Personligt
Drar mitt ok
Jag är Snigelmamma… allt skulle kunna vara så bra om jag inte dragit ett tungt ok av dåligt samvete efter mig under hela dagen.
Idag hade jag behövt en stor portion med tålamod och harmoni men den var som bortblåst och eftersom det hade varit bra att ha till hands då lill-trollet varit småkinkig och gnölig så fyllde jag på mitt ok med dåligt samvete över det. Och när sen det var dags för oss att avsluta den krävande dagen så kom hon inte till ro och då fick jag riktigt med dåligt samvete för att jag inte lyckades förmedla lugnet till någon av oss.
Och min längtan var att med en älvas närvaro skönt bädda ner henne för att sen tassa ner och se julkalendern med de stora barnen och prata lite om ditt och datt, det är ju så mysigt att prata med dem, och sen bre dem en varsin macka och lyssna när Oscar läser sagan ur sin läsläxa…
Men det slutade med att jag var uppe och vyssjade i en hel timme och barnen satt ensamma och bleka framför teven och när jag för en kort stund hann ner för trappen i hopp om att hon somnat så slog vi upp Oscars läsläxa och han började så sött att läsa… då fick jag rusa upp igen. Där satt han själv vid köksbordet med läxan och väntade. Maya låg utslagen i soffan och jag var uppe och försökte få Izabelle att somna medans tårarna rann nerför mina kinder.
Fybubblan vad jag tycker det är svårt att räcka till ibland….
Tillägg
Nogge var på möte ska kanske nämnas. Hans möte avslutades tidigare som tur var och han ringde hem och då kunde jag snyfta fram mellan tårarna att han måste skynda sig hem. Jag grät och barnen grät. De grät för att jag grät sa de… och då blev oket än tyngre.
Men vi fick ett fint avslut, Izabelle somnade så småningom sött, Nogge och barnen tog kvällsfika och jag kunde lyssna klart på Oscars saga. Jag fick stryka Oscar på ryggen och busa med Maya innan Nogge och jag bäddade ner dem, visserligen en timme senare än det var tänkt, men med mycket bättre känsla i magen.
Nu skall jag bara fundera på var jag tömmer mitt ok och allra helst gör mig av med det för gott.
Några tips?
Ensam
Dagen började med känslor av ensamhet…
men Universum hörde min längtan om sällskap för det gick bara någon timme så kom Eva och vi tog en turné till Dollarstore, Coop och åt sen lunch på Broken Dreams (Vardagslyx i småbarnlivet). Snön kom och det blev vitt ute och vi hade en mysig promenad hem jag & barnen efter skolan.
Och efter det sköna yogapasset så överraskade min vän Ingela mig med en tidig julklapp, en hel kartong fylld med nybakade glutenfria Lussebullar. Mums!
Somnar tacksam och fylld av kärlek… och lussebullar!
Oscar 8 år
Inledde söndagsmorgonen med att tassa upp med Maya och Nogge och göra iordning fika på sängen till Oscar som fyller 8 år idag, det blev smörgås med varm óboy tillsammans med paketen. Det mest uppskattade paketet var en Adventskaleneder som jag och Maya pysslat ihop själva och fyllt med Fotbollskort. Han fick också ett halsband med Hjärtberlock som han önskat sig och ett Monopolspel.
En riktigt mysmorgon med familjen – mitt hjärta är varmt och gott!
Ps Jag släppte mina orimliga krav på perfekta Cupcakes till kalaset vi hade igår (och det var väl tur det eftersom jag är urusel på att baka och inte tycker det är ett dugg kul… kan höra ihop med tidigare bakresultat) och köpte fikabrödet istället – och det gick faktiskt bra det med, jag kunde slappna av och njuta till fullo och mitt samvete var vid gott mod ändå.
Nerlusat samvete
Jag balanserar vidare mellan mitt lugna närvarande jag som helt fullkomligt struntar i om det är hembakta lussebullar till jul och en äkta gran som kommer stå över julklapparna, för det viktigaste är att vi har vårt trygga fina hem att fira julen i, att alla i familjen är friska och vi firar julen tillsammans…
… och så ibland kommer den andra delen i mig till liv, den som jagar upp sig över att julen minsann borde vara på ett visst vis och att jag kommer jagas med ett nerlusat samvete om jag inte bakar perfekta cupcakes till Oscars födelsedag på söndag, lackar och rimmar på julklapparna och minsann går på julottan.
Jag vet vem av dessa röster som är min, jag vet givetvis vilken väg som är den enda sanna – däremot har jag inte lyckats lista ut hur jag får tyst på den andra – borde kanske koka ett gäng knäck och proppa henne full.
Skolbesök
Vissa dagar känner jag mig mindre lyckad med att finnas här som en bra mor till dem alla men så ibland får jag till en bra dag som idag till exempel. Idag var Nogge ledig på förmiddag och tog med Izabelle till Öppna Förskolan och jag kunde följa barnen till skolan. Oscar har jag varit med i skolan några gånger förut, men jag hade lovat Maya en dag då jag även stannar och äter lunch med henne.
Jag fick vara med på hennes lektioner och hennes raster och även slinka in till en mattelektion hos Oscar innan jag avslutade halvdagsbesöket med en lunch med Mayas förskoleklass och sen kunde jag promenera hemåt för att vara med Izabelle och Nogge kunde åka till jobbet.
SnigelmammeLycka
Tandvärk
Uuuuu vad jag tycker synd om mig själv!
Har gått med tandvärk först några veckor, sen var jag till tandläkaren för två veckor sedan och då lagade han hålet som hade nästlat sig in bakom en gammal fyllning och varnade för att det inte såg bra ut då tanden också hade en spricka.
Sedan dess har värken blivit värre och värre och jag har knaprat i mig ett helt paket Panodil de senaste dygnen och fick så komma till tandläkaren idag igen.
Han stod där som en Uppenbarelse (ser faktiskt ut som Jesus med sina vackra lockar och hästsvans) i morse när jag kom, kändes så tryggt att få hjälp med det som plågat mig så. Jag la mig tillrätta och sa; Ge mig all bedövning du har. Och det behövdes, tårarna rann som två forsar utmed kinderna.
Nu några timmar senare kan jag fortfarande inte pusta ut, värken är kvar, har ingen aning om var den sitter, men tanden borde vara så gott som stendöd nu eftersom han rensat ur den ordentligt och förberett för rotfyllning. Jag fortsätter min förgiftning och äter på med ännu starkare värktabletter som jag fått av min mor och gömmer undan mina renlevnadsvärderingar ett tag till – nöden har ingen lag.
Möte med Tomten
Känns väldigt annorlunda att fira 1:a advent i den här värmen och med regnet som silar ner, men vi gör vårt bästa… Här är vi på Bergebos Julmarknad och får träffa tomten och barnen lämnar över sina önskelistor. Mysigt!
SVT´s inspelning
Anledningen att vi planerade en myseftermiddag jag och tjejerna var för att Oscar egentligen skulle varit ledig och åkt till Sveriges Television för sin inspelning av barnprogrammet Labyrinten. Eller rättare sagt, besöket under fredagen var tänkt som en förberedele inför kommande inspelningsdagar då de gått vidare och blivit uttagna. De skulle åka ner och få se banan, prova sina dräkter och på träffa monstren.
Och det var just det med monster som oroade honom i helgen när han skulle sova. Han var så rädd och låg och gömde sig under täcket. Vi pratade med honom om att monster är på låtsas och att det inte finns några monster, vilket han förstod men ändå var han rädd. Vi sa också att när han är så här rädd tror vi att det kan vara dumt att han medverkar i programmet eftersom det är människor utklädda till monster där.
Han funderade ett dygn och sen frågade jag honom i måndags hur han ville göra med SVT, att det var viktigt att han sa vad han ville allra mest. Lugnt, inte åka, var svaret jag fick.
Så vi avbokade resan, tjejerna i laget fixade en annan kille som ersättare och Oscar blev glad och lättad. Jag trodde inte man fick avboka, att de skulle bli arga på mig om jag gjorde det, sa han. Och själv kände jag mig så lättad, beslutet var taget och Oscar fick lära sig att det visst är okey att avboka och att det viktiga är att göra det som känns rätt i magen. Och både vi och hans fröken berömde honom för att han var så modig och att det modiga inte var att möta alla monster trots att han var rädd, utan det modiga var att våga tacka nej till sådant man inte vill göra.
Oscar fick förresten en härlig eftermiddag han med då han hängde på en kompis och dennes pappa på Mopedutställning, Bowling och avslutade dagen med Pizza – en riktigt grabbträff!
Polisbesök
Jag hade lovat Maya att få sluta 11.30 (igår fredag) så vi tog bussen ner på stan och på hennes önskemål åt vi lunch på Thairestaurang. Sen skulle vi bara hastigast gå in till Polishuset och få ett pass utfärdat till Izabelle, vi hade påskriven fullmakt från hennes föräldrar med oss.
Efter tio minuters väntan blev det vår tur och Izabelle fick sitta och vingla på en hög pall, jag hukade mig intill för att kunna hålla en säker hand i hennes rygg så hon inte skulle trilla ner samtidigt som jag gömde mig så gott jag kunde för att inte hamna i bild.
Klick – Izabelle tittar åt höger. Klick – Izabelle tittar åt vänster. Klick – Izabelle tittar ner. Klick – Izabelle tittar upp. Klick – Izabelle tittar på mig…. det kom fler av personalen till undsättning, dvs vi upphöll hela tre stycken! Väntrummet fylldes på ordentligt. Alla tittade på vårt spektakel. Izabelles biologiska mamma kom, hon råkade av en händelse vara där för att själv ta pass.
Klick – det var någon skugga bakom som inte fick vara där. På med mera ljus. Klick – Izabelle blundar. Klick – Izabelle tittar ner. Klick – Izabelle tittar på Maya….. Till slut lyckades vi fånga ögonblicket då allt var som det skulle. Jag sneglade mot det fyllda väntrummet i lättnad. Äntligen! Maya var uttråkad, Izabelle började gnöla och jag var genomsvettig, för att inte tala om den stackars mannen som hade hand om fotograferingen.
Då, hänger sig datorerna!!! En i personalen säger till alla i väntrummet att nu kan det det tid innan allt är igång igen. Vårt ärende står och tuggar för fullt i datorn. Mannen tittar förtvivlat upp på mig och säger, har vi otur nu så försvinner allt och vi får börja om. Vi sa inget, tittade bara uppgivet på varann.
Jag klädde på Izabelle. Vi måste ut, jag går med henne i vagnen här utanför så att hon får sova och vi får luft, sa jag. Det spöregnar när vi rullar ut vagnen. Efter 5 min ropar han efter oss i entrédörren. Det gick bra du kan bara komma in och betala.
Och när vi ska betala frågar han om jag bytt namn. Nej säger jag, namnet på fullmakten är mammans, vi är familjehem. Men då är det här inte godkänt, någon av föräldrarna måste vara med. Och till min lycka ropar jag åt mamman som tar foto i båset bredvid att komma och legitimera sig och vips så är det avklarat – tack Gud!
Sen pustar vi ut med en välbehövlig fika på Peace & Love caféet medans Izabelle sussar i vagnen utanför. Och jag inser att det som gör Maya mest glad under vår ”myseftermiddag” är just kladdkakan och bussturen ner på stan och hem igen.
Barnen Norgren
Tre smäckfyllda dagar med barnen och vardagspusslet har jag nu när Nogge är borta på jobb, men jag tar det i min mammalunk och försöker att inte hetsa upp mig utan hellre vara här och närvarande. Däremot blir min blogg lite åtsidosatt för när barnen väl har somnat och tillfället att logga in på datorn finner sig så brukar jag tänka att jag ska bara slappa lite framför teven först och vips så är jag själv utloggad!