En obläddrad ny Yogatidning framför mig, barnen sover, maken jobbar – Lycka!
Måste bekänna en sak. Våra julgardiner åker ner först idag!
För några år sedan skulle det aldrig ha hänt, jag hade i mitt höga tempo även rusat förbi och ryckt ner dom typ på nyårsdagen. Förr höll jag fasaden uppe och jagade på mig själv kring massa måsten som jag själv tillåtit mig att skapa. Måsten som mest skapade ångest och kramp i bröstkorgen.
Nu har jag i och för sig gått och stört mig lite på dom röda gardinerna, tyckt att dom släpper in för lite ljus. Men samtidigt känt tacksamhet, för dom döljer väl dom oputsade fönstren.
Idag åker dom in i tvättmaskinen iallafall och trycks sen in i vårt proppfulla ”linneskåp” till nästa jul. Fönstren släpper nu in ljus och jag väljer att se den vackra snön och fåglarna utanför istället för dom lortiga fönstren.
Äntligen börjar jag en söndagmorgon så som jag önskar. Efter frukosten så sätter Oscar på en skiva med radiohits, barnen älskar låten Higher med Erik. Så slår vi oss ner runt köksbordet och spelar 3 omgångar av spelet Den försvunna Diamanten.
Maya och jag spelar ihop. Men efter att Nogge vunnit även omgång 3, så säger hon. Nästa gång vill jag vara i samma lag som dig pappa.
Känslig som jag är gråter jag även till Melodifestivalen. Och ikväll blir jag rörd djupt in i hjärtat av Anna Bergendahl och låten This is my life. Ryser och gråter….
Världen blir bättre och bättre för varje dag!
I helgen skickar jag ut 10 armband ”A complaint free world”. Fick flera fina mail/nomineringar utav er och här kommer några; Passar på att tacka er alla som skickat in, ni har alla ett armband att vänta med Posten.
Jag är så sjukt bra på att hjälpa andra hela tiden att jag glömmer bort mig själv.
Men om jag har fått ett fint armband av dig min vän, så kan jag påminna mig om att jag är lika viktig som mina vänner, om inte viktigare ibland för att kunna få min son att må bra, få mig själv att leva. Man ska inte glömma bort den viktigaste människan i sitt liv… sig själv.. men tyvärr så gör ju många det.. Och jag är en av dom.
Jag skulle absolut behöva ett sånt.
Du vet ju precis som jag hur barn är =)
Tänk om jag kunde sluta klaga på alla de där små grejorna de gör, och bara säga till när det verkligen behövs.
Snälla ge mig ett armband, du vet var jag bor =)
Jag är människa som hela tiden söker efter vägar för att göra mig till en bättre människa med självinsikt så ett armband borde ge mig en positiv förändring. Varje gång jag kommer på mig själv med att klaga så måste jag stanna upp & fråga mig själv om jag verkligen vill fortsätta att vara så negativ. Så jag vill ha ett armband därför att jag vill bli en bättre människa som kan fokusera på lösningar ist för att se problemen genom att ha en mer positiv attityd.
När jag läste inlägget angående armbandet ”A complaint free world” så kände jag det att det vore nog något för mig . Försöker att tänka mig för när det gäller klagomål men det är så lätt hänt att det negativa tar över det positiva och det här låter väl lite banalt men känns väldigt aktuellt nu när det är OS då sitter jag där i soffan och vad händer när det inte går vägen? då sitter jag där och klagar, kanske inte just på personen i fråga men på underlag, väder osv. och till vilken nytta? Jag tänker varje gång att nu ska jag vara tyst, men men så trillar jag dit ändå, så då tänkte jag att kanske ett armband skulle vara rätt verktyg för mig så att jag verkligen tänker till
♥ Hej på dig kära Piff, det är jag lilla Puff
Med ett lila armband blir jag kanske lite mera tuff
Ett armband från dig skulle riktigt passa mig
För du är en så otroligt harmonisk tjej
Med sju i familjen går det runt från morgon till kväll
Så underbara Sofia, ge mig ett armband är du snäll ♥
Torsdagkväll och Nogge är på möte. Jag säger till barnen; Ikväll kan vi väl mysa i soffan. Då säger Oscar; Vad ska vi äta då?
Ooops, mina barn förknippar myskväll med att äta något… undrar vart det kan komma ifrån, hmmm?
Snabbt döpte jag om kvällen igår till Go´skväll och så la vi oss i soffan och såg på Bolibompa.
Ikväll blir det Myskväll med Ostbågar och Chips!
Var inbjuden idag till att inspirera på en kvinnolunch vid Domnarsvgården. Det är kvinnor som jobbar inom stålindustrin tex SSAB, Triple Steelix, Dellner Couplers som träffas emellanåt i sitt nätverk. Och idag hade jag förmånen att under deras lunch berätta om mig själv och min verksamhet.
Kruxet var att jag blev ombedd att berätta om det mediala. Och det skrämde mig lite till en början. Träffa alla dessa businesskvinnor och prata om andlighet. Min rädsla var; tänk om dom tycker jag är flummig och oseriös – hjälp! Samtidigt som en röst sa; detta är så stor del av dig och givetvis kan du dela med dig även av detta. Och eftersom jag tror på en mening med allt och tränar mig i att inte styra livet hela tiden, så valde jag att känna tillit till att tiden och jag är mogen att nå ut även i sådana här tillställningar.
Lunchen var jättetrevlig och god, kvinnorna var öppna och glada. Och jag övervann min rädsla och kände mig väldigt modig faktiskt som delade med mig så öppet om mig själv och min syn på andlighet och det mediala.
Jag är oerhört tacksam för min inbjudan och att jag fick möjlighet att träffa dessa sprudlande kvinnor!
Jag betalar mina räkningar med kärlek!!! Jag känner tacksamhet att jag har pengar och kan betala mina räkningar.
Pengar är energi och energi mår bäst i flöde!
Hittade den här bilden i datorn från en semester i Italien för några år sedan. Blev så glad när jag såg den. Kommer ihåg att Oscar blev kissnödig. Och när ett barn blir nödigt, så är det ju liksom precis just NU det behöver fixas. Ingen toalett i närheten, ingen grönska, bara denna lilla rabatt vid vägen. Och Maya som lillasyster vill oftast göra som storebror gör, så även denna gång…
.. är speciellt för många, men inte för mig. Själv kryper jag ner i sängen med nya Passion for Business.