2014-09-23
Så äntligen börjar det, programmet jag så sett framemot – Djävulsdansen, ikväll kl 21.00 på SVT 1. Jag plöjer boken Bli fri från ditt medberoende, läser den om igen… den ger insikter om mig själv och det medberoende jag lider av och framför allt ger den hopp och bringar ljus till att resa sig över sitt eget medberoendemående och faktiskt må bra. Jag är på god väg, även om det är mycket kvar och resan är från dag till dag – livet ut.
Antar att en gång medberoende alltid medberoende, det går att lära sig leva med det och framför allt lära sig leva annorlunda än de gamla strategierna som utvecklats sedan barnsben. Jag vill lära mig leva annorlunda. Leva inifrån mig själv och ut, istället för att det utanför får sitt eget liv inom mig.
Jag är tacksam att jag för länge sedan förstått, långt innan jag förmått, att det som saknas i mitt liv är jag själv. Det jag så febrilt letat efter är mitt eget inre… barn. Det är henne jag övergivit och det är utan henne jag är bar, vilsen, tom.
Mitt medberoende utvecklades när jag övergav mitt inre barn, så jag ser mig inte bara som medbereonde utan också, och i synnerhet, som ett Vuxet Barn.
”Men ju mer jag läser, slukar om medberoende, Melody Beatties ”Bli fri från ditt medberoende”, Tommy Hellstens ”Flodhästen i vardagsrummet” så förstår jag att det har funnits med mig hela tiden. Sen jag var liten. Smärtan.”
Programledaren AnnSöderlund
om sitt medberoende, Aftonbladet
2014-09-22
Tisdag 23 september 22.10-22.20
Förbered Dig 5-10 min innan genom att sätta Dig skönt tillrätta, Du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om Du önskar ber Du i Ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget Du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i Ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 22.10-22.20. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med Dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
2014-09-21
Öppna Dig för Dig själv
Den här seriefilmsvideon förklarar hur jag ser på meningen med yoga, Oneness, meditation osv. Och den sätter ord på det jag upplever, det jag möter i mig själv under min inre resa och läkning. Den visar det jag tror på. Jag tror att vi alla är här som spirituella väsen för att leva i mänskliga kroppar och vår innersta önskan som människor är att uppnå vårt högsta sanna uttryck av oss själva – förena vår själ och kropp med andra ord.
2014-09-21
Jag tänker låta söndagar bli min vilodag från sociala medier, en återkommande dag för att manifestera för mig själv och de nära vad som är viktigast – vår närvaro IRL. Nu blev det ingen start idag, men väl nästa söndag.
Söndagar = (socialamedie)tystnad
Min intention är att leva ett balanserat och hälsosamt liv. Jag eftersträvar harmoni inom alla områden. Så även i bloggen som i relationer, hemmet, kroppen, knoppen… Jag vill leva fullt ut, men inget liv blir bra av övergöd, inte ens av det ”goda” såsom yoga, meditation, skrivande eller gröna drinkar – allt handlar om balans.
Jag tror på att rena mig emellanåt, skala av, rensa undan, stilla mig, vara i tystnad. Vilodagen går att tillämpa på många sätt, att stänga av det eviga sociala bruset är ett. Jag tror på att i det tomma, rena och tysta… däri blommar det kreativa – där ur sprakar livet.
2014-09-21
Reality is limitless,
space is infinite,
time eternal.
Russel Brand
2014-09-20
För exakt 3 år sedan flyttade hon hem till oss, vår lilla ängel då bara 10 månader gammal. Jag minns så väl när jag såg henne några veckor innan, det sa bara klick – love at first sight! Jag ringde direkt hem till min mamma och min man, säkert mamma först, och sa att jag ”funnit” henne, vårt 3:dje barn. För mig fanns inget att betänka, själen visste att det var hon som vi skulle få ta hand om.
Det har varit en resa. Ingen lätt resa (alla dagar) men en kärleksfull resa. En resa där vi behövt väva nya band… knyta an. Jag visste redan innan att jag skulle kunna öppna hjärtat för ett till barn, jag kände det inom mig. Hon har öppnat mitt hjärta. Mitt seende. Genom henne ser jag djupt, även inom mig själv. Vi är ämnade för varandra, hon var väntad, jag var kallad – jag tackar Gud för att vi fann varann.
2014-09-20
Dömande och kärlek är motsatser.
Från det ena kommer världens alla sorger.
Men från det andra kommer Guds egen frid.
Lesson 352
A course in miracles
2014-09-20
Tacksam över en väldigt djupgående dag, med mycket att känna och omfamna. Jag ber om läkning av mitt Vuxna Barn och mitt medberoende och läkningen sker, den är och den känns. Allt är med andra ord precis som det ska. Jag vet att tillfrisknandet är livslångt, det är ett dagligt arbetet – i att medvetandegöra.
Att vara medveten. Att leva med… vetandet, som Annki (från yogaretreaten förra helgen) uttryckte det. Att leva med det högre med-vetandet. Med Gud. Där är jag nu… eller snarare, när förståndet är med mig så överlämnar jag mig dit – till Gud, med min läkning. Checkar in hela mig med allt mitt bagage. När förståndet sviker så bubbar jag ut allt bagage på ryggen igen och vimsar ut i dimman för att; Jag kan minsann själv och jag vet vart jag ska! Och så snubblar jag, skrubbar knäna, får ont i ryggen och vänder tillbaka hem igen, till Gud. Checkar in, hela mig med allt mitt bagage.
Vi kom till tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen.
ACA
Steg två
2014-09-18
When I let go of what I am
I become what I might be.
Lao Tzu
2014-09-18
Tar vid där gårdagens blogginlägg om Stress slutade…
.. för jag vill gärna berätta om vad som gjorde att jag vände mitt liv och hur jag gjorde det. Mitt wake up call var när Maya ca 2-3 år gammal gick och lekte mamma med telefonen vid örat. Jag minns så väl ”the moment” där jag stod vid spisen och såg henne, eller rättare sagt såg mig själv i henne. Jag minns också att jag vid den tiden ofta var sur och tvär, stressen gör så med mig, den gör mig vresig. Och telefonen som ständigt ringde var en stark utlösare av stresspåslag. Får fortfarande lite andnöd ibland om jag ser att jag har många missade samtal eller mailhögen stiger i höjden, stressminnena sitter djupt. Såren är fortfarande ömma.
Där och då, vid synen av Maya som lekte mamma, bestämde jag mig att nu behöver jag ändra mitt liv. Magen hade smärtat under flera år och efter många undersökningar på mag och tarm konstaterade de IBS, hälsporren bet sig fast lika länge, precis som min ömmande tå… och smärtan i höften kom och gick, jag hade Tinnitus på höger öra – min kropp SKREK efter andrum och vila. Jag körde på tills den dagen då jag mötte mig själv i Maya.
Det har inte gått snabbt, att ändra gamla invanda beteendemönster tar tid och man behöver ha överseende med sig själv när man faller tillbaka. Men det går att hasa sig upp på banen igen, återta kurs mot den nya destinationen. Jag brukar likna det med att vända en pråm.. eller kanske en isbrytare är en bättre liknelse.
Min hälsa förbättrades snabbt, jag har inte haft ont i magen på flera år nu, inte hälen eller tån heller. Höften viskar (läs: ömmar) till ibland då jag tvivlar.. tvivlar på mig själv och tvivlar på att jag är buren av en högre kraft. Öronsuset är kvar, ibland hör jag det, men mestadels inte. Jag hör det kanske hela tiden egentligen men jag har en frid som gör att jag accepterar det, jag till och med tackar det, hellre får suset i örat vara min alarmerande klocka så att jag håller mig vaken (läs: medveten) än att barnen ärver mitt mönster.
Så vad har gjort att jag kunnat hoppa av livshjulet (stressen) som jag sprang i? Först och främst hade jag nog inget val, kroppen hade bestämt sig för att stoppa mig. Till vilket pris var mitt val. Och så hade jag mod att ändra mig. Mod att leva i ovissheten. För utan mod hade jag blivit kvar. Utan modet att kasta mig av hade jag slitits itu, brunnit av.
Och så har jag be-gåva-ts med tillit. Tillit är min största egenskap. Jag har tillit. Inte till mig själv. Inte till samhällsvärderingarna vi konstruerat. Men jag har tillit till Gud, kalla det en högre kraft, universum, Livet, vad du vill – jag har tillit till att någonting stort har givit mig livet och någonting stort kommer bära mig ur det och att det stora verkar för mitt bästa – alltid! I all tid. Även här och nu.
Så när lilla jag tvivlar, för det gör jag fortfarande, vi är alla utrustade med tvivel också, så lägger jag mig i händerna på det stora som verkar för mig – det kärleksfulla som omfamnar mig och låter mig bli tröstad och övertygad att allt är bra. Allt kommer gå bra. Allt är omhändertaget.
Och så fortsätter jag att gå ett steg i taget… i tillit. Det är som att gå i dimma, jag ser inte långt, ibland ser jag inget alls. Men jag går. Jag litar på den hand som håller mig. Och ibland stannar vi, för att handen ber mig stanna, då stannar jag och väntar i tillit. För jag vet att jag kan inte se hela vägen. Jag ska kanske inte se något alls – jag ska hålla mig levande i varje andetag.
Att vara levande (lev-ande) är min uppgift. Vart livet för mig är Guds plan. Jag går när handen som håller mig ber mig gå. Jag stannar när handen som håller mig ber mig stanna. Jag möter när handen som håller mig ber mig möta. Det är så jag lever, dag för dag.
Sida 80 av 483« Första«...1020...8081...90100...»Sista »
