… men kanske inte normal!
En frisk och normal människa vill väl inte tillbringa livet instängd i ett litet rum och fästa ord på papper?
Paul Auster
Djupdyker jag ner i dessa ikväll – mums!
Med tanke på att Kundalini Yoga Horoskopet sade, Energetically, Sunday is a great day to make a vision board, get clear on your dreams, and set your prayers into motion, så avsatte jag faktiskt lite tid till att befästa min intention starkare. Vad jag vill med mitt liv, vad jag längtar efter. Vad jag har och vad jag vill förstärka. Allt finns ju inne oss, inom räckhåll, jag ser det som att trixet är att komma på vilken (inre) dörr vi ska öppna för att finna det. Och faktiskt tro och upptäcka att vi är oändligt mycket mer än det vi nu ser och fram till nu upptäckt, det finns så såå mycket mer.
Jag vill öppna mina inre dörrar.
Äntligen har jag lyckats ta mig tid till mitt skrivande. Jag får sällan till det i vardagen, förutom blogginläggen då, utan dagarna försvinner till barn, husmorssysslor och så yogan då såklart. Men idag var Nogge ledig med Izabelle och jag åkte glatt iväg imorse för en heldag till mig själv.
Jag började först skriva i yogastudion och sen for jag till Falun för ett lunchmöte med ägaren av Johanneskyrkan. Men skrivarlusten bara fortsatte så jag parkerade bilen och fortsatte skriva på eftermiddagen … och så lutade jag faktiskt bak förarsätet och tog mig en micropaus. När jag kom hem vid halv fem så kände jag mig så tillfreds och harmonisk, nöjd med tiden jag gett mig själv och att mitt skrivande fått utrymme. En riktigt härlig Fia-dag måste jag säga.
Vi firade vårt boksläpp av Antologin Ordstrom med tårta och kaffe. Hela 31 författare i Dalarnas Författarförbund har bidragit till Antologin, själv vågade jag inte vara med helt fullt men jag skrev iaf eftertexten.
Efter vårt boksläpp som både blev uppmärksammat av radio och tidning så samlades vi för Dalarnas Författarförbunds årsmöte. Jag känner fortfarande viss osäkerhet kring alla punkter i dessa möten, styrelsemötena börjar jag få kläm på även om jag oftast glömmer ordförandeklubban hemma, men höstmöte och årsmöte gör mig lite vilsen. Så för att vara trygg och lugn hade jag förberett allt redan en månad innan, när jag skickade ut kallelsen så skrev jag redan då klart verksamhetsberättelsen (min första någonsin) och skickade den för kännedom och granskning till styrelsen. Så igår satt jag där förberedd och klar, hade precis delat ut dagordningen och klubbat igång årsmötet då jag fryser till inom mig när jag läser punkten verksamhetsberättelse …. Jisses, den hade jag inte tagit med mig, varken ett eget exemplar eller som det till seden hör för att dela ut till medlemmarna på mötet!
Vår kära sekreterare och vice.ordförande hade givetvis sin kopia med sig, den som jag varit så duktig att göra klart långt innan och skicka ut, och jag fick helt enkelt säga som det var och hålla högläsning ur hennes exemplar. Trots min dundertabbe så kändes det bra, jag satt där lugnt och ankrad och läste, omgiven av massa vänliga kärleksfullt förstående människor.
Vi hade andra planer för vår träff, men de blev hastigt ändrade, så med Izabelle sovandes i vagnen gick vi en skön promenad vid Roxnäs Udde jag och Christina. Hon visade mig sin kära meditationstall och jag mindes alla tallar jag var omgiven av vid Sigtuna i helgen, Sigtunastiftelsen vid den vackra tallbacken.
Det är Christina som också öppnar upp stugdörren för mig till den sk skrivarstugan vid Trollarudden, även om jag inte begett mig dit för att skriva ännu så känns det oerhört fint att platsen finns där. Jag bär den i alla fall med mig i hjärtat. Den får mig att känna mig speciell, som en riktig författare.
Under promenaden fick jag inspirerande skrivarcoaching och nu känner jag att pusselbitarna som kastades upp förra helgen, det kreativaflödet som satte i gång börjar landa i någon sorts struktur och ordning. Jag har en plan, som Charles-Ingvar skulle sagt. Christina är som en klok och erfaren doula, som stödjer mig i min skrivarförlossning.
Tall
Gör alltid bruk av din egen visdom.
Visdom
Jag är stolt över allt jag kan.
Jag är stolt över min visdom.
Jag använder mej av min visdom.
Jag låter min visdom berika världen.
Här gäller det att använda dej av din egen visdom för att få framgång!
Växternas Språk – Solöga
Vänder hemåt med huvudet fullt av idéer och inspiration! Hjärtat känns öppet och jag har släppt massor av hämningar och gamla inställningar typ ’vem är jag som tror att jag kan skriva’. Jag har skakat om förläggaren på axeln. Jag skulle inte våga mig på att påstå att han ramlade av, men han tystnade rejält och det känns så skönt. Nu hör jag bättre den bubblande rösten där inne, den som sjunger när tangenterna knastrar och orden flödar.
Jag känner mig också rejält omtumlad och trött. Huvudkontoret brinner, som en vän till mig skulle uttryckt sig. Som tur var slank jag in på yogastudion och avslutade helgen med ett yogapass innan jag kom hem till Solduva. Nu har intrycken stillat sig något. Imorgon hoppas jag finna tid till att börja sortera lite och strukturera mig som en som skriver ’på riktigt’, som en författare skulle gjort.
Skapa ordning i mitt kreativa kaos.
Den här bilden symboliserar lite vad jag möter den här helgen. Stillhet, närvaro med mig själv, mina egna ord, ett ljus som tänds och en is som lossar.
Jag kom hit för att få mig en välbehövlig kom-igång-spark i rumpan men finner inspiration och kreativitet som löser skrivkramp och fyller mig med självtro. Jag är så sjukt taggad att fortsätta mitt skrivande och lusten bara förstärks. Vad ska det bli av detta månne? Vart den här resan för mig känns föga ointressant i denna stund, just nu har jag fullt sjå med att packa mina väskor, hasta iväg till tåget och se till att jag kommer med avgången – den här resan vill jag verkligen vara med om och njuta av!
Lördagmorgon på Sigtunastiftelsen, fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag ska snart gå genom den vackra parken och skogsträdgården upp till frukost.
Som jag längtat hit. Och nu när jag är här känns det lite läskigt, jag har svårt att släppa mina egna förväntningar på mitt eget skrivande. Som om förläggaren på axeln säger; Se så, upp till bevis nu!
Kursledarna är mycket mer ödmjuka och ömsinta än honom på axeln och jag känner att de kommer locka fram det som finns inom mig med glädje och lust. De utstrålar sådan värme och författaren Barbara Voors har en underbar humor som lättar upp mina inre spänningar. Jag är där jag ska vara just nu. Livet har försett mig med den här helgen och jag ska göra mitt bästa för att boosta mitt inre med kärlek och omvårdnad och låta sinnet vara fyllt med tacksamhet.
Stannar till vid Mälaren och bara andas, jag älskar att vara tillbaka till Sigtuna Stiftelsen. Förra gången gick jag min retreatledareutbildning här och nu har jag återvänt för att fånga upp än mer av mitt skrivande. Prästen Hanna Nyberg och författaren Barbro Voors leder helgens skrivarretreat och jag försöker att inte ha några förväntningar inför skrivandet, bara massa glädje och öppenhet. Givetvis förväntar jag mig att njuta av platsen, stillheten och den andliga närvaron här och att vårda både min kropp, mitt sinne och framför allt min själ.
Jag bloggar när lust och tid infinner sig, vem vet om jag fångas av skrivarflödet …
Fiskmås
Det är viktigt att våga vara först. Mod får du genom att lära känna dig själv och din kraft. Din gåva är framåtanda.
Djurens Språk, Solöga