Mina inskickade manus är refuserade och när jag läser igenom texterna förstår jag så väl att jag inte var mogen och klar – jag ägde inte texterna. Förvånas över hur stort mitt inre motstånd (läs: rädsla) är till att skriva boktexter mot blogginlägg. Jag tappar mycket av mig själv, närvaron och energin när jag skriver till böckerna. Så himla rädd. Medans inspirationen flödar, oftast var dag, till bloggen.
Utgivna böcker eller inte, jag stannar med det som är. Stay with what is. You must stay with the discomfort you have inside yourself. Sri Bhagavan. För hur det än är så är det här jag är idag med refuserade manus och mitt inre (skriv)motstånd. Motståndet tänker jag transformera och böcker ska jag skriva, och jag känner full tillit till att så sker den dagen jag är mogen. Och idag sitter jag här med det som är och allt är bra, allt är alltid som det ska.
Texterna ska jag skriva om (eller skriva nya) och jag ska äga dem, låta dem flöda. Ingen mår bra av att vi ursäktar oss och vacklar bakåt och tappar balansen. Jag tror att vi alla är ämnade att gå vår egen väg, äga rätten till vårt eget liv och kraften i drömmar – även jag!
Medans skrivkrampen härjar fortsätter jag att läsa. Har nyss gett mig i kast med den här boken, Bortom Universum. Boken som berättar om hur boken En kurs i mirakler (A course in miracles) ”blev till”. En kurs i mirakler är en storfavorit och jag har största tillit till budskapet den förmedlar, samesame som Oneness enligt mig.
Jag vet att skrivkramp sägs botas med just skrivande men jag tänker stanna med det som är. Jag gör lite tvärtom mot gamla vanor, inte pressar på hårt och med kamp utan inväntar flöde och lätthet. Jag tror på det, att när väl det släpper efter så flödar det på riktigt. Men först stannar jag med det som är. Upplever mitt motstånd. Och så har jag fått till mig att just den här boken, Bortom Universum, ska ge mig ledtrådar, inspiration och kunskap som jag kommer ha glädje över till min fortsatta skrivprocess.
Livet är här och nu, och jag känner mig lycklig och tacksam med dagarna som går… och även krampen i armen som består 😉
Tankegången idag uttrycker helt enkelt ett faktum. Det är inte ett faktum för dem som tror på illusioner, men illusioner är inte fakta. I själva verket finns det ingenting att frukta.
Det är mycket lätt att inse detta. Men det är mycket svårt att inse det för dem som vill att illusioner ska vara sanna.
Närvaron av rädsla är ett säkert tecken på att du förlitar dig på din egen styrka. Medvetenheten om att det inte finns någonting att frukta visar att någonstans i ditt sinne, även om det inte nödvändigtvis är på en plats som du känner igen, har du kommit ihåg Gud och låtit Hans styrka ersätta din svaghet. I det ögonblick som du är villig att göra detta finns det förvisso ingenting att frukta.
En kurs i mirakler
Lektion 48
Det har grott ett blogginlägg i mig sedan en tid eftersom jag upplever att många av våra barn lever ett stressigt liv med skola, läxor, aktiviteter… fullbokade veckor helt enkelt. Ännu så små men med fulltecknade liv.
Jag tror att vi som vuxna behöver stanna upp och fråga oss själva vad det är för livsstil vi stöper barnen i. Vi vet ju alla att barnen inte gör som vi säger utan tar efter det vi gör. Lever vi själva ett liv med hög prestation, där vi jagar duktig-rosetter, mer pengar och högre status så det så vår barn också blir. De präglas nu i barndomen och de präglas utav oss.
Jag vet inte hur lyckliga mina barn är och hur lyckliga de kommer att vara när de blir vuxna. Men av egen erfarenhet vet jag att lyckan inte hittas i vare sig lön, betyg, diplom och resultat. Lyckan finns inte heller i socker eller shoppingrus, även om det lätt ger en illusion av kortvarig lyckokänsla.
Jag vet dock att lyckan kan upplevas och även bestå. Vi är lyckliga inom oss, det är vår sanna essens. Men all jakt och hets i arbetsliv, skola, aktiviteter mm hindrar oss från att uppleva oss själva. Vi fyller hela tiden på livsagendan med mera, fyller upp och jagar vidare. Timmar, dagar, liv passerar utan att vi stannar till (på riktigt) och upptäcker vad som är inom oss.
Att skala av, förenkla och förminska livsagendan tror jag på – även för barnens del. Låta barnen få andrum. Vara barn. Bara vara. Inte med ett tevespel i handen utan med sig själva. Det är inget farligt att ha tråkigt, att inte ha något att göra. Det är tvärtom sunt. Vilan och återhämtningen är den största av energikällor, ur den gror kreativiteten. Ur stillheten blommar individen. Genom att ge barnen andrum att möta sig själva så ger vi dem de vackraste av gåvor, de får tillgång till en skatt som är inom. De upptäcker sin egen storslagenhet. Det finns inget större än livsenergin och den är inom oss. Den är vår källa till glädje och lycka.
Tänk den dagen vi tillåter oss själva att slappna av. Inte en stund utan helt och fullt. Och vi inser att livet går vidare och är bra ändå, vi överlever utan hetsen. Vi kan leva och andas i varje andetag. Den dagen vi tillåter oss detta tror jag är dagen då vi låter våra barn vara barn. För hur det än är så gör det inte som vi säger, de gör som vi gör.
Pure consciousness is rising above you. You just has to entertain yourself.
What would you love to do? Tell us!
We will bring that opportunity to you. In front of you, just to grasp.
Why cant you just ask us to deliver it to you?
What would you love to do?
Savita
Energierna är snabba nu. Det betyder att det som du önskat eller väntat länge på förut manifesteras i mycket snabbare takt nu med (energi)höjningen som sker successivt och det nya årets energi. 2014 visar oss vägen mot att snabbt uppfylla det vi önskar. Autobahn ligger öppen.
Kom ihåg att det är stor skillnad på att rikta sina önskningar med hagelbössan och att skjuta med lasersiktet inställt. Var knivskarp med andra ord. Uttryck dig så klarsynt och exakt du kan. Om hur våra önskningar ska få kraft kan du läsa om i förra inlägget om Bönens energi.
Är Du på det klara med vad Du önskar så sätt fart. Sinnet är styrningen och Själen är drivmedlet och som sagt, vägen ligger fri.
…………………………………………………………………………..
Känner Du Dig tveksam till Din önksningar eller har du provat dem förut men utan förändrat reslutat så kan det vara till hjälp att se lite djupare inom och se bakom önskan och då kan du ta ett någon timme, begrunda ett par dagar eller över en tid på det som kommer här nedan.
Inför dina önskningar/mål/böner så kan det vara gott att blidka inåt, se med inre integritet, dvs vara sann med dig själv om ”varför”. Se ärligt på vad det är som motiverar dig. Jag skulle för min egen del kunna ändra min kost och livsstil främst av hälosmässiga skäl, med orden jag vill vara sund och må bra. Men det är mitt luddiga lull-lull svar, där jag inte tonat in helt ärligt. För mitt sanna svar är att jag vill ändra kosten för att jag vill gå ner i vikt och för att uppleva mer av den själsliga närvaron. Varför? För att jag vill vara snygg. Jag vill stråla. Jag älskar att känna den andliga närvaron inom mig, den ger mig en lyckokänsla som består. That’s why! Så kort svar på frågan varför: Jag vill vara (läs: känna mig) snygg och lycklig! Och ja, det låter lite egotrippat även i mina egna öron, men det är så det är. Det är mitt sanna svar. Och när jag vet mitt varför, så blir det så mycket enklare att be.
Inom Oneness lär vi ut en formel:
Intention + Egen handling = Gudomligt ingripande
1) Jag har en intention, satt mitt mål/önskan. Rannsakat mig själv, varit klarsynt med exakt vad det är jag önskar och varför (inre integritet).
2) Jag gör min egen del. Kan ju inte ligga på sofflocket och pilla mig i naveln medans böckerna skriver klart sig själva direkt. Jag gör min del. Vad det nu krävs av mig.
3) Jag får hjälp och stöd från Livet (Universum, Gud) att manifestera min önskan. Och var beredd, hjälpen kan ske på de mest mirakulösa sätt. Var öppen och låt Livet hjälpa till.
Ps Efter det här inlägget så kom jag på mig själv med att jag inte har något ’varför’ med mina böcker. Jag vet fortfarande inte exakt ’varför’ jag vill skriva dem. Jag skriver redan, jag känner att det gudomliga knackar på och vill hjälpa till men jag har missat för min egen del att göra hemläxan om ’varför’. Jag skulle kunna komma på 10 varför just nu men jag ska ta mig tid att kontemplera över den djupaste och sannaste varför, kanske är det samma som ovan, jag vill vara lycklig. Men det vet jag inte ännu, jag ska sätta mig och meditera över mitt varför.
Böner är alltid hörda. Det vi så ofta glömmer är att böner svarar an på vibrationer. Det bönen innehåller i tanke eller ord är ändå inte energin i bönen, energin kommer ur intention och känsla – det är själva vibrationen i bönen som Livet (Gud, Universum) svarar än på.
Så låt oss säga att jag känner mig energilös och trött och vill be om kraft och energi så behöver jag först försätta mig i ett kraftfullt och energirikt tillstånd för att ge näring åt min bön. Om jag inte gör det utan är kvar i tröttheten och ber så är det trött som är vibrationen jag sänder ut och alltså trötthet Livet (Gud, Universum) manifesterar åt mig.
Lika så om jag känner mig fattig när jag ber så är det mer kostnader och sämre inkomster jag attraherar. Istället för om jag ägnar mig en stund åt att värdesätta allt i mitt liv som jag känner mig rik över, det kan vara vänner, hälsa, hemmet, visdomen jag har eller gånger i livet då jag känt mig rik som jag påminner mig om. Genom att göra detta försätter jag mig i ett tillstånd av överflöd och rikedom, alltså energin jag vibrerar är just detta. Och när jag då ber min bön så svarar Livet an på det jag sänder ut, alltså vibrerar.
Bönerna bör alltså vara positiva. Det ger inget bra resultat att be om att komma ur den ekonomiska knipan eller sluta vara sjuk eller att stressen ska försvinna. Be istället om att god ekonomi, om att kroppen ska vara hälsosam och sinnet i harmoni.
Så varför är det så här? Det beror på attraktionslagen, det vi sänder ut är det vi tar emot. Livet är spegelbilden av vårt inre. Livet börjar inifrån oss själva. Vi är själva skaparen och skapelsen. Det finns (som jag ser det) ingen Gud utanför oss, Gud är inom oss. Vi är alla gudomliga. Vi är inte separerade från något alls, inte varandra och inte livet. Vi är ett. En enda stor livsväv. Vi är väven och vi är vävaren. Vi är Livet.
När vi tillfullo förstår det, att vi skapar vårt eget liv, och använder bönerna (attraktionerna) medvetet så kan vi forma vårt liv så som vi önskar.
Det kan vara svårt att bryta ett mönster av att klaga och jämra sig över livet om det har blivit till en vana. Men alla kan avsätta en stund varje dag t ex under en promenad, vid bilkörning eller när man går och lägger sig till att uttrycka tacksamhet. Ju mer tacksamhet vi sänder ut desto mer ger Livet oss att vara tacksamma över.
När man vill förändra något i sitt liv
kan man börja med att tala annorlunda,
bete sig annorlunda,
visa en annan attityd inför det man vill förändra.
Jane Illsley Clark
Objektet för rädsla kan ha ändrats;
men sinnets natur, med rädsla som kärna,
har förblivit oförändrat i tusentals år.
Sri AmmaBhagavan
Det s(n)urrar mycket i huvudet nu. Det är inspirationsflödet som dundrar på, förstår att jag måste prioritera tid för utlopp också… men, tänkte jag skriva. Det dyker upp ett men, hela tiden. Jag visar mig själv alla mina undanflykter från att leva det liv jag vill leva. Så himla less på dem, alla mina men… men de är här så jag låter dem stanna och tränar mig på att ta tillvara dem som de är. Vill lära mig att acceptera mina men också, se dem, se vad för känsla som står och gömmer sig där bakom – mina men.
Jag har respekt för livsflödet. Det ska inte kuvas eller kvävas av rädslor (det jag fann bakom mina men), det behöver flöda fritt. Läser just nu boken Döden gav mig livet av Anita Moorjani om hennes Nära döden upplevelse och hur hon efter den tillfrisknade som genom ett mirakel från cancern hon kämpat mot och som tog hennes liv… Nu vet hon att hon är tillbaka för att leva livet utan rädslor. Och tänk, det tror jag är meningen för oss alla.
Men men, nu känner jag mig trött och ska gå och sova…
Strive for that greatness of spirit
that measures life not by its disappointments but by its possibilities.
W. E. B. Du Bois
Jag har för några veckor sedan avslutat boken Skamfilad av Göran Larsson. Det är en bok jag innerligt kan rekommendera. Min skam blev synlig för mig hos min terapeut, jag har varit helt ovetandes under hela mitt liv, om att jag gått och burit skam. Något jag haft inom mig sedan jag var litet barn. Skammen är så förgörande och vi är nog många som bär den. Den förtär självet inifrån, och eftersom vi inte kan se den själva kan det behövas ett möte med någon utifrån för att upptäcka den, någon som vi kan anförtro oss åt och som kan spegla det vi bär.
Jag skulle vilja citera några rader ur boken…
”Att lyssna efter de goda drömmarna och de vackra tankarna blir att avbryta skamrösternas tissel och tassel och släppa in nya röster i sitt inre…
Drömmar och längtan hör ihop med hopp och ”i hoppet är vi räddade” säger aposteln Paulus i Romarbrevet.”
”Det räcker inte med att vilja söka, vi måste också vilja finna. Det räcker inte med att ha en sanning, vi måste också vilja leva den. Det räcker inte med att hitta en väg, vi måste också vilja gå den.”
Göran Larsson
Skamfilad
En annan författare som jag nyligen läst några böcker ifrån och uppskattat oerhört mycket är Tommy Hellsten. Han skriver så lättförståeligt och kärleksfullt om sådant vi människor kan uppleva lidande och smärtor kring, vårt beteende och våra oläkta sår. Han skriver bl a om föräldraskapet, medberoende, beroende, andlighet, självläkning och att vara medmänniska. Att läsa hans böcker har gett mig hopp, glädje och kraft. Här är en länk till några av hans verk.