Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
… mera Vortex
’Ta aldrig något beslut i ett svagt och negativt tillstånd, ta enbart beslut i ett starkt och positivt tillstånd’ säger man inom NLP som jag är utbildad inom. Det är egentligen samma budskap jag uppfattar när jag tänker på The Vortex, att befinna mig i mitt flöde, mitt sanna och bästa jag, i mina positiva energier när jag går till handling.
Och jag får mig verkligen en tankeställare här och nu om mitt skrivande. Jag har inte alla gånger varit i ett bra tillstånd när jag ska skriva, jag har kanske mått bra innan men ganska snart när jag börjar skriva så kryper negativa tankar fram som sänker mitt självförtroende som ett kanonskott. Tack och lov har jag känt att energiflödet försvunnit även om jag trott att det varit inspirationen som saknats och lämnat det därhän för den stunden. Jag skriver inte när jag inte känner flödet, mitt skrivande handlar om flöde.
Det jag nu lär mig är att jag givetvis först skall befinna mig i The Vortex, mitt flöde och sen börja skriva. Och jag känner genast hur lätt och fri energin blir när jag tänker på att skriva om livet i flödet istället för livet utanför flödet. Jag har levt stor del av mitt liv utanför flödet och jag kan ha det som referensram men om jag ska vara helt sann emot mig själv så är jag inte så mycket för att gnata på om det som varit, jag är mer för att se till att framtiden blir så bra som jag vill att den ska bli och jag har mer att lära för min egen del av att njuta av flödet exakt nu, här idag. Kan hända har jag försatt mig utanför The Vortex när jag skriver och trott att det bästa är att skriva om mitt liv när jag varit utanför den men det ger mig ingen energi. Energin flödar som bara den den nu vid enbart tanken på att befinna mig i The Vortex och skriva om hur det är här. Låt boken få liv härifrån… Jipiiii!
Energiflöde, det är ju det som livet handlar om. Det är ju det allt är. Kärlek. Relationer. Natur. Födelse. Död. Allt är ett konstant flöde av evig energi. Klart min bok skall skrivas utifrån mitt energiflöde, från min egen Vortex ♥
Ps Fattar du ingenting av vad jag bubblar om men vill veta mer så googla Abraham Hicks klipp på youtube 😉 Kram på er!
Lämnat befälet
Snart blir det sommaryoga… jag vet att ni är några som väntar och det gör min kropp med. Men jag har landat i något inre lugn (eller semesterlunk) som gör att jag inte förmår tänka längre än maskrosen sträcker sig ur gräsmattan. Jag är verkligen här. Här och nu. Jag hade även planerat en medialkurs med Leo Hirvelä till hösten men idag ringde jag honom och sa som det var. Att jag är ’on hold’ just nu, jag är här och jag förmår inte ta mig mycket längre och det är ingen idé heller för jag vet inte vart jag ska. Jag vet varken när, var och hur. Jag bara är.
Och tro mig, det är en skön känsla. Det är inget fel. Jag känner att allt är som det ska. Det är så här det ska vara just nu. Jag vill faktiskt inte veta så mycket, jag har varit min egen manager hela livet och det har varit mer än en heltidssyssla. Ett himla bestyr med tider, stress och jäkt. Jag mår gott av att någon annan håller i rodret. Jag åker mer än gärna med. Det känns tryggare att lämna över befälet till någon som har koll för en gång skull, någon som ser hela bilden.
Och just nu är jag beordrad att ta in nuet. Uppleva dagen och gör det som andan faller på. Och det som faller närmst är att vara Snigelmamma, ägna tid åt mitt skrivande och att vända mig inåt i meditation.
Mitt skrivande
I´m perfect
Åker iväg för ett dygn i tystnad med mina egna ord som flödar ut under pennan. Jag väljer att se min skrivartid som varit som en lärningsperiod och nu tänker jag om och tänker mer om mig själv..
Inre etapp
Jag är i något inre djup just nu, där jag finner stillhet till meditation, andlig närvaro, svar från mitt hjärta och en källa där orden strömmar.
Vill bara berätta om vart jag är, varför jag delar lite mindre just nu av mitt. Det är för att jag är i en större process, en inre resa, en etapp som jag behöver bestiga själv. Jag njuter av utsikten jag får beskåda, perspektiven klarnar här ifrån och en dag är jag säker på att jag kommer dela insikterna med många…
Ert verkliga syfte i livet är att ge något till världen som den verkligen behöver. När ni återvänder till ert Ursprungliga Hem kommer ni att möta ett lugn och en trygghet, som ni aldrig kommer att finna i den fysiska världen. Medan ni är här skall ni arbeta, bidra med något och åstadkomma något. Detta arbete blir då grundvalen för era meningsfulla relationer och alla meningsfulla aktiviteter…
Det är visserligen sant att vissa människor behöver dra sig undan världen en tid för att kunna bygga upp sin andliga grund; men det yttersta syftet med allt verkligt andligt arbete är ändå att föra er tillbaka till världen som en aktiv deltagare som bidrar på ett positivt sätt till den…
Novel
If you’re not the hero in your novel, then what kind of a novel is it?
You need to do some heavy editing.
Sun Gazing
Skrivbubbla
Jag är just nu fångad i en kreativ skrivbubbla och vill inte komma ut… bye bye
The poetry of the earth is never dead.
Sun Gazing
Vibrerar av livsenergi
Jag bara måste visa ett till videoklipp till med Abraham…
Det är många som säger till mig och även skriver att de beundrar mig för att jag går min egen väg och har modet att leva det liv jag vill leva. Livet som Snigelmamma och med skrivandet, yogan och nu dansen.
Det här ljudklippet visar på något som jag verkligen tror på. Jag tror helt ärligt att det är sant att livet är till för att njutas. Jag tror att det finns oändligt med livsgåvor för oss att ta emot när vi väl öppnar upp famnen. Jag tror att livet är gott. Jag tror verkligen att jag är mer än värd att leva det liv jag vill leva och göra det mitt hjärta älskar. Jag är mer än värd det, jag är skapt för det. Det är min uppgift i det här livet. När jag lever det livet jag mår bäst av att leva så vibrerar hela mitt väsen av livsenergi och det är den enda sanna energin.
Mod
Nogge pustar när jag läser upp vad jag skrivit i brevet, själv undrar jag vad jag håller på med, det är nog det hans ’pustar’ undrar med. Alla dessa böcker. Alla dessa tecken jag får till mig om mitt skrivande. All denna längtan att berätta, att dela, att göra skillnad…
Hej …
Hoppas allt är bra med dig!
Via ngr sammanträffanden (även om jag vet att allt har en mening) så bestämde jag mig för att bolla en tanke med dig, som inte är ett dugg förankrad i mig själv ännu, mitt ego skriker ’nej’ och mitt hjärta sjunger ’ja’…
Jag undrar helt enkelt en vanlig torsdagskväll som denna om du och jag ska skriva en bok tillsammans en bok som handlar om …?
Och så fortsätter mitt brev. Nu har det gått iväg i allafall. Jag vet inte vad som ska till för att mina böcker ska bli av, ett evigt långt liv, mod och massa hårt arbete. Eller så kanske det är så enkelt att det bara krävs mod, mod att börja och insikten att orden flödar lätt och ansträningslöst och erbjuder massa livsenergi när de präntas …
Hur som så tyckte jag att det var väldigt modigt att skicka brevet jag skickade nyss. Det är trots allt många år sedan jag träffade henne och ingen jag känner väl inpå även om det känns så nära.
Vindsluckan är öppen
Det är något bra som händer i mig. Jag förändras på ett annat plan. Antingen så är det djupare eller så är det högre. Men jag ser det snarare så att när jag nu väl stannat upp mitt liv och jordat mig, funnit acceptens i att följa livets gång och har tillit till att allt är som det ska och jag vet typ ingenting om vad som komma skall (där har mitt egot inte släppt taget helt ska jag villigt erkänna, men jag är på god väg att finna ro i att jag inget vet om framtiden och det är som det ska) utan istället får vila i att allt är omhändertaget.
Den processen och även den med min kosthållning, att jag nu äter ännu mer lättare mat och vikten sjunker så känns det som att jag energimässigt höjs. Jag upplever det som att jag är i en högre kontakt med andligheten, alltet.
Jag mår bäst av att dra mig undan datorn, internet och bloggen. Bara göra hastiga insvep. Och istället ägna mig mer åt meditation, stillhet, bara vara och så känner jag att skrivandet är bra för mig. Det jag än så länge skriver för byrålådan.
Nu när jag är förankrad på ett ordentligt djup så är det ett ypperligt tillfälle att kliva upp på övervåningen och öppna vindsluckan. Jag känner att jag är i balans mellan himmel och jord.
Livet har så mycket att erbjuda och det visar mer och mer av sina gåvor när vi väl stannar upp för att upptäcka dem. Jag är tacksam för det liv jag lever precis här och nu. Tack!