Personligt
Förhåller mig
Medberoende kan vara ett svårt ord att ta till sig, tror inte så många känner till innebörden i ordet. För mig handlar mitt medberoende helt om att förhålla mig till människor. Mitt medberoende etablerades redan när jag var liten, alltså mitt förhållningssätt emot människor och min omgivning. Och det är något jag gör dagligen, oftast helt omedvetet – förhåller mig.
”Jag anpassar” mig till allt, alla och lite till… och jag gör det så bra att jag inte vet vad jag själv vill, kan eller känner” skrev en vän på Facebook.
Längs livsvägen så har jag utvecklat det här beteendet så bra att jag kommit längre och längre ifrån mig själv. Jag har blivit expert på att se (läs: tro mig veta) hur andra mår, vad de behöver och vart de är på väg på bekostnad av att jag med siktet inställt på dem helt förlorat kursen i mig själv. Jag är vilsen på öppet hav och har ingen aning om vart jag är, vart jag var på väg, vad jag vill, vart jag bör ta mig eller vad jag behöver. Totally lost!
Jag säger ja när jag känner nej. Säger nej när jag känner ja. Och ändå är det ett ”bättre” exempel för oftast säger jag bara snabbt Ja eller Nej och mår sedan dåligt utan att märka det och/eller utan att förstå varför. Vilsenheten gör att jag inte vet vad jag vill och vad jag behöver. Inte ens när jag mår dåligt. Så oftast när jag mår dåligt fortsätter jag att ta hand om andra.
Och eftersom jag anpassar mig till allt och alla, oftast utan att de bett om det och behöver det, så utvecklar jag gärna ett kontrollbehov så att de anpassar sig efter mig. Det blir min lilla tröst i den stora smärtan av att ha förlorat mig själv, att jag åtminstone tror mig kunna kontrollera andra. Det bedövar min egen smärta att skjuta (läs: projicera) ut den emot min omgivning.
Och när jag väl finner glimtar av mina innersta drömmar så vågar jag inte leva ut dem, för vad ska då alla andra tycka eller tro. Och tänk om de inte ryggdunkar mig eller gillar på FB, vem är jag då… om inte åter i min vilsenhet.
För mig handlar mitt tillfrisknande om att fråga mig dagligen, gärna flera gånger om dagen, vad är mina behov? Vad behöver jag nu? Att se behoven, inte begären, håller mig frisk. Att tillgodose mina behov har blivit min mission, det är den där klyschan om syrgasmasken till mig själv först.
Och när jag ser helt ärligt på mig själv så har jag inte något behov av att kontrollera andra, för all kontroll jag utövar kontrollerar mig. Jag är den som kontrolleras av min egen kontroll. Jag är fången hur jag än vänder på det. Och kontroll slukar energi, den energi som jag som vilsen på öppet hav så väl behöver för att ta mig i land – hem i mig själv.
What if
… money was no object? What would you love to do?
Stanna upp
Bara för i dag, stanna upp, inte sen, utan nu,
och andas in.
Bara för i dag, stanna upp, inte sen, utan nu,
och andas ut.
Bara för i dag, stanna upp,
och se dig omkring.
Bara för i dag, stanna upp,
se allt det vackra.
Bara för i dag, stanna upp,
och känn.
Bara för i dag, stanna upp,
känn innerligare.
Bara för i dag, stanna upp,
och le.
Bara för i dag, stanna upp,
och le med hela Dig.
Bara för i dag, stanna upp,
och le emot Dig själv.
Savita
slow-flow
Det känns fantastiskt i mig. Bättre än på länge. Känner mig oftare så här varje dag i mindfulness-mood. Alltså i ett meditativt tillstånd, en känsla av slow-flow. Den är underbar den känslan, som brukar infinna sig under yogaklassen och i synnerhet på slutet vid avslappningen. Jag känner den när jag får deeksha och ibland när jag ger. Men den senaste veckan skulle jag säga har jag känt den var dag, dagligen, i kortare eller längre doser. Känns som effekten sitter i längre innan den klingar av och lättare infinner sig igen. En känsla av frid, som genomströmmar hela kroppen, både på insidan och utsidan. Ett lugnt behagligt rus som lägger sig, utan att ta bort effekten av närvaro i nuet och livet. Tvärtom gör den mig mer närvarande, närvarande på riktigt och i djupet.
Det är känslan av närvaron med mig själv, som själ. Jag kan vara i känslan av att vara kropp och sinne, enbart. Jag kan också gå vilse ur mig själv och uppleva mer av hur du mår och vad som händer runt omkring dig istället för det som är i mig.
Så för mig är det här att hitta hem, i mig själv. När närvaron är med min själ… och upplevelsen är av själen i kroppen… och själen i sinnet – det är att vara jag.
Mig själv
Ju mer jag är mig själv desto bättre blir det.
Lisa Nilsson
Tillåtelse
Att ge mig själv tillåtelse, just den meningen blev min viktigaste insikt under helgens Psykosynteskurs på Humanova. Jag står inför vägar som jag vill ta, steg jag vill gå, sanningar jag vill uttrycka – jag står helt enkelt fortfarande kvar inom vissa områden i mitt liv och har inte anammat mitt hjärta helt och fullt. Jag trodde först det handlade om att våga leva ut det – våga leva som mig. Men så insåg jag att modet det har jag… oftast. Jag kände att för min del så var det inte modet som behövdes förstärkas utan istället hade jag ett stort behov av att ge mig själv tillåtelse att följa hjärtat.
Som det lilla osäkra barn som jag kan känna mig som, så behöver jag agera både moder och fader och ge mitt lilla barn tillåtelse. Säga till mig själv: Du har min tillåtelse, Du har min kärleksfullaste tillåtelse att leva Ditt liv precis så som Du vill leva det. Hålla upp dörren och med den innerligaste kramen säga farväl, med orden jag vet att Du kommer leva Ditt liv på bästa sätt och Du har mitt fulla stöd till alla vägar och livsval Du väljer.
Kastanj
Fick en kastanj av en kursdeltagare i helgen och den kom att betyda mycket för mig i min process…
Kastanj
Ge Dig själv utrymme att växa.
Visdom: Jag har tillit till att allt i mitt liv sker på bästa sätt.
Jag släpper taget om … (fyll i själv). Nu är jag fri att växa.
Var inte rädd för att förlora någon/något.
Kärleksfullt släpper jag taget och låter mina frukter finna sig en egen plats att växa på.
På så vis växer även jag själv, berättar Kastanjen.
Växternas Språk
Solöga
Psykosyntes
Nerbäddad i hotellsängen redan vid halv sex efter dag två, av tre, på Humanova. Vi är en liten grupp så dagarna ger mycket tid till egen terapi i mötet med kursledaren/terapeuten. Jag känner mig tillfreds och insiktsfull, samtidigt som jag känner hur processen lever i mig. Har en kvällsuppgift om sorg som jag ska göra innan jag sluter mina grönblå. Jag är så glad att jag är här, ger mig själv den här helgen och möter det som vill mötas – läkas. Mitt liv är vackert och vackrare kommer det att bli.
Istället för att se våra personliga svårigheter som begränsande, ser man inom psykosyntesen våra brister och tillkortakommanden som en stor utvecklingspotential. I varje problem vi upplever, finner vi fröet till personlig utveckling och mognad. Psykosyntesen fokuserar på vår potential och hjälper oss att identifiera våra mål och vårt syfte med livet. Genom att anta de utmaningar som dyker upp på vägen utvecklas vi som individer och närmar oss samtidigt våra mål.
Själs kärlek
Det bara ”kom till mig” och jag bestämde mig igår för att åka till Stockholm i helgen och gå en kurs på Humanova. Så efter en lång (läs: 2,5 tim försenad) tågresa med skön avkoppling och sträckläsning av boken Min glimt av evigheten, Betty Malz så är jag nu i vår stiliga hufvudstad. Innan kursen började så strosade jag i Gamla Stan och besökte den underbara butiken Själs Kärlek och botaniserade bland skönheterna innan jag valde ut två affirmationsringar som gåva till mig själv, min själ.
Och just kärlek är det som gör att jag valde att tillbringa helgen i Sthlm och gå kursen – kärleken till mig själv.
Kärleken ser inte med ögonen utan med själen.
Själs Kärlek
Ganesha
Ganesha, the remover of obstacles. Den vita elefanten som bär mig fram och med sin snabel sveper bort hinder i min väg och kliver över dem med stora kliv. Där sitter jag på hans rygg och blir buren precis dit jag ska – Ganesha vet, han är Mästaren.
Det är precis så här det känns, som att Ganesha har klivit in i mitt liv och med sin snabel om min midja svingat upp mig på sin rygg och börjat gå…
Livet öppnar sig och vecklar ut sig, blad för blad. Jag känner mig så välsignad som får uppleva det här. Men det är ingen slump, det ligger en enveten intention bakom, och passion och engagemang som genom glädje och sorg aldrig gett vika. Jag har varit målmedveten om att få läka och i mitt sökande på hjälp. Jag har inte gett vika – jag har bett om att få läka. Jag har bett om ljuset när det varit nattsvart. Jag har bett om att finna flöde där det varit blockerat. Jag har bett om läkning där det varit sår. Jag har bett om insikt där det varit förnekelse. Jag har bett om visdom där det varit oförstånd. Jag bett om förmågan att acceptera och omfamna. Men mest av allt har bett om förmågan att släppa taget om allt det jag nyss bönat och bett om i tillit till att allt är som det ska – mitt liv är i händerna på en gudomlig plan.
Ps Ganesha är också beskyddare över litteratur och författare.