Personligt
Inkaprofetian
Det här meddelande fick jag från en vän och i min själ känns det sant…
Enligt Inkaprofetian så går Pachamama just nu igenom en djup övergång till en ny början som kallas Pacha Kuti.
Många andra urkulturer, tex Maya pratar också om 2012 och stora förändringar men till skillnad från de flesta så ser Inka enbart positivt på det som händer nu och inom den nämsta framtiden.
Inka menar att att det inte handlar om jordens undergång utan enbart om att frekvenserna ändras.
Den globala uppvärmingen och alla katastrofer som sker ser Inka som att Pachamama bara vill göra oss medvetna om att något händer nu. Det är inte negativt. Moder Jord förlåter oss, håller oss och är fortfarande medicin för oss. De menar att vad Moder Jord säger är att vi behöver fråga oss själva hur vi lever på Jorden och på platsen där vi bor samt att dela våra böner och offergåvor med Pachamama.
Don Claudio säger att vi i Europa har en stor tomhet i våra hjärtan, att våra själar inte får tillräckligt med näring.
Att vi behöver lyssna mer inåt i oss själva, vara i tystnad så vi kan höra och vara i kontakt med våra själar så att vårt inre barn kan lyssna och lugna ner sig.
Allt som händer nu i Jordens ”mage” händer också i våra kroppar. Det visar sig som hormonförändringar både till det bättre och det sämre.
Vår kropp har alla fyra elementen i sig och just nu visar Jorden att det handlar mycket om eld vilket är kopplat till ilska. Även vattnet är ur balans och det gör att vårt blod blir smutsigt så att det skapas trauma i våra kroppar. Den 28-30/10 – 2011 möter vi dörren till den nya tiden och det innebär att vi går in i 3 dagars energimässigt mörker. Ett positivt mörker enligt Inka, för då får vi möta oss själva. Du kommer då medvetet eller omedvetet vara med om skillnader i din kropp. Hormonerna kommer att åka upp och ner. Framför allt kommer ilska och frustration att komma upp till ytan.
Alla dina speglar kommer att förstärkas minst 10 gånger. Du kommer att komma djupare och djupare. Du kanske upplever det som otäckt men försök att ge tacksamhet för vad du ser och vad du varit med om.
Det här är tiden när du kommer att möta mycket känslor som du tidigare stött bort och som kommer från många generationer tillbaka.
Alla projektioner kommer att visa sig riktigt starkt. När du arbetar med dig själv, gör det med FÖRLÅTELSE.
Var i kontakt med djur, hjälp dem att också gå igenom denna övergång.
Det är viktigt att fokusera på dina energicentra, se vilket/vilka som behöver mer uppmärksamhet.
Inka/Paqos dömer inte, för dem är allt lärdomar så se med förlåtelse när du möter dina skuggor.
Det här är dagar för att acceptera och relatera till dina föräldrar och rötter.
Några har redan börjat denna process och känner rädsla men Inka menar att vi egentligen bara borde glädjas åt att vi får möta oss själva.
Den 31/10 startar sedan övergången och den varar i nästan 9 månader till den 21/6-2012. Det här är tiden att processa allt som kommit upp under 28-30/10.
Den 21/6 klockan 4.30 när solen går upp, föds den nya solen, den nya Början.
Då kommer vi att kunna gå in i en djupare läkning och medvetenhet av oss själva. Det är en tid att vara tillsammans. Många i Peru kommer att möta solen genom att gå upp på bergen.
Någon frågade hur det blir med familjen och vänner som kanske inte är medvetna om allt det här?
Q’eros svarade att bara någon är medveten så väcks de andra upp också. Vi är kopplade till varandra.
Högljutt jämrande
Det var väl tur att jag inte hann blogga igår, för det inlägget hade bara blivit fullt med negativitet och elände – mitt högljudda jämrande. Som när jag pratade med min mor och hon undrade om jag hade en dålig dag och jag svarade; Jag har ett dåligt liv!
Men efter världens gråtattack när barnen väl somnat in så frågade min kloka man väldigt försiktig; Ska du ha mens snart?
Och gråten gjorde nått med mig, den och en ganska godnattssömn fick mig i gängorna igen. Idag har jag haft en fantastisk dag och till och med kommit på mig själv med att gå och sjunga lite då och då. Idag lever jag ett gott liv!
Min kloke make påminner mig om att jag också kände så här ibland när Oscar och Maya var små, då vardagslivet bara snurrade på och på och på och nätterna var fulla med spring. Och eftersom jag själv inte ens minns det så betyder det väl att livet förändras såsmåningom, vaknätter är inte förevigt och energin kan inte ta slut förgott, den fylls på automatiskt av sig självt. Jag vet det, den kommer tillbaka, sakteliga om jag bara har förstånd nog att se till att anpassa tankarna, tempot och livsstilen efter det som är just nu.
Precis det som jag lyckades göra idag, njuta av en heldag med myspys i bebistempo.
Provfilmat
Klockan närmade sig 21.00 och jag stod ute och väntade. Nogge ropade i dörren; Ska du inte komma in och vänta. Min blick och mitt kroppsspråk sa; Daaaaa till hans retiga kommentar. Nu skymtade jag lyktorna på bilen, äntligen var han hemma!
Hålögd och blek såg han ut efter den intensiva eftermiddagen då han och två vänner varit till TV-huset i Stockholm och provfilmat för ett barnprogram, men bakom de där trötta ögonlocken skymtade ändå en gnista av lycka och stolthet.
Det var också det jag kände, jag var stolt över min lilla son som plötsligt blivit stor och varit på eget äventyr utan oss. Nu kunde jag i alla fall känna stoltheten, men igår och tidigare idag betedde jag mig mest som en nervös, orolig och överbeskyddande curlingmamma.
Om några veckor får de besked om de går vidare i programmet (tävlingen) och isåfall kommer de att få åka dit igen och filma ’på riktigt’ – då tror jag det är bäst (för mig och mina nerver) att jag följer med.
Makalösa Yoga
…. vad vore mitt liv utan dig? Vart vore jag fördriven om du inte fångat mig och lett mig fram i världen. Varje dag vägleder du mig, varje dag lär du mig att allt är bra som det är, allt är som det ska.
Du lär mig och acceptans, tolerans och ödmjukhet inför mig själv och min kropp. Du påminner mig om att leva ett enkelt och fridfullt liv. Du ber mig att släppa taget om det som varit och våga gå in i framtiden i full tillit, men framför allt ber du mig vareviga sekund att uppleva stunden som är.
Och du viskar ömt till mitt inre: Jag ser det gudomliga i dig.
Namaste Savita
Fridfulla dagar
Fredag
Agerar blomsterbud till fina människor, baka äppelpajer till hantverkarna och bjuda dessa på fika, handla, laga mat, skjutsa till HalloweenKalas, hem och hämta nästa barn, skjutsa till MiniDisco, hem och göra iordning Mayas rum, hämta på HalloweenKalas, hämta på MiniDisco, stoppa barnen i säng. Poppar en påse popcorn och slår på Skavlan och somnar femton minuter senare på soffan…
Lördag
01.00 pigg bebis – 02.30 bebis somnar om. Vaknar av mig själv 05.20 (suck). Frukost, plocka, tvätta, handla, laga mat, åka till Barnens Hus och köpa ny häxhatt till Maya då den förra försvann på kalaset igår, skjutsa till Kalas, Bragematch, hem och byta om till Cowboy-utstyrsel och packar in alla i bilen för 30-års fest…
Det är minsann ingen lek att vara hemma fru – mina tankar, när jag nu hinner tänka dom går till julen, för i år önskar jag mig en fridfull jul med minsta möjliga åtaganden och massa massa tid till samvaro med familjen. Mysa i soffan (utan att somna), spela spel, åka pulka och bara vara fullt närvarande pysselmamma, en sån som bakar med barnen, lägger pussel, degar och gör pärlplatta. Och min bil den står inpackad i massa snö hela julhelgen och några dar därtill, för jag är bara hemma och är alldeles nöjd med det.
Kärlekssådd
Det känns som allt faller på plats i mitt liv. Familjen känns hel sedan Izabelle kom, jag har ju alltid velat ha tre barn. Det sista snickras och justeras på huset. Jag lever SnigelmammeLivet som jag önskat så länge. Min telefon har tystnat (förr ringde den konstant och det fick mig att känna mig stressad och otillräcklig) och jag känner mindre och mindre stress. Jag blir bättre var dag på att leva här och nu.
Jag träffade en klok grävmaskinist här om dagen. Jag frågade honom om han kunde gräva om uppfarten åt oss. Då sa han att det gör han gärna vid midsommar. ’Midsommarveckan är perfekt till att göra sådana här jobb’ sa han. Men hjälp, utbrast jag, då har vi ju haft bygge och oreda här över ett år. Till midsommar vill jag sitta med ett glas vin och se ut över den vackra trädgården. Och det kloka svaret jag fick: ’Ett år, vad är det av din tid. Ett år mer eller mindre gör väl ingen skillnad’
Och det fascinerar mig livet, att vi alltid får stöd i att se och höra det vi behöver höra. Det kändes som Universum själv talade till mig genom grävmaskinisten. Talade till mitt ego som jag skrev om igår. Att släppa bilden av det egot vill göra och istället ge allt och lite till i mammarollen under ett år, låta det få maximalt med närvaro. Så stora skördar med mammakärlek till barnen.
Låta det här året vara ett år för sådd. Sådd av miljontals små frön av oändlig kärlek rakt in i barnens hjärtan.
Släppa taget
Nu har vi haft hand om Izabelle i fyra veckor och hon verkar tryggare och gladare för var dag. Inatt sov hon sin första natt sedan hon kom, andra nätter har hon vaknat 5-10 ggr. Jag känner stor skillnad i mitt eget mående så fort jag får sova mer, jag börjar känna energin i kroppen igen.
Det var ju kärlek vid första ögonkast när vi möttes och nu allt eftersom hon blir tryggare så blottas mer av hennes personlighet och jag blir än mer kär. Hon är en så gosig, glad och sprudlande tjej, hon känns långa stunder väldigt trygg och harmonisk. Men mig håller hon fortfarande stenkoll på, hon far efter varje steg jag tar och vill allra helst hålla ett stadigt grepp i min tröja så hon vet var hon har mig.
För Oscar och Maya har den stora förändringenstid också ebbat av, de slappnar av mer och verkar hitta tillbaka till sig själva efter lätt förvirring. De har liksom provat sig fram i rollerna som storasyskon, föräldrar och även rollen som småsyskon har utforskats. Men nu släpper de taget om Izabelle på ett positivt sätt och lever mer sina egna liv formade efter dem själva och lillasyster får vara med ibland och vissa stunder inte alls. Det tycker jag är positivt, jag var ärligt talat lite orolig ett tag att Maya framförallt var väl ansvarsfull och inte ’fick’ vara barn. Men nu är barnet tillbaka och jag njuter.
Själv jobbar jag var dag med att vara här och nu. Släppa allt annat och bara fokusera på det jag kan, det vill säga Izabelle, familjen och huset i den mån jag hinner med. Och det är svårt måste jag erkänna, för mitt ego vill skriva, vill göra mer yoga, vill producera yogakollektion, vill ha egen tid, vill gå utbildningar…
Och jag vet att det är inte något jag varken kan eller ska göra just nu, det kan vänta. Jag har hela livet på mig. Yogan är en del i mitt liv och skrivandet finns kvar där inne även om det pockar på så att jag är rädd att det ska pysa ut som ånga och försvinna i atmosfären.
Jag behöver inte vara rädd. Allt är omhändertaget och min livsuppgift just nu är att finnas här för barnen. Jag är den lyckligt utvalda att få njuta av närheten till Izabelle, få vakna till hennes glada joller, se hennes stora leende när hon ser mig, höra henne snusa skönt i spjälsängen om natten. Och det är väl en magisk stund just det, att tassa in på barnens rum och höra deras djupa sköna andetag när de sover.
Det är mammalycka det!
Storshopping
Vet inte riktigt vad som hände, men vi lyckades åka de 10 milen till Valbo, storhandla en släpvagn full med saker och inredning, härja loss på Toys R Us och åka hem igen och med tre glada barn!
Mammalycka
Passion for Yourlife and Business
Mina favorittidningar Passion for Business och Yourlife damp ner i brevlådan den här veckan, men tyvärr har jag inte hunnit öppna dem. Det var först igår kväll som jag gick och la mig för att läsa en stund. Och så skrek jag till av chock!
I tidningen Passion for Business har de med ett urklipp från MIN blogg!
Wow, det kändes så stort för mig att någon på redaktionen varit in på min blogg och läst och sedan valt att ta med det i tidningen. Jipiii Jipiii
Min lördag
Lördagmorgon; vi har redan hunnit med och köra ett lass sopor till tippen. Man kan börja skymta tomten nu sedan snickarna byggstädat i torsdags. Det känns så skönt att få lite ordning i röran även om det är mycket kvar att plocka och pyssla med. Jag har fått lite mer hopp och tidigare i veckan så peppade jag mig själv att klarade jag mig bara till julen så skulle säkert allt vara fint och bra då. Men nu som sagt ser jag lite ljusare på tillvaron och tror faktiskt att vi kan ha det riktigt ombonat och fint redan till 1:a advent. Ombonat i huset, förrådet och mitt inre – det är målet.
Men idag tänker jag faktiskt inte göra så mycket mer i huspysslandet, viktigare saker är på agendan. Maya ska ut och rida på Hyttornas Hästgård och jag följer givetvis med. Det ska bli skönt att få en avkopplande stund i naturen och fylla på med lite Maya-närvaro, det sitter nog gott i oss båda att få en stund ensamma.
Sedan på eftermiddagen ska jag och Oscar gå på bio och se Smurfarna. Han sa redan för två veckor sedan att han ville ha en stund själv med mig och ville att vi då skulle gå på bio. Det ska bli så skönt att få sjunka ner i en biofåtölj och se en matinéfilm, småmysa lite diskret så där som man får lov att göra med en kille som håller på att bli ’stor’.
Det känns skönt i mitt mammahjärta att få egentid med barnen ibland, det ger mig en chans att vara mer närvarande. Just nu har jag ju mest tid med Izabelle och vi passar på att gosa och mysa extra mycket när de andra är i skolan.
Mammalycka