Personligt
Raise your vibration
Find an exercise you enjoy and slot it into your everyday routine so it’s easy for you to do.
Exercise keeps you fit and toned and the movement gets chi circulating around your body. It also helps you to ground and gives you an opportunity to clear mind chatter. You don’t have to visit the gym five nights a week or train like an Olympic athlete, just find a physical activity you enjoy and build it into your routine in doable, repeatable ways.
Meditate.
Meditation helps you become more conscious of your thoughts, which in turn helps you to break bad habits. It also creates space for inspiration and spiritual awareness to come through. Again, you don’t have to meditate like a yogi or a Zen monk, simply set aside five minutes (the length of a TV ad break) each day, sit in a comfortable position, close your eyes and practice resting in the space between your thoughts.
Be aware of what you watch, listen to and read.
Every form of media has a vibration. Does what you watch, listen to and read dramatise or glamorise a lower vibrational way of life? How does it make you feel whilst you’re engaging with it? What kind of an impression does it give of human beings and the world we live in? Include more higher vibrational forms of media in your life with inspirational, educational or transformational messages. Remember that everything is energy, so be mindful of the frequencies you’re submerging yourself in.
Drink lots of water.
Water is a form of energetic life force. Drinking plenty of it throughout the day (filtered, preferably) will help your body flush out toxins and keep your energy levels and vibration nice and high.
Eat fresh, healthy, wholesome food.
Along with containing nutrients, food has an energetic vibration to it. Choosing healthy, fresh, whole foods over processed, frozen, stored or chemically altered will help you raise your vibration. If you can’t afford organic, at least buy free range. Swap junk food snacks for healthier alternatives. Always read the labels and know what you’re putting into your body.
Take at least one step towards your soul’s task every day.
Even if you just get some ideas down or do some planning. Working towards your soul’s task each day will help you feel happier, more fulfilled and content that you’re doing what you came here for. If you don’t know what your soul’s task is or want some direction and structure, find a good coach who can help you.
Heal and let go of the past.
Most people go their whole lives without ever clearing out the cobwebs and as a consequence prevent themselves from living a happy and fulfilled life. If you feel you might have unresolved emotional patterns or negative belief systems from your past, find a good practitioner who can help you work through them over a number of sessions.
How to raise your vibration (16 steps)
Cassandra Sturdy
consciouslifenews.com
Det spirar
Jag har suttit med datorn i knät ett tag, försökt samla mig för ett blogginlägg. Det bara virvlar och spirar. Jag känner mig helt balanserad i kroppen, mår verkligen jättebra, och har nyss haft en ljuv yogaklass. Så lugn känner jag mig men som om något är pånyttfött eller nykläckt eller nyutslaget – någonting är på gång och det är det jag inte riktigt kan fånga in till ett blogginlägg. Jag har inte grepp om det ännu, det är för ogreppbart, eteriskt och bubblande. Helt fantastiskt med andra ord, som att sitta i en hackande bergodalbanevagn på väg upp för första backen.
Ja, jag får helt enkelt återkomma med rapport längs den hissnande färden, just nu vet jag inte alls vart det bär – men att jag är satt i rullning är det ingen tvekan om.
Yogasisters
Det finns inte ord för vad Yogan ger mig. Jag skulle kunna berätta om sinnesron, kärleken till kroppen, kärleken till sinnet, kärleken till själen, kärleken till att vara människa, acceptens, tålamod, styrka, mjukhet, närvaro, tacksamhet… men det största är ändå människorna jag möter genom Yogan. Längs vägen med yogamästare (dvs lärare) och yogakollegor till nu… dessa underbara yogisar som tassar in med sina bara fötter i yogasalen varje vecka med mig – de är den största behållningen av hela Yogan att få vara med er. Vecka ut och vecka in, genom årstider och almanacksår så är vi där och håller rummet för varandra, ett rum fyllt av kärlek, närvaro, gemenskap, tillit och glädje. Tillsammans med er lär jag mig om mig själv – om livet. Ni förgyller mitt liv, ni gör verkligen det. Jag är så innerligt tacksam.
I just love you sisters, I truly do!
Truly give
You give but little when you give of your possessions.
It is when you give of yourself that you truly give.
Khalil Gibran
Att vara självcentrerad
Jag har glömt det väsentliga. Totalt glömt bort. Och dragits ner i min jämrande själviskhet. Legat där och svettats under min offerfilt och undrat varför jag mått så dåligt.
I något obevakat ögonblick har jag riktat om strålkastaren in mot mig själv. Belyst mitt jag, jag, jag. Och där har jag legat en tid, törs inte tänka på hur länge, och slickat mina sår. Och ropat till Gud att hjälpa mig, mig, mig.
Varit omedveten med andra ord, omedveten på egots grepp och fintar.
Men så var det en god vän som tände taklampan i går och drog bort den värmande filten, så att jag såg mig själv där jag låg och huttrade och snörvlade i min självömkan.
Det är inte vackert att vara ett offer – vara självcentrerad. Inget jag är stolt över, men något jag vill skriva om eftersom jag vet att vi alla hamnar där ibland. Det är okey att hamna där. Inte vackert men väldigt mänskligt.
Så vad var det jag hade glömt bort där i självupptagenheten? Jo, alla de andra runt omkring. Jag hade bytt fokus på vad har jag att ge, mot what’s in it for me. Min utsträckta arm stod tom och öppen och undrade vad livet skulle fylla famnen med istället för att se vad jag hade inom mig som kunde vara till glädje och nytta för andra.
Jag vet det, jag vet att jag mår som allra bäst när jag har intentionen att bidra och ge. Att vi alla är fyllda med gåvor, Guds gåvor, som det är meningen att vi ska dela med oss av till andra – varandra. Det kan vara tid, lyssnande, handlag, kunskap, glädje, energi, omsorg… vad som helst, men det handlar alltid om vad jag har att bidra med till livet, till nuet. Det betyder inte att jag måste vara Moder Theresa med alla, men det betyder att jag är medmänniska med ditt intresse främst, för det är det enda som gynnar mig, när jag hjälper dig. Och det är stort skillnad på att vara medberoende och medmänniska. Stor skillnad på att offra mig för andra och ge i kärlek, väsentlig skillnad, men det får bli ett annat blogginlägg.
Hur kan jag bidra till Livets flod? blir frågan jag ställer mig. Och jag ber Gud fylla mig med svaren, handlingen och riktningen. Ske Din vilja, inte min.
Amen
Vingklippt
Upplever känslan av att känna mig vingklippt. Jag vill så mycket mer av mig själv, eller rättare sagt släppa fram mer av mig. Men det är som att jag är cementerad i mig själv. Fasthållen av mina egna rädslor och förutfattade meningar om mitt jag/liv. Kreativiteten bubblar och pyser inom men har just nu igen riktning ut… känns det som.
Och så läser jag statusrader från Bokmässan och känner en innerlig längtan dit. Önskan att bara gå runt och andas atmosfären.. doften av böcker. Och läser på Facebook att så många av mina vänner är på Hälsomässan i Rättvik, dit lockas jag också vanligtvis varje år.
Jag ber om acceptens till det som är. Där jag är. För jag vet att vi är alltid precis där vi ska vara. Alltid. Mitt sinne (läs: ego) må vilja vara någon annanstans emellanåt men jag är alltid på rätt plats. Alltid. Allt är som det ska, även med det muttrande sinnet och allt är som det ska även med känslan av cement.
Jag möter och upplever det jag ska möta, även mitt eget missnöje. Vad är väl en bal på slottet…?
Got stress?
You’re arguing with what is.
Byron Katie
Omfamna det du känner
Vägledd avslappning i syfte att omfamna det du upplever/känner just nu, vila i kärlek till dig själv och din kropp.
Omfamna dig själv med medkänsla, värme och kärlek.
Upp och ner
Det jag tycks kämpa med och lida av ena dagen är som bortblåst nästa. De sista veckorna har minst sagt varit omtumlande inom mig. Ibland undrar jag om det bara är i mig eller om det är energier som påverkar oss universellt. Det jag grät förtvivlat över i går skrattar jag åt i dag. Ena stunden så suckar jag under offerkoftan och nästa sjunger jag ut hur välsignad jag känner mig.
Livet är ju helt fantastiskt. Tänk att så mycket liv ryms i en enda kropp.
Den bästa förhållningen av Oneness är just att rädslan över vad jag känner och hur jag mår är borta. Jag är inte rädd för mina känslor. Jag vet att de kommer och de går. De kommer… och de går. Det tillhör livet som människa. Jag är inte mina känslor. Jag är inte mina tankar. Jag är inte den som känner, inte den som tänker, jag är inte min kropp. Det är där jag uppehåller mig i kroppen och oftast i känslorna och i tankarna – men det är inte jag. Och den vetskapen skänker frihet och glädje.
As soon as something wants to arise, let it.
As soon as something wants to last, let it.
As soon as something wants to pass, let it.
Shinzen Young
Riktlinjer från det Gudomliga
10 Riktlinjer från det Gudomliga
1. sluta oroa dig – Jag kan bära alla dina bördor.
2 Sätt allt på min: att göra-lista – Jag kommer att ta hand om det.
3 Lita på mig – jag kommer att ta hand om alla dina behov.
4 Lämna dina problem till mig – inte försöka ta tillbaka dem.
5. Prata med mig OFTA – Jag älskar att höra din röst.
6 Ha tro på mig – jag vet vad jag gör.
7 Tänk på att dela – speciellt din glädje, skratt, och tro.
8 Ha tålamod – förtroende för min timing, det är alltid perfekt.
9 Var snäll mot alla andra – jag älskar dem också.
10 Älska dig själv – glöm aldrig hur värdefull du är för mig.
Sätta Gud först
Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..?
Jag gick med känslan av ett blogginlägg som bubblade inom mig, visste inte vilken form eller riktning det skulle ta, som jag oftast vet, men skrivivern låg där och var beredd. Men det var inte tid, vardagen hade sina bestyr, så jag stängde ner och beslöt mig för att skriva det senare. Efter bara en kort stund kom frågan; Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..? via ett meddelande på Facebook. Och när jag läste den så visste jag vad det var jag skulle blogga om nu ikväll – när tiden var kommen.
För mig är det att sätta Gud främst. Att jag släpper taget om att jag inte vet vad blogginlägget ska handla om, och inte skriver det förrens tiden uppenbarar sig och att när frågan ställs och jag känner engagemang (på tal om gårdagens inlägg) så bara vet jag.
Att sätta mig själv främst hade varit att tvinga fram ett blogginlägg utan intention och att skriva det när jag tänkt skriva det, trots att vardagen (läs: livet) ropade efter min uppmärksamhet på annat håll. Det hade varit att svara på meddelandet eller inte svara på det utan att förstå det större sammanhanget.
För mig är att sätta Gud främst att sätta Livet främst. Gud hohoar inte ner från något moln, Gud talar genom personen som skrev meddelandet. Gud är vardagen, livet som pockar på. Gud är någon som ber om hjälp. Gud är hjälpen som kommer genom någon när jag behöver den.
Till exempel med mitt arbete, jag märker på energin när jag ska ligga lågt och när jag ska slå upp seglen och färdas av vinden. Förr hade jag en tanke om att jag alltid skulle ha vind i seglen men nu förstår jag att Gud ger mig återhämtning och andrum ibland. Och som i ett andetag så slår vinden om och jag seglar mot annan riktning.
Det märks så väl på yogan, för 3 år sedan var intresset svalt. Då var det meningen att jag skulle släppa taget om Yogan och vara mamma, nybliven mamma till Izabelle. Nu är min Yoga verkligen i ropet, jag får förfrågningar om Yoga från alla möjliga olika håll. Yogan tar mig verkligen på en resa, just nu med vind i seglen.
Det som är lätt är rätt. För mig är det inte lätt att skriva klart böckerna… ännu. Jag bara vet att de kommer bli utgivna en dag. Jag vet det, för det har Gud sagt till mig – med en känsla inom mig. Men det lätta är fortfarande för mig att skriva blogginlägg, det flödar lätt från dag till dag. Utan en enda tanke om morgondagen skriver jag om vad som pockar på idag.
Jag har varit expert på att framtidssia. Som den coach jag var så trodde jag mycket på att jag kunde styra min framtid. Det tror jag i och för sig fortfarande, jag tror på attraktionslagen. Men det som verkligen stimulerar mig i tanken är att öppna mig och ta emot Livet, så som det kommer till mig. Till skillnad från så som jag försökt tänka ut det.
Min attraktion är att Gud (Livet) vill mig väl, allt som sker är det allra bästa, allt har en mening. Jag vet att Gud älskar mig och vill se mig må bra. Stråla! Leva! Älska! Skratta! Det har jag full tillit till. Jag vet att det är så, och inte bara för mig utan även för Dig.
Så därför känns det oerhört skönt att släppa taget och låta Livet forma sig som Gud vill. Släppa taget och låta jobben komma i den utsträckning som de ska, eller inte ska. Släppa taget om vad jag ska skriva och bara skriva det som kommer till mig. Släppa taget om hur jag ska läka mig själv och istället invänta läkningen som sker… som Gud ger.
Så för mig innebär att sätta Gud först att ställa mig själv bakom. Att jag kliver bak ett snäpp i kön och låter Gud ta första platsen. Att jag lämnar över rodret, seglen och riktningen till Gud.
Det betyder inte att jag lägger mig på soffan och drar något unket över mig. Tvärtom betyder det att jag står lite på tå där i dörren och kikar ner mot gatan, kikar efter vad som Gud kommer med idag. Och det betyder att jag säger Ja till Guds plan, oavsett om seglen hissas ned eller vi kryssar fram över öppet hav.