Personligt
Min rätta väg
Min känsla när jag fick mina fem AffirmationsArmband och trädde dem intill mina två gamla på armen var att jag skulle beställt sju nya med en gång. De stämde inte riktigt med varandra och de två kändes inte som de passade in på mig nu i den nya tiden, de hade liksom gjort sitt.
Och än en gång visade sig min intuition vara rätt, för härom dagen sprack ett av de gamla itu. Det med texten ’Kropp Sinne Själ’ gick isär precis mitt i ordet Sinne. Jag tolkar det som att jag ska vara mer i min kropp och själ, låta dessa guida sinnet och inte tvärtom.
Jag gillar tanken att de får sprida sin energi vidare någon annanstans så Maya fick äran att kasta armbandet i havet (Oscar hjälpte mig att sänka de andra fem i Mälaren förra sommaren).
Imorse gjorde jag en egen fin liten ceremoni vid stranden utanför vårt paradis C & N Resort i Koh Kho Khao. Och det kändes extra fint att släppa armbandet ’Min rätta väg’ i havet på den plats jag så gärna vill återvända till. I mitt hjärta drömmer jag om att en dag vara Manager eller ägare till en sådan här fin resort. En liten härlig oas, som en Hideaway för frusna skandinaver att komma till och möta sig själva. Allt är liksom redan perfekt som det är här, det behöver bara serveras fräsch Raw Food och ges möjlighet att börja dagen med ett Yopapass och drömmen Respiro Resort är sann.
Jag lämnar min dröm i havet och låter Gud visa mig min rätta väg.
Ps Silversmed Erik Grind är redan kontaktad och han har lovat att tillverka de ny. Nu ska jag bara ’känna in’ vilka budskap de ska få ge mig. Jag återkommer….
Gudsverk
Skönt för oss just nu att inte så många upptäckt denna pärla till ö, Koh Kho Khao som bara ligger ett stenkast utanför fastlandet en bit ovanför (eller nedanför, har ingen aning faktiskt) Khao Lak och samtidigt lite sorgligt, här skulle fler själar må gott av att varva ner ett tag tror jag.
Först bodde vi på ett större hotellkomplex i tron att det vara det bästa för barnen, Princess Andaman hette det. Och visst var det enkelt att leva med barn där, lika ’charmigt’ som vilket Charterhotell som helst. Som tur var hade vi även bokat in denna oas som vi sjönk in i igår…
Mina ord ger inte platsen en ärlig sann bild tycker jag, så jag har tagit några bilder för att ge dig en känsla. Tillsammans med bilderna föreställ dig havets sköna brus, klingandet av vindspel och några röster i fjärran av de få som passerar på stranden.
Och det är inte bara jag och Nogge som älskar det. Barnen mår också gott av den stillsamma energin och finner sig tillrätta med mindre stimuli och mera närvaro. Det gör oss alla så sååå gott!
Nyss har Nogge och barnen hoppat upp på ett lastbilsfalk, så färdas man enklast med taxi här, för att åka in till den mycket lilla hamnen och skaffa förtäring i form av chips (behöver enkelt och lätt få i barnen salt) och vatten och så skulle de hämta vår tvätt. Själv fick jag en stund i solen, så kisandes försöker jag nu lägga ut detta blogginlägg, jag är ingen skuggmänniska, jag gillar att vara i solljuset.
Vi har behövt tvätta mycket. Det började på den nästan 11 timmar långa flygresan ner med att Maya blev åksjuk, hon kräktes massor och vi fick pyssla så gott vi kunde med en sovande bebis (bebis på 12,5 kg och nästan en meter lång) i famnen och samtidigt ta hand om stackars lilla Maya. Puh! Taxiresan fram till ön var inte bättre, då kräktes hon 5-7 ggr men så fort vi klev ur taxin så var illamåendet som bortblåst och hon var som vanligt igen.
Dagen efter började Izabelle krångla med maten och några timmar senare förstod vi varför då hon gjorde världens kastspya över sig själv och mig. Hon var sen sjuk i 2,5 dygn och i natt tog Maya över… hon började kräkas sent i går kväll. Vår tanke med Izabelle var att hon fått solsting och det gjort att hon kräktes, men i natt befarade vi det värsta att vi har med magsjuka att göra. Så där låg jag i natt med knäppt händer och bad till Gud att mina barn och vi skulle få vara friska och njuta av den underbara semester vi nu är på.
Och Gud svarade bara 30 minuter senare (kl 01.00 på natten), då i form av en Schweizísk kvinna som knackade på, hon bodde vägg i vägg med oss i vår bungalow och hade hört Maya kräkas och ville erbjuda sin hjälp då hon är akutsjuksköterska. Så utav henne fick vi stolpiller som skulle göra henne frisk och peppar peppar i morse var Maya bra igen.
Amen
Quiet time
Eftersom jag är i min lugna lunk så vill jag bara flagga för att blogginläggen säkerligen blir mer sällan och oregelbundna. Jag myser på och har det bra. Har med min anteckningsbok i strandväskan och skriver ner det som kommer till mig, senast igår så skrev jag två stycken sångtexter – det var riktigt oväntat och fantastiskt skoj!
Väl mött framöver….
Solbränna
För mig känns det fortfarande som rätt väg….
Min födelsedag
Jag känner ett lugn. Det är ett stort lugn som tar plats i mig ju fler timmar som går på semestern. Vet inte om det beror på mitt Snigelmammeliv eller om det är den magiska gränsen som jag passerat, den mellan 2011 till 2012 eller en från 39 år till att fylla 40. Hur som, det är skönt att känna lugnet. Det är ett stilla flöde inom av välbehag.
Födelsedagen har jag firat stillsamt och närande, nära med de mina och närande till mig själv. Ingen jäkt, bara den stilla lunken, mellan poolen, stranden, massagen, frukten, maten och nu åter i den sköna stora hotellsängen.
Där som jag vaknade upp imorse till barnens tissel och tassel när de rotade fram paketen och sen ljuvt började sjunga, Ja må hon leva… Jag fick ett otroligt vackert silversmycke som en smed (Oscar var noga med att berätta att det var en riktig smed) gjort efter deras teckningar, Oscar hade såklart ritat en fotbollskille och Maya är ju min Prinsessa, så det var passande nog en Prinsessa. Tyvärr är min lilla Ängel Izabelle för liten för att rita ännu, så hennes konstverk får bli till smycke en annan födelsedag.
Väl hemma väntar också det andra paketet, en stor fin Mandalatavla som jag önskat mig. Jag återkommer med bilder på den senare när jag kommit hem.
Borlänge Tidning
Yogan genomsyrar hela mitt leverne, hur jag vill vara som människa. Det är det yoga handlar om, att upptäcka sig själv. Karriär är en bit som inte känns viktig längre. Det viktiga är att vara med barnen, att få mer tid för familjen, förklarar Sofia.
Ur Dalarnas Tidningar och deras reportage om mig. Här kan du läsa hela texten om du vill: BT
Oskrivet blad
Idag packar vi in barnen i bilen och åker ner mot Arlanda, flyget till Thailand är i sikte och en välbehövlig semester efter en intensiv höst. Sol, bad och familj kommer att vara mitt fokus… och så någon skön thaimassage och god grönsakswok förstås och har jag tur hinner jag läsa några rader i en intressant bok innan jag somnar på kvällarna. Jag kommer lunka på i mitt SnigelmammeTempo och välja Happines varje dag!
Blogginläggen kanske kommer tätt eller så blir det kanske inga alls, jag kan inte säga, jag har lovat mig själv att följa lusten och fånga stunden. Jag tar dagen som ett oskrivet blad (ännu fler oskrivna blad, hehe drog en parallell till mina barnboksmanus som ligger i arkivet ”här uppe”. Bilden nedan visar tydligt hur överfyllt det är).
Och för alla er som vill prova Yoga eller är redan inbitna så vill jag bara påminna om att vårens yogaklasser startar i februari och du är varmt välkommen, kika in under Yoga och Veckoschema.
Choose Happiness!
YogaArmband
Kände lycka, när jag idag fick mina underbara AffirmationsArmband som silversmed Erik Grind har gjort till mig. Jag har haft sju stycken sedan tidigare (som en annan silversmed har gjort) men ett har gått sönder och några ligger på botten av Mälaren, de gled av när jag badade förra sommaren och sedan dess har det varit en saknad. Men under tiden däremellan och fram till nu så har de nya affirmationerna (ord som betyder mycket för mig) mognat fram.
Erik har gjort fem nya armband, jag hade två kvar sedan tidigare och för mig känns det rätt att ha sju stycken, då vi har sju chakran (de stora) i kroppen och sju är mitt själsnummer. Sju för mig står för helhet.
Sedan tidigare hade jag texterna: Min rätta väg och Kropp Sinne Själ. Det är en påminnelse till mig själv om att leva i balans, balans mellan kroppen, sinnet och själen. Och modet att våga gå min egen väg, den väg som mitt hjärta viskar till mig.
De nya texterna är: Savita, en uppmaning om att släppa fram solen inom mig, våga vara jag oavsett vad andra tycker om mig. Satya, att vara sann. Sann emot mig själv, sann mot andra, söka sanningen om mig själv. Ett armband har orden Shakti och Shiva, som för mig symboliserar balans mellan min feminina och maskulina sida. Ganesha, den stora vita elefanten som tar bort alla hinder och bär mig fram i livet. Ganesha är även den som författaren tillber när den vill skriva.
Och så är det sjunde armbandet helt blankt, utan text. Det vill visa mig att vila i tillit till att allt är omhändertaget och livet för mig fram. Jag behöver inte veta alla steg, vilka vägar som ligger framför mig, jag kan känna full tilltro till att allt kommer till mig och det enda jag behöver göra är att njuta av stunden som är just nu.
Leadership
Har nyss svepet in mig in en filt i Yogastudion och lyssnar till ljuv musik med tända ljus. Nu blir det lite ’egentid’ med blogg, inspirationskort och ljusbehandling innan kvällens yogapass.
I fredagsnatt låg jag vaken i månens sken och grubblade och grät. Jag fångades av min oro och stress igen och den höll sig krampaktigt kvar. Ett tag stod jag med tårar i ögonen och kikade ut genom fönstret och bad. Viskade tyst min bön om hjälp och sände ut den mot den stjärnklara himlen.
Började lördagsmorgonen med att ta vid där jag slutade, städa yogasalen och sen var det en djup och gripande (Osho) DynamicMeditaiton, DET och samtal med Nogge om min stress, ett samtal till fina mor och sen var det som att allt var som bortblåst. Jag stupade utmattad hem efter meditationen, kände mig absolut helt tömd och slut, en riktigt skön känsla och efter den så kom handlingskraft och energi, tog i tu med min Att-Göra-Lista och den har jag betat av med glädje hela helgen.
Så vad gör väl en sömnlös natt i månsken när jag har förmåga att vända stress, oro och ångest genom kraft och energi och därefter få vila i frid och harmoni igen. Ingenting. Inser att allt nog är som det ska. Jag är människa, jag påverkas av värdsliga ting (som Karlsson på taket säger, äsch vad är det, det är ju bara värdsliga ting) och jag har också förmågan att själv ta mig ur dem.
* * *
Måste berätta om min fina Inspirationskortlek, den fann jag på en flygplats i Indien. Det var så underbart att gå in i Indiens flygplatsbutikerna som många var fyllda med OshoBöcker, yogaböcker, meditationsskivor, ’andliga’ kortlekar och spel… jag det var bättre än att gå in i en godisbutik.
Kortet jag drog heter Leadership och vill visa mig att jag skall tro på att jag är en ledare och jag har förmågan att inspirera andra, vilket ni kära läsare hela tiden bekräftar men som jag så många gånger själv förminskar i rädsla att vara stor på mig, ta mig själv på för stort allvar. Så ikväll tar jag med mig kortet in i hjärtat och känner på dess budskap och min rädsla, går på djupet och ser var som gömmer sig där.
Tack för att Du läser min blogg. Tack för att jag får den fina möjligheten att dela.
Namaste
Disco i yogarummet
Yogasalen passar förträffligt till minidisco för 20-talet åttaåringar (och sexåriga Maya och ettåringen Izabelle, som förövrigt är drottning på dansgolvet) märker vi när vi firar Oscar under gårdagskvällen. Vi leker lekar som dansstopp, limbo och lite bollkastning. Kvällen flyter bra och barnen verkar glada, min mamma säger alltid att glada är barn är aktiva och högljudda, så det verkade väldigt glada. Det blir bara gråt två gånger, en gång gråter Oscar och en annan gång hans bästa vän. De gråter för att de åkte ur dansstopp, det är inte värre än så.
Vi är trötta och nöjda hela familjen när vi släcker ner och vänder hemåt. Städningen den tar jag imorgon…
* * *
Inlägg från förmiddagens facebook-status;
09.10 sveper jag lugnt in i Yogasalen för att under några timmar lyssna på ljuvmusik och göra en storstädning efter gårdagens minidisco…
09.29 snubblar jag ut och inne ligger 20 yogisar nerbäddade under filtarna och ska inleda dagens pass…
…tiden där emellan har jag skrikit (i mitt inre över att heeeeelt ha missat att jag lånat ut lokalen till en yogaworkshop, jag visste iofs att de skulle vara där idag men i mitt luddiga sinne så mindes jag att det var först på eftermiddagen) och rusat fram med sopmoppen och försökt få med alla chipssmulor och gnott med skurmoppen i hopp om att alla dricka-kletiga små fotavtryck ska släppa, mumlat oavbrutet massa ursäkter till instruktören och sänkt mitt huvud i skam mer och mer mot golvet ju fler yogisar som tassat in och på min vänstra axel sitter en dryg jeppe och klagar på mig och någon annanstans sjunger en annan att det var dags att släppa den fina rena fasaden och våga visa lite smuts i hörnen!
* * *
Hemma igen. Glider matt ner i fåtöljen med en kopp lugnande kaffe och småler åt att jag i min hast glömde rycka ner ballongerna i taket 😉