I am not sure exactly what heaven will be like, but I know that when we die and it comes time for God to judge us, he will not ask, ’How many good things have you done in your life?’ rather he will ask, ’How much love did you put into what you did?’
Mother Teresa
Eftersom jag fått lite frågor om att sätta intentioner så fortsätter jag på temat ifrån gårdagens blogginlägg.
Formeln för växande lyder som sagt: Intention + egen insats = gudomligt ingripande.
Det betyder att jag själv behöver ha en intention (önskan, mål) och göra en egen insats (handling) för att det gudomliga ingripandet ska ske. För mig är det ganska tydligt att jag har intentionen att ge ut böcker, men jag fullföljer inte bokutgivningsprocessen (alltså gör inte den egna insatsen) och kan alltså inte vänta mig ett gudomligt ingripande. För hur ska det gudomliga kunna gripa in om inte jag själv gör själva handlingen.
Så mitt råd till dig som vill jobba med detta är att sätt en tydlig intention, gör din egen insats så långt det är möjligt och förvänta dig hjälp från det gudomliga (universum).
Så hur sätter man en tydlig intention?
Börja med att skriva ner din önskan/ditt mål. Fråga dig själv vad det egentligen är du vill uppfylla med detta. Låt oss säga att din önskan är ha mer pengar så är det en mycket luddig intention, men om du däremot formulerar för dig själv hur mycket pengar du önskar och vad du skall använda pengarna till så bringar du klarhet. Vill du ha pengarna till en viss livsstil, en resa, en kurs, en ny bil?
Likaså om du önskar ett nytt arbete, så fråga dig själv vad för arbete du vill ha. Och om du inte vet, så fråga dig själv vad du vill känna när du är på arbetet, glädje, gemenskap, mening… osv. Kanske har du vissa egenskaper och kunskaper som du vill ska komma till pass.
När jag satte intentionen att vara Snigelmamma så innefattade den önskan att jag har råd och möjlighet att vara hemma mycket med barnen, och att jag känner mig närvarande. Min egen insats är att välja närvaro med barnen, välja Snigelmammelivet. För jag skulle kunna fortsätta att fylla min agenda som förr, fortsätta springa i ekorrhjulet, men jag väljer att vara Snigelmamma – det är mitt handlingstagande.
Att fråga sig varför du vill uppnå detta, kallar vi inre integritet. Så när du satt din intention, sök djupare inom intentionen genom att fråga dig varför du vill uppfylla den. Det finns alltid ett varför, finn det. Bringa klarhet så långt det går. De flesta intentioner är själviska när vi väl granskar dem, och det är helt okey. Du behöver inte vara Moder Teresa, men du behöver vara sann med dig själv och dina önskningar. Universum följer din önskan, men lyckas inte om energin är svag och vilseledande, så gör energin kraftfull genom att vara tydlig.
Det är viktigt att sätta intentioner om man vill uppnå sina önskningar. Själv vet jag att när jag väl har en tydlig intention så faller magin på plats. Oneness lär ut en formel: intention + egen insats = gudomlig ingripande.
Här kan du se ett klipp om den.
Jag satte för några år sedan intentionen att vara Snigelmamma, en mamma som har tid, tar sig tid och är närvarande med barnen och jag är så tacksam att det Gudomliga visat sitt stöd sedan dess. Det har nu gått snart 4 år sedan den intentionen och jag har verkligen getts (och fortsätter ges) möjlighet till tid med mina barn.
Min yoga är väldigt uppskattad och jag har fått förfrågan många gånger om jag inte ska utöka med fler klasser i veckan. Men eftersom min intention att vara Snigelmamma ligger högst i prioritet så har jag varit väldigt tydlig till det Gudomliga med att jag vill inte arbeta mer än två kvällar i veckan. Och när sökte jag lämplig yogalokal för min Borlänge-klass föll det liksom inte på plats med de lokaler jag tittade på men så uppenbarade sig den lokalen jag nu har. Och där är själva magin att lokalen är lugn, stillsam och fridfull och den har ett fint trägolv vilket jag uppskattar när vi rullar ut våra mattor och stor gratis parkering utanför. Och det bästa av allt den är stor, mycket större än de salar jag kikat på innan. Så istället för att behöva ha fler klasser i veckan så rymmer den här iallafall dubbelt så många deltagare än jag hade kunnat önska. Magi!
Jag vet att tydliga intentioner fungerar, åtminstone dem jag själv agerar på. Så ikväll ska jag börja skissa på en ny intention med mitt arbete och jag ska förutom att vara specifik med vad jag vill ska utvecklas också addera de känslor jag vill känna. Yogan är en del i mitt arbetet men jag vill mer, både med yogan, skrivandet och klienterna.
Men hur det än är så är det vikigaste inte vad jag gör utan vad jag känner i mig själv när jag arbetar så det ska jag fokusera mest på. För jag vet att ”människan spår och gud rår” och magin är alltid större än mina egna drömmar – alltid.
Om du vill förändra nåt eller lägga nya planer för 2015 – börja då med att skriva ner hur du vill känna dig. Skriv ner de känslor du vill uppleva på daglig basis, som glädje, nöjd, tacksam, meningsfullhet, sensuell, närvaro etc – och låt sedan dessa känslor attrahera vad du gör. För det viktigaste är inte vad du gör… utan hur det får dig att känna!
Sanna Anandala
Så var det dags för Oscars dag, för någon vecka sedan hade jag en Mayadag. Izabelle vill ha en cykeltur till lekparken på sin dag, hon vill cykla själv, så den står på tur så fort våren gett sig tillkänna.
Dagen började fantastiskt med att Oscar spelade hockeymatch mot Smedjebacken och gjorde säsongens första mål. Jag höll på att gå i taket i min glädje, vet att han kan må gott av en dos självförtroende i hockeyn så målet och assisten han gjorde i dag gav honom en glad kick – det unnar jag honom verkligen!!!
Han ville gå i lite affärer, äta glassbuffé och spela spel på Biblioteket. Sen möttes i bowling, basket och annat skoj på O’learys innan vi bänkade oss för Leksandsmatchen på storbildsteve. Tyvärr gick musten ur lite där eftersom Leksand förlorade stort mot Färjestad.
Men min glädje den håller i sig, jag känner mig alldeles fylld av dagen med honom. Det är mammalycka med en dag efter barnets önskemål, jag kan varmt rekommendera det till både fäder och mödrar.
Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva:
Vem är jag
som tror mig vara briljant,
storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?
Du är ett barn av Gud.
Att leka liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.
Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.
Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor.
Marianne Williamson
Sitter i stilla stund och funderar kring min största skam. Jag har sedan barndomen byggt upp min skam över den jag är. Jag känner ofta skam över min strålande energi, att jag är vacker och glad. Och för att inte vara till obehag för andra (mitt medbereonde) så har jag jobbat hårt med att tona ner mig, prata lägre, klä ner mig, äta upp mig, tala ner mig, vara hemma, dämpa mig.
Och jag har haft fullt sjå med att anpassa mig efter andras mående. Jag märker att om någon annan är låg, deppig eller sorgsen så anpassar jag mitt mood efter denna, eftersom det är oerhört läskigt för mig att visa att jag mår bra – om någon annan lider.
Jag har utvecklat mitt beteende länge, så jag klär mig efter andra. Äter som andra. Talar som andra. Skrattar som andra, eller allra helst lite lägre (att skratta högt är också skambelagt för mig i de flesta situationer). Jag rör mig som andra. Jobbar som andra. Tjänar som andra.
Jag är så himla rädd att ta plats och sticka ut. Visa mig som jag är. Jag är inte ett dugg normal egentligen. Det kräver hårt arbete att dämpa min livslust och energi. Jag är bra på att kämpa och dämpa ner den.
Men kruxet är att jag har inte mitt gamla passa-in-beteende för att jag är egentligen är medberoende. Jag kan inte säga att det är sant. Nix. Min största rädsla är inte vad andra ska tycka och tänka, eller att bli övergiven och ensam.
Jag är rädd för mitt eget ljus och min utstrålning, jag är rädd för min skönhet och jag är rädd för min glädje. Det är inte ”de andra” jag anpassar mig efter utan det är min egen rädsla för mig själv som begränsar mig.
Jag har skam över mig själv, min strålande varelse med energi, glädje och skönhet – den skäms jag över. Och det är den jag är rädd för.
Jag må ha fått min skam som liten när någon annan inte förmådde möta och spegla mig i mitt ljus, min glädje, min skönhet men det ska banne mig inte vara min ursäkt nu. Nu är det ingen annan som projicerar skam på mig, mer än min egen spegelbild.
Själen ropar efter en verklighetsupplevelse som den bara kan få av det fysiska livet.
Kroppen ropar efter en odödlighetsupplevelse som bara själen kan ge den.
När du tillåter dem att förenas vet du omedelbart hur det känns att vara den kärlek du är.
Glenda Green
Älskar att göra Soul Body Fusion, så lättillgängligt dessutom på nätet med Jonette Crawley. Här kan du se introduktionsvideo och sedan delta på en SBF eller så gör du den direkt här nedan. Enjoy!
Ju mer vår själ smälter samman med kroppens celler, desto mer ser vi av en ofrånkomlig enhet. Enheten blir utgångspunkten för vår nya verklighet med hälsa, lycka, flöde och mening.
Marie Mauritzson
Soul Body Fusion Sverige
