Nogge tog med barnen på jobb imorse, dom var så lyckliga när dom skuttade iväg med matsäcken packad och reflexvästarna på. Själv passade jag då på att gå en promenad med en vän och sola solarium.
Träffade fina vänner i Falun på eftermiddagen som ville fika med mig innan Baliresan. Vi hade så mysigt, drog änglakort, skrattade och eldade önskningar till universum. Och så fick jag mina ögonbryn och fransar färgade. Det kändes så lyxigt att bli ompysslad i härliga vänners samvaro.
Jag är så tacksam!
v
Min underbara make gjorde det möjligt för mig att ladda om batterierna, så idag känner jag mig mycket mer balanserad än igår. Nu har jag rensat ur mina garderober, fick ta det i tre omgångar och sprida ut det på några veckor, men attans vad skönt det känns nu när det är gjort. Passade på att börja packa bikinis och yogakläder, det kändes så skönt med snön som yrde utanför fönstret.
Igår kände jag mig inte speciellt närvarande, det var bara i korta stunder. Men imorse på morgonpromenaden kände jag kraften och framförallt balansen kom tillbaka, jag hittade in i mig själv igen. Så idag har jag känt mig närvarande, lugn och balanserad hela dagen.
Vi avslutade kvällen med att se på Toy Story 3 och äta popcorn – det var så mysigt! Maya hade varit kreativ idag och klippt av sina fingervantar och när det var dags att gå och sova ville även Oscar klippa av sina. Så med Maya som stödjande designer satte han försiktigt saxen i vantarna. Nu sover dom sött med sina vantar på sig.
Jag kramade om dom vid läggning och sa; Tack för en mysig kväll. Då sa Maya; Tack för en mysig dag. Tack för att du kom tillbaka.
Mammalycka
Många hemmadagar med barnen har jag haft den här julen. Det är precis så som jag önskat men det kan ibland bli för mycket även av det goda. Allra helst sådana här dagar då Nogge är och jobbar och jag känner mig småförkyld och trött och barnen inte har någon kompis att leka med utan går och nöter på varandra.
Jag har i alla fall klivit ur mitt offerhörn emellanåt och vi har varit iväg på lite roligt. Och så har vi gjort koja under köksbordet och grävt en stor snögrotta i snön.
Oscar fick pengar när han fyllde år och i julklapp, så idag var han till banken och satte in hela 1000 kr på sitt konto. Vi har berättat att pengarna växer på sparkontot så han var så glad att få sätta undan dessa. Jag ska spara till en bil, säger han, till en Lamborghini. Det är nog bra att han börjar i tid.
En ljuvlig dag! Har träffat vänner och dansat ut julen med barnen i kyrkans julgransplundring. Jag njuter av de sista dagarna i hemmet med tända ljus och sprakande brasa. Jag njuter av all snö som faller så vackert där ute. Jag fyller mig till fullo med barnen så att det skall bli lättare att njuta även sen när jag är ifrån dom. För om bara några dagar åker jag ensam mot ekvatorn och tillbringar tio dagar på min Yogalärarutbildning.
Jag vill inte vara som jag varit förr om åren, längtat bort när jag varit hemma och längtat hem när jag varit borta. Det är slöseri med energi och det är frånvaro. Jag lär mig mer och mer för varje dag att vara närvarande och njuta av det jag upplever precis just nu.
Carpe Diem
Åker till Bali nästa vecka och det känns som det kommer bli en väldigt betydelsefull resa för mig, mer än jag kan föreställa mig. Både för mig och för mitt företagande.
Det börjar med tio dagar Yogaretreat. Fast det är ju ingen retreat, det är del två på min Yogalärarutbildning, men jag ser det som retreat att yoga, meditera, dansa, sjunga, sola, bada och äta fräsch vegetarisk mat i detta varma paradis.
Efter det så kommer min efterlängtade familj och vi har skön semester tillsammans. Närvaro, bad och sol är vår högsta prioritet och det toppas med vänbesök från Malaysia.
Och så kommer jag träffa en svensk kläddesigner som bor på Bali och se hennes kollektion och kanske även produktion. Vem vet om mina drömmar om en Yogakollektion kan uppfyllas. Idag hade hon och jag vårt första möte, då hon är hemma i Sverige på besök. Mötet kändes väldigt speciellt och rätt. Hon talar om slumpen i sitt liv. Jag förstår så väl vad hon menar med slumpen, och det är det som gör att jag tror på andlighet, men jag kallar slumpen för mening.
Mitt liv flyter lätt och smidigt just nu och jag är så oerhört tacksam!
Jag går på min väg mot att bli en riktig Yogi. Den känns fysiskt som en lång väg att gå. Det kanske beror på att mitt hjärta säger att jag inte behöver gå någonstans, för i hjärtat känner jag mig som en Yogi redan. Det kanske är därför det känns som att jag står och stampar. Har en inre konflikt. Tankar som säger att jag inte är där och ett hjärta som är fyllt av Yoga alla redan.
De steg som jag känner att jag har kvar är kosten och kroppen. Och det är säkerligen så enkelt som jag skulle kunna sagt till någon annan, att ändra dina tankar – ändra ditt liv.
Jag vet ju att det är så, men varför i böv… ska det vara så lurigt att få till det enkla. Varför krångla till det. Jag vill ju leva som jag lär. Det är det enda rätta. Men istället för att bereda väg åt mig själv, så verkar det som jag skyndar mig före, springer lite innan och lägger ut snubbeltråd.
Jag vet ju vart jag har lagt snubbeltråden, så nu gäller det att vara listig och förekomma. Jag väljer en annan väg.
Sista lediga dagen med barnen. Nu har vi haft det lugnt och skönt i 10 dagar. Det känns lagom, jag längtar faktiskt till arbetet imorgon. Jag behöver balans. Det kan bli för mycket av det goda och då är det skönt med vardag igen, jag älskar även vardagar.
Om en och halv vecka åker jag till Bali så det kanske bidrar en del. Jag är så tacksam över resan. Det blir den perfekta kombinationen, först fortsättningen på min Yogalärarutbildning och sen härlig semester med min familj.
I somras när jag gick första delen på Yogalärarutbildningen så blev jag så inspirerad att bli vegetarian. Jag har känt i några år nu att jag vill äta Levande föda/Raw Food men jag kommer liksom aldrig till skott fullt ut. Jag har än så länge bara enstaka vegetariska dagar. Igår och idag var sådana dagar. Och jag känner vart det brister. Det brister i min fantasi och min matlagningsskicklighet, som idag när jag snodde ihop lite blomkål med grönmögelost toppat med några ekologiska tomtar.
Jag behöver nog leta upp någon vegetarisk matlagningskurs och köpa mig en bra mixer så jag kan göra smooties. Det ska jag bränna upp på önskelista under 2011.
Fick mail idag från min syster i Malaysia, sister Shanti som jag träffade i Indien. Hon och hennes kille planerar att komma till Bali för att träffa oss. Jag blir så oerhört glad över det! Vi delade så mycket tillsammans i Indien och hon är verkligen en själsvän, vi har bara umgåtts fysiskt i en vecka men i själen så känns det som en evighet.
Avslutade året med en lugn och fin dag med familjen. Vi sköt raketer, dansade disco i köket och såg på film. När vi nattade barnen tackade jag för en mysig Nyårsafton och då sa Oscar; Tack för ett mysigt år.
För mig var 2010 ett år med navigering mot nya horisonter. Det var ett år då jag ställdes inför stora beslut inom mig själv. Eller jag vill kanske hellre kalla dem val. Jag kom till vägskäl och hade möjlighet att välja ny väg eller välja att fortsätta på den invanda. Välja nytt eller välja om. Där vid vägskälet stannade jag och ägnade mycket tid till att lyssna. Lyssna och känna. Få kontakt med mitt inre. Och utifrån det gjorde jag mina val. Det känns som jag valt mycket nytt. Och det är nu det börjar, en ny dag, ett nytt år med massor av nya möjligheter!
Jag ser verkligen framemot 2011
och jag tackar 2010 för att det året gav mig utrymme att finna skatter i mitt inre.
I bless 2010 with love and look forward to new creations in 2011
Louise L Hay
Gick min morgonpromenad i morse vid 05.15. Det är så skönt att pigga upp kroppen med frisk luft och motion. Och det är så skönt att få kontakt med mig själv. Jag hinner tänka. Jag lyssnar. Jag tänker snälla tankar om mig själv.
Promenaderna gör gott i kroppen och även knoppen och så får min själ komma till tals också – perfekt harmoni!
Imorse valde jag tacksamhetstankar om mig själv, min kropp och mitt liv. Inte några önskningar om hur jag vill ha det, utan bara fyllda med tacksamhet över allt jag redan har.
Mitt hem. Min man. Mina barn. Min hälsa. Min kropp. och så fortsatte jag så där. Sen gick jag över i tacksamhet över mina ben, mina fötter som bär mig fram även när jag är på villovägar och terrängen är svårframkomlig. Mina höfter som är rörliga och smidiga. Min hy. Mitt hår. Mina ögon. Mina öron.
Det kändes så bra att omfamna mitt liv full med kärlek och tacksamhet över hur det är precis just nu. Och omfamna allt som varit med kärlek.
Jag älskar mig själv
Jag älskar mitt liv
* Tack * Tack * Tack *
Jag tänkte dumpa det gamla avfallet som jag inte vill ha med mig in i framtiden, vill känna mig fri och lätt när jag möter 2011. Behöver hitta något bra ställe att tömma det på bara. Och så se till att övervikten som lagrats runt midjan ända sedan förra julen också lossnar. Jag kan inte skylla enbart på denna julen, min lagring började redan förra julen.
Men nu känner jag mig redo att släppa det mjuka skyddshöljet runt magen och hitta tillbaka till min matchvikt. Inte för att jag haft den på ett tag, men jag har en stark bild av hur den borde vara. Jag vet iallafall hur den känns. Känslor är jag bra på att känna. Och jag har en uppfattning om att när jag släpper skyddet runt magen så kommer jag lättare att känna mina känslor.
Jag tror bestämt att det har ett samband, midjemåttet och känslorna. Så för att våga dumpa övervikten fokuserar jag på mod att öppna upp och släppa taget.