Personligt
Sitt lugnt i båten
Inte för att jag praktiserat det så ofta – att sitta lugnt i båten. Men tack och lov har livet bromsat mig gång efter annan. Om det inte vore för livets klokhet att förstå bättre … så hade jag hunnit begära några skilsmässor under värsta pms-ångesten, köpt retreatgård ute i Ingenstansland, köpt in mig på retreatgård i annat Ingenstansland, flyttat till prästgården i Vika (som jag låg i solstol vid Medelhavet och budade på), slagit in på Aurafotograf-banan, jämte Medberoendeterapeut utbildningen …
Ja, som du ser har förståndet flugit sin väg gång efter annan. Men som sagt, något har hindrat mig, och jag har stannat vid min lott. Satt mig tillbaka ner i båten och känt lugnet. Och insett hur bra jag faktiskt har det.
Visa mig vägen
Jisses, vad jag mår bra när jag är i tillståndet – visa mig vägen. Att vara lugn, lite avvaktande och frågande inför nästa vägval är så klokt. Låta vägen visa sig. Och när den gör det, börja gå … i tillit.
Mitt sinne vill redan nu fråga vad som sker i höst, men jag talar mig själv tillrätta med att även det kommer visa sig. Bara jag är lyhörd och sedan när det är dags villig. Just nu står sommaren inför dörren, och jag vet att jag blivit visad att njuta av den så gott jag förmår.
Be om hjälp
Jag är himla dålig på att be om hjälp. Biter ihop och försöker klara saken själv, eller säckar ihop och ger upp – hellre än att fråga någon om jag kan få hjälp.
Och även fast jag har min tro på Gud och upplever att vi har en daglig kommunikation så ber jag sällan Gud om hjälp. De få gånger jag ber om hjälp är när jag fallit ner i en djup kris några dygn, eller någon vecka och helt enkelt inte orkar nå mer, då brukar jag bokstavligen falla ner på knä, knäppa mina händer och be om hjälp. Och hjälpen kommer givetvis, ibland skiftar måendet och omständigheterna som i ett trollslag.
Och så kan jag be om hjälp om sådana där oviktiga saker som en ledig parkeringsplats eller att bli vägledd till snabbaste kassan på Ica.
Men annars i mitt vardagliga liv så är jag lika usel på att be mina vänner om hjälp som att be Gud om hjälp. Det är som om jag inte vill ”förbruka upp” relationen, vara till besvär och verka utnyttjande.
Och även om min egentliga övertygelse är att jag kan använda Gud hur ofta jag vill och till vad jag vill (iaf om ingen annan far illa om mina önskningar) och att jag kan skapa mig en ännu mer givANDE Gud om jag så önskar – så får jag inte till det.
Jag törs inte be. Vågar inte fråga. Verkar som jag har en övertygelse om att få nej, ”Nej, det är du inte värd” eller ”Du får vänta”.
Så nu ska jag sätta mig och träna, jag ska be och be, om hjälp inom både karriär, hem, kropp och familj. Jag ska till och med be och hjälp att bli en fettbra ryttare. Träning ger färdighet och det känns som vaste om jag nu sitter här med all min tro och inte använder den.
What is the moment asking for
Mitt favoritcitat som jag ofta ställer mig är What is the moment asking for? Jag har skrivit om det förut men behöver också påminna mig själv om hur bra jag mår när jag använder det. Frågar mig vad Livet (och/eller Gud) vill med mig. Och inte bara frågar, utan också lyssnar till svaret och styr mina beslut och handlingar därefter.
Under en lång tid (flera år) har svaret på frågan varit, var hemma och var mamma. Punkt.
Vilket jag varit med hull och hår och vilket jag är megastolt över, mitt beslut att vara Snigelmamma och ha massor av tid och närvaro till barnen och hemmet. Inte klämt in fler yogapass, tunga studier, extra arbete eller andra uppdrag – utan hela tiden haft mycket fokus på barnen och deras behov.
Under det senaste året så har svaret på frågan också varit, spela in fler youtube-klipp.
Vilket jag inte gjort. Utan det har jag bortprioriterat med all världens ursäkter och den mest själviska av dem alla att jag inte är bekväm framför kameran eftersom jag inte är bekväm i min kropp.
Med tiden hemma har också ett svar på frågan varit, skriv klart dina böcker. Åtminstone en till att börja med.
Och ett annat svar, nu är tid att börja rida igen. Ta upp ridningen en gång i veckan och se vad den ger dig.
What is the moment asking for? en så himla bra fråga. Lite som de äldre säger, var sak har sin tid. Och jag tror att många av oss kvinnor mellan 30-5o tänker lite tokigt, att vi ska omskola oss, göra karriär, vara klassmamma, spurta en klassiker, och en fastekur, plantera zen-trädgård, åka på tumanhandresa med maken, måla om, sy kuddar och bjuda på middagar – samtidigt som barnen är små och livet rullar på.
Var sak har sin tid.
Att leva i symbios med tiden och faserna i livet tror jag är hälsosamt. Att stanna upp och fråga sig då och då, what is the moment asking for? Förenklar saker. Det gör att livet skalar av och saktar ner. Det ger andrum och balans.
Jag tror det är människans nya (vi var uppenbarligen inte så på stenåldern) påfund att vara så himla upptagen och åtagande – Livet vill annat med oss. Det har en fantastisk rytm att erbjuda … för den som är villig.
Skapa din egen Gud
Du kan skapa den Gud du vill ha. Helt seriöst alltså. Du kan forma den gudomliga energin till vad du vill. Du kan gestalta den. Namnge den. Forma den. Utgå från dina behov och det är bara fantasin som sätter gränser.
Du kan välja en moderliga famn att bli hållen av om du är i behov av tröst. Som en urmoder som håller dig och viskar i det öra att du är älskad och omhändertagen. Att allt kommer bli bra.
Du kan välja en fadersgestalt om du vill det, som skyddar dig och håller dig om ryggen. Som alltid stödjer och aldrig överger dig.
Du gestaltar vad du vill, en härlig väninna att ha skoj med, en vän som stödjer och förstår, någon som tröstar, pushar, skrattar, lyssnar … Och du kan gestalta om – på nytt – utifrån dagsform och behov.
Ibland när livet prövar mig hårt så ber jag till Gud som en far och mor, ber om hjälp och tröst.
Medans nu när jag känner mig i flow så vill jag ha Gud som en mentor och coach, mer som en affärsängel som tror på mig och vägleder mig med hjälpa av sin visdom, erfarenhet och nätverk.
Och när det kommer till min kropp så vill jag mer se Gud som en kvinnlig energiform som tar sig uttryck i min kropp – en känsla av grace. Som skänker mig ett välbehag av att vara jag.
Så för att sammanfatta detta, du formar din egen Gud – precis som du vill. Den kan ta sig uttryck som en form eller flera, det är du som bestämmer genom att skapa det du vill ha och behöver.
Tillit
Att tro på Gud behöver inte vara komplicerat. Det handlar om tillit, till att något större råder, att allt är omhändertaget, allt har en mening och allt är bra. Det kanske inte alltid känns bra, men det är bra och det ingår i en större oändlig plan. Allt är gott.
När jag är där i min tro – i tillit, då vilar jag. Där känns det bra att vara jag, där känns det bra att leva. Där vågar jag leva.
Min passion
Jag jobbar just nu med ett projekt som handlar om passion. Vad är din passion, vad brinner du för och vad är din röda tråd – det du kommit till det här livet för att förverkliga. Och ju mer jag fördjupar mig desto mer skönjs min egen passion och mission, vilket jag absolut inte att hade förväntat mig att få se så klart och tydligt.
Och det är där jag landar i min tro och min relation med Gud. Där är min passion, mer än passion kanske, min sanning och mitt jag.
Minns … alltifrån mina tidiga andliga upplevelser, människor som visat mig sin tillit till Gud, tex mormor. 12-stegsprogrammet som jag hyser sådan respekt för, men om jag ska vara ärlig älskar mest för att det handlar om Gud.
Och när jag åkte till New York hösten 2015 för att gå 12-step recovery yoga och återvände lite besviken, trots att utbildningen varit jättebra. Så frågade jag mig själv vad jag hade förväntat mig och kom fram till att jag hade hoppats på att utbildningen skulle ge mig en fördjupad kontakt med Gud.
Och som i Indien på Oneness University när vi frågar guiderna (typ munkar och nunnor som sköter undervisningen) om råd och de svarar: You have to ask your divine. Älskart! De hänvisar alltid till en relation med det gudomliga.
Och alla dessa härliga amerikanska pastorer (heter de så) som Rick Warren, Devon Franklin, Terri Savelle Foy, Joyce Meyer … vars passion, övertygelse och ingivelse jag älskar. Älskar deras böcker och videoklipp, även om jag inte identifierar mig med kristendomen så vill jag vara som dom i sin dagliga kontakt med Gud genom bön, meditation och vägledning.
Jag är lite tvärtom som många andra, där många hör Gud nämnas så drar de öronen åt sig illa kvickt, men där vaknar något i mig, där vill jag lyssna, inspireras och lära mer.
Relation med gud
Jag har alltid haft en relation med Gud. Har så fina minnen av när jag var liten och upplevde kommunikationen, hur jag fick stöd, tröst och vägledning. Vissa pratar om/med änglar, själar på andra sidan, universum – jag pratar med Gud. För mig spelar det ingen roll vad man väljer att kalla det, för mig är det samma sak. Kontakt med ett högre medvetande. En skapande kraft. Något större än livet. En kraft som skapar liv. Bevarar liv. Förevigar liv.
Länge har jag försökt kalla det något annat, något mer accepterat och lättsmält t ex Universum, då jag vet att Gud är så laddat för människor. Rädd att väcka något obekvämt i andra. Rädd att förknippas med kristendom. Men jag kan inte välja ett annat namn än Gud, för mig är Gud Gud helt enkelt. Det är där jag är sann.
Och jag känner mig kallad att dela med mig mer om relationen med Gud. Inspirera andra att söka kontakt med Gud, eller vad nu var och en väljer att kalla det.
För i relation med Gud får mitt liv mening, jag känner glädje och hopp. Jag kan också vila i att allt är som det ska, allt är bra, och omhändertaget. Det är skönt att vara den lilla människan och veta att något större råder. Och veta att jag inte behöver eller kan förstå allt, det ingår ändå i en högre plan där allt är gudomligt. I min tro på Gud, där vilar jag – där är jag jag.
Min tro
Min tro … där mår jag bäst. När jag vilar i min tro på Gud så översköljs jag genast av en känsla av tillit, tillit till att allt är som det ska, att jag är omhändertagen, vägledd och älskad. Något större, mycket större, vakar över mig och vill mitt allra bästa.
För mig är Gud en kärleksfull skapare av liv, skapare av allt. Som en högre intelligens. En kärleksfull intelligens som vi alla kan förnimma, söka kontakt med och uppleva. Som finns utanför oss men likväl inom oss.
Jag tror vi alla är gudomliga, att det är vår sanna essens. Yoga, meditation, skrivande, bön är bra sätt för mig att uppleva känslan av det gudomliga, både inom och utanför mig själv.
Jag mår bra av att vara i kontakt med det gudomliga, det får mig att slappna av, och höjer min förmåga att faktiskt njuta av livet. Och till syvende och sist tror jag det är det vi är här för att göra – njuta av våra liv. Njuta av att vara levANDE.
Yogadag
Beauty by yoga
En härlig yogadag med intentionen att upptäcka mer av din inre skönhet, glädje och frid. Yoga, meditation, mantran och härliga möten och samtal. Och har vi tur så är vädret ljuvligt och då yogar vi utomhus på gräsmattan med utsikt över sjön. Dagen är enkel att delta på, så inga förkunskaper behövs. Min önskan är att bjuda på en mjuk och tillåtande dag med mycket kärlek till den egna kroppen,
När
Torsdag (Kristi Himmelfärd) 25 maj 09.30-14.30
Plats
Lilltorpet (Logen) Falun
Kostnad
750 kr, inkl lunch och fika. Betalas kontant på plats.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande, dvs vid avbokning efter 20/5 så faktureras ändå kurskostnaden.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna.
Varmt välkommen!