Artiklar med etiketten ‘Skolan’
Främsta gåvan
Min dag har varit fantastisk. Nu framåt senkvällen när den klingar av så sitter jag med ett stort inre leende och ett sprakande huvud, kroppen känns tung och totalt närvarande samtidigt som effektiviteten flödar. Det har helt enkelt varit en Onenesskväll och vi var många som gav varandra flera Oneness Blessings (deekshas… deekshor, eller vad det nu blir att heta när det är flera) – magiskt!
Förutom Oneness Blessings och alla insiktfulla Oneness-teachings så är det en gåva att få träffa så ljuva och fina människor. Vi har så mycket att ge varandra av vår blott närvaro. Bara av att dela det som är och den vi är. Ge varandra utrymme och tid. Mötas på riktigt liksom.
Jag är också fylld av tacksamhet att jag var med Oscar i skolan idag. Att möta och se honom där han är. Att jag tog möjligheten att ge av min tid och närvaro. Och att han är så pass öppen (och liten än) att mamma får vara med i skolan, det är jag tacksam över.
Day off
Barnen är lediga från skolan idag eftersom personalen har planeringsdag. Solen skiner och snön gnistrar. Känns som det blir en underbar dag.
Önskar alla en vacker helg! Kram ❤
Tänkte om
Vaknade 07.05 och yrade omkring på överplanet och insåg att hela familjen försovit sig. Normalt brukar jag vakna vid fem, allra senast strax före sex, en väckarklocka har vi inte ställt på åratal. Oscar sov nog gott efter den sena kvällen igår då han var och såg Bragematchen, själv har jag legat med magknip inatt och Izabelle har kräkts.
Dagen började inte alls som det var tänkt. Nogge skulle vara hemma med Izabelle och mina planer var att följa barnen till skolan och sen ägna eftermiddagen åt mitt skrivande. Så vi planerade om, Nogge är nu med Oscar på förmiddagens lektioner och sen tar han med Izabelle i vagnen för att vara med Maya resten av dagen, då hon har utflykt i skogen med sin förskoleklass.
Just nu ligger Izabelle och sover gott och jag sitter i solen och bloggar… Nogge ringde nyss från rasten, han var så lycklig, de hade så mysigt han och Oscar i skolan. Jag blir tårgögd och varm i hjärtat. Det blev inte som vi tänkt, men jag tror att det faktiskt blev ännu bättre. Livet gör allt för att vi ska leva ett fint och kärleksfullt liv och ta vara på de fina stunder som ges även om de inte blev som vi planerat.
Jag vilar än en gång i tillit till att allt är som det ska!
Snigelpromenad
Så äntligen blir målbilden jag haft i mitt inre sann. Bilden av att jag går med mina barn till skolan och har tid att vara närvarande utan stress och jäkt.
Imorse gick Oscar stolt som en tupp med vagnen och jag och Maya gick hand i hand. Vi pratade alla tre om ditt och datt och jag lyssnade. Det var så magiskt och stort för mig att mina ögon tårades. Och så sätter Maya ord på det jag tänker: Det är bra att gå, för då kan man ju prata.
Oh, nej…
… nu börjar det!
Imorse vid frukost kom Oscar runt köksbordet, alltså kom över till den sida jag satt. Och sa; Bamsekram. Och så fick jag en skön lång bamsekram.
Redan där borde jag anat oråd. Men jag var så förblindad av den varma kramen att jag inget anande. Helt uppslukad av kramen förblev jag i ca 30 sek till.
För när Oscar gått tillbaka till sin plats vid köksbordet så sa han; Du kan få din kram hemma istället så behöver vi inte kramas när du lämnar mig vid skolan.
Med vänliga ögon och milt ansiksuttryck sa jag; Det spelar ingen roll vart vi kramas – det viktigaste för mig är att vi kramas. Jag sa de orden samtidigt som det högg brutalt i hjärtat, min lilla 6-åring börjar redan bli stor!