Kunskap om livet
Äntligen ingår jag i ett större sammanhang, jag är nyinvald medlem i Zonta International.
Sedan jag var i Indien 2010 har jag haft en stark längtan att arbeta mer aktivt med välgörenhet i någon form, en längtan att bidra. Igår var jag med på ett inspirerande Zontamöte förlagt på Torsångs Café, en samling med färgstarka kvinnor med drivkraft och engagemang. Jag känner att här ges utrymme för mig att göra skillnad i någon form för någon människa någonstans i världen. Äntligen öppnas en dörr. Jag är tacksam att vi är flera som går hand in hand för att göra skillnad. Vi är många som kan göra skillnad. Det här är en väg och ett sätt…
Idag har jag gått en kurs för Niklas Blomkvist i Oneness Awakening och blivit initierad Deekshagivare. Jag ”föll över” Oneness för några veckor sedan och nu hamnde jag här i en lada utanför Eskilstuna med Lotta för en initering inom Deeksha. Jag kom hit ganska nollställd och utan förväntningar mer än en trevlig dag och tur med Lotta. Givetvis kände jag mig kallad, men jag visste inte om kallelsen var för umgänget med Lotta, sköna Onenessmeditationer eller en större andlig upplevelse.
Jag fick allt av det ovan kan jag säga och kallelsen har nog bara börjat, både med rädsla och förtjusning känner jag en stor dragning till Indien… igen! Gud vad det är spännande att leva den här tiden, den nya tiden, när allt går så fort och när vi hittar mer och mer av oss själva. När vi hittar vårt sanna hem och rätta jag inom oss. Jag är det, som mantrat inom Oneness lyder.
Som om jag är en tavla så färgläggs jag mer och mer, jag hittar kulörer och nyanser jag inte trodde jag var besjälad med. Som om jag vore beslöjad och slöjan tas av. Jag upptäcker mer av livet och på så vis mer av mig.
Deeksha (kallas även Oneness Blessing) är en överföring av gudomlig energi, som skapar ett skifte i medvetandet och ens uppfattning av livet, och har sitt ursprung från Oneness grundare Sri Amma och Sri Bhagavan.
Vad än vår intellektuella förståelse av livet är, vad än vår andliga visdom är, såvida det inte har skett en inverkan på den fysiska strukturen i hjärnan, så kommer det inte att kunna skapa ett riktigt skifte i vår upplevelse av livet, som vi så gärna önskar.
Deeksha/Oneness Blessing påbörjar en neurobiologisk förändring i hjärnan. Det finns 16 center i hjärnan som ansvarar för bestämda, fastställda upplevelser såsom sensorisk förnimmelse, känslor som avund, hat, rädsla, medkänsla, kärlek, glädje, separation, samhörighet, kreativitet, inlärning etc. Deeksha/Oneness Blessing resulterar i en aktivering av vissa center och av-aktivering av andra center vilket påbörjar en process och ett skifte i ens uppfattning och upplevelse av livet.
Deeksha/Oneness Blessing hjälper också den fysiska kroppens läkande genom att lösa upp repetitiva känslomässiga mönster som påverkar kroppen och kan orsaka psykosomatiska sjukdomar.
I relationer skapar det större känslighet, acceptans och samhörighet med andra och befriar en från begränsande dömanden och präglingar. Vår upplevelse av enhet med allt liv förstärks och upplevelsen av separation börjar lösas upp. Relationen med oss själva, våra nära och kära och världen omkring oss fortsätter att fördjupas. Du återfår kontakten med ditt eget Högre Jag/din egen inre Gudomlighet.
Vilka kan ge Deeksha/Oneness Blessing till andra?
Deeksha/Oneness Blessing kan ges av de som har initierats under en kurs ledd av en Oneness Trainer, eller genom Oneness Universitys Level 1 kurs (tidigare 21-dagars processen). Dessa personer agerar då enbart som en kanal för denna energi att överföras till mottagaren. Deeksha/Oneness Blessing är ingen teknik eller kunskap som man lär sig.
Hur ges Deeksha/Oneness Blessing?
Deeksha/Oneness Blessing ges vanligtvis genom att man placerar sina händer på mottagarens huvud under några sekunder eller minuter. Det kan också ges till mottagaren utan beröring, via intention. På så sätt kan Deeksha/Oneness Blessing också ges till flera hundra eller t.o.m. tusentals personer samtidigt, t.ex vid större evenemang. Man kan också ge distansdeeksha, då Deekshan kan ges till en eller flera personer, oavsett fysiskt avstånd.
Kan alla motta en Deeksha/Oneness Blessing och uppleva dess fördelar?
Ja. Det är inte nödvändigt att man deltar i någon av Oneness kurserna för att kunna uppleva och ta del av Deeksha/Oneness Blessing. De flesta vuxna och barn kan motta Deeksha/Oneness Blessing när som helst, t.o.m. djur! Alla upplever någonting unikt, men det gemensamma är att energiöverföringen ämnar hjälpa oss på det sätt som vi behöver eller önskar mest. Energin fortsätter även att verka subtilt efter att själva överföringen har skett.
Vilka effekter kan Deeksha/Oneness Blessing ha?
Deeksha/Oneness Blessing..
* Öppnar dörrarna för enhetsmedvetande
• Ökar upplevelsen av förening med allt omkring dig
• Löser upp känslan av separation
• Ökar förmågan att vara närvarande i nuet
• Ökar kontakten med Alltet/Universum och ens egen Gudomlighet/Högre Jag
* Väcker upp intelligensen
• Förbättrar minnesförmågan
• Förbättrar förmågan att lära sig
• Balanserar hjärnans alfavågor
• Skapar bättre synkronisering mellan hjärnhalvorna
• Minskar det ”mentala tjattret” och gör sinnet till ett verktyg som man använder när det behövs
* Skapar kärlek i relationer
• Läker inre sår
• Förbättrar lyssnandet
• Hjälper till att kunna uppleva den andre
• Väcker upp Hjärtat
• Förstärker upplevelsen av vänskap
• Ökar acceptansen och kärleken för dig själv som du är
* Ökar vitaliteten
• Läker kroppen genom att läka sinnet (psykosomatiska sjukdomar)
• Förbättrar matsmältningen
• Slappnar av kroppen
• Hjälper till att känna kärlek och uppskattning för kroppen
• Väcker upp kroppens energicenter (chakror)
* Öppnar upp för yttre framgång
• Skapar ett framgångsrikt medvetande
• Tar bort blockeringar som hindrar framgång
• Skapar en välståndsmentalitet
Källa: OnenessNordic
Jag har setat vid datorn en stund nu, tittat på bilderna och läst i pappren jag fått av Ram Ananda, men jag vet ändå inte vad jag ska skriva. Huvudet är tomt. Fast egentligen är jag helt fylld, så missförstå mig inte, jag är totalt fylld bortom mig själv, jag kommer liksom inte åt orden och upplevelsen, den är för stor just nu för att greppa.
Jag känner av hela mitt väsen att jag har hittat något, en nyckel för att hitta hem, finna mer av mig. Jag vet att något stort är på väg att skifta om i mig, att mitt sanna jag är på väg att träda fram.
Tills orden för att beskriva Vajra Paatra finner sig så lägger jag in en text här som beskriver en bråkdel och så kanske någon av er som var med vill fylla på med någon kommentar …
VajraPaatra, en ny och samtidigt urgammal indisk metod av healing, transformering av våra inre förmågor och kunskaper genom speciella trum- och sångsessioner. Ljudvibrationerna helar sinne, känslor, nerv- och immunsystem och öppnar upp för vårt högre medvetande. Prema Ram Ananda som har bott i Indien under flera år, är den förste lärjungen från Västerlandet som blivit initierad i detta urgamla, hemliga system. Under 2011 släpptes kunskapen för att stödja den mänskliga evolutionen.
Efter den djupa utrensning jag varit i den senaste tiden börjar spänningarna släppa, prana (livsenergi) att flöda och hjärtat sjunga igen, jag känner mig verkligen hemma i mig själv! Det känns som jag gjort världens vårstädning och nu öppnat fönstren för att ta in frisk luft, lyssna till fåglarna som sjunger och gassa mig i den livgivande solen.
Allt lossnar, jag är flödet igen!
Nu har jag en ny illustratör på gång till mina barnböcker (den förra kände att det inte var rätt tid för henne just nu) och till helgen åker jag på skrivarretreat och djupdyker in i min livliga fantasi. Och givetvis kommer jag att skriva ur mig massor!
På tal om retreat så är min yogaretreat snart fullbokad, jag har 8 bokningar av de 12 platserna. Jag är helt lycklig över de som bokat in sig, det är så fina fina människor och vi kommer få en magisk och underbar helg. Tack!
Igår fick jag ett mail från en av mina läromästare Prem Nirmal i Indien. Han vill påbörja ett samarbete med mig, komma till Sverige och Europa och sprida sin visdom om Kriyayoga och spiritual growing. Mitt ♥ sjunger, eftersom han har så mycket fint att dela med sig av … Jag kände när jag träffade honom i Indien att han kommer vara en viktig länk i min egen andliga resa.
Jag kommer så väl ihåg en dag när vi satt på Sunyogi´s skuggiga veranda i Lachipur och pustade i den stekande värmen. Jag minns egentligen inte vad vi pratade om eller hur vi kom in på det, men plötsligt öppnade sig mitt hjärta och jag började berätta om barnböckerna jag ville skriva (visste knappt själv på den tiden att jag faktiskt ville skriva över huvudtaget), jag började gråta massor när jag berättade det för honom, jag gråter nu när jag skriver … Det var som att det var mitt hjärta som talade och hjärtat grät av lättnad att äntligen bli hörd. Hörd och förstådd. Hörd och sedd. Och då sa han, när du känner så mycket för dessa barnböcker då är det meningen att du skall skriva dem, det är en del i din livsuppgift.
Ja, vad kan jag säga. Jag uppmanar verkligen dig som känner att du har något mer inom dig, något som vill ut, något som vill förändras. Jag uppmanar dig att släppa taget om det som hindrar dig. Släpp det som hämmar dig, rensa i din röra. Du upptäcker mer av dig om du rensat undan de tunga energierna. Lätta ankar, segla ut på haven och upptäck dig själv. Släpp in lätt energi.
Det är så min resa sett ut, det är det jag fortfarande gör när jag sitter fast för länge. Jag letar inte efter något att lägga till i mitt liv, jag släpper taget om det gamla och det är på så vis jag gör mig själv öppen för det nya. Det strömmar fram så naturligt och lätt när jag skapat utrymme och är öppen. Är mig själv.
Den stunden på farstutrappen i Lachipur var jag i kontakt med mig själv. Jag hade släppt massor av mina gamla rädslor och ifrågasatt mina värderingar. Jag var öppen och vackert sårbar. Jag behövde inget skydd, jag vara bara omgiven av kärlek. Och i den tryggheten i mig själv öppnades plötsligt mitt hjärta och berättade om min livsuppgift.
Vad viskar ditt hjärta till dig?
Tacksamheten flödar och jag känner mig starkt påverkad av kvällen. Jag kan nog inte skriva så mycket just nu, jag är fortfarande så uppfylld av allt jag fått ta del av och även dela med mig av under Välgörenhetskvällen. Det är så otroligt stort för mig att få vara en del i Zontas program och presentera min resa till Indien samma kväll som Hand in Hand berättar om sitt otroliga projekt för att bekämpa fattigdom och stödja kvinnor i sitt företagande. Och allt detta i på den kärleksfullaste av Faluns alla platser – Johanneskyrkan.
Under snart två års tid har jag bett om att få vara en del i något större, bidra till välgörenhet i någon form och givetvis i den bästa av världar bidra till Indien. Och så äntligen är jag bönhörd, den här kvällen överträffade alla mina förväntningar.
Tack Zonta och ett speciellt tack till Sofia och Amra.
Bye the way
För någon veckan sedan såg jag ett youtube-klipp med Little Grandmother där hon berättade om kristaller och att de gärna vill tillbaka till moder Jord. Och ett av de bästa sätten att föra dem tillbaka är i vatten, sjöar, hav, bäckar. I natt drömde jag så starkt och tydligt att jag skulle kasta min otroligt vackra kristall i ån vid kyrkan. I drömmen gav sig mitt ego tillkänna och protesterade vilt eftersom just den här kristallen för mig är så speciell, kraftfull och vacker. Men i morse fick mitt hjärta övertala egot att det var dags att släppa taget, även om det som är kärt och betydelsefullt, ge det vidare dit det hör hemma. Så innan jag klev in i kyrkan i kväll gick jag ner till strandkanten och bad en bön och kastade varsamt i kristallerna (min vän Gunilla ville att jag skulle kasta i hennes kristall också) och såg de vackra ringarna på vattenytan sprida sig som ett kärleksmönster av tacksamhet i det mörka vattnet.
Vill påminna om Välgörenhetskvällen som Zonta arrangerar imorgon, torsdag kl 18.00-21.30 i Johanneskyrkan, Falun. Jag håller en prova-på-klass i ’Yoga som mindfulness’ och berättar om min resa till Indien. Varmt välkommen!
Om du vill läsa mer.
Välkommen att lyssna när jag berättar om min resa till Indien och mötet med Sunyogi Umasankar på Universal Peacecenter. Och så bjuder jag in till ett lätt och skönt yogapass och så massa mycket annat smått och gott som Zonta arrangerar under den Internationella Kvinndodagen 8 mars i Johanneskyrkan.
This is Ganesh, he is 6 years old and HIV-positive staying at ASRO orphanage in south Goa. His english has improved a lot during the last two years when I met him first. He is usually all smiling but on this pic he is having some thoughts on his mind. He just got back from hospital after being treated for bad pneumonia. Once the children come to ASRO all of them get their health improved just by taking HIV medicine and eating 4 meals per day. His grandmother is still alive but can not take care of him, and especially can not feed him proper food so he would stay as healthy as he can. That is why he lives at ASRO.
Maria Vikman
This is Sister Saroj, 30 years old and working as a nun since 10 years back. She was trained as a nurse and can therefore work at ASRO with both the AIDS patients as well as the HIV children. Her mother did not approve at first when she wanted to leave her ordinary life including her family but in the end she said ”if this makes you happy that is what you should do”. Still every time they talk on the phone they cry because they miss each other so much.
Sister Saroj knew already at the age of 10 she wanted to work as a nun, helping others. During a severe fever illness at this age she got a strong picture and feeling of being held, cared for and loved and since then she feels Jesus is with her all the time.
What she likes the most about working at ASRO is the Sisterhood between the nuns, there are no secrets, they talk about everything very straight and everybody accepts each other as they are. Also she loves to not own anything herself, anything she needs she has to ask for permisssion and money.
What a Sister heroine!
We will keep on supporting ASRO and gather donations in order to renovate next four bathrooms (out of total 14). Let me know if you want to contribute.
Maria Vikman
Maria är en själasyster som har sitt hjärta på Barnhemmet för HIV-smittade barn i Goa, Indien. Hon samlar årligen in pengar och åker själv ner till Barnhemmet för att se till att pengarna kommer i rätta händer och blir ämnade för det som de skänktes till. Och just nu är hon på plats och agerar projektledare för bygget av nya toaletter samtidigt som hon ser till att barnen får julklappar och mer därtill. Hon är där och ger av det hon har att ge, pengarna hon samlar in och sitt eget otroliga engagemang och hjärta.
Vill du läsa mer om hennes dagar i Indien och följa Barnhemmets utveckling kan göra det via Facebook: ASRO – the orphanage in Goa for HIV kids. Och vill du som jag bidra med en donation till barnhemmet kan du kontakta mig för kontouppgifter eller ta kontakt med Maria Vikman på Facebook eller via sidan ASRO.
The secret of living is giving
http://www.youtube.com/watch?v=Z4zv1Yzx7F8&feature=share