2012-04-09
Yogapasset igår efter Vajra Paatra (trummeditationen) var krävande för mig. Jag hade svårt att få mig själv in i kroppen, jag upplevde djup meditation och fick anstränga mig hela tiden för att få kraft till nästa asana. Som när man sover tungt och borta i periferin hör hur någon försöker väcka en och man får verkligen kämpa för att vakna för kroppen vill inte.
Så några energifyllda yogapositioner som på bilden blev det inte, men däremot ett lugnt och vääääldigt meditativt pass.
När jag kom hem gjorde mig mat, åt och rasade ihop i soffan. Orkade inte ens byta kanal på teven fast Loket höll på att ropa ut Bingonummer för glatta livet. Jag var helt slut. Lämnade allt, disken i köket, väskorna på golvet, det var knappt så jag orkade borsta tänder innan jag kämpade mig uppför trappen, bände ner kroppen i sängen och slöt ögonen.
2012-04-09
Jag har setat vid datorn en stund nu, tittat på bilderna och läst i pappren jag fått av Ram Ananda, men jag vet ändå inte vad jag ska skriva. Huvudet är tomt. Fast egentligen är jag helt fylld, så missförstå mig inte, jag är totalt fylld bortom mig själv, jag kommer liksom inte åt orden och upplevelsen, den är för stor just nu för att greppa.
Jag känner av hela mitt väsen att jag har hittat något, en nyckel för att hitta hem, finna mer av mig. Jag vet att något stort är på väg att skifta om i mig, att mitt sanna jag är på väg att träda fram.
Tills orden för att beskriva Vajra Paatra finner sig så lägger jag in en text här som beskriver en bråkdel och så kanske någon av er som var med vill fylla på med någon kommentar …
VajraPaatra, en ny och samtidigt urgammal indisk metod av healing, transformering av våra inre förmågor och kunskaper genom speciella trum- och sångsessioner. Ljudvibrationerna helar sinne, känslor, nerv- och immunsystem och öppnar upp för vårt högre medvetande. Prema Ram Ananda som har bott i Indien under flera år, är den förste lärjungen från Västerlandet som blivit initierad i detta urgamla, hemliga system. Under 2011 släpptes kunskapen för att stödja den mänskliga evolutionen.
2012-04-09
2012-04-08
Disempowerment; What does it mean? It is the act of you taking away your own personal power! You are actually the only person who can. When you use certain words and think certain thoughts you “DIS”-empower yourself and make everything harder than it needs to be in your life.
Every time you think, “I can’t do this,” you are creating your own reality, and that makes you exactly right. You can’t! When you tell yourself that you don’t deserve something then you don’t. It really is as simple as that. What you tell yourself is true. It is your reality and you are making it a lot harder for yourself than it needs to be.
The truth is that people can’t take away your empowerment unless you allow them to. You are the captain of your ship even if you can’t see it and even if your ship is adrift. When you learn that you can pilot your ship in any direction that you choose, you begin to take back that empowerment and create a wonderful life for yourself. You create it through your beliefs about yourself and the words that you say to yourself. You can do anything that you believe you can. Disempowerment is when you tell yourself all the things that you CAN’T do.
Begin to listen to yourself, really listen to what you say to yourself and what you say to others about yourself. Learn that what you say is what creates your life. If you begin to see that the words that you use when you are talking about yourself are true, hopefully you will begin to change them in order to change your reality. This includes jokes that you make at your own expense! Putting yourself down using humor is like wearing a neon sign that says, “I have low self esteem! I will make fun of myself before you can make fun of me!” You may be the life of the party doing this, but you are never going to empower your life.
Stop “diss-ing” yourself! Change the disempowering words to empowering ones and create the reality that you deserve.
Connie Lee Clark
2012-04-07
Jag har klarat min första sockerfria vecka! Jipii
Och jag har firat min första påskafton någonsin utan godis! Jipiii
Barnens godisberg är gigantiskt, de har fått godis från massor av vänner och grannar, hela huset doftar som en godisbutik och frestelsen ligger och lurar överallt … men jag är inte ett dugg sugen!!!! Faktiskt! Fattar det inte själv! Det är så stort och annorlunda känsla för mig, jag är inte ens sugen på Dubbelnougat! Inte för att det finns Dubbelnougat hemma, men jag har gått förbi godishyllan några gånger den här veckan i andra ärenden (läs: på väg till den mörka chokladen och för att fylla barnens ägg) utan att ens bry mig!
Visst slår suget till när jag blir hungrig, men då knaprar jag annat. 2-3 sesamkex, frukt, en näve nötter eller en bit mörk choklad. Och så lagar jag såklart till något som passar in i min glutenfria, vegetariska, brödfria och sockerfria kost.
Fast idag bjöd vi med mina föräldrar till Staberg Restaurang och åt påskbuffé, jag gjorde ett litet undantag i min vegetariska kost och mumsade några ljuva sillbitar. Jag njöt mer av sällskapet och miljön än av maten även om den var gudomlig, det känns lite annorlunda. Någonting inom mig skiftar om och jag älskar det!
Jag älskar känslan i min mage, förr kändes den svullen och fylld och nu är känslan mer fluffig (kan inte påstå att den är platt) och lätt. Förr som en fylld tung ballong och nu som en lätt mindre fylld ballong. Hehe!
Jag känner mig smalare och jag är mycket gladar inombord – I love me!
2012-04-07
Maya har sett till att både dockan och Izabelle blivit grundligt målade som påskkärringar,
tacksamma modeller som de är.
Själva strosade storsyskonen iväg med korgen fylld av påskkort för att besöka grannarna i byn medans Izabelle sov. Jag tjuvkikade nyfiket i fönstret och upptäckte att deras steg blev tyngre och långsammare, huvudena hängde. Så jag ropade till dem: Hur går det? Inge bra! De har inge godis hemma, fick jag till svar.
Så efter en stund for vi iväg med bilen till tillitsfulla adresser.
Så småningom var korten slut, korgen välfylld och barnen glada igen.
2012-04-07
Energierna vi omgav oss med igår på våran trancemedialaträff gjorde att jag inte kände mycket hunger och när jag väl blev hungrig så var det efter något sunt, som tur var hade jag med mig fruktsallad och ett ägg, det passade perfekt. Jag kände inte heller något sug efter kaffe, det smakade gott med thé.
Till kvällen åt jag min Tofugryta och mumsade några saltiga sesamkex (Renée Voltaire, de svarta), drack en lätt öl, två koppar kaffe och ngr bitar mörk choklad … med andra ord klarade jag även den sjätte dagen. Härlig känsla!
Känns fortfarande lätt och rätt!
2012-04-07
2012-04-06
För snart 3 år sedan packade jag och 4 vänner från Ludvika in oss i en bil och åkte ner till Malmö för att gå steg ett i vår Trancemedium utbildning, det var en väldigt stor och kraftfull händelse för mig. Det var bland annat där jag fick mitt namn Sol (Savita betyder The Sun) och vi såg barnet som skulle komma till mig – Izabelle.
Några veckor senare åkte vi till Karlstad för att gå steg två i utbildningen, inte långt därefter slutade vår lärare Maggie Nath att utbilda i trancemediumskap.
Den sommaren var en omtumlande och för mig otroligt viktig tid, namnet Sol har guidat mig till Indien och Sunyogi Umasankar och nu har Izabelle förgyllt vårt liv.
Vi kände att det var dags att ses igen, så idag möttes vi i min yogastudio för att sammanslutas och se vad som kom till oss.Träffande nog mitt i påsken, som en bunt påskkärringar som navigerat fel till Blåkulla. Sex kvinnor, Connie Lee, Paula, Sonja Gunn, Maritha och jag. Connie Lee åkte från Stockholm och Sonja kände sådan dragning att hon kom ända från Kalmar.
Dagen fylldes med en salig och härlig blandning av trancekanaliseringar, trancehealing, energihöjning, access, ljus & färgbehandlingar, trumning och givetvis meditation.
Jag är fylld till längden och bredden. Det känns som min kropp är befriad från gamla blockeringar och jag känner mig lätt som en fjäder i energin. Som en nykläckt (antar att det heter något annat när de föds) fjäril som njuter av våren & livet!
2012-04-06
Gick ganska bra, jag klarade det om man nu bortser att jag mökat i mig en halv ask Läkerol och nallat mer av den mörka chokladen. Vilket jag väljer att göra, det är ju giltigt tilltugg för mig även om det blivit i lite väl stora mängde som skapat lite orolig mage.
Den oroliga magen kan också bero på den goda Tofugrytan med blomkål som jag tillagade efter recepttips från en vän. Härligt dock att få lite variation till mina ugnsrostade grönsaker.
Min vän Ingela var förbi med en försenad 40-års present, en jättefin rosa ugnsform, så nu känns det roligt att fortsätta på den invanda banan, den tillför ju i alla fall lite ny inspiration.
Sida 278 av 483« Första«...1020...278279...290300...»Sista »
