Personligt
Mina men
Det s(n)urrar mycket i huvudet nu. Det är inspirationsflödet som dundrar på, förstår att jag måste prioritera tid för utlopp också… men, tänkte jag skriva. Det dyker upp ett men, hela tiden. Jag visar mig själv alla mina undanflykter från att leva det liv jag vill leva. Så himla less på dem, alla mina men… men de är här så jag låter dem stanna och tränar mig på att ta tillvara dem som de är. Vill lära mig att acceptera mina men också, se dem, se vad för känsla som står och gömmer sig där bakom – mina men.
Jag har respekt för livsflödet. Det ska inte kuvas eller kvävas av rädslor (det jag fann bakom mina men), det behöver flöda fritt. Läser just nu boken Döden gav mig livet av Anita Moorjani om hennes Nära döden upplevelse och hur hon efter den tillfrisknade som genom ett mirakel från cancern hon kämpat mot och som tog hennes liv… Nu vet hon att hon är tillbaka för att leva livet utan rädslor. Och tänk, det tror jag är meningen för oss alla.
Men men, nu känner jag mig trött och ska gå och sova…
Meditation
Så gott som dagligen mediterar jag, ibland även två gånger om dagen. Jag tycker det är skönt att när dagen är till ända sätta mig på bänken vid de stora fönstren och stilla mig en stund innan jag går och lägger mig. Det är Oneness som har gett mig närvaron som jag nu så lätt och enkelt tonar in på, den närvaro jag förr trodde mig behöva kämpa eller åtminstone vänta på infinner sig nu med detsamma. Närvaron jag tidigare genom yogan och annat upplevt korta stunder upplever jag nu under hela yogapass och i längre meditationer, nu är det snarare så att jag får kämpa för att komma tillbaka.
När det här skiftet började vet jag exakt, det var sommaren för ett och ett halvt år sedan då jag deltog på mina första OM (Oneness Meditation via nätet). Det var då jag märkte hur jag skiftade om från att ha kämpat med meditationerna, störts av alla tankarna och med kramper i kroppen lidit mig igenom ynka minuter som jag upplevde hur allt tystnade, tankarna skingrades som moln, kroppen stillades, friden infann sig och tiden försvann. Jag var där. Där som jag faktiskt många gånger tvivlat på om det fanns.
Nu vet jag att det finns ett där. Ett tillstånd av lycksalighet och frid. Nu är det inga hinder och barriärer för att nå destinationen, nu är jag framme allt som oftast när jag har intentionen att komma dit och det underlättar om jag stillar mig och sluter ögonen.
Det finns ju oändliga läror och tekniker som erbjuds för den som vill träna sig att komma dit, till det meditativa tillståndet. Inget är lätt till en början, absolut inte att meditera eftersom meditation försätter oss i kontakt med det högre jaget, själen och den som stoppar kontakten är vi själva, alltså sinnet (egot) som inget hellre vill att vi stannar kvar som vi är, dvs fortsätter identifikationen med sinnet och kroppen. Att meditera öppnar upp oss för vårt sanna jag, den eviga livsenergin som vibrerar inom oss och allt levande. Att meditera är att finna sanningen om oss själva och sticka hål på illusionen att vi enbart är kött och blod.
Att meditera kräver mod, mod att stanna kvar och ”gå igenom” – låta skiftet ske. Skiftet där sinnet släpper kontrollen och själen får ta vid. Det är en resa, den vackraste av dem alla. Och den sker inte bara i det inre, resan börjar där men sedan ligger världens alla hav öppna.
Indien igen!
Wiiihooo känner mig alldeles upprymd och sprallig nu när det är bokat och klart för oss alla, hela familjen, att åka till Indien. I februari flyger vi iväg på semester till India-light, Goa. Det har krävt viss övertalning (närmare utpressning) för att få alla med på flyget så nu lär det bära eller brista. Jag förstår att de kanske inte kommer att älska det som jag gör men min förhoppning är att de ska gilla det så pass mycket att vi återvänder en dag (allra helst många gånger) och tar oss ända till Univeral Peacecenter och vår vän Umasankar. Jag vill dela Indien med familjen. Indien har öppnat mitt hjärta för det som är viktigt här i livet. Wiiiihoooo Indien, här kommer jag igen! Kärleken till Dig bara växer!
Så tacksam! Såååå tacksam!
Skamfilad
Jag har för några veckor sedan avslutat boken Skamfilad av Göran Larsson. Det är en bok jag innerligt kan rekommendera. Min skam blev synlig för mig hos min terapeut, jag har varit helt ovetandes under hela mitt liv, om att jag gått och burit skam. Något jag haft inom mig sedan jag var litet barn. Skammen är så förgörande och vi är nog många som bär den. Den förtär självet inifrån, och eftersom vi inte kan se den själva kan det behövas ett möte med någon utifrån för att upptäcka den, någon som vi kan anförtro oss åt och som kan spegla det vi bär.
Jag skulle vilja citera några rader ur boken…
”Att lyssna efter de goda drömmarna och de vackra tankarna blir att avbryta skamrösternas tissel och tassel och släppa in nya röster i sitt inre…
Drömmar och längtan hör ihop med hopp och ”i hoppet är vi räddade” säger aposteln Paulus i Romarbrevet.”
”Det räcker inte med att vilja söka, vi måste också vilja finna. Det räcker inte med att ha en sanning, vi måste också vilja leva den. Det räcker inte med att hitta en väg, vi måste också vilja gå den.”
Göran Larsson
Skamfilad
En annan författare som jag nyligen läst några böcker ifrån och uppskattat oerhört mycket är Tommy Hellsten. Han skriver så lättförståeligt och kärleksfullt om sådant vi människor kan uppleva lidande och smärtor kring, vårt beteende och våra oläkta sår. Han skriver bl a om föräldraskapet, medberoende, beroende, andlighet, självläkning och att vara medmänniska. Att läsa hans böcker har gett mig hopp, glädje och kraft. Här är en länk till några av hans verk.
Själens sår
Ibland hör jag uttryck som att jag ska läka min själ, min själ sörjer, jag vill bli hel i själen. För min egen del så tror jag inte alls att själen har några sår att läka. Som jag ser det är själen ren och skär kärleksenergi. Ren i sin sannaste form, helt fri från oro, ångest, lidande, stress, dömande what so ever. Själen är ”pure love”. Transparent. Ren. Fri. Flödande. Gudomlig. En kärlek så ren och sann att vi sällan kunnat förstå dess höga vibration.
Det är inte till vår gud(omlighet), alltså vår själ vi behöver be om förlåtelse för våra synder utan vi behöver förlåta oss själva. Hos Gud finns inget att förlåta eftersom det inte finns några oförätter registrerade där. Det kan omöjligtvis finnas det. I själens energi är vi alla perfekta och älskade som vi är i vår ofullkomlighet. Det som hindrar oss från att uppleva och ta emot den kärleksenergin är vår egen oförmåga att förlåta oss själva och andra.
Så länge jag väljer att hålla kvar mitt dömande mot dig och/eller mig själv. När jag väljer att se dina och/eller mina brister. När jag fortsätter att ge mig den på att du och/eller jag borde vara på ett visst sätt och inte accepterar mig/dig precis som vi är så håller jag mig själv fången i sinnet (egot) och alltså fortsätter mitt lidande. Det är inte själen som lider. Det är min identifikation med egot som gör att jag lider. Det är min egen domare i domstolen och offret i soffhörnet och martyren på gatan och förövaren i hemmet som lider – alltså jag när jag envisas vid att stanna kvar i sinnet. Då lider jag. Det är ”jag” som behöver läkning. Det är ”jag” som lider. Det är ”jag” som vill bli hel. Men det jaget kommer aldrig bli helt, för det jaget är sinnets (egots) och jag kan uppehålla mig där så länge jag önskar, mitt lidande lär stanna kvar om än i andra former, men det stannar.
Jag kan också förlåta mig själv. Jag kan kapitulera och be om hjälp. Ropa till mitt innersta sanna väsen, alltså inte ”jaget” utan själen och be om att dess kärlek omfamnar mig så innerligt att jag för alltid ser skillnad på min identifikation med egot (och alltså lidandet) och min sanna sessens – då blir jag fri för all tid.
Och jag behöver inte vara ett dugg troende för att komma i kontakt med själen. Det räcker med att tro på något gott, något större, något varmare inom mig själv. Har jag blivit präglad sedan barnsben om att vara syndig eller elak, vara fel, så kan det vara oerhört svårt att tro på att den godhetens källa även finns inom mig. Men det gör den, tro mig. Den finns i dig. Den finns i mig. Ingen själ är godare än någon annan. Inom oss är vi alla en stor och varm pulserande kärleksenergi. Vi är ett med varandra. Det är där vi ska mötas. Det är där vi läker alla våra sår. Själen har inga sår men den erbjuder den gudomligaste av nåd och läkning.
Blessing
Fantastiskt att få inleda årets första kväll mer er alla, deeksha, nyårsönskningar och nymåne – magiskt! Kände tidigt att vi skulle bli många, över hundra, men är samtidigt helt förundrad över att vi blev så många som 124 (!!!) stycken! Tack till er alla för er medverkan. Jag känner mig som en bättre människa när jag får sända deeksha och det beror inte på att jag ger utan handlar enbart om att jag också får ta emot nåden som ges. Det spritter Oneness Blessings över oss alla.
Må 2014 bli ett år då Du förenas än djupare med Dig själv – allt liv börjar och spirar inom oss själva. Det är där kärlekens källa är.
Namaste Savita
Blunda och visualisera framför dig ett öppet fält, vidsträckt och stort. Se det tomt och börja fylla det med dina önskningar. Fyll det varken med saker, upplevelser, relationer eller annat värdsligt – utan fyll det med känslor. Känslor som Du önskar känna mer av fyller Du Din vidöppna framtid med. Fyll på och fyll på. Och ta Dig tid att tacka, tacka redan nu medans Du fyller på. Säg att Du fyller på med glädje, så uttryck redan nu Din tacksamhet över glädjen i Ditt liv. Om Du fyller med trygghet, så uttryck Din tacksamhet över tryggheten i Ditt liv.
Mina löften
Jag vill dela några av mina tankar om nyårslöften eller önskningar för mig själv inför 2014 och framtiden. Jag lockas gärna in i gamla mönster av att sätta upp karriärsmål, staka ut vägen och uppgifterna framför mig. Välja och vraka bland det som jag vill allra mest. Men jag lurar många gånger mig själv för jag tappar lätt förankringen och skenar iväg. Jag kan dela ett exempel när jag var nyutbildad NLP-coach och gick och köpte mig en stilig läderfilofax, helt i samförstånd med att det jag sänder ut är det jag attraherar. Så filofaxen blev min symbol för min framgång och innan jag ens hade någon klient så sände jag ut bilder om att den skulle vara fulltecknad och affirmerade flitigt: Jag är eftertraktad och fullbokad.
Universum hörde givetvis min önskan, vi får alltid det vi ber om, så med viss fördröjning (ca 8-12 månader) så var jag fullbokad och väldigt eftertraktad som jobbcoach åt Arbetsförmedlingen. Arbetsdagarna blev snabbt fulltecknade i filofaxen, precis som jag förutspått och klienterna stod i kö.
Helt utan förankring av innebörden av min affirmation om att vara eftertraktad och fullbokad insåg jag nu att jag började må dåligt, känna mig stressad och trött av så många klienter på en dag, på en vecka, på ett halvår. Det blev för mycket helt enkelt och jag tappade sakta men säkert återigen mig själv… alltså förlorade glädjen, harmonin, gnistan och närvaron. Inte bara med klienter utan i synnerhet med mig själv och min familj.
En annan coach lärde mig att ställa mig frågan vem blir jag av att göra det. Och hade jag ställt mig frågan vem blir jag av att vara eftertraktad och fullbokad coach så hade jag kanske kunnat förutse min missbedömning om mig själv och vad jag egentligen önskade.
Nu frågar jag mig ofta, vem blir jag av att vara yogalärare? Vem blir jag av att vara bloggare? Vem blir jag av att vara Oneness Trainer? Vem blir jag av att åka till Indien och fördjupa mig i lärorna? Vem blir jag av att vara hemma med barnen? Vem blir jag av att skriva böcker?
Och svaret på dessa frågor är att jag blir mer av mig – det goda i mig. Min själsliga del växer och när den frodas så ter sig egots (sinnets) röst allt mildare. Jag blir en bättre mamma. Jag blir en trevligare människa, mest till fördel för mig själv. Jag blir en snäll hustru. Jag blir gladare. Jag blir lugnare. Jag blir tacksammare.
För min egen del behöver jag fortfarande hålla koll på balansen, som den arbetsnarkoman jag var, flydde in i åtaganden, behöver jag ge mig själv tid att tänka efter, hur många yogapass vill jag verkligen ha per vecka. Vad mår jag bra av? Och även om jag kan fylla 3-4 grupper ändå fortsätta med enbart en klass i veckan så länge jag tycker det känns bäst för mig och min familj.
Nu skriver jag inte in saker i agendan bara för att telefonen ringer och jag efterfrågas. Nej nu stannar jag upp och känner av energin, min egen, barnen och familjens. Ser in i barnens ögon om det är lämpligt att vara borta ännu en kväll i veckan eller om jag faktiskt ska ta och vara hemma. Vara med dem.
Så mina önskningar är fortfarande om karriär och framgång. Men mitt löfte är att fortsätta vara hemma. Att vara mamma går först och om Gud vill att jag väljer så vet jag vad att välja. Var sak har sin tid. Men jag önskar mig balans. Som en vågskål med Snigelmamman på ena sidan och Business Woman på den andra – det skulle skänka mig mest glädje. Och jag ber om att få fortsätta jobba hemifrån, jag vill fortsätta gå med barnen till skolan och stå och vänta på dem på skolgården när de slutar. Filofaxen är fortfarande kvar, still going strong (old fashion som jag är) och jag är fylld av tacksamhet över massa blanka dagar och när det dimper ner någon arbetsresa och retreat lite här och där.
Själen sjunger
Haft en ljuvlig morgon och förmiddag så här sista dagen på året. Jag och några vänner åkte till byn Hagen vid Dala Floda och njöt av Lenas Yoga i hennes vackra lada. Brasan sprakade, vi chantade mantran och gjorde helande Kriyas (yoga-asanas) och efter en skön vila och meditation så avslutade vi med en kopp thé och choklad. Själen sjunger, som Gunilla sa på hemvägen. Själen sjunger!
Without realizing who you are, happiness cannot come to you.
Yogi Bhajan
Själen är livet
Med dessa ord önskar jag Dig ett fantastiskt 2014!
Vi behöver bjuda in den själsliga närvaron i våra liv. Det är inte meningen att själen ska vara någon gudomlig kraft man tillkallar när man är i nöd eller sorgen knackar på, inte alls. Vi är själar. Kroppen är den boning vi just i det här livet har valt. Vi är här för att leva av livet, kunna njuta av det. Tack vare våra kroppar och sinnen kan vi uppleva livet, maten, naturen, relationerna, vädret. Vi är här för att ha skoj. Vi är den själsliga närvaro, livsenergi, som genomsyrar allt annat. Vi är skaparen och vi är skapelsen. Att leva livet begränsat av kropp och sinne förtar meningen med det – nämligen att leva det. Själen är livet. Vi är livet.
Savita
Oneness Awakening
15-16 mars 2014
Rättvik
Plats
Stiftsgården (Siljansrummet), Rättvik
När
Lördag och söndag 15-16 mars. Lördag 09.00-17.00, söndag 09.00-16.00.
Kostnad
2 500 kr inkl lunch och fika båda dagarna.
Priset för ungdomar under 20 år är 1 500 kr.
Anmälan
Senast 2 mars. Anmäl till: mail@sofianorgren.se
Anmälan är bindande och kursavgiften återbetalas ej vid avbokning. Kursavgiften betalas på plats vid kursstart alternativt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan). Begränsat antal om 15 platser.
Medtag
Mjuka kläder (och gärna värmande ex raggsockar och kofta), yogamatta (finns annars att låna), anteckningsbok och en intention att möta Ditt högre jag.
Boende
Önskar Du bo kvar på Stiftsgården under kursen så bokas det separat, direkt via Stiftsgården. Priser som tillkommer är enkelrum fr 510 kr inkl frukost per natt, middag lördagkväll 120 kr.
Stiftsgården: 0248-79 78 17 mail: bokningen@stiftsgarden.org
För dig som redan har deltagit på en Oneness Awakeningkurs men vill förnya/fördjupa närvaron med Ditt högre jag genom att delta ännu en gång så erbjuder jag ett pris på 1500 kr/kurs.
* * *
Önskar du veta mer kan du läsa mer här eller besöka Oneness Nordic.
Du är välkommen att kontakta mig om du har frågor: mail@sofianorgren.se alt 070-559 29 50.
Namaste Savita