Pure consciousness is rising above you. You just has to entertain yourself.
What would you love to do? Tell us.
We will bring that opportunity to you, in front of you. Just to grasp.
Why can´t you just ask us to deliver it to you.
You love to dance, meditate, write, do yoga, exercise, walk.
The money. The how´s! The many issue just block your energy.
What would you love to do?
Yogan styrde mig ifrån det hetsiga yrkeslivet, andligheten har följt mig sedan jag var barn, Oneness ledde mig genom lidandet och till friden och alla samtal med min terapeut, ja livet i stort och smått har bidragit till min inre resa – min process. Och så igår så såg jag den röda tråden och fann namnet på processen som jag är i nu, kanske alltid varit i, men känns högst aktuellt våren 2014.
Det var när jag berättade för en yogadeltagare hur jag ser hennes förändring – du strålar och du lyser, sa jag till henne. Och då svarade hon: Ja jag känner mig kär i mig själv! Och där och då damp polletten ner, det är precis det min resa handlar om – att bli kär i mig själv!
Kär i mig själv!
Ska bli mina nya ord att ta med mig i vardagen, i livet, i böner, i min intention. Det ”räcker” med den förälskelsen, den sveper om allt jag längtar efter. När jag är kär i mig själv, älskar jag livet, älskar jag andra – älskar jag min skapare.
Idag ska jag sätta mig och be. Jag ska be om att få se vad som hindrar mig från att slutföra mina böcker. Att jag inte tänkt på det förut, så självklart att jag behöver be att få se vad som ligger och hämmar mig, i mig själv. På något omedvetet plan så har jag en stor spärr till att slutföra mina böcker, nya idéer och kreativitet blommar upp och bloggen får så gott som en daglig dos av budskap men när jag ska till att skriva klart och redigera min bok (mina böcker) då åker en mur av motstånd upp.
Det är så enkelt när vi väl visas vad som motståndet består av. Men för att se det behöver vi behöver vi be om hjälp, ifrån vårt högre jag, det gudomliga. För enda sättet att medvetandegöra något omedvetet är att vända sig dit – till källan som vet.
Jag minns så väl när jag fick se vad som (på ett omedvetetplan) styrde mitt stora kaffebegär – och vips när jag väl hade sett det och insikten trillat ner så var begäret borta. Och nu har jag inte druckit en droppe kaffe sedan dess.
To see is to be free.
Sri Amma Bhagavan
Jag vet att det är sant, när jag ser så blir jag fri. Själva laddningen ligger i det omedvetna, den försvinner genom att medvetandegöras, luckras upp som en dimma av gryningen – i ljuset.
Så istället för att be om kraft, energi, motivation till att slutföra det skrivande som jag påbörjat så ska jag be om att få se vad som hindrar mig. Vart mitt motstånd ligger och vart det härstammar ifrån. Rullar ut yogamattan på altan, virar in mig i en filt och riktar mina böner till att få bli medveten om mitt motstånd och dess rot.
Amen
Tusen tack för er närvaro, vi var nästan 100 st (97 st!) som deltog i kvällens deeksha på distans. Kändes fantastiskt starkt. Tack ♡ Jag drog inget kort, utan kände att jag skulle sätta mig och ta emot orden för kvällen – så här är det budskap som ville kommuniceras.
Namaste Savita
Lämna över Dig i bön. Hur ofta ber Du? Ber Du enbart när du känner nedslagen och illa tillmods eller använder Du böner regelbundet. Att be är en kommunikation med det Gudomliga. Lika så att meditera. Lika så att flöda med Livet. Säga Ja till Livet. Att be kan vara Ditt sätt att tala med det Gudomliga (Gud, själen, Ditt högre jag, Livet) och den kommunikationen stärks ju mer Du använder den. Meditationen är ett oerhört fint sätt till att lyssna in svaret. Men svaret kommer också pulserande till Dig, som en energi – mitt i Livet Ditt.
Så fortsätt be, eller om Du inte gör det ännu så börja be. Be och invänta svaret. Ta Dig tid att lyssna, stanna upp, gör Dig medveten och lyssna. Lyssna till Livet. Använd alla Din sinnen för att ta emot vägledningen. Det gudomliga finns tillhands och kommunicerar med Dig var eviga dag. Gör Dig mottaglig. Gör Dig hörd. Och låt Dig sedan bli vägledd. Tacka för Din vägledning. Att leva i tacksamhet är den högsta av böner.
Haft en fantastisk lång och solig dag som började med joggingtur med Maya, mitt hjärta svämmade över av lycka när hon frågade härom dagen om vi skulle springa runt älven – och ännu bättre än jag kunnat föreställa mig var det att slå följe med henne en stillsam söndagmorgon – ren mammaglädje.
Sen fick jag den ljuvaste av ansiktsbehandlingar hos Johanna Korpela (Borlänge), givetvis med hennes egentillverkade produkter som doftar underbart av eteriska oljor. Vissa har det mer än andra, och Johanna har det – den magiska feelingen som berör själen. Eller som hon själv sa efter behandlingen, att den är som en resa. En magisk resa säger jag.
Strosade runt här hemma i mina myskläder och lät ansiktet vara rent och fräscht, slumrade en stund på altangolvet medans barnen lekte på gården och sen ifann sig ny energi och hela huset blev städat. Alldeles nyss har morfar åkt hem efter middagen vi bjöd honom på, nu är det Earth hour på Solduva, hela huset svämmar över av värmeljus och jag svettas… nu blir det soffhäng. Misstänker att jag somnar tacksam och leende och väldigt tidigt 😉
Ibland (vissa stunder) känns det som jag tar ett steg fram och två bak, men så rätar jag på min framför spegeln och upptäcker att det faktiskt är stor skillnad på mig nu från förr. Övning ger färdighet. Älskar mitt ’andliga liv’ som skänker mig sinnesro, mening och glädje.
”Ville bara säga att jag får ett lugn av dig bara genom att se en bild på dig. Och jag är ett stressat yrväder, haha, så tack för lugnet…på håll” //meddelade från FB-vän
Det var i Indien jag ”fick till mig” inspiration till att göra just dessa meditationer till youtube och nu så infann sig energin och lusten att spela in dessa. Hoppas de leder till sinnesro.
Namaste Savita
Jag stannar med det som är. Upplever mina känslor, som far in och ut, upplever tomrummet när det ger sig tillkänna. Stannar. Tänker på 5:2 dieten och periodisk fasta som låter kroppen vila en längre stund, dvs att det går längre tid, enl periodisk fasta 16 timmar, då kroppen ges helt vila med endast the (el kaffe) och massor av vatten som intag. Det är så oerhört skönt att stanna upp med det som är och jag känner verkligen hur bra kroppen mår då den ges utrymme att bara vara. Jag tänker att så är det med känslor, tankar, mentalt och fysiskt tillstånd också – det transformeras till frid och stillhet när jag stannar med det som är och ger det utrymme. Alltså låter det vara som det är, känna som det känns, tänka som det tänks.. utan att lägga till, styra om, dra ifrån – bara är med det som är.
Det är en liknande prövning med fastan. Sinnet vill gärna fly till skafferiet och mal på i oändlighet om att det behövs äta för både den ena orsaken och den andra. Det våndas – sinnet. Men eftersom jag lyssnar till kroppen så hör jag en helt annan ton. Kroppen känner frid. Den uttrycker till och med tacksamhet för att den ges andrum att vara, utan att det hela tiden slinker ner nytt som ska processas och bearbetas.
Och så det bästa av allt. Transformationen, som leder energin från att varit ”stuck” i sinnet (egot) och istället öppnar upp det själsliga flödet (livsenergin) – jag expanderar till mitt högre medvetandet. Jag får tillgång till större frid, glädje och harmoni ju fler gånger och oftare jag stannar med det som är. Transformationen från att känna mig fast, smutsig och lidande till att känna mig flödande, ren, ljus och full av frid.
Jag är helt övertygad om att den bästa (och kanske enda) andliga läran är ”stop och stanna”. Håll upp STOP-skylten framför sig själv och stanna med det som är.
Här berättar Gangaji om när hennes lärare lärde henne ”Just stop”.
Vilken inspirationskälla! Oavsett om du är intresserad av författarskap, livet eller döden så kan jag rekommendera detta klipp, en intervju med Barbor Lindgren. Och här kan du läsa brevet som Astrid Lindgren skrev till Barbro efter att mottagit hennes manus.
Klart som korvspad att livet är fyllt av mening. Även om det kan vara svårt att se när det är nattsvart (eller tomt) och då är det så vackert när vi visar ljuset för varandra. Gud är ju trots allt ingen gubbe bland molnen som hoohoo’ar ner från himlen med sina budskap. Nej, dem har han utrustat oss med, för att ge varandra. Vi är alla guds avbild och vi är alla guds budbärare – vi är gudomliga.
Det är inte alltid lätt att se gudomligheten i sig själv, men är man lyhörd och klarseende så upptäcker man gudomligheten i andra. Den finns där. Vi bär alla gudomliga budskap. Hela tiden. Vi är sända att hjälpa varandra växa – tills den stunden då vi blir (läs: inser att vi är) ett.
Lättast för mig att känna mening är återigen ställa mig frågan what is the moment asking for eller fråga mig vad har jag att ge? Där och då, här och nu, i nuet vet jag vad livet har för plan för mig. Inte förr. Och inte i sinnets tankesmedja – utan i nuet. Det är där jag lyssnar, det är där jag ser, det är där jag upplever – livets mening.