2011-10-10
Nu är vi hemma, hemma.
Vi tog oss hem igen tackvare fina vänner som kom och hjälpte till med flyttlasset och några andra som förbarmade sig över våra barn och en tredje som kom med flyttfika. Och det behövdes vill jag lova, för på lördagen vaknade Nogge med ryggont och feber och jag med en förkylning.
Den stora flytten gick hemåt på lördagen och på söndagmorgon vaknade jag och mådde sämre än jag kan minnas att jag gjort någonsin (möjligen mer mörbultad efter den långdragna förlossningen med Oscar som slutade med akut kejsarsnitt utan bedövning, men men det är en annan klagosång) och för några timmar den dagen så peppade jag mig själv med att om jag överlever till jul så är det säkert ljusare i mitt liv då… nog kan jag grotta ner mig i träsket om jag vill – och det ville jag tydligen den dagen.
Min neggoröst jämrar sig och håller låda där inne och när jag väl får tyst på den så att jag kan höra den andra rösten så hör jag att den sjunger och skrattar glatt. För i mitt inre så känner jag glädje att vi klarat oss igenom det värsta, vi lyckades med att bo i Kråkslottet hela sommarhalvåret och vi fick hem hela vårt pick och pack över en dag, vi har sprudlande barn som ler stort, visslar och sjunger och vi är hemma i ett hus som blir vackrare och ljuvare än jag kunnat drömma om.
Jag lägger mina lyxproblem åt sidan och somnar med tacksamhet åt att livet vill mig väl.
2011-10-08
Om jag vetat då i april att ombyggnationen skulle ta så här lång tid och att vi skulle få lov att bo i Kråkslottet nästan 6 månader så hade jag med säkerhet inte valt att göra den och istället fortsatt leta hus på Hemnet.
Men med tiden har jag släppt min inre byggstress och kommit till ro här i Kråkslottet, jag har tränat mitt tålamod och min acceptans och det har givit framgång. Det är jag tacksam för. Likaså har jag känt tacksamhet många gånger under den här tiden att vi fått bo här i Utanfors Herrgård, även om det är ett slitet hus med mögellukt och spöke på övervåningen så har det faktiskt känts som hemma.
Så har dagen äntligen kommit då vi tackar en sista gång för gästfriheten och packar vårt bohag och beger oss till vårt rätta hem. Ett gammalt kärt hem som känns som nytt. Det känns nytt, annorlunda och lite ovant. Hela huset andas en fin balans mellan det gamla och det nya. Det pirrar lite i magen, som det brukar göra när en förändring har ägt rum och man inte vet riktigt hur man kommer att passa in….
2011-10-07
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Tomas Tranströmer
2011-10-06
Kväll – Morgon
Månens mast har murknat och seglet skrynklas.
Måsen svävar ducken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad. Snåren dignar i mörkret.
***
Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstensgrinar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.
Tomas Tranströmer
Nobelpristagare Litteratur 2011
2011-10-05
Agni, elden i det inre tände vi på kvällens yogapass då vi hade tema magen och magchakrat. Energin och värmen flödade i kroppen. Efteråt åkte jag och några vänner till Bäsna Handelsträdgård för att uppleva den andaktsfulla Ljuskvällen. Lite svårt att komma till ro hade jag (mycket energi var igång efter yogapasset), men det gjorde inget, jag njöt av underhållningen ändå, njöt av den och sällskapet.
2011-10-05
As you know, happiness is one of the three keys to health! And cultivating the heart of gratitude is one of the most amazing things you can do to achieve long-lasting, consistent happiness! Gratitude can easily become a habit, like anything else, and it is one of the best habits you could wish for! When you feel grateful, it is like an inner massage, just causing every cell in your body to become alight with a vibrant and alive energy. This is more powerful and instant – and cheaper – than a supplement! It is absolute magic. Here’s one way to get started right now!
Gratitude Challenge: Can you cultivate living in gratitude today? Can you feel gratitude for each dish you wash, each email you answer, each person you speak with, each bite of food you eat, each thought and emotion you have, each moment of this day?
Jinjee – The Garden Diet
2011-10-04
…. om att bli trebarnsmor
Plötsligt var hon bara där, mitt under sonens fotbollsträning fann min blick hennes och jag visste att det var hon jag väntat på, mitt tredje barn.
Mina första veckor som fostermamma får jag säkert anledning att återkomma till, men just nu känns de så självklara och enkla, även om energin i kroppen är lätt urlakad efter den kraftfulla rivstarten att bli trebarnsmor över en lunch.
Det var vid lunchtid för exakt två veckor sedan Familjeteamet och föräldrarna kom hit och lämnade över henne och all hennes packning. En timme senare åkte bilarna iväg och jag stod ensam på gården med henne i vagnen, en ny liten krabat till familjen, endast 10 månader gammal och med ögon som strålade av insikt och djup förståelse, en blick som sa vittnade om hennes historia.
Det var den där blicken som fångade mig när jag såg henne några veckor tidigare på den där fotbollsträningen, det var kärlek vid första ögonkast. Jag ringde min mamma samma kväll och sa att jag när jag såg på henne så var det som att se på mitt barn. Om du känner så sa mamma, så då är det inget att fundera över.
Och hur kan man fundera och resonera runt ett sådant beslut, är det rätt så är det, känner jag att det är mitt barn och mitt ansvar, min livsuppgift att finnas för henne precis just nu, så är det bara att öppna famnen så stor som det bara går och klämma in dem alla tre där emellan.
Och att jag skulle få tre barn det har jag vetat enda sedan jag själv var barn. Det var mycket jag visste då som barn, visste eller bestämde. Jag kanske styrde mitt öde eller så kan jag känna som att jag var i kontakt med min gudomliga plan och såg den tydligare då. Hur som, tre barn det var det jag såg.
Det såg även spågubben Heiki Vesa när jag spådde mig hos honom för ca 15 år sedan, långt innan några barn hade förgyllt mitt liv. Då sa han att han såg tre barn och två födslar. Den där spådomen förbryllade mig och ett tag tänkte jag att jag kommer säkert föda tvillingar.
Så visst var hon väntad, i alla fall på ett själsligt plan så visste jag att hon skulle komma. Och att det sedan tog nästa två och ett halvt år då vi var under matchning hos kommunen för att bli familjehem känns ju nu i efterhand väldigt rätt, jag väntade ju på Izabelle.
För oss har det inte varit viktigt att det tredje barnet skulle vara biologiskt. Det var inte ens viktigt att det blev ett tredje barn. Vi hade börjat släppa tanken och till och med sålt iväg massa småbarnsgrejor på Blocket i somras.
Men nu är hon här och livet känns så otroligt vackert och magiskt, tänk att livet vill ge oss den här gåvan, det här lilla miraklet som jag kallar vår Ängel. En ängel som kommer med så mycket glädje och värme, ett leende som smälter samman våra hjärtan.
Det sägs ju att barn väljer sina föräldrar. Och ibland slår det mig att det är inte vi som är här för henne, att vårt familjehem är ett kamouflage och att hon är den egentligen är här för oss. Att hon har valt oss för att lära oss om livet som mirakel och att livet är till för att levas här och nu. Lära oss om att kärleken har inga gränser och att blodet som flyter i oss är densamma för alla människor på denna jord. Vi är alla ett.
2011-10-04
There are two ways to live your life.
One is as though nothing is a miracle.
The other is as though everything is a miracle.
Albert Einstein
