2010-11-26
Mitt förskräckliga hårtrauma sedan i somras håller fortfarande på att rehabiliteras. Idag återvände jag till min trygga helare Jenny på Naturlig Skönhet som räddar upp min kalufs. Nu färgas det med milda produkter och jag glider långsamt ifrån min platinablonda sommarfrisyr mot mörkare breddgrader.
Familjen mötte upp mig efter ompysslingen och vi körde turnering (sten, sax, påse) om val av restaurang. Resultatet blev Broken Dreams. Oh, vilken fin Ängel, sa Maya om bilden på toadörren.
2010-11-25
Mitt liv bara flödar på. Emellanåt tar det givetvis stopp. Då är det något jag skall stanna upp och möta. Och när jag väl gjort det så känns det som om det flyter på igen, livet.
Att jag bara för någon månad sedan fann Malin i Tällberg känns helt magiskt! Och att min föreläsningen hos Rotary hade henne med som en gåva. Det bara klickade! Vi känner knappt varandra, har bara träffats 3-4 ggr och ändå surrar vi som om vi alltid varit tillsammans. Det kallar jag flöde!
Idag var då vår typ 4:e träff. Vi har bestämt möte på deras företag Mindhouse för att börja vårt kreativa samarbete. Hon skall nämligen illustrera min barnbok. Boken som ”kom till mig” förra måndagen under min tidiga morgonpromenad. Berättelsen om Lilla Mi och Stora Mig. De karaktärerna skall Malin illustrera.
Lycklig åkte jag mot Siljan i morse och påmindes om Siljans Måsar som på allvar hjälpte mig igång med mitt skrivande förra hösten. Sen dess har det minsann hänt väldigt mycket måste jag säga. Nu flödar kreativiteten och orden för fullt!
Väl framme bjöd Malin på fräsch frukost innan vi började skissa på karaktärerna.
Jag skissar ju såklart inte. Jag berättar om personerna och deras speciella egenskaper och Malin snappar upp direkt vad jag menar. Vips så flyter pennan över pappret och hon har skissat fram Stora Mig. Jag blir tårögd! Det känns så rätt!
När vi känner att vi hittat formen lämnar vi det tillsvidare.
Nu sätter vi oss vid varsin dator och börjar skriva.
Jag skriver vidare på mitt blogginlägg om Barnens vita jul, förlänger den texten till en krönika och skickar iväg den direkt till några tidningar, i hopp om att de som jag tror på att sprida dessa ord inför den stundande julen. Malin är inte bara en otroligt duktig tecknare och konstnär, utan hon är också en begåvad blivande författare, så hon skriver på sin kommande barnbok.
Vi gläds båda två åt varandras sällskap. Det är lite lurigt att ta sig tiden och verkligen skriva. Det blir så lätt att andra oviktiga saker pockar på. Vi skrattar åt att vi båda två är i behov av en övervakare, en som håller fingrarna vid tangenterna. Och inser att vi idag lyckats med precis just det, övervaka varandra och det gav ju gott resultat!
Skrivarlycka
2010-11-25
Du ska veta att Du är någon!
2010-11-24
Jag har haft tanken med mig i några dagar nu. Tanken att skriva om alkohol.
Jag har vuxit upp väldigt skyddad från alkoholens missöden. Mina föräldrar drack väldigt sällan och väldigt måttligt. Jag minns bara ett tillfälle då jag sett dom berusade. Och den gången tyckte jag det var riktigt obehagligt. Trots att jag då var tonåring var det otäckt att se personlighetsförändringen. Det var den som skrämde mig mest.
Jag har oerhörd respekt för alkoholen. Respekt för beroendet den kan framkalla. Respekt för omdömet som den trollar bort. Respekt för vad det borttappade omdömet kan orsaka för konsekvenser. Och jag har som tur var anammat mina föräldrars beteende med alkohol, dvs sällan och måttligt.
Anledningen att jag vill skriva om alkohol är att jag tror det är många barn som far illa av sina föräldrars drickande, och nu menar jag inte enbart barn till alkoholister. Nej, jag menar även barn till dig och mig. Jag tror att våra barn också far illa när vi dricker. Jag tror inte jag var unik som barn med min rädsla för vad alkoholen gjorde med dom vuxna. Alkoholen gör oss förändrade och den, om än lilla förändringen kan skrämma och oroa barnen. Jag säger inte att det är så. Jag bara minns att det var så för mig när jag var barn. Jag var rädd för människor som var berusade.
Och sorgligt nog verkar relationen till alkohol gå i arv. Att det tyvärr ganska ofta är barn som vuxit upp med föräldrar som druckit, som nu själva har en törstig inställning till alkoholen. Och därför är jag så tacksam att jag fortfarande har kontakt med den där rädda flickan inom mig. Hon påminner mig om vilka känslor ett barn kan ha till alkoholen. Hon håller mig medveten och hjälper mig att göra mina val, som innebär att dricka sällan och måttligt och aldrig vara berusad i närheten av barn.
Jag hoppas ni är många därute som väljer en vit jul, för kom ihåg att julen är barnens tid –
låt våra barn få vara barn!
2010-11-23
Tårar av lycka fick jag när jag läste ett mail från en Ängel. Hon bjöd in mig som medlem i Dalarnas Författarförbund. Och jag blev så sprudlande glad eftersom det är precis vad jag önskat mig. Jag har haft en önskan att finna någon att fråga, kanske en mentor som kan ge mig stöd i skrivprocessen. Och nu överträffar min önskan sig själv. Jag erbjuds att delta i en förening med massor av erfarna människor och författare – wow, vilken lycka!
Tack Tack Tack
2010-11-23
När jag läser på Facebook verkar det som att det är många som lever upp till helgen. Fredag är den stora glädjedagen för många. Även för mig. Men jag finner faktiskt mer och mer lycka även i vardagen och jag är så oerhört tacksam för det.
När jag var yngre, i 20-års åldern levde jag upp till veckosluten. Då var det party och fest. Sen på söndagen dippade jag alltid rejält. Tyckte söndagar var så väldigt tråkiga. Dom gav mig ångest och känsla av nedstämdhet. Det var ju så ofantligt stilla på söndagarna minns jag, och jag har ju levt mitt liv med mycket fart och fläkt. Stillheten skrämde mig.
Vet inte om det är åldern, yogan, medvetenheten eller något annat som fått mig att ändra mig. Oavsett vad det är så är jag tacksam att förändringen skett. Nu njuter jag av stilla söndagar. Nu njuter jag av tomma dagar. Dagar som är tomma och förblir tomma. Jag njuter av alla dagar. Och jag njuter väldigt mycket av vardagarna. Som precis just nu;
En tisdageftermiddag klockan är 17.20 och jag sitter med datorn i knät, har nyss avnjutit en kopp kaffe. (märkväl att jag nu njuter av kaffet, för några veckor sedan när jag drack 7-8 koppar om dagen var det inte njutfullt), barnen är ute och smyger, maken är på kurs, det är bara jag och den sprakande brasan… och så Förkväll!
En underbar La Dolce Vita – tisdag i november!
2010-11-23
Det här var ”Dagens tanke” i en kalender jag har. Den fick iallafall mig att le smått.
2010-11-22
Idag känns det lätt och jag känner mitt flöde. Det som är rätt går lätt, är ord som sjunger i mitt huvud. Jag är så sprallig, glad och upprymd! Ska försöka mig på en landning innan Yogan bara. Landa och hämta ankring från Moder Jord.
Det är verkligen en gåva att få ha Yoga i JohannesKyrkan. Tack!
