jag valde det här livet, och jag ser mer och mer att det är mitt ego som spökar och slänger ut dåligt varsel… det är inte sant – Universum belönar mig och uppmuntrar mig.
Så kontentan för mig är att säga Ja till det som får hjärtat att sjunga eller känslan av mening, Säga Ja inom rimliga gränser. Jag är människa, jag behöver balans och tid till återhämtning.
Jag stärker mig att säga Nej till människor, situationer och åtaganden som dränerar mig eller inte ger mig mening. Det som känns energilöst eller tomt (som falskt eller osant). Det som ger mig en känsla av klump i magen och får mig att sova oroligt om natten.
Men det viktigaste jag tränar på just nu är att säga JA till det Universum vill visa mig. Det som jag kanske inte ens tänkt eller planerat förut. Jag tänker på när Louise L Hay fick frågan hur hon planerat och strukturerat sin framgångsrika karriär. Jag hade ingen plan svarade hon, Jag svarade bara mina mail och telefonsamtal.
Där vill jag vara, släppa egot och tanken, släppa taget om lilla människan Sofia och låta det stora alltet – Livet – föra mig fram!
Förresten, de gånger jag sagt Ja för fort, vilket jag gjort många ggr, så har jag nu lärt mig att jag har rätt att ändra mig. Det jag känner är sant för mig. Och jag måste vara min bästa vän.
Jag ändrar mig. Jag tackar nej, avbokar. Det går jättebra för mig. Kanske inte alltid för ’dem’ men det är inget jag kan göra något åt. Det bästa jag kan göra för mig och alla andra är att vara sann.
Och ju mer jag tränar på det, desto lättare lär jag mig att se mina egna mönster och fallgropar så att mer och mer säger jag nu Nej direkt och slipper krångla till det och avboka sen.
♥ Ärlighet mot mig själv är att vara ärlig mot andra ♥
Privat seans
Jag är inbjuden att hålla seans på Harmonihuset en gång i månaden den här våren. Varje gång jag ska jobba känner jag mig osäker och mitt ego tar vid och pratar nonsens med mig. Även fast jag varje gång lyckas genomföra en fin seans med många ’möten’ och alltid åker hemåt med en känsla av mening och djup tacksamhet.
Inför gårdagen förberedde jag mig ordentligt genom stärkande affirmationer och under Dynamic-meditationen på morgonen hade jag att ’öppna upp’ som min intention. Jag bad om att utvecklas starkare, släppa det som håller mig tillbaka.
Seansen blev lyckad och nog kände jag mig oerhört öppen, jag kände av stark närvaro och fick förmedla fina kontakter från andevärlden. Jag vände än en gång hemåt med den sköna känslan inom mig och kände att det finns inga begränsningar, allt är möjligt och livet är en ständig utveckling. Och innan jag åkte var de sista orden jag hörde från vännerna i Harmonihuset; Välkommen tillbaka i maj, den seansen börjar fyllas på redan nu.
Jag ber om att släppa mina föreställningar om hur och vad jag ska jobba med. Jag följer det som fyller mig med mening, det som gör skillnad i mig och andra. Det som skänker mig glädje. Istället för att styra min framtid och mina steg tränar jag mig på att ta emot det som kommer till mig. Jag tänker ofta på det Louise L Hay sagt om sitt företag och sk karriär, hur hon stakat ut vägen; Jag svarade i telefonen och öppnade min mail. Hon menar att hon blev visad vägen. Och så påminns jag om vad Zlatan sagt;
Bollen kommer till mig!
Två veckor
Dag 13 & 14 gick också strålande trots att det var fredagsmys och lördagsgodis för familjen. Under fredagskvällen drack jag en cola light och var nöjd med det medans de andra mumsade ostbågar och chips. Och när jag kom hem från jobb igår så var huset fyllt med nytt smågodis (det ’gamla’ från påsken ligger i skafferiet) och det kom en doft av sötma emot mig. Jag kände inget sug, jag drogs inte ens med ögat mot den fyllda skålen, jag känner mig befriad (just nu iaf).
Jag nöjde med med några bitar mörk choklad och en kaffe. Bestämt mig för att äta mörk choklad till helgen och inte i veckorna. Och till kvällen drack jag en lätt öl och åt tre salta sesamkex (Renée Voltaire).
Jag tror inte det hänt så mycket på kroppen ännu mer än att jag känner mig mindre vätskefylld av någon anledning. Sen har jag gått in i Lingonveckan så jag har haft en pluffsig känsla i mig.
Oh, jag måste bara säga att under gårdagens seans så var det uppbullat med härligt fikabröd till pausen och jag satt nöjd och åt en lite fruktbars (osockrad) och lite melon och ananas. Jag är så stolt över mig själv när jag inser min förändring och jag är så oerhört tacksam att det går så lätt!
Arbetsdag
06.30 Inleder dagen med bloggen och att svara på mail. Efter ett skönt påsklov med barnen är det nu dags för mig att ’jobba’ lite idag, känns inte rätt att kalla det jobb när jag njuter så av vad jag gör. Men jag vet att det är en gammal föreställning jag har att skaka av mig, den att ett jobb ska vara tungt, mödosamt och fylla långa dagar. Jag kanske ska passa att att frigöra mig från den föreställningen under morgonens Dynamicmeditation (Osho) som jag inleder min arbetsdag med innan jag åker till Ludvika och håller en Seans på Harmonihuset.
Tacksam över det liv jag lever och det jag fyller mina dagar med!
Dagens seans
Åker hemåt med en ljuvlig känsla av närvaro och tacksamhet efter Seansen på Harmonihuset i Ludvika. Påminns om att jag alltid har den känslan med mig efter ett medialt jobb. Andevärlden välkomnade oss med sitt besök och jag fick äran att förmedla många fina budskap. Trots att jag gjort det här under flera år nu så överraskas jag varje gång. Min själakropp förstår, kommunicerar och känner full tillit men min hjärna förbryllas ännu. Den kritiska delen som gärna vill bortförklara det övernaturliga överbevisas var gång. Jag vet att den kommer att bli överbevisad, så man borde ju kunna se att den släpper taget och ger sig hän den med. Fast samtidigt så tänker jag att det är den delen som håller mina fötter på jorden. Och ändå är det den kritiska rösten som får mig att släppa taget än mer i tillit till det jag får till mig, för jag vet att ju mer jag släpper taget om egot desto tydligare blir länken till den andra världen och klarare blir budskapen.
Så jag håller ett getöga på egot och tryggar det i att jag finns kvar, jag stannar här jag med. Samtidigt så öppnar jag upp mitt kronchakra för fullt och tar in det som vill förmedlas.
Dagens seans pågick i tre timmar, vilket jag tyckte kändes länge innan vi började medans tiden bara försvann när vi väl var igång. För mig var kommunikationen rak och tydlig och jag gjorde mitt yttersta för att förmedla den vidare på samma sätt. Att vara medium är ju att vara tolk, tyda budskapet från andra sidan och hjälpa till så att det når dess mottagare i den här världen. Och det viktigaste för mig är att vara ödmjuk inför uppgiften och visa full respekt för alla närvarande, de med mänsklig kropp och de som lämnat jordelivet. Det är ett ärofyllt uppdrag och jag är tacksam att jag vara närvarande i dessa känslofyllda möten.
Seans
Jag har blivit inbjuden att på lördag hålla en Privatseans på Harmonihuset i Ludvika, ifall du är intresserad att delta så finns det några platser kvar.
Lördag 11 Feb kl 14-17 Mer information och anmälan ringa arrangör Maritha Tel 076-377 19 86
Och så vill jag passa på att berätta att Aurafotograf Victoria Käller Guzikowski kommer till Smedjebacken och har en dag avsatt för konsultation dvs hon fotar din aura och berättar om dig, ditt liv och det kommande året. Om du vill boka en tid med henne så kan du kontakta Engelen i Smedjebacken.
Begrundar
Två gånger nu på sista veckan har jag skrivit Förslutna – när jag skulle skriva förflutna. Och det jag fann i mitt inre igår under transformationgame var både förflutet och förslutet. Nu är det inte förslutet nå längre. Idag stannar och betraktar vad det är jag känner. Och jag känner mycket. Min kropp är i obalans. Mina känslor är i turbulens. Och jag bara tar emot och är. Och det känns så bra. Jag gör ingenting – jag betraktar.
Idag fick jag lov och ställa in en Seans som jag skulle hållt ikväll. Min hjärna och mina gamla värderingar påminner mig högt och tydligt om att så gör man minsann inte. Dom säger: Man ställer inte in ett arbete med så kort varsel. Och man ställer inte in ett arbete på dom grunderna. Nu gör du rätt för dig. Nu gör du det du åtagit dig.
Jag gillar inte att ställa in åtaganden. Men jag förmår inte göra mitt åtagande idag. Jag behöver acceptera det jag är i. Och samtidigt blir jag så lycklig när jag även kan begrunda dessa tankar och värderingar. Jag begrundar dom. Låter dom ebba ut och tystna till slut.
Idag väljer jag att möta det jag skall möta och jag möter det med en begrundande blick, utan att förändra, utan att trösta eller plåstra om, utan att förklara – jag bara är!