Shorts eller kjolar som visar benen har aldrig känts bekvämt för mig eftersom jag haft komplex över mina ben och tyckt att de är kraftiga och korta. Så nu när jag går i shorts och känner mig fab* så förvånas jag själv. Förändringen inom mig och min syn på min kropp har verkligen skiftat. Jag vill ha shorts varje dag nu dels för att jag älskar att få bruna ben men också för att jag känner mig så snygg i jeansshorts och ett linne.
Att känna dig tillfreds med din kropp och kanske till och med snygg är ett beslut. Det har inget med hur andra ser på dig att göra, bara din egen syn på dig själv. Du kan välja hur du vill se på dig själv och din kropp. Jag har valt att känna mig snygg och vara belåten.
Det här med skönhet och sinnlighet har alltid varit viktigt för mig förstår jag nu. Jag minns speciella upplevelser som doften av mormors tvål (Fenial tror jag den hette), känslan av rena lakan, vinden i håret när man cyklar hem en ljummen sommarkväll, pussar mot en hästmule, rattvärmen, havsutsikten … vi har alla sådana stunder då vi njuter. Och det gör vi helt rätt i.
För jag är ganska säker på att det är därför vi är här – för att njuta och ha det bra. Hela jordklotet är ett paradis av natur, hav, vattenfall, frukter, människor och djur. Utav hela kosmos verkar jorden vara ”the place to be” med överflöd av skönhet vart ögat än skådar.
Vi lever på en magisk plats.
Vi lever i fantastiska kroppar.
Vi är andliga väsen.
Vi har allt vi behöver.
Allt är uppenbarligen helt fuck* amazing!
Jag har haft förståndet att njuta av mitt hem, min familj, mina vänner. Jag ber gud skänka mig än mer förmåga att njuta av min kropp. Den är fuck* amazing! Jag borde hylla den varje dag, jag vill hylla den varje dag, den är ett mirakel. Den är sinnlig och skönhet och funktion – tre önskningar i ett. Vad mer kan jag önska än förmågan att njuta av den.
Jag läser boken Zero Limits av Joe Vitale och även om jag bara är i början av boken så inspireras jag av dess budskap – att ge tillåtelse och kärlek till det som är. Och att allt som är antigen är gamla programmeringar eller gudomlig inspiration (kommer skriva om gudomlig inspiration vid annat tillfälle, nu håller jag mig till gamla programmeringar som jag tror det är mer av).
Jag har fullt av gamla programmeringar till min kropp, hur den ser ut, vad jag äter osv, som nu löses upp med mitt fokus på belåtenhet och skönhet. Jag inser att jag hittat ett sätt att sända kärlek till kroppen och mig själv istället för att fortsätta det gamla mönstret (alltså programmeringen) av att döma mig själv och hur jag ser ut.
Vi har gamla programmeringar av allt möjlighet, det visar sig i relationer, sjukdomar, oro, ångest, vikten, kroppen … överallt. Och låt oss säga att något jag tycker är negativt sker (jag tar exempel om kroppen eftersom jag skrivit så mycket om det på sistone), jag går upp i vikt. Mitt gamla mönster slår igång, av att banna mig själv för att jag ätit onyttigt och inte kommit igång med träningen. Jag sänder nedlåtande tankar om mig själv. Blir deprimerad. Drar mig undan och isolerar mig.
Förhållningssättet som förklaras i boken är att istället skicka kärlek och tillåtelse till allt som är, allt som sker. Jag bestämmer mig för att istället säga I love you, till det som sker. I love you. I love you. I love you.
Jag som har svårt att få feeling på det där love you-snacket, sänder istället tillåtelse, värme, förståelse, omtanke till det som sker och är.
Istället för att förakta låren eller magen så kan jag stryka ömt över huden och visa omtanke. Säga att ”du är okey”, ”du är vacker” till mig själv. ”Det finns inget fel, allt är bra, allt är som det ska.”
I närvaron av tillåtelse ger vi möjlighet till frid. Kampen är över. Kärleken sprids.
Och jag minns att jag tänkt förut att det vi alla människor innerst inne önskar är att bli sedda, få bekräftelse, få vara med. Och när jag säger till min kropp och/eller min programmering att ”jag ser dig, jag förstår dig, du är okey, du får vara med” – då sker läkning. De orden är min självkärlek.
Frihet, jag känner hur den tar mer och mer plats. De gamla tankarna om att min kropp är tjock och ful ligger och lurar runt hörnet, redo för att slå till igen, men de är som att det bara är skuggor som jagar mig, inget verkligt som kan återfå makt. De utgör inget hot. De har ingen kraft. De bleknar som en illusion när jag beskådar dem.
Belåtenheten har vuxit till sig stark, den tar över mer och mer. Det är en sådan gudomlig och stencool känsla att vara belåten över sig själv. Belåten i sig själv. Jag svassar fram och känner mig så nöjd och snygg. Tillfreds i min egen boning.
Om känsla av belåtenhet och skönhet bara tjoff-pang-poff tagit plats i mitt inre så har jag svårare att få till njutningen. Jag trivs i min egen kropp och min spegelbild men jag känner att jag inte helt slappnar av. Något inom mig är fortfarande spänt och på sin vakt. Kommer inte till ro.
Men jag tänker att det kanske inte är svårare än att skifta fokus, precis som jag gjorde när jag fick till belåtenheten efter lång tid med negativ kroppsbild. Nu har belåtenheten fått tagit stor del, och när den väl sitter som ett smort maskineri kan jag fokusera nästa etapp – njutningen.
Jag vet redan nu vad jag vill njuta av yoga, massage, fotvård, ansiktsbehandling, solens värme, kaffet, äppelpajen … jag ska inte bara ta mig tid att njuta, jag ska lära mig slappna av och njuta av tiden jag njuter.
Det har varit i ropet länge nu – hälsa. Och för att vara hälsosam räknas det med att man har kontroll på vad man äter och sköter sin träning. Jag har varit instruktör 26 år, ägt en friskvårdsanläggning och yogastudio och är utbildad kostrådgivare så jag förstår allt det där. Men att enbart jaga hälsa i träningsprestation och strikta kostupplägg tror jag leder till ohälsa.
Jag tycker det saknas viktiga beståndsdelar i den hälsa vi eftersträvar, jag tror vi skulle må gott av utrymme för andlighet, eftertanke och kontemplation. Och jag ser att hur ”hälsosamt” vi än tycks leva så har vi osunda och nedlåtande tankar om oss själv och våra kroppar. Vi matar oss med skuld och skam. Vi jämför oss med andra och är dömande till våra kroppar.
För mig är kroppen hälsa. Jag tycker kroppen är fantastisk på att skapa balans och hälsa, om och när den väl ges möjlighet. Att för kroppen återställa balans och hälsa när agendan fortfarande är fullproppad och stressen ett faktum är en svår uppgift. Lika svårt tror jag det är för kroppen att skapa hälsa genom kost och träning om tankarna ändå är förödande.
Och vad är egentligen hälsosamt, är det all den där kroppskontrollen eller är det att släppa taget och lita till kroppen.
Belåtenhet sådan makalös känsla att vistas i. Jag får typ rysningar av välbehag. Hållningen, gången, andningen, tankarna, hungern …. allt blir annorlunda när jag väljer att känna mig belåten. Jag vågar knappt tänka tanken vad som kan attraheras ifrån känslan av belåtenhet. Ganska uppenbart dock – mer att vara belåten över såklart.
Belåtenhet, njutning och skönhet är mina P O W E R W O R D S just nu. Det kanske ändras, det får ge sig längs den härliga resa. De är de orden jag tar sikte på, söker omvandla till känslor inom mig och applicera på livet.
Om du vill inspireras och ha ett råd av mig så skulle jag vilja säga – leta efter ditt powerword. Det du vill känna, som symboliserar det du söker. Som jag skrivit tidigare så sökte jag bli smalare och hade mycket tankar kring vikt, kost och hur jag skulle bli smal. Men nu när jag ser tillbaka så var inget av de orden starka för mig, de ger mig inget engagemang eller feeling. De faller platt.
Medans skönhet var det jag sökte. Och har nog alltid varit det jag försöker skapa omkring mig. Så vad är skönhet? För mig är det en känsla. Jag känner skönhet när jag doftar på en blomma, dricker mitt morgonkaffe, läser en bok, kör vår Porsche. Det är nått jag känner.
Jag hade varit så himla upptagen med negativa kroppstankar att jag missat att skapa skönhet till min egen kropp. Nu väljer jag att känna mig vacker. Vacker och belåten – det är njutning det.
Märker att det är lätt att ta på sig offerrollen och gå in i självömkan när man känner sig överviktig eller på annat sätt missnöjd med sin kropp. Been there done that. Och det är lätt att glömma att vi skapar vår egen verklighet, varje dag. Det är med med min attityd och mitt förhållningssätt till livet jag skapar allt runt omkring mig. Kroppen svarar mitt kroppsmissnöje genom resonans, det jag sänder ut är det jag får erfara. Offret likaså. Ibland kan det vara svårt (om inte omöjligt) att se sitt eget offerkoftehumör men lättare att se det i andra. Hen i din närhet som gärna bär offerkoftan, är det inte så att hen burit den väldigt länge och fortfarande har mycket att beklaga sig över?
Vi blir det vi fokuserar på.
Jag fokuserade länge på mitt missmod över hur kroppen såg ut. Tänkte att jag var tjock och trodde kosten var lösningen. Tills jag en dag switshade om och började fokusera på att känna mig belåten. Belåtenheten spreds sig snabbt till känslor av att jag kände mig snygg … och sen även sexig.
Jag har fortfarande samma vikt och utseende, ingenting har förändrats mer än mitt fokus och därav min syn på mig själv.
Och jag känner att kroppen äntligen börjar slappna av efter all negativ påtryckning jag utsatt den för iform av nedlåtande tankar. Den blir fri. Och jag låter den vara som den är. Den kanske ökar i vikt när den släpps lös i sin frihet, den kanske släpper taget om kilon – det bästa av allt, jag låter det bli som det blir. Vara som det är. Mitt fokus är inte vikten, mitt fokus är belåtenhet, skönhet och njutning. Kroppen får göra sin grej, det den gör allra bäst, och jag börjar äntligen visa att jag litar på den. Jag litar på den och jag älskar den. Jag är så tacksam över min kropp.
Följ mig gärna på Instagram @glamyogi.se där jag lovar att fortsätta skriva om självkärlek, självacceptans, älska kroppen och omfamna dess/din skönhet. Bloggen uppdateras givetvis också men inläggen på Instagram är frekventare.
Med värme
Savita
Retreatdag
Let yourself shine
23 september Rättvik
Välkommen till en yogadag, den här gången åter till min favoritplats Stiftsgården vid vackra magiska Siljan. Vi kommer att vara i Siljansrummet som ligger alldeles vid vattnet, och är det vackert väder så tillbringar vi delar av dagen utomhus.
Min intention med yogadagen är självkärlek och jag har döpt dagen till LYS – Let Yourself Shine. Jag vill förmedla inspiration, verktyg och förhållningssätt till att bejaka dig själv, acceptera din kropp och våga stå i ditt eget ljus. Din kraft, din kärlek och din utstrålning.
Jag upplever själv att det börjar inom mig, med mina tankar och min kontakt med det gudomliga (själen). Det är där jag finner frid, men också mod att lysa och vara jag.
Yogan är enkel och mjuk att delta på, så alla kan vara med, även du som aldrig yogat förut. Dagen erbjuder yoga, meditation, deeksha och coaching (i grupp) med fokus på attraktionslagen.
När
Lördag 23 september kl 10-16
Plats
Stiftsgården, Rättvik. Lokal Siljansrummet.
Kostnad
1 100 kr inkl lunch och fika.
Anmälningsavgift om 300 kr betalas vid anmälan, resterande 800 kr betalas på plats, alt om du önskar faktura så meddelas det vid anmälan. OBS Anmälningsavgiften återbetalas ej vid avbokning efter den 15 september.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande 15 september.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna. Kanske vill du även ta med badkläder om Siljan lockar.
Boende
Önskar du övernatta på Stiftsgården så bokas det separat på deras webplats eller telefonnummer; 010-160 80 01
Det pratas ofta om att det är samhällets fel att vi kvinnor har en snedvriden och osund syn på vår kropp. Samhället och media är skurkarna. Jag har svårt att förstå att skulden läggs där, är det inte vi som är samhället? Är det inte vi som skapar, lever och konsumerar – även media?
Jag som älskar att konsumera Kardashians, jag ser att de för ut ett speciellt kvinnoideal över världen men jag ser också att de själva är fångna av samma ideal. Så vem är offer och vem är förövare.
Det jag vill komma till är att det kanske inte finns någon förövare. Vi är alla oskyldiga. Det kanske inte ens finns något rätt eller fel. Man kanske får leva och vara precis som man är. Och att friheten kommer när vi slutar döma.
Min make (eller andra män) har aldrig fått mig att känna mig tjock och ful, det har jag själv fått mig att känna. Jag har dömt ut mig och min kropp, jag har tryckt ner mitt eget värde. Jag ville skriva det eftersom jag vet att de finns de kvinnor som anser att det är männens fel att vi har en osund kroppssyn till oss själva.
Nåväl, i morse satt jag i badet och kände sådan frid till min kropp, jag strök över låren, överarmarna och såg ner på fötterna och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag passade på att be min kropp om ursäkt för alla nedlåtande tankar jag utsatt den för. Och det kändes som huden och cellerna svarade an med kärlek, som att press släppte och att frid fick spridas.
Sprid lite kärlek idag, börja med att sprida den till din egen kropp.