2011-09-22
Det är såklart svårt för lilla Izabelle att komma till en ny familj, nya ansikten, nya röster, nya sätt att vara med henne. Trots det så öppnade hon upp för mig direkt, vi länkade samman och hon tyr sig till mig som en liten chimpansunge till sin mamma. Jag vill ge henne så mycket närhet och trygghet som hon behöver, så länge hon behöver det, men hon är så tung, som en söt liten BabyBuddha.
Men det löste sig idag då jag fick en fantastisk present av min brorsdotter Kia, en bärsjal/sele som hon har sytt. Så nu kan jag knyta henne på mitt bröst eller på min rygg och hon kan vara med, vara nära.
2011-09-22
En del av mig är rädd, jag kommer i kontakt med känslor av utanförskap och ensamhet. Känslorna är gamla, det vet jag, det känner jag, men ändå är de sanna, jag känner dem nu.
Jag minns tiden när Oscar och Maya var små, jag kunde känna mig så ensam och utanför i livet. Givetvis var jag inte utanför, men jag valde tyvärr att se det så. Och den känslan klarade jag inte av att möta då, så då sysselsatte jag mig till fullo med mitt dåvarande företag (Må Bättre, Falun) och mina pass och tryckte undan känslorna för en stund…
De känslorna pockar på nu när jag är hemma med Izabelle, de vill upp till ytan och läka, jag tror verkligen på att vi läker gamla känslomässiga sår genom att vara i känslorna, låta dem välla fram och läka ut.
En del i att läka dem är att våga se dem, våga uttrycka dem för någon nära och nu till och med våga skriva det här. Det verkar som om ju mer jag vågar se, desto mindre blir det att se. För när jag tittar nära och tydligt på det jag känner, så är det som att det suddas ut och försvinner.
* * *
Som tur är väljer jag mest att vara i kärlek. Jag känner oändlig tacksamhet att Izabelle har kommit in i mitt liv. Hon har redan gett mig så otroliga gåvor, gåvan att få uppleva den fullkomliga och gränslösa kärleken oss emellan, gåvan att leva i nuet, jag känner mig så förankrad och närvarande, gåvan till familjen, vi knyter an närmare varandra, vi skrattar mer, vi är med ödmjuka och kärleksfulla. Gåvan att återigen få snusa på bebishud och klämma på hennes välfylla lår, gåvan att vakna med henne och se henne skina upp så stort att hon tappar nappen.
Hon ger mig så mycket och jag är så glad att jag har valt att ge henne en plats i mitt hjärta. Jag kallar henne ängel, eftersom jag ser henne som en gåva från Gud, jag ser Gud i alla mina barn. Barn är änglar på vår jord. Barnen visar oss vägen till närvaro, nyfikenhet, skratt, glädje och kärlek.
Jag gör ett val varje dag att släppa all min oro inför framtiden och väljer att leva i stunden, jag tackar var dag för att jag just idag lever det liv jag bett om att få leva, livet som Snigelmamma.
2011-09-21
Lev Din dröm min fina vän.
Drömmar kan visst bli sanna liksom regnbågen alltid finns och visar sig ibland.
Låt drömmarna dina likt vackra luftbubblor bära in dig i framtiden.
Vem kan leva Din dröm om inte Du själv. Tro på Dig och tro på Din dröm,
haf tilliten att allt blir så som Du önskar och vill.
Ge aldrig upp, släpp aldrig hoppet utan låt allt växa och håll fast Din dröm.
Vattna den, omfamna den, ge de din kärlek så kommer den att växa och din dörr dit in syns så mycket tydligare. Känn och följ Ditt hjärta så hörs pulsen knacka på dess port.
Våga leva och våga ta steget ut på bron som leder till din dröm. Snart är Du där min fina så våga ta de sista stegen över och in i din dröm.
Älska livet och njut av ögonblicket.
Sträck ut Dina armar och håll taget hårt. Se drömmen är nu på väg trots att
Du fortfarande står här.
Seså min fina, våga leva, våga leva Din dröm min kära.
Med kärlek ♥
Siri Kiviranta – Golden Pen
2011-09-20
Jag kommer att blogga så gott jag kan när tid finnes. Men med en liten bebis i huset och en ringrostig mamma så kräver det sin tid att finna rutiner och flyt i vardagen.
Jag var så glad att lyckliga storasyster Maya ville komma hem tidigare från skolan idag för att träffa Izabelle, för jag behövde verkligen hjälp. Det var lite lurigt att hänga med i en energifylld bebis tempo med armar som en bläckfisk. Barnen är så glada och fina mot henne, de går med vagnen, matar, leker och klär på henne. Det känns så fint, hon är en gåva till oss alla. Hon tar fram det bästa i oss.
2011-09-20
En liten ängel har flyttat in till vår familj, vi har idag blivit familjehem åt Izabelle 10 månader gammal.
Vi har varit i kontakt med kommunen under ca 2 1/2 år och väntat på matchning och nu hörde de av sig för några veckor sedan och önskade utreda oss vidare och i onsdags blev det klart att Izabelle skulle få flytta hem till oss. Och idag var den stora dagen…
Jag har såklart inte ord att beskriva vad jag känner, jag bara visste när jag såg henne för första gången att det var ’mitt’ barn. Jag vet att det inte är mitt barn, hon har en fin biologisk mamma, men i mötet med henne kände jag så mycket kärlek i hjärtat, samma kärlek som jag känner till Oscar och Maya, biologisk eller inte, känslan är densamma och jag är så så lycklig.
Lycklig och tacksam, det är en gåva som har skänkts till oss för en tid. Som min mamma säger, alla barn är till låns, till låns från Gud. Och jag är så tacksam att att få vara en del i den här flickans liv, att just vi är de lyckliga som får äran att följa henne längs livsvägen.
Mirakel, Skulpturparken Ängelsberg
2011-09-20
http://www.youtube.com/watch?v=Z4zv1Yzx7F8&feature=share
2011-09-19
Idag gick jag till banken och förde över vår donation till Universal Peace Center, Lachipur, Indien. Jag är så tacksam till er alla som bidrog till att vi kunde skänka 21 000 kr till Umasankar och hans välgörenhetsprojekt. Jag vet att pengarna kommer i rätta händer och till väl användning. Tack alla, det är så vackert att ni ville vara med och ge.
The secret of living is giving.
2011-09-19
Sunyoga och Umasankar sjunger i mitt hjärta.
You feel it within, the guru is within. You have all the knowledge in there, säger Umsankar.
Han berättar inspirerande om sitt liv och hur han lärt sig att följa och lyssna till ´the divine´inom sig. Han berättar om alla fördelar med att göra Sunyoga och om hur SunyogaMeditation renar oss, för det är när vi renar oss från negativa tankar och ohälosamt leverne som vi gör det möjligt att fylla oss med det gudomliga. Ju renare vi blir desto närmare upplysning är vi. Men vi behöver utöva vår Sunyoga och våra meditationer med kärlek och utan förväntning. Släppa taget och ge oss hän.
Den här helgen har jag gett mig hän, jag har släppt taget trots att jag varit arrangör och istället litat till att allt är som det ska och att allt kommer till oss. Och det har det verkligen gjort. Umasankar är vår gäst, han är vår lärare, men sanningen är den att vi alla varit lärare i helgen, vi har lärt från varandra. Vi har alla låtit det gudomliga inom oss belysa och fylla rummet. Vi är alla lärare, vi är alla elever, livet är vår gudomliga skola. Och människorna runt omkring är alla våra bröder och systrar, vi lever i en enda stor gudomlig familj.
Jag vill tacka alla som varit med mig i helgen, vänner från norr, vän från Indien och vänner intill. Jag vill tacka er alla som var med i tanke & hjärta, er kärlek värmde oss så gott. Jag vill tacka Maud som skänkte den otroligt kraftfulla kristallen från norra Sverige, hon skänkte den som en gåva från oss i gruppen att ge till Umasankar. Nu färdas den med vår broder till Universal Peacecenter i Lachipur.
Namaste
2011-09-19
Efter Sunyogis bad i lördags där han flöt omkring och njöt bestämde jag & Ylva oss för att göra detsamma, ta ett dopp. Vi möttes upp i gryningen och såg den vackra Siljan ligga alldeles stilla i ett rosa skimmer. Ylva svassade i som en vacker älva, simmade lugnt och gled upp i fullkomlig harmoni. Själv plumsade jag i från bryggan, tjöt som en… och skrämde troligtvis upp halva Stiftsgården. Mitt skrik ekade länge över bygden.
Jag kände mig krispig och sprakande. Och som Ylva sa; det är skönt att känna livet i sig.
Sida 313 av 483« Första«...1020...313314...320330...»Sista »
