Personligt
Röda ögon
Mina ögon känns helt läkta. Det är först när jag ser mig i spegeln som jag ser att de inte är det ännu, de är fortfarande väldigt röda. Och så är allt lite suddigt och dimmigt, ser med oskärpa. Men det ska bli bättre inom några dagar.
Jag behöver komma ihåg att droppa ögondroppar bara, det är min eftervård. Och så får jag inte sminka ögonen på 2 veckor, och det är det värsta med hela operationen, jag som älskar smink. Men det går bra. Jag vänjer mig fort med mina osminkade ögon, det viktigaste är ju att jag kan se själv nu. Det är sådan underbar frihetskänsla!
Tidningen FalunBorlänge
Jag blev så glad när chefsredaktören för Tidningen Falun Borlänge tyckte min text var tänkvärd inför julen och valde att ta med den i decembernumret.
Vit jul till barnen
Jag har vuxit upp väldigt skyddad från alkoholens missöden. Mina föräldrar drack väldigt sällan och oerhört måttligt. Jag minns bara ett tillfälle då jag sett dom berusade. Och den gången tyckte jag det var riktigt obehagligt. Trots att jag då var tonåring var det otäckt att se personlighetsförändringen. Det var den som skrämde mig mest.
Jag har oerhörd respekt för alkoholen. Respekt för beroendet den kan framkalla. Respekt för omdömet som den trollar bort. Respekt för vad det borttappade omdömet kan orsaka för konsekvenser. Och jag har som tur var anammat mina föräldrars beteende med alkohol, dvs sällan och måttligt.
Anledningen att jag vill skriva om alkohol är att jag tror det är många barn som far illa av sina föräldrars drickande, och nu menar jag inte enbart barn till alkoholister. Nej, jag menar även barn till dig och mig. Jag tror att våra barn också far illa när vi dricker. Jag tror inte jag var unik som barn med min rädsla för vad alkoholen gjorde med dom vuxna. Alkoholen gör oss förändrade och den, om än lilla förändringen kan skrämma och oroa barnen. Jag säger inte att det är så. Jag bara minns att det var så för mig när jag var barn. Jag var rädd för människor som var berusade.
Jag minns min lite väl vilda tonårstid med revolt och frigörelse. Jag minns min dragning till de lite coolare gänget och folkölen vi kom över till helgen. Och hur vi sedan fick smyga med vårt eget alkoholintag, förutom dom kvällar vi kunde vara inne och värma oss. Och de enda ställen vi utan hemlighet kunde öppna upp vår folkölsburk var hos kompisar vars föräldrar också drack. Jag minns många tonårsfester med kompisens berusade föräldrar i rummet intill. Jag var iklädd en cool tonårsdräkt med svarta kläder, trasiga jeans och svart färg som väl dolde mina ögon. Inte ville jag avslöja flickans rädda blick där innanför, inte ville jag visa min oro och ångest. Och mest rädd var jag för att avslöja min hemlängtan efter mamma. Utåt sett var jag en cool och stöddig tonårstjej, men innan för det svarta trasiga skalet dolde det sig en liten sparvunge som darrade svagt. En sparvunge som fortfarande darrar av obehag när människor tappar omdömet och dricker sig alltför berusade.
Och sorgligt nog verkar berusningen gå i arv. Att det tyvärr ganska ofta är just de barnen som vuxit upp med föräldrar som druckit, som nu själva har en törstig inställning till alkoholen. Och därför är jag så tacksam att jag fortfarande har kontakt med den där rädda flickan inom mig. Hon påminner mig om vilka känslor ett barn kan ha till alkohol. Hon håller mig medveten och hjälper mig att göra mina val, som innebär att dricka sällan och måttligt och aldrig vara berusad i närheten av barn.
Jag hoppas ni är många därute som väljer en vit jul, för kom ihåg att julen är barnens tid – och kom ihåg att även en tuff tonåring är ett barn.
Kan vi inte hjälpas åt och låta våra barn få fortsätta att vara barn.
Jag kan se!
Förutom hur dagen startade igår så blev det en mycket lyckad och härlig dag!
Jag blev så väl omhändertagen på Globen Ögonklinik. Alla var så vänliga. Det kändes tryggt och bra att göra min ögonoperation där. Jag valde metoden IntraLase.
Här är bilder från hur jag går från suddig och grumlig vy till klarhet och sikt, jipiii! Vilken lycka, när jag bara 2 timmar efter operationen gör mitt eget syntest, kikar nämligen innan operationen ut genom fönstret mot butiken tvärs över gatan och ser inte vad det står på skylten, det är bara en stor röd röra, för att sedan se mot samma skylt igen och kunna läsa att det står Siba!
Jag gör min förundersökning, min operation och mitt efterbesök samma dag. Allt ser bra ut och allt känns bra. Jag behöver skydda ögonen mot ljus, snö, vind under dagen och allra helst ska jag blunda – får mörka solglasögon att använda, känner mig som en filmstärna, men Nogge tycker jag ser ut som Steve Wonder.
De eftersviter som svidande och rinnande ögon och värk upplever jag inte alls. Jag slumrar till i deras soffa 1-2 tim efter operationen och sen mår jag toppen resten av dagen – och idag känner jag mig helt återställd, ser på långt håll, det är en sådan frihetskänsla och det enda jag märker av gårdagen är lite grumlig syn och lätt röda ögon.
Framme!
Stormade in med andan i halsen och värsta hostattacken kom när jag hälsade på den trevlig receptionspersonalen. Konditionen måste tränas känner jag, flås! Svetten lackade efter min löprusch från tågstationen till ögonkliniken på Kungsgatan.
Väl framme mötte ängel Carina upp mig för min förundersökning. Hon var lugn och sval som en älva. Hennes närvaro fick mig också lugn. Nu är jag på plats och undersökningen visade att allt var bra och operationen kan genomföras.
Nu är det snart dags och när jag skriver på bloggen nästa gång ser jag troligtvis helt för egen maskin,
freedom!
Medans du sov
Är på väg till friheten! Idag skall jag uppfylla en dröm som jag burit med mig länge. Jag ska laseroperera ögonen och imorgon är min förhoppning att jag skall se utan hjälpmedel.
Men dagen börjar trassligt kan jag milt säga.
Jag har min förundersökning idag kl 08.10 och operation kl 11.20. Mitt tåg från Borlänge-Stockholm skulle komma till Sthlm kl 08.15 och det skulle således bli försent. Nogge behövde vara hemma på morgonen för att skjutsa Maya till dagis och se till att Oscar fick sin matsäck och skridskor med sig till sin utflyktsdag, så han skulle ansluta senare för att eskortera mig hem igen.
Så en lösning vi fann ut var att jag tog bilen till Gävle och hoppade på tåget mot Sthlm där kl 06.07 för då skulle jag vara framme 07.45. Jag åker därmed hemifrån 04.30 och möts av snökaos och halkig väg. Pressar på så bra jag förmår utan att riskera mitt liv. Pustar frustrerat i snöyran bakom långtradare. Blockerar signalerna från urinblåsan som trycker på. Kör. Andas. Kör. Andas.
Kommer fram 06.04 och ber till gudarna att SJ som oftast är försenat. Letar parkering. Hittar en alldeles utanför. Kostar 15 kr tim och tar bara mynt, inte kort!!!! Hjälp!!!!! Bilen ska ju ändå stå ett par timmar och plånboken skramlar fattigt med 4 enkronor och en 5:a.
Kör till nästa fickparkering. Svär högt över vår gigantiska bil. Springer ut till P-automaten, samma taxa, inga kort!!!!!
Ser på klockan – 06.07
Ser till vänster – SJ rullar söderut – right on time
Vråååååååål ahhhhhhhh
Gråter och skriker ur min förtvivlan i bilen, den behöver komma ut, vill inte lagra den inne.
15 min senare en bit söderut på E4 har jag lugnat mig. Pratat med Nogge som är lugn och samlad som en långfilsbunke. Vi beslutar att jag ställer bilen i Uppsala istället så slipper jag köra i Sthlm i rusningstrafik och på det leta parkering.
Tackar gudarna för att Uppsala har P-automat som tar kort. Betalar och springer mot stationen. Kommer in 07.37, ett tåg mot Sthlm står snällt och väntar, med avgång 07.39. Pust! Puh! Det är där jag sitter nu.
Har precis ringt Ögonkliniken och meddelat att jag kommer bli lite sen då mitt tåg anländer 08.20!!!!
Halo
Magiskt regnbågssken
lyste välkomnande över Borlänge när jag åkte hemåt idag!
Yogaboots
Nogge undrar vad jag önskar mig i julklapp… och jag måste erkänna att jag är bra tråkig att köpa till. Jag behöver egentligen ingenting men kläder är ju alltid roligt att få, bara dom är vita. Jag ser hans dilemma, en kvinna i konflikt, som gärna vill bli uppvaktad och gillar julklappar lika mycket som barnen och ändå en kvinna som börjar ta avstånd från all köphysteri och ifrågasätter alla prylar och bara vill strosa runt i vita kläder som min man tycker alla ser likadana ut.
Förresten fann jag dessa Fia-dojjor i Falan Galleria häromdagen – Kärlek!
Får se hur länge dom är vita….
Lucia
Fick njuta av skönsång idag när Mayas dagis hade julfirande – lycka!
We wish you a maharry krishmas We wish you a maharry krishmas
Hjälparens roll
Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Sören Kirkegaard
Drömtolkning
Fick ett samtal från en klient idag. Hon ville ha hjälp att tolka en återkommande dröm. Och sökte min tolkning.
Jag har länge tolkat mina egna drömmar. Jag tror på drömmarna, tar dom på allvar och försöker söka reda på vad det är mitt undermedvetna vill säga mig. Det är också min tro att drömmarna är mitt eget jag som kommunicerar med mig. I drömmen får jag kontakt med sådant som ligger på ett omedvetet plan.
Det finns flera drömtolkningsböcker, jag har läst 4-6 st. Vissa har jag inte gillat alls. Men de har hjälpt mig i processen att lita till mig själv, följa min intuition och våga mig på min egen tolkning. Det finns ju ingen som kan säga vad som stämmer. Men ett är säkert, det känns direkt om jag tolkat drömmen på ett sätt som känns rätt för mig. Och där igen, våga lita på min egen känsla.
Det är så viktigt att vi vågar lita på det som vi känner. Även de gånger någon annan upplever något helt annat. Våga lita på oss själva och det vårt inre kommunicerar. För vem skall vårt inre hålla kontakten med om vi inte ens bryr oss om vad det uttrycker.