Personligt
Evig glädje
Mitt liv är inte annorlunda än det var förut, för på ett plan är det lika. Jag har fortfarande kvar blandade känslor, ena stunden glad, nästa ledsen, går från förvirrad till klarhet, från kraft till kraftlös. Vemod byts mot beslutsamhet och ilska till godhet.. och tvärtom. Det är ett spektrum av känslor. De kommer och går. Hela tiden i ett konstant flöde, den ena känslan avbyter den andra. På så vis är det lika för mig än idag.
Men, mitt stora MEN är att nu kan jag (allt som oftast) vilsamt betrakta allt detta. Jag iakttar min känsla av sorg. Likaså med min ilska. Min glädje. Min rädsla. Min oro. Min energi. Min trygghet. Jag stannar och betraktar den ena känslan som avlöser den andra. Jag vet att de avlöser varandra. Jag vet att det sker per automatik. Jag vet att inget består. Allt är föränderligt. Och i synnerhet mina känslor.
Och däri ligger den största glädjen och lyckan – i att betrakta allt detta. Du kan fråga dig precis som jag, vem är det som betraktar detta? Om jag nu inte är mina känslor, kan ju omöjligtvis vara allt detta som sveper in och ut – så vem är jag då? Den som består brukar jag tänka. Den som består alla känslor, tillstånd, tankar, personligheter, den som består själva kroppen och livet själv – den är jag. Det eviga. Och den är Du med. Det är den insikten som skänker den största lyckan! Den insikten gör mig så himlans glad – glad att vara jag!
If you don´t move – everything will move around you.
Yogi Bhajan
Vårskoj
Jag är fylld med så mycket glädje. Som jag skrivit tidigare så tror jag att Sorgekursen varit förlösande men jag ser också hur mycket glädje jag får av att hjälpa grannfamiljen. Mamman där lyser upp, blommar, skrattar och ler och jag gör detsamma. Ofta får jag tankar i livet om att undrar vem som ger vem. Jag har en känsla av att givaren många gånger är den som får mest. Nu är det familjen som får det materiella av er alla, jag är mest spindeln i nätet, marknadsföraren i projektet – men jag är den lyckligt lottade för jag får se familjens ögon stråla, mer och mer för var dag – och det är den största gåvan av dem alla.
Glädje smittar. Det bubblar i mitt inre, jag känner något nytt tar fyr och bildar form. Jag ser med spänning framemot vad livet vill visa mig, vart det vill leda mig – än så länge känner jag mest energin i mitt inre av något nytt som är på gång… snart på språng.
Dataservice
Datorn måste helt enkelt in på service. Så jag kommer att åka iväg med den nu under dagen/dagarna, så blir det plötsligt väl stillsamt på bloggen så vet du varför.
Min helg
Min helg har varit helt fantastisk. Jag bad om en glädjefylld helg trots att jag skulle gå steg två i utbildningen Sorgebearbetning. Och jag var sprängfylld av glädje då jag åkte hem! Och full av tacksamhet. Helgen har bjudit på så många möten – med de mest ljuva människor.
På lördagen så shoppade jag lätt (helt sant… en eyemakeup-remover och ett läppglans) och sedan mötte jag upp mina Onenessvänner Monika och Mattias för en fika. Vårt samtal var så vackert och givande. Vi har alla hittat hem i oss själv genom just Oneness och även om livet är enkelt att leva efter uppvaknandet så är det så oerhört närande att möta någon som talar i samma termer och ord, fast allt är ju egentligen samesame (läs: oneness).
På söndagen så var kursen i Sorgebearbetning och även där fick jag sammanstrålas med ljuva själar. Och jag inser att jag känner mig inte sorgsen nå längre, jag är i kontakt med så mycket glädje, frihet, hopp, framtidstro, lätthet och förväntan – och samtidigt förankrad i nuets gåva. Så innerligt tacksam för det!
På Central Stationen innan tåget gick hem hann jag med ett möte med kille från Indien som har gemensamt intresse av Sunyoga, så vi träffades och pratade medvetenhet och livets oneness. Han har planer på att att gå Sunyogakurs med min vän Sunyogi Umasankar i Serbien i vår.
Livsvägar möts, slingras samman och isär på de mest mirakulösa sätt. Livets väv… jag är full av förundran. Jag behöver inte göra någonting, enbart tacka Ja till Livets resa och följa med!
Livfullt hus
Vill börja med att tacka för all hjälp som kommit in sedan mitt blogginlägg i fredags, tusen tack till er alla som hört av er. Det har kommit in mer pengar till mat, det har skänkts mer kläder, möbler, en fotboll och en vän till mig köpte en frys på Blocket och levererade till familjen i lördags – jag är full av tacksamhet!
Grannfamiljen har bott i huset här på gatan sedan i oktober. Det har varit mörkt och öde i deras hus, jag har fått känslan av att de gömt sig. Varit skygga. Men i fredagskväll så var jag och Maya upp med en påse mat som blivit skänkts av ett café och när vi kom fram till huset så lyste de i alla fönstren, mamman öppnade glatt och talade högt och livfullt med oss – uttryckte sin tacksamhet och inifrån köket hördes skrammel av bestick och tallrikar. Det var som om inte bara familjen men hela huset fått liv och energi av era gåvor. Det var magiskt!
Så tusen tack till er alla som bidragit och fortsätter bidra – tack!
Andrum
Min dator beter sig underligt, antar att den behöver åka på Mac-service… eller så är det mitt önsketänkande om en ny MacBook Air som börjar manifesteras. Hur som, datorn får stanna hemma när jag åker till Stockholm över helgen. Bloggen får liiiitet andrum – tillbaka snart.
Om att hjälpa till
Det är med sorg i hjärtat jag skriver det här…
I tisdags träffade jag en en granne till mig, hon är inflyttad med sin familj från Italien sedan i höstas. Hennes historia är trasig och sorglig, den är ett kapitel för sig. Jag kan bara nämna att de bor på nåder i ett enkelt äldre hus utan varmvatten, jobben de lovats har uteblivit och alltså lönerna likaså. De en familj om fyra och barnen är 11 och 5 år.
Hon pratar hela tiden om jobb. Hon vill inget hellre än att jobba. Hennes man vill jobba De vill göra rätt för sig. De vill visa barnen att arbeta är lika med lyckan. Det är hennes ord.
Eftersom jag inte har något jobb att erbjuda henne så frågar jag om det är något annat jag kan hjälpa till med. Jag vet en Facebooksida (Hjälp till hemlösa & personer i ekonomisk kris i Falun/Borlänge) där jag kan söka om hjälp. Jag har också otroligt många vänner på Facebook så jag kan även söka hjälp bland dem, vad behöver ni frågar jag henne? Behöver ni mat, pengar till mat? Kläder? Var har barnen för storlek?
Jag lägger ut mina inlägg på Facebooksidan och i min egen logg. Hjälpen börjar droppa in. Droppa sakteliga. Jag lyckats till slut samla strax över 1000 kronor till mat. En kvinna som kommer med flera kassar med barnkläder lämnar även 100 kr var till barnen. Hjälpen kommer och den är god.
Men det som gör mig så sorgen är att jag möter också förakt. Jag möter fientlighet. Jag möter rasism. Jag möter ifrågasättande. Jag möter människor som vänder bort blicken och tittar åt andra hållet. Jag möter de ”goda människornas” tystnad eller tassel bakom ryggen. Och det skrämmer mig. Skrämmer mig något så ofantligt.
Det är inte rätt. Det är fel. Jag säger inte att alla ska hjälpa till och bidra i min lilla enkla insamling men jag hade inte förväntat mig att den skulle råda på motstånd. Jag ville inte ha hejarop, jag önskade att några av oss skulle samlas och göra skillnad, jag blev helt chockad då jag mötte förakt.
Jag önskar ni hade sett pojkens blick när han kom till oss för att åka med till fotbollsträning och jag lyfte fram fotbollsskorna som skänkts. Ni skulle sett hans blick… mina ögon tåras nu när jag skriver det. Det var lycka i de ögonen. Och när han kom tillbaka efter träningen ville han knyta av sig dem igen, i tron att han bara fått låna dem.
Idag skjutsade jag mamman till Willys och vi gick sakta (en och en halv timme) fram mellan hyllorna, hon valde varsamt. It is to expensive Sofia, var hennes mantra genom butiken. Hon valde de billigaste krossade tomaterna, den billigaste pastan, den billigaste tvålen, mjölken, äggen, mjölet, sockret, saltet, buljongen… det vara bara när hon gick fram bland flingorna och lyfte ner paketet med chokladflingor hon inte såg på priset, hon log och sa: My children likes this! Lika så när hon tog vanilj yoghurten. Att hon ens fick med sig en köttbit tror jag beror på att hon ville tillgodose mig, jag insisterade kanske lite väl mycket då jag tyckte att kampanjpriset på fläskfilé var bra. Annars undvek hon både bröd och kött då det var för dyrt.
Hon berättade i bilen om hur glad flickan blivit av schampot som skänkts dagen innan, hon hade varit så glad då hon tvättat håret.
I mitt hjärta så vill jag fortsätta hjälpa människor i behov, då jag känner att jag har möjlighet med antigen tid eller ekonomi. Det ger mig glädje, mening och jag somnar godare om natten. Jag önskar inget hellre just nu än att få ge utav hela mitt hjärta. Jag vill vara en människa som tror på det goda i andra och i mig själv. Tillsammans gör vi skillnad. Det enda jag ber om är att vi som vill göra skillnad ska få göra det i fred, på vårt sätt och i vår takt.
Tack alla ni som bidragit i stort och smått, varenda liten krona och plagg har kommit till glädje – det vill jag lova!
Vi bidrar
Haft en dag med intensiv insamling av kläder och pengar till en grannfamilj som är i behov av hjälp. Precis nu innan jag ska ta kväller så skänks 200 kronor till och dagen har gett sammanlagt 1000 kronor till familjen, 200 kronor var till barnen och stor leverans av kläder och skor. Imorgon ska jag hämta upp mamman för att åka och handla mat.
Vet inte hur allt hände. Men jag träffade henne i tisdags och fick ta del lite kort av ett sorgligt livsöde som de just nu lever i, och så ställde jag frågan om jag kunde hjälpa till på något vis. Är det något ni behöver? Vad har barnen för storlek? Och vips så var insamlingen igång på Facebook. Så tacksam till eldsjälen Martina Bergman som tillhandahåller Facebooksidan Hjälp till hemlösa & personer i ekonomisk kris i Falun/Borlänge.
Genom att göra så lite kan vi ge så mycket. Tillsammans ger vi mer. Tack till er alla som bidragit/bidrar i stort och smått ♡
Beauty in You
Life is so good. I’am glad that you notice and truly come to understand it now. It’s more deepen. You are more aware. More aligned.
Like when you watch leafs in the autumn and you see how beautiful they are and you maybe feel sad because you notice their beauty to late. When they fall to the ground though their beauty remain.
Your sadness is when you realize that you haven’t been appreciate their beauty during the spring or summer time. You just began to notice when it’s almost to late.
Beauty is now. Beauty is everywhere. Recognize it right now. Appreciate it and give thoughts and emotions to it. Send it love today. Give your love and beauty to the world, and the world responding right away by sending you more to love and more beauty to see.
Start today be seeing yourself in the mirror and give yourself beautiful and loving thoughts and emotions.
See that beauty in You. Love is already there. Just recognize it!
Savita
Salig röra
Fylld av energi och motivation har jag rensat i röran. Jag läser otroligt mycket böcker och skriver på nått (lite smått) hela tiden, så min saliga röra blir av alla dessa böcker, anteckningsböcker, lappar och papper. Men så kom inspirationen (från Gunilla) och energin efter sorgekursen och full med iver sorterade jag tre skåp och min arbetsplats.
Jag känner hur saker och ting struktureras upp. Ber om att mitt skrivande ska göra detsamma. Jag älskar egentligen struktur och ordning.
Sorgekursen fortsätter steg 2 i helgen. Jag ser framemot det. Känner hur sorgen kan vara ledsagaren till glädje och livsenergi. Jag tror på att möta det inre, möta det vi går och bär på.
Det bubblar mycket livsenergi i mig. Och med tanke på sorgen till mamma så är hon med mig varje dag men istället för att känna mig just sorgsen vid tanken på henne så blir jag bara glad. Just nu känner jag ingen saknad, mer en glädje att hon är kvar.
Köpte mig en bukett rosor idag. Bara för att – jag känner mig kär i mig själv och livet!